Elitloppsgeneralen har gjort ett gott jobb!

Standard

Det finns förutsättningar för ett toppfint Elitlopp på Solvalla på söndag. Jag tycker att Solvallas Markus Myron, ensam Elitloppsgeneral i år, har gjort ett bra jobb. Den kritik som riktas mot honom, främst från norskt håll, kan han ta med en klackspark.

Så här ser Elitloppsförsöken ut:

Elitloppet, försök 1
1 609 meter autostart

1. Oasis Bi – Johnny Takter (Stefan P Pettersson)
2. Resolve – Åke Svanstedt
3. Propulsion – Örjan Kihlström (Daniel Redén)
4. Timoko – Björn Goop (Richard Westerink)
5. Mosaique Face – Lutfi Kolgjini
6. Volstead – Stefan Melander
7. Your Highness – Franck Nivard (Fabrice Souloy)
8. Voltigeur de Myrt – Gabriele Gelormini (Roberto Donati)

Elitloppet, försök 2
1 609 meter autostart

1. Royal Fighter – Jennifer Tillman (Per K Eriksson)
2. Nuncio – Örjan Kihlström (Stefan Melander)
3. On Track Piraten – Johnny Takter (Hans R Strömberg)
4. Un Mec d’Heripre – Joseph Verbeeck (Fabrice Souloy)
5. Call Me Keeper – Franck Nivard (Daniel Redén)
6. B.B.S.Sugarlight – Peter Untersteiner (Fredrik Sohlberg)
7. Magic Tonight – Erik Adielsson (Roger Walmann)
8. Billie de Montfort – David Thomain (Sebastien Guarato)

Det finns en ilska från norskt håll mot att Papagayo E. inte får vara med. Han blev ju ”världsmästare” på Yonkers i New York förra året. Visst. Efter en fantastisk styrning av svenske Ulf Ohlsson!
Men vad har Papagayo E. gjort efter det? Inte mycket. En tredjeplats på Axevalla i en uttagning till Olympiatravet, dit Papagayo ändå blev inbjuden. Bara för att bli struken i finalen. Efter det en tredjeplats i Algot Scotts Minne på Åby där vinnaren, On Track Piraten, blev direktkvalificerad till Elitloppet. Tvåa var Nahar, som inte heller blivit inbjuden till Elitloppet.
Detta har fått även Robert Bergh att ilskna till. Han tycker han har två hästar som borde få vara med. Förutom Nahar även Ed You. I sitt husorgan Expressen sluggar han i sin besvikelse vilt mot Markus Myron. ”Myron kan inte analysera trav. Det krävs att man är duktig på trav när man avläser loppen”, dundrar Bergh, som också tycker att Myron borde hört av sig till honom.
Det samma tycker norrbaggarna. Att Myron skulle hört av sig. Men nog ligger det mycket i det Markus Myron säger, att hans jobb är att bjuda in hästar till Elitloppet, inte att förklara varför den ene eller den andre INTE blir inbjuden.
Så simma lugnt, Markus Myron, skit i vad en och annan besviken svensk eller norsk tränare skriker om. Du har gjort ett bra jobb!

Apropå Norge så har jag ett roligt minne från ett VM-lopp, det sista som kördes på Roosevelt Raceway i New York 1987. Ett VM-lopp som Norges Elitloppsvinnare Rex Rodney INTE vann. Men som han skulle vinna.
Jag har skrivit om det nå’n gång tidigare och ni som minns det kan sluta läsa här. Jag var inte på plats i New York då, jag upplevde loppet ”live” på Momarkens travbana i Norge. ”Live” är citerat eftersom loppet inte sändes live men väl med en timmes fördröjning. Det visste vi inte när vi kom till Momarken, varken jag, alla norrmän eller svenska Callits värmländska fans som tagit sig dit.
Loppet kördes på natten svensk (och norsk) tid och jag började så smått undra om det skulle bli någon riktig livesändning ju längre tiden led. Jag gick ut i bilen och satte mig att lyssna på bilradion när tiden som sagts för loppet kom. Lasse Kinch direktsände. Norske fantomen och Elitloppsvinnaren 1986 Rex Rodney med Kjell Håkonsen var stor favorit. Och fick på nöten av Callit och Karl O ”Kalle på Trappa” Johansson. !
Jag hade kunnat bli ganska rik på det här när jag kom in på plats igen. Vill minnas att jag blev erbjuden tio gånger pengarna av norrmän på Momarken som inte visste om det jag visste, nämligen att Callit vunnit. Frestelsen var förvisso stor, men grannsämjan fick gå före…
Callit blev den siste vinnaren av Roosevelt International Trot. Året efter flyttades det till Yonkers Raceway i en ganska nersliten stadsbild norr om New York, och där kördes loppet fram till 1995, där jag fick uppleva två svenska segrar, Atas Fighter L. med Torbjörn Jansson 1992 och His Majesty med Stefan Melander 1995. Loppet återupptogs 2015, då det alltså blev norsk(svensk) seger genom Papagayo E. med Ulf Ohlsson.

Papagayo E. kommer alltså inte att kunna upprepa Rex Rodneys Elitloppstriumf, åtminstone inte år. Men norrmännen har ju en annan representant i B.B.S.Sugarlight körd av svenske Peter Untersteiner. Fast jag tror ändå inte på norsk(svensk) triumf på söndag.

Kul när gamla proggare festar för Krutte, 75!

Standard

Krutte4.jpgGamla proggmusiker har fortfarande roligt. Vilket kommer till glädje även för en gammal dixiegubbe, som aldrig lyckades uppfatta proggens härligheter. Eller vad man nu ska kalla det…

Har upplevt det tidigare tillsammans med gamla proggbandet, numera kultbandet, Grus I Dojjan. Still going strong på sitt 46e år. Musikerna har skiftat men bandleader Christer ”Krutte” Hedberg består. Men ”OriginalGruset” kan fortfarande, vilket man visade på Siriusorden i Svedala på lördagen. Där firade nämligen Krutte sin 75-årsdag. ”När man kan ha fest, så skall man ha det”. Tycker Krutte.
Och det blev det verkligen!

Ungefär lika många gäster som Kruttes år tog sig till Svedala på lördagen och undfägnades storligen med både mat – underbar dansk flaeskesteg med riktig svaer (svål) – och dricka från bl  a yngste sonen Emils organiska urval.
Plus musik, av den ena Gruset-medlemmen efter den andre genom åren.

Krutte3.jpgJag räknade ett tag till nio, eller var det tio, från gamla och nya gruset på scen vid ett tillfälle. Jag fångades speciellt av Tore Persson som på originalspråk från trakterna av Höör reciterade bygdediktaren Daniel Rydsjö. Minns inte vad dikten hette, men den utmynnade i en duett mellan Tore och nuvarande Gruset-medlemmen Peter Clemmedsson i Edvard Perssons gamla slagnummer Om Lindberg Kommer som Edvard skrev svensk text tillsammans med Arvid Richter om Charles Lindbergs Atlantflygning, musiken var gamla jazzlåten Stormy Weather.
Daniel Rydsjös dikt påminde mig nämligen om en annan traktens bygdediktare Nils Ludvig Olsson. Jag hörde Nils Ludvig ”live” när han läste Di Fåste Fjeden (De Första Stegen) på en avslutningsfest på en hushållningsskola i Hörby (eller var det Höör) där min kära syster gick i slutet av 50-talet (var det väl?). Di Fåste Fjeden spelades för övrigt in av Peps Blodsband på sin tid.
Krutte2.jpgKrutte7.jpgDan ”Gisen” Malmqvist går och väntar på att operera fingrar men minsann hade han inte sin klarinett med sig och hoppade in i bandet. Där han möttes av bl a Christer ”Åbbe” Åberg med sitt cajundragspel, Ullik Ehrenstråle med sin svängande fiol, swinglady Marie Valentin, trummisen Tobias Ember, Håkan Skytte med skedar och diverse rytmprylar och så hoppade min bordsgranne trubaduren Berndt Hammarlund in sedan han speciellt för ”Krutte” sjungit bl a Fred Åkerströms härliga Jag Ger Dig Min Morgon.

Krutte6.jpgDet blev en och annan glädjetår från Krutte under kvällen och självfallet tog han också sin med sitt munspel plats i mitten av gamla och nuvarande musikanter i Gruset och till avecen passade det förstås bra med Kaffe Utan Grädde.

Presentbordet dignade av godsaker och glädjespridaren Krutte är värd precis allting och lite till. Och så han har ju också sin Ulla!

Bilder: Tack, EVA NILSSON!

Tack, Ulf Rytterborg!

Standard

RytterborgUlf Rytterborg är död. En av mina äldsta vänner, ja, rent av den äldste, inom såväl politiken som journalistiken. Ulf Rytterborg var nämligen i hög grad inblandad i mina yrkesval sedan jag tvingats lämna alla planer på att bli yrkesmilitär på grund av allergi (gudskelov!).

Studentexamen 1959 på S:t Petri (dåvarande Realskolan i Malmö)och sedan lumpen på Lv4 som i stället för 15 månader som befälselev blev tio månader som tio som malaj, en kortvarig sejour som volontär (eller vad det kallades) på Handelsbanken. Då föreslog Ulf Rytterborg, två år yngre än jag, att jag skulle komma till en ombudsmannakonferens med Unghögern på Visingsö. Ulf hade jag då känt i flera år sedan tiden med Konservativa Skolungdomsföreningen KS College i Malmö.
Jag åkte dit. Väl där fick jag omedelbart ta båten tillbaka till Gränna, ta en ombudsmannafolka där och köra till Jönköping och fylla en resväska med sprit. Blev på kuppen anställd som ombudsman för skolungdomarna i Stockholm. Så gick det till på den tiden.
Ulf Rytterborg var något av ett politiskt underbarn och kom tidigt med i Malmös kommunalfullmäktige. Han fick SDS-koncernens ägare familjen Wahlgrens öra och blev en av förgrundsfigurerna när Olof Wahlgren drog igång Medborgerlig Samling, MbS, inför valrörelsen 1964. Högern, Folkpartiet och Centern gjorde gemensam valrörelse i det som kallades Fyrstadskretsen. Då hade Rytterborg så att säga kallat igen. Det där med borgerlig samverkan tilltalade mig redan och plötsligt var jag ombudsman i Helsingborg inför valet. Jobbade med bl a Sten Sjöholm, stor boxningsmotståndare och kronofogdeman som kallades ”Jultomten” eftersom han gärna gav uppskov med indrivningar över julhelgen.
Valet blev en succé för MbS med riksdagsmandat för Sjöholm, Centerns Bertil Rubin (välkänd fotograf och inte minst stor IFK Malmö-patriot!) och Carl-Gösta Regnell, bankman från Lund. Efter valet flyttade jag till Malmö och satt som kanslichef för MbS i Malmö, hämtade min lön direkt från Olof Wahlgren. Men hade egentligen inte mycket att göra eftersom riksdagsmännen jobbade för sina respektive partier och MbS så att säga rann ut i sanden. I dag hade det aldrig fungerat med en tidning som blev så politiserad både på nyhets- och ledarplats som Kvällsposten var då. Fast – Aftonbladet, möjligen…
Olof Wahlgren var en visionär, men elakt var det många som tyckte att ”fel man fick rätt idé vid fel tidpunkt”. Det här var långt före Alliansens tid.
Men så var Ulf Rytterborg och jag ute och gjorde Malmö en kväll. Det hände då och då… Hamnade på sta’ns första nattklubb på Hotell Arkaden. Nattklubb då, 1965, betydde att restaurangen stängde kl. 22.00 och sedan öppnade igen en timme senare med enbart öl- och vinrättigheter och stängde vid ett-halvtvå-tiden. Tror jag det var.
Vi hamnade sedan hemma hos Ulf, som då bodde med sin mamma på Sergels väg. Med var bl a Thure Isacson, välkänd och fruktad fotbollsskribent som styrde Kvällspostens sportredaktion, även om det var Birger Buhre som var officiell sportchef. Hur det nu var så frågade Ulf Rytterborg nämnde Isacson om han inte hade ett jobb på sportredaktionen till mig, ”Kastensson är en jävel på hästar”, sa Ulf visst. Eftersom tidningens ordinarie hästsportskribent, Rune Andersson, göteborgare och tidigare allsvensk fotbollsmålvakt för Gais var sjuk, så blev svaret: ”Han kan komma på måndag morgon kl sex!”
Så upp i ottan och ut till Kvällsposten. Där satt Kajan Sandell och Leif Ström, båda i salig åminnelse, utan att veta någonting om vad Thure hade bestämt. Leif Ström undrade på sitt försynta sätt ”vem fan är du och vad fan vill du”? Jag sa, som det var, att Thure Isacson hade sagt åt mig att komma dit. Ström väckte Thure på morgonkulan hemma och fick svaret ”kom den dumme jäveln”. Jag var kvar i 21 år, så gick det också till på den tiden.
Ulf Rytterborg blev chefredaktör 1973, såg till så att upplagan blev all-time-high och passerade Sydsvenskan, drygt 118.000 i vardagsupplaga och 146.000 söndagar. Hed 25-procentig täckning i Malmöområdet och lokalredaktionen ända upp till Växjö.
Jag måste berätta en historia till om Ulf Rytterborg. Vi var både medlemmar i det illustra Sällskapet Ölhäfvarne, där en av medlemmarna var legendariske Claes Lindskog, bankdirektör för Skandinaviska Banken i Malmö. Stor vän med bl a Fritiof Nilsson Piraten. Jo, jag bor nu i samma hus som Piraten bodde under sina sista år, på Sergels väg 13B i Malmö. Utan att – förstås – kulturfientliga Malmö Kommun (eller Stad som man vill kalla sig) uppmärksammat det med en minnesplatta på huset.
Nåväl, Claes Lindskog hade inviterat Ulf och mig till en lunch i matsalen på stamlokuset Savoy någon gång, tror jag, i början av 80-talet.
Ulf och jag ville gärna ha en Pustaschnitzel, en legendarisk rätt på Savoy. Men bara i Grillen/Ölskänken… Vilket vi nogsamt upplystes om av en ung servitör i matsalen. Varpå vår värd Claes Lindskog bad att få tala med antingen Savoys ägare Lars Lendrop eller hans direktör Olle Bornefors, båda goda vänner till oss. Direktör Bornefors kom ilande och bankdirektören Lindskog, som utan tvekan varit en av Savoys absolut största kunder med sin bank, undrade om det verkligen kunde stämma. ”Naturligtvis inte”, svarade Bornefors och Ulf Rytterborg och jag fick vår Pustaschnitzel i matsalen. ”Jag är inte stark, men elak” kommenterade Claes Lindskog med ett litet leende.

Ulf Rytterborg lämnade Kvällsposten 1985 och se’n har det bara gått utför, för att inte säga åt h-e för både Sydsvenskan och allra mest för Kvällsposten – som började utförsbacken när man några år senare gick ihop med GT i Göteborg för att bilda iDag. Ulf blev chefredaktör och publisher för internationella veckomagasinet Tempus som han drev när han gick bort för kort tid sedan.
Kvällspostens själ försvann och den har man aldrig återfunnit. Nu är det väl bara en tidsfråga innan Bonnier och Expressen inser att det inte går att längre profitera på ett gammal fint tidningsnamn – Kvällsposten!

Jag är Ulf Rytterborg stor tack skyldig. Vila i frid gamle vän!

Bild. BERNE LUNDKVIST

Hur länge kan S och MP sitta kvar?

Standard

Jag har inte förespråkat nyval i Sverige. Jag har nämligen inte trott på att det skulle bli bättre. Det tror jag egentligen fortfarande inte. Men frågan är trots allt ändå – är det inte dags för ett nyval? Hur länge ska egentligen Stefan Löfven kunna klamra sig kvar med tanke på alla de affärer av olika slag som kommer i stort sett slag i slag.

Hans samröre med miljöpartiklarna och deras dåliga omdöme krackelerar alltmer. Gustav Fridolins och Åsa Romsons uttalanden som stöd för sparkade bostadsministern Mehmet Kaplan var ovanligt korkade för att komma även från MP! Ett parti vars samröre med tveksamma muslimska representanter spridit sig långt utanför regeringskretsar.
Båda språkrören bör ha tappat allt förtroende som ministrar och beträffande Romson borde det ha föranlett Löfven att ge henne foten redan tidigare med tanke på alla grodor om Auschwitz och 11 september i New York som hon spritt omkring sig sedan hon inlett sin karriär som miljöminister med att använda giftig bottenfärg till sin båt. Hon blev visserligen av med eventuella befogenheter som ”vice statsminister” där plötsligt Margot Wallström dök upp. Vad hon nu har gjort för att förtjäna den posten efter sitt antisionistiska Palestinakramande som utrikesminister…
Nu senast är det Mona Sahlin som – igen! – ställt till det för sig och för sossarna! Hon ingår visserligen inte i regeringen men avgick hastigt och huxflux som nationell samordnare mot våldsbevakande extremism, därtill utsedd av regeringen, sedan hon skrivit ett falskt löneintyg till en privat livvakt – eller vad han nu var…? – så att denne kunde köpa en miljonlägenhet. Men hon får säkert en rejält tilltagen fallskärm trots en härva av lögner.
Till detta kommer ju den valhänt skötta flyktingfrågan som drogs igång redan under Fredrik Reinfeldts tid.
Jag skulle tro att det blivit regeringskris i de flesta västerländska länder med sådana här händelser i maktens korridorer?! Jag tror heller att det är slut med problemen för Löfven, när det nu faktiskt tycks finnas journalister som återupptagit sin uppgift och tagit sig ut ur det slutna PK-rummet.
Statsministern får också sin fiskar varma i Aftonbladet, där LO styr ledarsidan och V kultursidorna.
Så här skrev Aftonbladets politiske redaktör Lena Mellin efter 1 maj:

”Det är konstigt att Stefan Löfven inte lär sig.
När han ska nita Alliansen tar han hjälp av halvsanningar eller rena lögner.
Han borde kunna bättre.
…—
Säger saker som inte stämmer
Löfven tog självfallet tillfället i akt att hoppa på Alliansen. Det är inte en konst han behärskar.
Man brukar säga att lögner, personangrepp och höjd röst tillgrips när de egna argumenten tryter. Kan det vara så illa i Löfvens fall?
Han säger nämligen saker om sina motståndare som inte stämmer.
För det första är inte alternativet till en koalition mellan S och MP en ”blåbrun sörja”. Det kan vara en regering med enbart S, med S, V och MP eller till och med en som sträcker sig över blockgränsen.
Det är inte heller så att Moderaterna vill lagstifta om sänkta löner. De vill inte, läs noga, inte, lagstifta om sänkta ingångslöner och de vill inte sänka lönen för dem som redan har ett jobb.”

Lena Mellin har enligt min mening helt rätt avseende vilka nya regeringskonstellationer som kan bli aktuella. Frågan är om vi orkar vänta på valet 2018?! Att jag sedan har en känsla av att det kan finnas diverse skelett i garderoben även hos Allianspartierna är en annan historia…

 

 

Förändringskrav på ATG och ST – på tiden! – men hjälper det?

Standard

I dag är det på nytt OnsdagXPress på Jägersro. V86 delat med Solvalla. Folk kommer att strömma till banan. Sådär en 7-800 personer om man räknar snällt med alla totofunktionärer, kuskar, tränare och stallpersonal…

Det här är det ultimata beviset på hur ST (Svensk Travsport) och ATG (AB Trav och Galopp) gemensamt gör för att avfolka banorna.
ST äger ATG till 90 procent. Galoppen äger 10 procent. Men staten har styrelsemajoriteten i ATG:s styrelse. ST:s styrelse utgörs av representanter för mellan- och småbanorna. Storbanorna Solvalla, Åby och Jägersro är utan styrelsefolk. Det här betyder enkelt uttryckt, att det är de mindre banorna som bestämmer och enbart ser till sitt eget bästa.
Nu har dock tio travsällskap reagerat. Solvalla, Åby och Jägersro skickade tillsammans med Färjestads, Gotlands, Sydöstra Sveriges, Sörmlands, Västergötlands, Örebros och Östergötlands travsällskap en motion med rubriken ”Vems är travsporten” till ST:s årsstämma för en vecka sedan.
I motionen skriver man bl a. ”Svensk Travsports styrelse och ledning nu och framöver tar det fulla ansvaret gentemot sina ägare och försvarar sportens värden för travbanorna i ATG.”
Jägersros ordförande Kerstin Peterson-Brodda sa vid årsstämman att ”vi har kommit i skymundan och är inte med i matchen när de stora besluten tas.”
Jägersros ordförande var rejält skarp i sitt inlägg på stämman: ”Ägarstrukturen är att travsällskapen och de aktivas organisationer äger Svensk Travsport som äger ATG som äger Kanal 75. Men maktstrukturen är precis tvärtom. Kanal 75 bestämmer över ATG som bestämmer över ST som bestämmer över de aktivas organisationer och travsällskapen, där de aktiva har större inflytande än travsällskapen!” Citat från Travronden.
Bra rutet, Kerstin!

I motionen står också beträffande lunchtravet, senareläggningen av V75 lördagar och V86-Xpress: ”Det är förändringar initierade av ATG, som fått negativa konsekvenser för banorna publika arrangemang. Vi upplever att Svenskt Travsport inte i tillräcklig omfattning försvarat sportens och banornas intressen i dessa beslut.”
Senkommet – men ord och inga visor!
Faktiskt fick man stämman att besluta om att ST:s styrelse tillsammans med tre representanter för travsällskapen bakom motionen omedelbart ska börja utarbeta förslag till hur kommunikationen ska bli bättre…”. Observera omedelbart, detta ska vara klart till Derbyhelgen första september på Jägersro!
ST:s ordförande Hans Ljungkvist fick erkänna att när det gällde besluten om V75 och V86 hade dessa skett på tjänstemannanivåerna. Vilket kan utläsas: ATG:s VD Hasse Skarplöth och han knähund, ST:s generalsekreterare Johan Lindberg.
Inom ST och ATG jublar man också över det kvartalsbokslut som nyligen presenterades: ”Har aldrig sett bättre ut”, utropar Johan Lindberg medan stortränaren och Lindbergpolaren Robert Bergh fyller på med ”Fantastiska siffror”.
Jaha.
Sanningen är att i årets första kvartal minskade vinsten från 71,7 miljoner 2015 till 58,3 miljoner. Dessutom delades till trav och galoppen ut 10 miljoner kronor mindre i år.
Utlandsspelet med nu indragna rabatter till storspelare minskade med 220 miljoner, säkert har en del av det nu kommit in i det svenska spelet i stället. Här är ökningen 169,2 miljoner, högst någonsin, och det är förstås detta som åstadkommer jubelorkanen från ATG, ST och en och annan med dem förbundna.
Man ser dock ingen som jublar över det faktum man faktiskt kan utläsa ur kvartalsbokslutet, att kostnaderna för ATG och Kanal 75 ökat med 56 miljoner!
Ur kvartalsrapporten kan man dock inte utläsa hur mycket den totalt misslyckade satsningen som storsponsor på ishockeyn och SHL kostat. Det mörkas fortfarande från både ATG och ST.
Anders Engman i Sydsvenskan avslutade en blogg efter årsstämman så här:
”Hans Ljungkvist pratade mycket om att han ”har en plan”. Lät som ”Sickan” i Jönssonligan under debatten.+ + + Hade kanske för stora förväntningar på debatten efter ST’s stämma, men den var väldigt tandlös. Svaren, formuleringarna och förhoppningarna kände vi sedan tidigare. Inte ett konkret besked. Synd.

Vågar man hoppas att det blir någon ändring på den toppstyrda behandlingen av travsporten med hjälp av den ovan omtalade motionen? Eller blir det som vanligt, att ATG och ST bestraffar ”de tios gäng”?!


Östen borde fått Piratenpriset!

Standard

– Det är skamligt att Östen Warnerbring aldrig fick Piratenpriset!
Det sa Christer Borg på Malmös Teatermuseum på lördagen när han kåserade om Östen Warnerbring och spelade några av hans insjungningar.

Borg-ÖstenChrister Borg har rätt! Få artister och musiker har framfört så mycket av och för Fritiof Nilsson Piraten som Östen Warnerbring. Östen gick bort 2006. Han har nu fått en egen utställning på Teatermuséet och i höstas kom Christer Borg ut med en hyllad bok om Östen Med Rösten på Kira Förlag, som jag skrivit om tidigare. Han är nu en efterfrågad föredragshållare om Östen, som var en god vän till både Christer och mig.
Då brukar han spela Kivikspolka som handlar om Fritiof Nilsson Piraten. ”Det är den bästa låt som Östen Warnerbring framfört”, är Christer Borgs mening. Det var Arne ”Besökstid” Ericsson som skrev texten till musiken av Gustaf Egerstam och den framförde Östen första gången redan 1973 på Kronprinsen och den blev en av hans mest älskade. Min personliga favorit är Det var en lördag aften, den danska folkvisan som Warnerbring sjöng in med egen finstämd text om krigsslutet 1945 när ljusen tändes i Köpenhamn på andra sidan Öresund.
2003 gav Östen ut CD:n Piraten, Bombi Bitt och jag som blev hans sista.
Så det fanns verkligen tid för Fritiof Nilsson Piraten Sällskapet att ge Piratenpriset till Östen. Det gjorde man inte och även om jag själv är medlem i Piraten Sällskapet tycker jag det är väldigt, väldigt dåligt att han aldrig fick det här priset. Jag håller helt med Christer Borg.
Dessutom bor jag ju i samma trappuppgång på Sergels väg i Malmö som Piraten gjorde. Har jag nog skrivit någon gång tidigare. Borde förstås uppmärksammas med en minnesplatta på huset av Malmö Kommun. Det är nästan, men bara nästan, lika uselt som Piraten Sällskapets negligering av Östen Warnerbring.

Hade det varit nå’n stake i det här sällskapet hade man snabbt sett till att dela ut priset postumt till Östen Warnerbring. Han vore mer värd det här priset än några av dom som fått det. Det behöver man inte gå så långt tillbaka i tiden för att anse…

Untitled - 0 0Den här hänger hemma på en vägg. En EP-skiva i Skåneformat som Östen skickade till mig som ett tack för en uppvaktning. Östen Warnerbring gav ut den på Frituna med låtarna Jag Bor Vid Ett Rastställe, en av Östen tonsatt Hjalmar Gullberg-dikt samt Ka’l De’ Snöar och Törringelund, båda med text och musik av Östen.

Löfven ”en konflikträdd papegoja”!

Standard

Det tog inte så lång tid. Men Stefan Löfven tvingades ändå att öppna falluckan för Mehmet Kaplan, den oduglige bostadsministern från MP, som umgicks i fel kretsar. Men det är ingen direkt merit för vår statsminister.

Jag ska citera Lena Mellin i Aftonbladet som ger en förklaring till vår statsministers räddhågade framträdande vid presskonferensen där han meddelade Kaplans avgång, att ”Kaplan begärt att få lämna regeringen”: ”Den mest sannolika förklaringen är att Miljöpartiet ligger illa till och att Mehmet Kaplan är mycket populär i sitt parti. Den kombinationen ledde till att Stefan Löfven lät som en konflikträdd papegoja. Och att språkrören hyllade den fine Kaplan.”
Fridolidolidolin och Dumson försökte överglänsa varandra i att hylla Kaplan. Fridolidolidolin ser ju inte bara ut som en fjortis, han har ett intellekt som ligger där nånstans också, om alla fjortisar ursäktar. Dumson går ju sedan tidigare utom toton, grodorna hoppar ur munnen på henne. Att tala om terrorhändelserna 11 september 2001 i New York som en ”olyckor” i ett morgonprogram i TV spädde bara på hånet mot en svensk minister som ännu en gång spreds över världen. Fridolidolidolin berättade att han jobbat ihop med den fine och av MP prisade Kaplan i 20 år. 32 år han idag – och han är alltså vår skolminister… Matematik var i alla fall inte hans bästa ämne. Heller.
Men Stefan Löfven är feg, feg, feg! Han vågar helt enkelt inte stöta sig med miljöpartiklarna som är med och ”styr” landet. En samling pinsamma, odugliga och totalt omdömeslösa ministrar.

Nog borde det finnas möjlighet att slänga ut MP ur regeringen och ombilda denna. Utan att det ska behöva bli nyval?! Och om inte – nyval! Omvärlden skrattar åt oss, Löfven!