En härlig dansk swingsöndag

Standard

Har besökt Portalen i Hundige/Greve söder om Köpenhamn för andra gången på kort tid. Än en gång för att uppleva Roger Berg Big Band & Rogers Sisters i denna fantastiska lokal vars like i alla fall inte finns i Malmö med omnejd. Så vitt jag vet är väl bäst att tillägga.

Lugnet före stormen. Portalen bjuder en fantastisk lokal.
Bild: DOROTA BERG

Så här ser den ut strax innan publiken strömmar till. Det finns även en bakre läktare. Det närmaste i Malmö är väl Victoria-Teatern med sina picknickbord, men om här rymmes gissningsvis 5-600 på golvet så rymmer Victoria väl högst 150.
Här står Roger Berg Big Band högt i kurs med sina gäster. Senast var det Rat Pack, i söndags var det danske croonern Michael Caröe som också hade bjudit in gospel- och bluessångerskan Miriam Mandipiva-Mumba. Det blev en härlig och mycket generös swingeftermiddag som man kunde tro utspelade sig i en nattklubbsmiljö i Las Vegas. Enormt duktiga ljus- och ljudtekniker supplerade ljuvligt artisterna på scen!
Första gången jag upplevde Michael Caröe som är ett känt namn i Danmark. Utbildad på Statens Teaterskole, komiker, tidigare programvärd i TV för danska motsvarigheten till ”Så skall det låta”, crooner och mycket mera. Han kan väl i stort sett ”det hele”.
Michael Caröe och Miriam Mandipiva-Mumba.
Bild: DOROTA BERG

Caröe påminde oss här i samband med ett Fred Astaire-medley om att Astaires filmpartner Ginger Rogers dansade lika bra som sin moatjé, dessutom gjorde det genom att dansa baklänges. Och i högklackat!
Vi svenskar fick oss också lite gliringar gällande olika momsbestämmelser vid konserter och danstillställningar. Billigare ”vid konserter där det dock kunde förekomma spontan dans”… I Portalen inbjöd man till dans genom att första bordsraden närmast scenen hade plockats bort.
Roger Berg och bandet satte takten med Basies Two O’Clock Jump – jo, så heter den version som blev känd genom Harry James band med Buddy Rich – men som påminner om One O’Clock Jump. Som jag faktiskt trodde det var innan jag såg setlistan…
Sisters fick en egen liten avdelning med Katarina Elmberg-Jonssons I Wonna Be Loved By You och Manhattan, Dorota Berg i Honey Suckle Rose och Sandra Marielle Hansen-Cevic I Just Found Out About Love och en härlig Reet Peteet. Tjejerna kom förstås också på scen tillsammans som svängande Sisters.
Caröe inledde flygande med Frank Sinatra! Come Fly With Me, Fly Me To The Moon och Sway och så introducerade han som extra attraktion Miriam Mandipiva-Mumba med How Do You Keep The Music och Beatles Can’t By Me Love.
Jag ska inte göra läsarna avundsjuka med att rabbla upp allt vad som bjöds. En höjdare var när Michael Caröe hyllade tidigt bortgångne Bobby Darin med Mack The Knife. Bobby Darin är den som enligt många – jag är enig – gjort den absolut bästa tolkningen av Kurt Weills låt från Bertolt Brechts Tolvskillingoperan 1928 och belönades med en Grammy Award 1959!
Bild och ljus i härlig förening med artisterna.
Bild: PETER KASTENSSON

Hawaian War Chant gav Roger tillfälle att visa upp sin briljans bakom trummorna och det blev standing ovations flera gånger när slutet närmade sig med New York, New York med Caröe och så alla på scen i My Way. Big Bandet – ingen nämnd och ingen glömd! – låter ju alltid bra och här ger lokalen också en rättvis uppbackning!

Låt mig avslutningsvis få säga, att det inte är dyrt på Portalen. Biljettpriset vet jag inte – tack Roger! Men ett glas vin av storlek ca 17-18 cl kostade 40 danska! Det smakade bra dessutom, inte som det blask för 60-70 kronor i minimal storlek som serveras på t ex Intiman i Malmö. Så fick jag sagt det också…

Är det farligare i Stockholm, Löfven?

Standard

När de dödande skotten kom till 08-land med några mord som följd, då regerade plötsligt vår statsminister som inte brytt sig så väldigt mycket tidigare. Han, Stefan Löfven, har tidigare skickat sin underhuggare inrikesminister Anders Ygeman att sköta problemen, så länge morden var utlokaliserade till Malmö.

När nu morden började närma sig Löfvens hemmadomäner, då blev det plötsligt fart på honom. Då inkallades plötsligt något som kallades ”säkerhetspolitiska rådet” som förutom Löfven och Ygeman består av bl a utrikesminister Margot Wallström, försvarsminister Peter Hultqvist, vice statsminister Isabella Lövin. Men inte vår populäre rikspolischef (OBS ironi!) Dan Eliasson. Någon polis anses inte vara värdefull i något ”säkerhetspolitiskt råd” I alla fall syntes i någon representant med vid pressinformationen.
Ygeman började orera om att vi måste ”lista kriminella”. I Stockholm var det inget snack om att sluta gå till billiga frisörer och åka billig taxi, som han tyckte var viktigt att framhålla som en bidragande orsak till gängkriminaliteten i Malmö.
Det hölls presskonferens i Stockholm, för nu, NU, skulle man ta i med hårdhandskarna. Och ”titta” på det hela! Oj, vad trygg och säker jag känner mig…
Men vad kan man egentligen begära av en regering som leds av en statsminister som uttalar sitt fulla förtroende för en kulturminister hämtad från barnprogrammet ”Bollibompa” i TV och som står och ljuger en TV-reporter och svenska folket rakt i ansiktet gällande ”återanpassningen” av människor som kommit tillbaka från terrorhandlingar. Hur i h-e kan han, Löfven, sätta miljöpartikeln Alice Bah Kuhnke som ansvarig för något som hon inte har en aning om? Sedan kan jag förstås undra varför dessa ”hemvändare” ska återanpassas när man borde skicka dom raka vägen till spjället och kasta bort nyckeln! Människor som Säpo anser vara största terroristhoten i Sverige!
Det kan inte vara lätt att skriva om politik i Aftonbladet, där det är LO som styr opinionen med viss hjälp av den uttalade kommunisten Åsa Linderborg på kultursidorna. Nåja, är man totalt indoktrinerad som den lille fjanten  Anders Lindberg, en av favoriterna i PK-styrda pladderprogrammet Opinion i SvT, bryr man sig förstås inte. I går skrev denne Lindberg efter valet i Nederländerna en Ledare i AB under rubriken ”Kalldusch för extremhögern” och gladdes åt att Geert Wilders parti inte fick den stora ökning som förutspåtts på vissa håll. ”Europa kan andas ut en smula”, skrev han. Men bara i smått förbigående nämnde han att socialdemokraterna i Nederländerna nästan utraderades och minskade från 25 till nio mandat!
I går berättade AB också på nästan hela förstasidan om M:s stora minskning i den väljarundersökning som genomförts. Kanske socialdemokraterna och deras tillskyndare mera borde bry sig om sin egen politik i stället för att i tid och otid orera om hur farliga partier på högerkanten är för samhället?!
När jag ändå är inne på mina hatobjekt inom den svenska journalistiken så noterade jag i veckan också att Sursvenskan applåderade finansmarknadsministern Per Bogrens förslag om flygskatt för miljöns skull. Trams! Men helt i linje med den vänster som styr tidningens opinionssidor och miljöpartiklarna måste väl av S ges en möjlighet att på något sätt tillfredsställa sina vikande opinionssiffror – här man verkligen tala om KRIS!
Skulle förstås inte förvåna mig om oppositionen släpper igenom det här förslaget när budgeten inom kort skall fastställas av riksdagen. Om det nu finns någon opposition??? Finns Alliansen kvar och vem styr i så fall?
Personligen struntar jag i grönkålsmaffians flygskatteförslag. Det lilla jag numera flyger gör jag från Kastrup/Copenhagen Airport och det förslag om en flygskatt som fanns i Danmark drogs tillbaka.

Undrar slutligen när regeringen på Arlanda tänker införa samma idiotiska ID-kontroller som sker på Kastrup? För därifrån kan man ju så vitt jag vet vid ankomsten köpa en billig flygbiljett om man okontrollerad vill ta sig till Sverige?!

 

Mycket snack men ingen verkstad

Standard

Nu mullrar det igen. Det brukar gå några år mellan gångerna, men nu är det dags igen. Strejk eller bojkott inom travsporten. Nu gäller det den sena starten av V75 på lördagarna. Från 14.30 till 16.20.

Det här är ett av ATG-diktatorn Hasse Skarplöths påfund. Han menar att omsättningen på V75 ökar och att man får bättre TV-tider i TV4/12. Det har han inte lyckats bevisa, men han brukar heller inte dra sig för att undanhålla eller mörka sanningar som inte passar honom.
Helt klart har senareläggningen betytt att publikminskningen eskalerat. V75-dagar som tidigare aldrig vintertid samlade under 4.000 i publiken är nu nere i under 3.000 på storbanorna. Dessutom betyder det sena lördagar för dom aktiva, inte minst hästskötarna. Hästägare drar sig för att åka och titta på sina hästar.
Nu har Axevallatränaren Ulf Stenströmer dragit gång en debatt om att strejka, låta bli att anmäla, en V75-omgång för att få igenom sina krav.
Det är som nämnts inte första gången strejkhot förekommer. Ännu har det aldrig genomförts. Det blir inte den här gången heller. Det kommer alltid att finnas hästar. Lojaliteten mellan tränare, egna företagare med hästägare som betalar, kommer aldrig att bli hundraprocentig. Dessutom är det ju faktiskt frivilligt att vara med!
Däremot måste någon gång någon sätta ner foten mot Hasse Skarplöth och hans fögderi som mer och mer tagit över även sporten från ett svagt travförbund, ST. Vars generalsekreterare Johan Lindberg på det mest pinsamma sätt sitter i knäet på Skarplöth.
Men det är via ST man ska gå. Det är ST som till 90 procent äger ATG!
Tyvärr sitter i ST:s styrelse ett antal nickedockor, ingen nämnd och ingen glömd.
Ingen vågar såga emot ATG-bossen. Då hotar han. Hotar med att det så kallade Pokalåret 2018 inte ska genomföras. Ett år som under några år nästan lamslagit delar av travsporten med minskade prissummor. För då, 2018, ska det tillföras många miljoner – är det 270? – till travsporten.
Det är via en – kalla det gärna revolution – allt måste gå. Det finns ju en möjlighet att på demokratisk väg få en ändring till stånd, avsätta och nyvälja en styrelse. Men då måste banorna gå samman och vara eniga med basorganisationer och allt vad det heter och frondera.
Ett krux är dock att det i mångt och mycket är småbanorna som styr och vyerna är inte alltid speciellt vida där…

Men denna nödvändiga revolution har inte hänt tidigare och den lär väl knappast hända nu heller. Mycket snack men ingen verkstad.

Röde Nejlikan ny gräns för mitt revir

Standard

Jag reste utanför mitt revir på fredagskvällen. Tog bussen ända till Värnhem och några meters promenad till Röda Nejlikan på Ringgatan. Lasse Hectors och Daniel Kallos place.
roda-nejlikan-lag1
Det var en angenäm bekantskap. Jag har hört gott om krogen och jag blev inte besviken.
Speciellt inte eftersom jag egentligen besökte stället för att lyssna till sångerskan Gunilla Postaroff och hennes man pianisten Kaj Ohlsson, som presenterades av Hector.
Gunilla Postaroff var stor för många år sedan inte bara i Malmö med omnejd. Hon och Kaj bjöd på en kavalkad från hennes 70-åriga karriär – berättade hon själv – som började redan med lyssnande i mammas mage… Varpå hon efter inledande ”Misty” – känd genom inte minst Errol Garner – bjöd på vad hon lyssnade på i magen, nämligen ”Har Du Kvar Din Barnatro”. Och tro’t eller ej, men det blev allsång till Frälsisofficeren Ejnar Westlings gamla andliga sång som någon kanske är gammal nog att minnas att Anna-Lisa Öst, Lapp-Lisa gjorde känd.
postaroff-ohlsson-2-lagSedan fick vi ett pärlband av sånger, visor och jazz (förstås) blandat med minnen. Stora skratt drog Gunilla och Kaj ner när man berättade om en resa till Frankrike där man med goda vänner på en landsortskrog bjöd på underhållning. Människor med tårar i ögonen kom fram och tackade för när hon sjungit Edit Piafs stora succé ”Je Ne Regrette Rien”. Men med svensk text. Tänk om fransoserna hade förstått den text som Hasse & Tage skrivit och som hon sjöng i revyn ”Musafällan” 2005 och framfördes av Lena Nyman i ”Jeppa På Bjerget” sålunda lydande:

Ja, jag är full
Ja, det är skönt att va full
Ja, jag vet det är fel
Men vadå
Man får spela sitt spel

Oh, detta liv
Säg, hur man klarar sitt liv
För all stress
För all hets
e det skönt att va full

 Om man lever som vi
i en bullrande stad
Är det svårt att va lugn
Är det svårt att va glad
För att fly tar man till
Sprit och tobak och knark
Den som inte gör det
får vara orimligt stark”

Gunilla Postaroff hade ”när det begav sig” succé med låtar som ”Blå Löften” och ”Du Krossade Mitt Hjärta När Du For”, svensktoppslåtar, tror det var med Arne Färms orkester. Visor som Olle Adolphsons ”Trubbel”, ”Sång Om Syrsor” (Zarah Leander!), danske Benny Andersens ”Svantes Lykkelige Dag” som Povl Dissing gjort en härlig inspelning av – ni kanske minns refrängen ”om lidt är kaffen klar” – och ”En Go Gammel Bondemand Som Skulle Gå Ud Efter Öl” plus Evert Taubes ”Så Skimrande Var Aldrig Havet” och, och, och… En härlig blandning! ”Ave Maria” mitt i allt, snacka om bredd!
Jazz ur The American Songbook. Förutom ovan nämnda ”Misty” låtar som ”The Nearness Of You” spelades på en rosa flygel när Gunilla och Kaj gifte sig i Las Vegas. ”All Of Me” med scatsong svängde till det rejält i ett medley.
Frikostigt är bara förnamnet och Gunilla/Kaj kunde säkert fortsatt många timmar in på nattkröken.
En nostalgibomb? Absolut, men visst är det skönt i allt Mellotuggande (förlåt Owe Törnqvist) på TV!
Maten då? En trerätters med svamptoast, rosastekt lamm och kanel/glasparfait (eller vad det hette) för 295 kronor var värt alla slantarna och mer till. 100 kronor i musikavgift gick oavkortat till Humanisthjälpen.
postaroff-ohlsson-lagSå gjorde man en liten god gärning tillsammans med Gunilla Postaroff och Kaj Ohlsson – uppträdde gratis! – när reviret plötsligt fick en ny gräns.

Bilder: PETER KASTENSSON

Jag gillar inte Ygeman – längre…

Standard

Det fanns en tid, kort efter senaste valet, som jag gillade inrikesministern Anders Ygeman. Jag tyckte han var den starke mannen i den regering som leddes av en svag statsminister. Men det var då!

Anders Ygeman har visat sig precis lika svag och oförmögen. Det har han visat bland annat gällande den oduglige rikspolischefen Dan Eliasson. Den polisiärt helt oerfarne Eliasson får fortsätta sin nedmontering av poliskåren.med Ygeman som – troligen inte speciellt intresserad – åskådare.
Ygeman var i Malmö i början av veckan. Vad han skulle här vet jag egentligen inte. Mer än att han tyckte vi Malmöbor själva skulle känna snavar för den accelererande kriminaliteten och då indirekt alla morden som drabbat staden.
För detta fick han en klapp på ryggen av ett flummigt s-kommunalråd Andreas Schönström, ansvarig för trygghets- och säkerhetsfrågor i staden.
Som vanligt flummar också Sursvenskan (Sydsvenska Dagbladet) och skriver bl a så här, tror det var i tisdags:

”På måndagens pressträff hade inrikesministern också en uppmaning – eller möjligen vädjan – till allmänheten:
”Alla medborgare har ett eget ansvar att inte göda den grova brottsligheten.”
Den som köper smuggelsprit eller använder narkotika blir alla en del av den organiserade brottslighetens näringskedja, förklarade Ygeman, men det kan även den bli som klipper sig eller åker taxi till orimligt låga priser. Det är i grunden korrekt. Men det löser inte de akuta problem Malmö står inför. När det gäller att upprätthålla allmän ordning och säkerhet är det polisens och rättsväsendet sak. Det yttersta ansvaret ligger hos regeringen och Ygeman själv. Malmöborna har precis som alla andra rätt till trygghet.”

Sursvenskan kan alltså i sin ledare anses sig tvunget i sann PK-anda att hålla med Ygemans uttalande om hur vi i Malmö bör förhålla oss till kriminaliteten..Men med både hängslen och livrem för att inte stöta bort ännu fler av sina läsare kommer tillägget ”Men det löser…” osv.

Faktiskt blev jag efter detta lite överraskad av att man på dagens kultursidor gett rejäl plats för en krönika av författaren och kulturdebattören Johan Norberg. Tyvärr misslyckas jag med att lägga in en länk, men Norberg skriver:

”Svarta marknaden.
Gudskelov för den, annars
hade kriminaliteten varit
ännu större i Malmö.

Många har gjort sig lustiga över att inrikesminister Anders Ygeman vill att vi svarar på gängkriminaliteten genom att betala mer för frisörer och taxifärder. Det är som bekant inte frisörligor som skjuter ihjäl varandra på Malmös gator. Men Ygeman har rätt i att det vimlar av svartjobb i Malmö. Gudskelov. Annars skulle problemen med tung kriminalitet förmodligen vara betydligt större.
Forskningen visar att gängkriminalitet sällan är en hett eftertraktad karriär. Sociologen Amir Rostami som har intervjuat gängmedlemmar menar att de inte vill vara där och ingen vill att deras lillebror ska välja samma bana. ”Jag trodde jag skulle få tusen vänner i gängvärlden, men jag fick tusen fiender”, som en av dem säger. Den breda vägen kan emellertid vara oemotståndlig när porten till den smala är allt för trång. I områden där det
råder massivt utanförskap kan en ung kille snart stoltsera med den där eftertraktade klockan eller bilen för att han har levererat ett vadderat kuvert till rätt ställe tillräckligt
många gånger.
Det är svårare att motstå frestelsen om man inte tror siha några utsikter att göra en hederlig karriär. Det är lättare att ignorera normerna hemifrån om föräldrarna har
förlorat i respekt genom att inte kunna försörja familjen.
Sveriges paradox är att vi jämfört med andra länder länge hade låga trösklar runt gränserna, men höga trösklar kring arbetsmarknaden. Delvis för att facket har drivit upp ingångslönerna. Vi har färre jobb som bara kräver grundläggande utbildning än något annat EU-land.I Danmark är andelen merän dubbelt så hög.
Det beror också på skatter. Säg att en taxichaufför i Malmö vill unna sig en riktig Ygeman-klippning med schamponering och en lug nande nackmassage för 700 kronor. För att ha råd med det måste taxichauffören dra in drygt 1 300 kronor före skatt och arbetsgivaravgifter, men efter att frisören har betalat skatt, arbetsgivaravgifter och moms
blir det mindre än 300 kronor kvar.
För att få Ygemans frisyr måste en taxichaufför alltså tjäna mer än fyra gånger mer än vad frisören får. Så slår man sönder den vita tjänstenäringen. Sverige är ett land anpassat för yrkesutbildade och högutbildade och för den som söker sitt fjärde jobb. Samtidigt har vi en allt större del av befolkningen som inte har gymnasieutbildning och aldrig får sitt första jobb.
Det är här svartjobben kommer in. Om taxichauffören i stället kör svart och frisören klipper utan kvitto, behöver chauffören bara dra in 300 kronor för att frisören ska få ut
300 kronor. Anders Ygeman kan fantisera om att detta är tjänster som annars hade varit vita, men sanningen är att de förstås aldrig hade blivit av. Ofta blir svartjobben enda
sättet att hålla en lokal ekonomi levande och företag som måste göra allting vitt drivs ut.
I många kvarter är det bara svartjobb som gör att föräldrar kan ge sina barn känslan att det naturligaste i världen är att gå upp tidigt på morgonen och skynda till jobbet. Innan Ygeman läxar upp Malmöborna igen borde han ta sig en funderare över sitt eget ansvar för att fler introduceras till arbetsmarknaden genom den svarta marknaden än genom Arbetsförmedlingen.
– JOHAN NORBERG”

Jag kommer att fortsätta att klippa mig för 100 kronor på Ystadsgatan och åka med Taxi 97 för 65 kronor när så erfordras. Frisören som kommer från Syrien har kassaapparat och i taxin får man kvitto. Menar Ygeman, Schönström och dom andra att vi ska kolla med skattemyndigheter och annat innan vi anlitar frisörer och taxi, för att inte säga närbutiker som till skillnad från regeringen ser till så att folk får arbete?!
Schönström gjorde för övrigt ett beklämmande intryck det ”Opinion”  SvT i går kväll. Han gjorde en minst sagt svag figur i en debatt som sågades totalt sönder av en dålig programledare. Här gjorde Hasse Aro och författaren Lars Åberg som nyligen kom ut med boken ”Framtidsstaden” om Malmö som jag precis börjat läsa närmast mos av Schönström och en polis som aldrig fick sagt något.
Slutligen har Brittta Svensson i Expressen en krönika apropå oärliga journalister som det finns alldeles för gott om: Rubriken är ”Att försköna fakta kan aldrig vara journalisters uppgift.

Britta Svensson

Det finns kanske trots allt hopp för journalistiken?!

Ett jazzminne att skämmas över…

Standard

Jag är ingen krogmänniska som provar mig fram. Det blir mest och i princip alltid Bullen när jag går ut. Det ligger bra till eftersom ”sjuan” i regel fungerar bra som transportmedel nästan från dörr till dörr.

Större är heller inte min fantasi. Dessutom finns det alltid folk på stambordet som jag känner vid vinglaset och mina eftermiddagsbesök, oftast måndagar.
Röda Nejlikan är en krog i Malmö som jag aldrig besökt, trots att det är gamle Troccan-vännen Lars Hector och förre Bolagetkrögaren (m fl) David Kallos som driver stället. ­­­­­­Dessutom är adressen vid Värnhem på Ringgatan utanför mitt vanliga revir. Men nu ska det ske.
Den 24 februari, nästa fredag, besöks nämligen Röda Nejlikan av Gunilla Postaroff och Kaj Ohlsson. Gunilla var redan på 60-talet stor som schlagersångerska med flera skivsläpp. Nu med ålderns rätt (ursäkta) är hon jazzen trogen, inte minst The American Songbook. Gav 2009 ut en CD tillsammans med bl a pianisten Lars Wadenbäck.
postaroffJag har ett pinsamt minne av Gunilla Postaroff. Någon gång i slutet av  70- eller början av 80-talet – jag vill inte gärna minnas mera noggrant… ­- hoppade jag in några gånger som conferencier på Kramer. Det var på den tiden när gode vännen Johan Dieden ägde och drev stället. En kväll gästades man av Gunilla Postaroff som underhållare. Jag presenterade henne som Solveig Winberg, som var Malmös andra stora jazzsångerska då!!! Gunilla rättade mig förstås omgående, men snacka om att jag skämdes. Vi har pratat om det på äldre da’r och kan skratta åt det. Men jag skäms faktiskt fortfarande.
Nu kommer Gunilla Postaroff i alla fall till Röda Nejlikan den 24 februari tillsammans med sin livskamrat Kaj Ohlsson på piano. Kaj tillhörde också jazzeliten när det begav sig i Malmö. Det blir säkert en minnenas afton med såväl gamla schlagers som den amerikanska sångboken.
Ibland rör det sig på den malmöitiska jazzfronten. Föreningen Hot House håller fortfarande ut trots att kommunen genom en numera avpolletterad ”generalska” för Malmöfestivalen vid namn Pella Ström gjorde sitt bästa för att sänka sta’ns äldsta jazzförening genom att helt sonika ta bort deras sedan 23 år fullsatta jazztält ”för att publiken var för gammal”.
Hot House har fortfarande välbesökt verksamhet varannan fredag på Tuppen. Tyvärr kolliderar man den 24 februari med Röda Nejlikan då Hot House bjuder på Nils Bondesson Band. Förhoppningsvis finns det utrymme för båda.
Eftersom jag sitter i styrelsen för Harry Arnold Sällskapet i Malmö måste jag också puffa för sällskapets Vårkonsert på Palladium veckan senare, den 4 mars. Det excellenta storbandet med proffsmusiker Roger Berg Big Band med Roger’s Sisters, Malmös egna Andrew Sisters med Marielle Hansson-Cehic, Dorota Berg och Katarina Elmberg Jonsson. Dessutom gästartisterna Mimi Terris och Mikael Neumann. Om detta kan ni läsa mera här:
www.Harryarnold.se
Harry Arnold Sällskapet delar varje år ut två stipendier, varav det ena är ett ungdomsstipendium, Stand By. Fjolårets stora stipendium gick till Vivian Buczek, en av Malmös stora jazzsångerskor i dag. Vivian har en egen konsert på Palladium den 25 april tillsammans med Martin Sjöstedt Trio, ”Ella – 100 år”. Säger sig själv vad Vivian då bjuder på.
För övrigt var jag på den Jägersrofria tisdagen i går i Köpenhamn. Första gången i år, det var ett tag sedan jag besökte Charlie Scott’s som varje tisdag har ”Jazz Under Trappen” med fine klarinettisten Chris Tanner med trio (i går med Henrik Bay gitarr och Jens Kristian Andersen bas). Ofta har Chris någon gäst och på tisdagen var det Hans Ingelstam med sin trombon. Underbar New Orleans där en av höjdpunkterna var Muskrat Ramble som fångade mitt intresse för den här musiken redan i början av 50-talet. Då var det Bunk Johnson och hans trumpet men Hans Ingelstams version på trombonen tillsammans med Chris Tanners klarinett var inte sämre. Wow!
Sedan återstod bara hemfärden, en av orsakerna till att jag varit en mera sällsynt gäst i Köpenhamn. Tåget till Kastrup. Där fick man gå av. Det tomma tåget försvann. Efter en dryg kvart kom ett nytt tåg att stiga på efter ID-kontroll, numera på samma perrong. Uppehåll nästan en kvart i Hyllie för att det – eventuell! – skulle bli ny kontroll av svenska poliser, som ju inte har så mycket annat att göra… Det blev det inte nu, men tåget fick vänta i alla fall.

En dryg timme från Hovedbanegården till Malmö C. Och då har pendlarna det ännu värre! Så blir det när nollåttorna ska bestämma över oss skåningar – och danskar!

Vem är det egentligen som ljuger?

Standard

En 60-årig polis i Örebro, Peter Springare, skrev ett inlägg på Facebook som vållat stor uppståndelse. Han har fått ett massivt stöd på sociala medier som vida övergår negativa kommentarer. Det här blev ett långt blogginlägg. Men jag har varit tyst länge, häng med om ni orkar…

Så här skrev Springare bl a i ett inlägg som började ”Jag är så jävla trött…”:
”Detta har jag hanterat Måndag-fredag denna vecka: Våldtäkt, våldtäkt, grov våldtäkt, överfallsvåldtäkt, utpressning, utpressning, övergrepp i rättssak, olaga hot, våld mot polis, hot mot polis, narkotikabrott, grovt narkotika brott, mordförsök, våldtäkt igen, utpressning igen och misshandel.
Misstänkta gärningsmän; Ali Mohamad, Mahmod , Mohammed, Mohammed Ali, igen , igen , igen Christoffer…va är det sant. Ja ett svenskt namn smög sig in i utkanten av ett narkotikabrott, Mohammed, Mahmod Ali, igen och igen.
Länder som representerar veckans alla brott: Irak , Irak, Turkiet , Syrien, Afganistan, Somalia, Somalia, Syrien igen, Somalia, okänt land, okänt land, Sverige. Hälften av de misstänkta kan vi inte veta säkert eftersom de inte har några giltiga papper. Vilket i sig oftast innebär att de ljuger om nationalitet och identitet.”

Vår statsminister Stefan Löfven har framträtt i TV och diverse PK-media. Löfvens kommentar:
”Jag har mycket, mycket svårt att ta in den bilden. Jag vill påstå att det är fel”
Jag tittade på danska TV2:s sena nyhetssändning i går kväll, där man – utan PK-pekpinnar som i Sverige! – ägnade ganska stor uppmärksamhet åt det hela och även visade det som Springare skrivit. Stefan Löfven uttalade sig också i en intervju som jag förmodar sänts i Sverige. Där uttryckte sig Stefan Löfven i klarspråk, att det Springare säger inte är sant!

Polisprofessorn Leif G W Persson ­- som jag har större respekt för än för Löfven! – sa så här i ”Veckans Brott” på tisdagen:
”Jag vill påstå att han ger en korrekt beskrivning av sin vardag. En majoritet av de ärenden han handlägger har en misstänkt som inte har svenskt ursprung, och han är inte den första polisen att göra den iakttagelsen.”
Men han tyckte samtidigt att Peter Springare ger en missvisande bild av helheten:
”Och han ska hålla käften om vad som ligger på hans skrivbord. Det får han prata om när det finns en dom som vunnit laga kraft.”
Springare svarar så här på Facebook:
”Nej GW, jag behöver inte hålla käften om vad för brott som ligger på mitt skrivbord. Däremot skall jag hålla käften om innehållet och omständigheterna och identiteterna på de inblandade. Fejkade ”hittepånamn” kopplade till brottsrubriceringarna kan jag också lämna. Kanske inte helt påläst där GW.”

Stefan Löfven anser alltså att Springare ljuger, enligt ovan. PK-media med Aftonbladet i spetsen ger störst utrymme åt GW:s kritik av Springare i jätterubrik som ”Han bidrar till att kasta skuld”.
Men vem är det egentligen som ljuger svenska folket rakt i ansiktet? Jo, det är Stefan Löfven och hans vapendragare Anders Ygeman (förstås!).
Ungefär samtidigt som den här debatten pågår skjuter en 15-åring en – enligt polisen – oförvitlig man och vaktmästare som var ute för att skotta snö tidigt på morgonen i närheten av Pildammsparken i Malmö. Det här området tillhör inte ”normala skyttebanor” för dom gängkriminella utan kan snarare karakteriseras som ”finare” till skillnad från t ex Rosengård och Seved. Den skjutne svävar när detta skrivs fortfarande mellan liv och död. Butiksrånen har också spridit sig ut till Slottstaden.
I Malmö alltså. Löfven fortsätter ändå med sitt mantra ”det är tryggt i Sverige
”! I ”Skavlan” får en så kallad komiker som heter Henrik Schyffert (vad är det för roligt med honom?) fritt utan uppföljande obekväma frågor orera fritt. Så här sa han bl a:
”Vi har aldrig haft det bättre än vad vi har det idag. Vi har aldrig varit rikare, vi har aldrig varit mättare, vi har aldrig varit säkrare. Då är det konstigt att vi samtidigt är jätterädda. Och vi är rädda för allt i Sverige. Hela Stockholm är livrädda för bröd. Ställer man fram en brödkorg är det som att ställa fram en handgranat, folk får panik. Och vi är rädda för att ensamkommande vilsna flyktingbarn är hemliga IS-soldater för att ta över Allsång på Skansen.”
För detta hyllas han i PK-media. Samtidigt som man skriver hatartiklar för att KD-ordföranden Ebba Busch Thor fick sjunga i ”Så Ska Det Låta”, det ansågs som att opartiska (?) SvT gynnade SD. I ett mellanvalsår! Här hoppade också (förutom som väntat Oisin Cantwell i Aftonbladet) Sursvenskan (SDS) in med sin alltmer profilerade vänsterkantring mot avgrunden på den tynande kulturredaktionen.
Men Schyffert gick bra, för han tillhör vänsterfalangen!

Här i Sverige oroas vi med rätta över vad som kan hända i världen med Donald Trump som ny president i USA. Vi kanske även borde skänka en tanke vad som är på väg här i landet med den nuvarande politiska ledningen?!