”Svempa”, Jan Lundgren och två flyglar

Standard

Innanför glasdörrarna på Södergatan 14 i Malmö står en Malmsjöflygel. Kanske inte det man främst förknippar med den ganska nyöppnade restaurangen i Harrys tidigare lokaler. Det här ska handla lite om flygeln och mannen bakom den jazzsatsning som det handlar om, Sven Erik ”Svempa” Lundeqvist.

Glasdörrarna ut mot Södergatan står inbjudande öppna från nr 14. Södergatan 14 är också namnet på restaurangen som öppnats av Johan Lönn och Tony Rekar. I taket ovanför baren i loungen ut mot gatan och den stora uteserveringen hänger stora tankar med färsköl enligt ett tjeckiskt koncept, Tankovna. Den är god!
… och så då flygeln! Som är en fin ”skyltdocka”, inte minst när Sven Erik Lundeqvist,”Svempa”, sitter på pallen framför pjäsen. Det är han som skaffat flygeln till restaurangen. En flygel som har en liten speciell historia.
– Den ägdes ursprungligen av Niclas Fredins föräldrar, berättar han.
Niclas Fredin är välkänd och efterfrågad trumpetare och sångare i inte minst malmöitiska jazzkretsar och finns bl a med i både Roger Berg Big Band och Monday Night big Band.
Från Niclas Fredins föräldrar förvärvades flygeln av ”Svempa” och Felix Tani, även han skicklig pianist. Som lät flygeln gå vidare till Johan Kolsut, flitigt förekommande trummis i olika band. Som efter ett tag började känna ”stugan lite väl trång” och Malmsjöflygen skulle vandra vidare.
– När man öppnade Södergatan 14 ville ägarna ha ett piano, egentligen ett elpiano. ”Men nä, stopp ett tag nu”, sa Sven Erik Lundeqvist som man klokt nog anlitat för att sköta det musikaliska.
– Jag föreslog att man skulle ta över flygeln. Och nu står den här!
”Svempa” har jobbar nu tre dagar i veckan för Södergatan 14 med högklassig jazzmusik som förstås låter super när ”Svempa” med flygeln bjuder på sin breda repertoar från bl a Art Tatum, Nat King Cole, George Gershwin men även Mose Allison och Frank Loesser (My Fair Lady). Husguden heter egentligen George Shearing.
Onsdagar (dock inte kommande), torsdagar och lördagar finns ”Svempa” på plats framför klaviaturen och vi som tillhör den äldre generationen (ett understatement…) är tacksamma för att man börjar redan vid åttatiden vardagarna och vid femsnåret lördagar. Torsdagar har han sällskap av Johnny Åhman på bas och ovan nämnde Johan Kolsut trummor. Plus vad som plötsligt kan dyka upp. Anders Bergkrantz, numera New York-baserade Björn Ingelstam och pappa Hans, Thomas Jonasson, Torben Waldorf och Felix Tani är några av namnen.

”Svempa” blev glatt överraskad när Jan Lundgren plötsligt klev in genom dom öppna glasdörrarna i sällskap med Hannah Svensson. Jan Lundgren, en av världens främsta pianister, mannen bakom Ystads Jazzfestival men också musikansvarig för danska Montmartre kom inte för att sätta sig vid flygeln och avlösa sin tidigare elev ”Svempa”.
– Du har verkligen utvecklats stort och det låter väldigt bra om flygeln också, sa Janne Lundgren och var förstås kungsord för en glad och stolt Svempa.

Den dag man får en riktig sångmikrofon på Södergatan 14 kanske vi också får höra Hannah Svensson, en av våra finaste jazzsångerskor. Som jag hade nöjet att se och höra på jazzklubben The Standard i Köpenhamn tillsammans med Lan Dokey, Peter Asplund, Jonathan Brehmer och Niclas Bardeleben för tre år sedan (bilden ovan). Tyvärr står The Standard i gamla fint renoverade terminalen för Öresundsbåtarna just nu tom.
Jan Lundgren hade för övrigt precis varit i Hamburg i prestigefullt ärende. Han var ”utsänd” för att köpa en Steinway-flygel till Ystads Teater!
– Jag satt och spelade och provade olika flyglar i säkert sex timmar. Mycket ”wow”, det sa jag redan om den första flygeln jag provspelade och det blev också den jag valde. Nu har Ystads Teater en av världens finaste flyglar, berättade Janne Lundgren.

Den nya flygeln i Ystad kan förmodligen upplevas med Jan Lundgren vid Jazzfestivalen där 1-6 augusti. Det fullständiga programmet här:

http://ystadjazz.se/wp-content/uploads/2017/03/YSJF2017_flyer_webb.pdf

”Svempa” och flygeln finns som nämnts på Södergatan 14 som också är väl värt ett besök.

Bilder: PETER KASTENSSON

Malmö kan bli megafon för terror

Standard

I dag tar jag mig lite ton igen. Egentligen har jag länge tänkt mig en vidräkning med hur – illa! – svensk travsport (och galoppen med!) sköts av AB Trav och Galopp, ATG, med full vetskap från ägarna trav- och galoppförbunden, ST och SG. Fega medlöpare och marionetter till ATG-bossen Hasse ”Kejsarens Nya Kläder” Skarplöth.

Men så har jag uppmärksammats på hur politikerna i Malmö sköter sitt värv i den rödgröna röran med Katrin Stjernfeldt Jammeh i spetsen.
Jag tycker ni ska ta er tid att läsa vad Ivar Arpi skriver i Svenska Dagbladet idag:

Malmö kan bli megafon för Qatar

Det här säger egentligen det mesta. Frida Trollmyrs uttalande släcker allt förtroende för styret i Malmö, i den mån det finns något kvar. Hon är egentligen kommunalråd för kultur, fritid och hälsa och jag vågar påstå att man hittat en sällsynt obegåvad och naiv person till den här befattningen. Stora skämsgubben måste plockas fram när hon uttalar sig.
Det är inte utan att man blir en aning skrajsen när vår stad styrs av sådana som Trollmyr. Och hon är dessvärre inte ensam.
Jag tycker att Ivar Arpis Ledare i Svenska Dagbladets nätupplaga idag säger det mesta och jag har ingen anledning att kommentera ytterligare.

Till hur ST tillsammans med ATG kör över sina aktiva i olika sammanhang kan jag återkomma. Det är nämligen ett löpande band av dumheter.

Ungdomar ger framtidshopp för ”vår jazz”

Standard

Visst finns det en framtid för även den ”gamla jazzen”. Senaste tiden har jag sett ­- och hört! – några fina exempel i olika sammanhang.

Cornelia Nilsson, ung trummis, fick ta emot Stand By-stipendiet i samband med en konsert på Malmö Live Kuben där Monday Night Big Band måndagsspelade. Cornelia skulle då medverkat i konserten på trummor, men tyvärr hade hon tvingats gipsa vänsterarmen efter bilkollision.
Egentligen skulle hon haft stipendiet i Pildammarna till sommaren. Men tyvärr är det ju så, att kulturen och Sommarscen i Malmö kört bort storbandsmusiken helt från Pildammarna i en typ av samma åldersfascism som Pella Ström utstrålade som festivalgeneral när hon körde bort Hot House från Malmöfestivalen. Hon uttryckte ju klart att ”ni är för gamla”. Samma mentalitet uppvisar nu Sommarscen Malmö även om motiveringen lyder ”vi ska förnya oss” …
Men det innebär också att Harry Arnold-sällskapet inte delar ut sitt ”stora” stipendium som utdelats varje år sedan 1992 (Amiralens Storband) och som också gått till storheter som Arne Domnerus, Jan Lundgren, Lars Erstrand, Jan Lundgren med flera.
Cornelia Nilsson har nu också fått ta emot ett ungdomsstipendium från Föreningen Hot House i Malmö och då var hon återställd nog att tillsammans med Sven-Erik ”Svempa” Lundeqvist spelade en våldsamt svängande Limehouse Blues.
Som ni kan höra och se här där Cornelia spelar i en inspelning från spanska Sitges med Svempa och saxofonisten Fredric Carlquist i bandet Stride and Shine:

På Hot House uttryckte Thomas Jonasson, en av våra många skickliga saxofonister, sin beundran och sin glädje över ungdomar som likt Cornelia Nilsson bidrar till att den ”gamla jazzen” fortlever, ett hopp för framtiden. Hon är utbildad på bl a Skurup och Göteborgs Musikhögskola.

Monday Night Big Band har ju också nämnde Svempa Lundeqvist vid pianot/flygeln. I senaste Kuben-konserten hade man sångbegåvningen Mimi Terris som gäst.

Mårten Lundgren, den excellente trumpetaren, har skrivit en del arrangemang till Mimis egna jazzinfluerade låtar som t ex Flytta Hemifrån som ju är titellåt på hennes senaste CD-skiva (en ny är på gång) och Paradvåning.
Vid den här konserten hyllade Mårten en annan arrangör, unge Christian Waite, som kallades fram och harangerades av Mårten med en gåva. Det är Waite, elev på Malmö Musikhögskola, som gjort arrangemanget till I Drömmen, som Mimi också framförde med Monday Night Band. Mimi kanske inte ska inlemmas under rubriken ”ungdomar”, tycker hon själv. Men allting är ju relativt och jämför man med mig, så är alla ungdomar…

En annan duktig musiker på Malmö Musikhögskola där han tar sin examen i juni är Viktor Jansåker, som också utbildat sig ett år i Italien. Han fick Hot House-stipendiet förra året (på bilden tillsammans med Olof Karlén och Svempa), har tidigare också begåvats med stipendium från Malmö Jazzhouse.
Det var under hans tonårstid – han är 26 nu – jag uppmärksammade honom första gången, då i Hot House’ Jazztält på Malmöfestivalen (saligt i åminnelse!) där, om jag minns rätt, han tolkade Django Reinhardt på ett fantastiskt sätt tillsammans med bl a gitarrkollegan Måns Persson och violinisten Filip Runesson.
Viktor har nyligen varit i Rom och hämtat en ny gitarr från Nico Moffa  Har tidigare producerat en CD med unge basisten Simon Petersson (Stand By-stipendiat 2015) och Kristoffer Rostedt med bl a These Foolish Things och några andra jazzstandards tillsammans med en egen gitarrimprovisation. Har den som en promotion-CD men till hösten hoppas han kunna ge ut en full CD. Viktor förekommer i olika konstellation, har ett band med bl a saxofonisten Ed Epstein.

Det finns säkert många andra jazzmusiker med bred musiksmak som är värda att uppmärksamma. Men detta får räcka just nu.

PS! Svempa spelar varje torsdagskväll på Södergatan 14 (f d Harrys) kl 20.00 med trio och jammande kompisar!

Bilder: PETER KASTENSSON och DANIEL ÖRTEGREN (Viktor Jansåker)

Meste Derbyvinnaren har hittat rätt

Standard

Den 16 juli rids Svenskt Derby för 100e gången sedan starten 1918. Det har alltid ridits på Derbybanan Jägersro till skillnad från Svenskt Travderby som kördes första gången 1928 och under några märkliga år roterade vartannat år med först Solvalla 1933-65 och med även Åby vart tredje år 1955-64 innan Jägersro fick det permanentat 1966.

Om Sören Nordin är den okrönte Derbykungen för travet med 11 segrar, så är Fredrik Johansson galoppens kung med nio segrar på Jägersro och dessutom fem Derbyn i Danmark-Norge (4) och två i Tyskland. Det första i Sverige (och Danmark) med Palatal 1996 och det sista i Sverige med Bomar 2012 och i Norge 2011 med Without Fear.
Malmögrabben Fredrik är i dag 47 år. Han tvingades efter långvariga skador ge upp sin aktiva karriär för ett par år sedan. Har jobbat, jobbat och jobbat för att kunna komma tillbaka i sadeln. Han har alltid varit något av en träningsnarkoman gällande sin fysiska status. Men till slut tvingades han ge upp.
Vi är många vänner till honom som frågat oss och kanske till och med varit lite oroliga för hur det skulle gå för honom. Han har klart deklarerat att han inte vill bli tränare. Han vet hur tuff den branschen är ekonomiskt. Skadorna har också omöjliggjort för honom att ”rida ut” i träningsjobb.
Men äntligen har Svensk Galopp, galoppförbundet,och Jägersro hittat en nisch för att kunna använda Fredde. Han har nu en ”träningsstudio” på Jägersro där han inspirerar aktiva till fysisk träning och kör stenhårt med program för att stärka och utveckla de speciella muskler som är viktiga för en ryttare i både travet och galoppen. Han gästar också Göteborg Galopp där han även har en utförsåkare i sin grupp.
– Jag brinner för det här och jag vet att det är uppskattat, säger han.

Inte nog med det här praktiska jobbet. Fredrik Johansson anlitas även av Jägersro Galopp som expertkommentator vid tävlingsdagarna. Tillsammans med Anna Thelander som är intervjuare i vinnarcirkeln analyserar han vad som hänt efter varje löpning och jag kan lova att det är riktiga expertkommentarer som han utvecklar väldigt skickligt. Om någon möjligen trott något annat så är han ett fynd i den positionen. Och det går svårligen att finna någon annan med större erfarenhet av det som  händer och sker i löpningarna!
Jägersro Galopp har en väldigt stark kvartett som för tävlingsdagarna framåt i Anna, Fredrik, tipparen och nye referenten Niclas Cronberg och speakern ”sedan urminnes tider” Christian Holm.
Så här när det närmar sig 100-årsjubileum ska väl också nämnas ”Derby-Larsen”, det vill säga ”dansksvenske” Ole Larsen som vunnit Derbyt sex gånger som jockey för andra tränare och dessutom fem gånger som tränare. Ole är 72 år och tillbringar vintern i Thailand men brukar komma hem under sommaren för att bl a dela ut sitt eget stipendium bestående av en flaska Gammeldansk och en Gamle Ole (den bästa av ostar!) till framgångsrikaste lärling i de tre skandinaviska länderna.

Från Svenskt Derby 1975 sedan Ole Larsen vunnit med Algarve för tränaren Benny Jensen och Stall Skagerack. Bilden tagen efter loppet i Jägersros TV-studio där jag intervjuade Benny och Ole tillsammans med Carl de Geer och Otto Thott, ägare tillsammans med Malte Ramel som saknas på bilden. Foto: Thore Andersson

Det är ju en stor dag på Jägersro Galopp redan den 23 maj då Prammsdagen British Evening gästas av Manchester Uniteds legendariske tränare Sir Alec Ferguson som också är framgångsrik galopphästägare i hemlandet.

Skulle tro att man håller tummarna för att Manchester United nu tar sig till final i Europa League som ju spelas på Friends i Stockholm dagen efter och inte springer på pumpen hemma mot Celta Vigo i kväll. Man kan väl gissa att det är Friends som är huvudmålet för Sir Alec?!

Bilder. PETER KASTENSSON

 

 

Bagdad Bob och Kejsarens Nya Kläder

Standard

ATG ska till hästsporten 2018 leverera 300 miljoner kronor! Ett löfte man efter anmodan gett ägarna Svenskt Travsport (ST) efter att prispengarna de senaste åren inte bara frysts utan även sänkts = lån till ATG! ST har därmed utan motstånd låtit sig tas som gisslan av ATG och inte vågat se den krassa sanningen.

Nämligen den sanning som visat på dåliga bokslut från ATG, där kostnaderna vida överstigit inkomsterna från den ökade spelomsättningen. Det finns inga 300 miljoner utan ATG måste ”nalla” från den Hästsportens Fond som regeringen föreskrivit måste finnas för eventuella krislägen..

I det kvartalsbokslut som nyligen publicerats visas en ”vinst” på 13,1 miljoner som 2016 var 58,3 och 2015 71,7 miljoner. Under perioden har man ökat sina kostnader 36,4 miljoner, bl a till följd av lanseringen av GSV65. Där förväntade 22 miljoner i omsättning varje söndag nu är nere runt 13 milj! För att inte tala om katastrofen Top7. Man kallar det en ”stabil utveckling”.

Jag har – förgäves – väntat på en officiell kommentar från ST.

Från ST, som äger ATG till 90 procent (galoppen 10%), föreligger i dag 29 april ingen annan kommentar än denna, tagen ur gen.sekr. Johan Lindbergs veckobrev på hemsidan:

”ATG:s kvartalsrapport var också uppe. Lotta Nilsson-Viitala, ekonomichef på ATG, presenterade den före fullmäktigeförhandlingarna. 0,9 procent sämre (brutto) jämfört med första kvartalet i fjol är självklart inte en lysande siffra, men samtidigt den näst högsta i historien för det första kvartalet. Samtidigt finns det en underliggande tillväxt i hela spelverksamheten för ATG vilket gör att jag är trygg med de högt uppsatta målen.”

Snacka om dimridåer!

I av ST ägda Travrondens nätupplaga dristar man sig faktiskt – dock utan kommentar! –  att citera följande i en intervju med Nilsson-Viitala:

”- Vårt uppdrag med pokalåret är att vi ska leverera 300 miljoner kronor mer till sporten. Att öka så att resultatet blir 300 miljoner kronor plus jämfört med tidigare år på så kort tid är ett orimligt mål/krav och det har vi aldrig budgeterat för. För att få igenom Pokalåret, kommer det att behövas ta medel från det balanserade resultatet, eller det man inom travbranschen kallar för hästsportens fond. Att företag använder sig av pengar från det balanserade resultatet för att sköta driften i verksamheten är inget man vanligtvis gör, men i det här fallet handlar det om utdelning till ägare och är därmed en annan sak. Det är också något vi har räknat med hela tiden. I den bästa av världar hade det inte behövts, men man måste se realistiskt på det hela.

Urtag ur Hästsportens Fond har tidigare förnekats av Johan Lindberg, denne travets egen Bagdad Bob!

Detta föranleder mig att minnas vad jag skrev kort efter det att ATG:s nytillträdde VD Hasse Skarplöth rest landet runt för att predika någon form av ”manifest” för sin kommande gärning som ATG-bas. Jag lyssnade på honom vid hans visit på Jägersro och gjorde en liknelse med danske H C Andersens saga om ”Kejsarens Nya Kläder”. För den som inte minns denna bjuder jag här på en några minuters lång uppläsning hämtad från Youtube:

Kejsarens Nya Kläder

Några ytterligare kommentarer är överflödiga… mer än att Lindberg ju faktiskt är en tjänsteman och att det egentligen är styrelsen som bestämmer men där bara nickar man med, tiger och samtycker till ATG:s härjningar.

Vivian och Ella byggde glädjemusik på Palladium

Standard

Den här bloggen ligger på Harry Arnold-sällskapets hemsida http://www.harryarnold.se bortsett från avslutande  PS 2 som är en personlig fundering.

”Musik skall byggas utav glädje
av glädje bygger man musik.
Musik, det får ni ändå medge
gör glädjen ännu mera glädjerik.”

Den här sången av Björn Barlach och nyligen bortgångne glädjespridaren Åke Cato har gjorts känd av min ”tvillingsyster” Lill Lindfors. Vi är båda födda 12 maj 1940.
Jag kom att tänka på strofen sedan jag på allmänt misshumör med en evigt värkande rygg tagit mig till ett fullsatt Palladium, nu en elegant musikscen mitt i Malmö som drivs av Musik i Syd. Vivian Buczek, en av våra finaste jazzsångerskor, hade bjudit in till ”Ella – 100 år” och samtidigt släppte hon en CD, ”Ella Lives”. Ella Fitzgerald skulle blivit 100 år på dagen 25 april.
Jag studsade kanske inte hem från Palladium, men jag var i alla fall på ett jäkligt gott humör!
Ella Fitzgerald är den betytt allra mest för Vivian Buczek sedan hon av sin pappa fick LP-skivan ”Ella In Berlin” från 1960.

Buczek Trio låg
Vivian Buczek hade samlat kring sig några härliga musiker. Basen var hennes ”eget band” Martin Sjöstedts Trio med förutom Sjöstedt piano, Niklas Fernqvist bas och Johan Löfcrantz Ramsay trummor. På scenen slöt upp efter ett par inledande nummer med Vivian och  trion Mårten Lundgren, trumpet, Carl-Martin Almqvist tenorsax, Fredrik Kronkvist altsax och Ola Åkerman trombon. Vi fick också stifta bekantskap med engelska sångerskan Claire Martin som – skam till sägandes – var en helt ny bekantskap för mig. En mycket angenäm sådan!

Buczek 5 lågBuczek Martin lågVivian Buczek hade generöst nog anförtrott en av Ellas största succéer till Claire Martin, nämligen Mack The Knife och det blev hur bra som helst. Tillsamman sjöng Vivian och Claire bl a som en hyllning till Louis Armstrong Can’t We Be Friends. Med benäget bistånd av Mårten Lundgren med både sång och trumpet. Läckert.
Vivian berättade den smått rörande historien om vänskapen mellan Ella Fitzgerald och Marilyn Monroe då Marilyn fått en klubbägare i Hollywood (?) att engagera Ella trots att hon var svart mot att Marilyn skulle komma varje kväll och sitta på första raden. Efter det engagemanget var Ella välkommen överallt. Till den historien bjöd Vivian på en känslosam tolkning av Tenderly med Mårten på flygelhorn.
Claire Martin och Ola Åkerman svängde till det i A Tisket A Tasket. En av mina favoritlåtar från min tonårstid är Things Ain’t What They Used To Be med violinisten Stuff Smith. Mercer Ellingtons låt var inte sämre med Vivian!
Lady Be Good – förstås! – en av klassikerna där Vivian fick utveckla sin scatsong, ett Nelson Riddle-arrangemang av Jerome Kerns Yesterday (ej att förväxla med Beatles…), extranummer med Vivian och trion i Misty innan alla kom in för att svänga tack och adjö med Cole Porters Silk Stockings.

Ella Fitzgerald och Vivians pappa Bruno som gick bort för två år sedan satt nog på ett moln och gungade tillsammans efter denna härliga födelsedagshyllning till en av jazzens allra största!

LUndgren-BuczekPS 1. I publiken syntes bl a världspianisten Jan Lundgren (Harry Arnold-stipendiat 1994) som berättade att det redan sålts 3.500 biljetter till Jazzfestivalen i Ystad 1-6 augusti, rekord så här tidigt. Lundgren är numera också musikaliskt ansvarig för legendariska Montmartre i Köpenhamn och kan locka med några Ben Websterdagar med bl a danske saxofonisten Jesper Thilo (HAS-stipendiat 2001) den 26 juni-1 juli. Harry Arnold-stipendiaten 2013, pianisten Mattias Nilsson, dök också upp framåt kvällningen, han far och flyger över stora delar av världen med solokonserter. Kommer till Palladium i oktober med bl a sångerskan Sharon Stone.
Dorota-LundgrenJan Lundgren tog bl a ett snack med Dorota Berg som hjälpte Vivian Buczek med försäljningen av den nya CD ”Ella Lives”.

BILDER: PETER KASTENSSON

PS 2. Ingen politik i dag, man ska inte fördärva en fin kväll så snabbt med en massa oväsentligt dravel. Nåja, lite, lite då. Malmö Kommun fortsätter sin åldersdiskriminering. Sommarscen Malmö har i år portat pålitliga publikdragare som lockat full Pildammsteater – inga storband i år, Vare sig Roger Berg Big Band eller Amiralens Storband får vara med. Man ska förnya sig, säger man = ingen jazz för 55-plussare!

Bara några rader om…

Standard

Jag har legat lågt en tid och fortsätter ett tag till. Det händer ju inte så speciellt många roliga saker just nu. Bara några rader…

… om att man på sina håll försöker få Stefan Löfven att framstå som en landsfader efter sina framträdanden i samband med terroristattacken i Stockholm. Men Löfven är ju en typisk kappvändare. Snackar om hur frustrerad han är över att en papperslös uzbekistan (eller var han nu kommer ifrån) inte blivit utvisad sedan han nekats asyl. På den nyligen avslutade S-kongressen med vänsterkantring är det annat ljud i skällan och i Malmö med sin rödgröna röra går massor av skattebetalarnas kronor till just papperslösa, där är dessa viktigare än egna invånare och människor som får lov att stanna.
… om att dom största kappvändarna kommer från regeringspolarna i grönkålsmaffian, den löjliga familjen med Fridolidolidolin i spetsen som tycker det är viktigare att låtsas som om dom är med och regerar än ha eget program.
… om att det inte finns något parti överhuvudtaget med en – som jag tycker – vettig politik i något avseende och händer det inget snart röstar jag blankt 2018. Kalla mig gärna feg!
… om att alla som tycker sig veta bäst finns på Facebook som vimlar av kloka (OBS – ironi!) människor som sprider den ena åsikten dummare än den andra.
… om att jag därför ligger lågt på FB för tillfället och även så i den här spalten.

… om att det ju trots allt är påsk och att jag önskar mina vänner en glad sådan med ett påskris med den rätta färgen!