Här är det tomt numera

Standard

Hot House tomt2016 års Malmöfestival är över. På platsen ovan finns det inget tält längre. Där stod Hot House Jazztält som försvann för tre år sedan.
Då tyckte en festivalgeneral vid namn Pella Ström som sedan hon fått sparken som PR-chef för Malmö Stadsteater befordrades till högsta basen för Malmöfestivalen. Totalt oduglig här också men sossarna tar hand om de sina.
Hon tyckte att Hot House-medlemmarna och de som besökte Jazztältet var för gamla. En ren åldersdiskriminering som dåvarande högsta hönset i Malmö. sossebasen Ilmar Reepalu köpte rakt av.
Här blev ett ungdomstält som i stort sett inte drog en människa under två år. I år var det borta och Södertull mitt emot Swingtältet stod tomt.
Men nu är det som det är. Vad madamen Ström gör nu vet jag inte. Det ryktades om att hon låg bakom att dom stora fälttävlanstävlingarna på Limhamnsfältet försvann. Kan jag mycket väl tänka mig men förhoppningvis är hon nu förvisad till en källare på Stadshuset där hon kan sitta och vända papper och inte döda fler festligheter för Malmö invånare. Jag ovar att aldrig mera nämna hennes namn i min blogg.
Jag hade tänkt att skriva lite om festivalen och musiken i Swing- och Bluestälten. Men det har jag gjort på Harry Arnold Sällskapets hemsida ganska utförligt och jag gör det enkelt för mig.
Kolla in

http://harryarnold.se/

Klicka in på Swinging News!

Bild: PETER KASTENSSON

Gruset-spelning med sorgkant

Standard

GrusetGrus I Dojjan underhöll på Bullen i går kväll och spelar traditionellt på sitt 30e år eller nå’t sånt på invigningen av Malmö-Festivalen vid kräftskivan på Stortorget i kväll. Men det är spelningar med sorgkant. Tore Persson gick bort natten till i går.

Tore Persson, gitarristen, kan väl hänföras till ”Original-Gruset”, läkare och sedan många år bosatt i Stockholm. Han skulle gästspelat med Grus i Dojjan såväl på Bullen som på Stortorget. Grusetbasen Krutte Hedberg hade svårt att hålla rösten i styr när han tillsammans med bandet valde att spela finska Messi Marsch (ursäkta om jag uppfattat namnet fel) som en hyllning till Tore P.
Krutte3.jpgJag kan inte berömma mig av att närmare ha känt Tore P. själv mer än att jag träffat honom vid några tillfällen i samband med Gruset-spelningar. Som jag förstår det en man med ett stort hjärta.
Jag fick dock en härlig pratstund med honom när Krutte nyligen firade sin 75-årsdag på Siriusorden i Svedala. Då massor av gamla Gruset-musikanter ställde upp. Det var inte så länge sedan och någon kanske ihåg att jag skrev följande i min blogg efter firandet:

”Jag räknade ett tag till nio, eller var det tio, från gamla och nya gruset på scen vid ett tillfälle. Jag fångades speciellt av Tore Persson som på originalspråk från trakterna av Höör reciterade bygdediktaren Daniel Rydsjö. Minns inte vad dikten hette, men den utmynnade i en duett mellan Tore och nuvarande Gruset-medlemmen Peter Clemmedson i Edvard Perssons gamla slagnummer Om Lindberg Kommer som Edvard skrev tillsammans med Arvid Richter om Charles Lindbergs Atlantflygning.
Daniel Rydsjös dikt påminde mig nämligen om en annan traktens bygdediktare Nils Ludvig Olsson. Jag hörde Nils Ludvig ”live” när han läste Di Fåste Fjeden (De Första Stegen) på en avslutningsfest på en lanthushållningsskola i Hörby (eller var det Höör) där min kära syster gick i slutet av 50-talet (var det väl?). Di Fåste Fjeden spelades för övrigt in av Peps Blodsband på sin tid.”

Tore P. kände förstås till Nils Ludvig och hans bygdemålsdikter och han syns på bilden ovan tillsammans med Peter Clemmedson. Frid över Tore Perssons minne, jag är glad över att jag fått träffa honom.
Ikväll träffas alltså Grus I Dojjan på Stortorget kl. 19.00 och två timmar. Med gamla och nya ”Grusare” – Krutte, Peter Clemmedson, fabulöse banjospelaren Jesper Lindberg, Ullik Ehrenstråle med sin fiol och flera andra. Säkert blir det någon gästspelare också, jag skulle gissa att Gisen Malmquist kommer med sin klarinett för ett och annat nummer.

Själv inleder jag festivalen – i avsaknad av klassiska Hot House-tältet som revs av kommunen för ett par år sedan – i Swingtältet där Roger Berg Explosion med Roger’s Sisters spelar upp kl. 15.00.

Sisters

SDS svarar: ”Borde ställt kritiska frågor”

Standard

I min förra blogg berättade jag om att jag skickat ett mejl till Sydsvenskans ansvariga utgivare Pia Rehnquist i anledning av artiklar om en knarklangare som sökt nåd. Jag har nu fått ett svar.

Jag publicerar mitt mejl här igen:

 ”Hej,
Jag vet att ni i princip struntar i mina klagomål. Men nu kan jag inte hålla tyst!
Vad är er mening med den fruktansvärda socialpornografi som SDS publicerar när man låter en person som Erdogan Saikaya bli huvudfigur i stora reportage. En mycket stor knarkhandlare! Varför är det synd om honom??? Om jag är korrekt underrättad har han dessutom dubbla domar på sig?! Varför ska han beviljas nåd??? Hur många människor, de flesta unga, har han tagit livet av genom sina hänsynslösa knarkaffärer???
Inte med en rad har ni ställt den frågan i reportagen! Det är en beklämmande och vettlös journalistik och jag är övertygad om att den bidrar till att det går än mer och snabbare utför för SDS/HD. Jag kan inte säga att jag beklagar detta.
Skäms, skäms, skäms!”

På måndagen kom ett svar från Pia Rehnquist, sålunda lydande:

”Hej Peter,
Tack för att du hör av dig med din kritik. Tvärtemot vad du tycks tro uppskattar jag att ni läsare hör av er, hur ska vi annars kunna förändra sådant som ni inte uppskattar.
Texten du är missnöjd med syftar till att belysa en möjlighet till nåd som alla fångar i svenska fängelser har. Det är alltså något som lagstiftarna beslutat om och som brukar användas för fångar som är dödssjuka. Vi har såklart ingen åsikt i frågan, så ska inte nyhetsjournalistik fungera. Jag håller därför med om att vi borde ha ställt en eller ett par mer kritiska frågor till honom.
Med vänlig hälsning,
Pia”

 Jag uppskattar hennes svar. Hon ger mig rätt i att man borde följt upp med kritiska frågor, som helt saknades. Det blev ”tycka-synd-om”-artiklar som jag kallar socialpornografi. Ingenting heller om att den snyftande knarklangaren faktiskt gjort TVÅ ”vändor”.
Något förvånar det mig ändå att det var Tobias Barkman, en rutinerad kriminalreporter som skrev. Han har också gett ut två böcker om bl a gängrelaterat våld och av honom borde man kunnat förvänta en mera objektiv insats.

Men Pia Rehnquist ska ha tack för svaret. Det finns kanske hopp.

Snyftreportage om knarklangare med många liv på sitt samvete

Standard

Egentligen ska jag inte bry mig om Sydsvenskan, som jag hellre kallar Sursvenskan. Men ibland rinner det över, och det har det gjort nu.

I går skickade jag det här mejlet till tidningens ansvarige utgivare Pia Rehnquist:
”Hej,
Jag vet att ni i princip struntar i mina klagomål. Men nu kan jag inte hålla tyst!
Vad är er mening med den fruktansvärda socialpornografi som SDS publicerar när man låter en person som Erdogan Saikaya bli huvudfigur i stora reportage. En mycket stor knarkhandlare! Varför är det synd om honom??? Om jag är korrekt underrättad har han dessutom dubbla domar på sig?! Varför ska han beviljas nåd??? Hur många människor, de flesta unga, har han tagit livet av genom sina hänsynslösa knarkaffärer???
Inte med en rad har ni ställt den frågan i reportagen! Det är en beklämmande och vettlös journalistik och jag är övertygad om att den bidrar till att det går än mer och snabbare utför för SDS/HD. Jag kan inte säga att jag beklagar detta.
Skäms, skäms, skäms!”

Jag har säkert tidigare skrivit om att SDS funnits i min familj från det jag föddes 1940. Mina föräldrar hade den i alla år, jag fortsatte när jag flyttade hemifrån, jag jobbade för SDS-koncernen (Kvällsposten) i 21 år – då var det en löneförmån – när jag flyttade till Stockholm (genom jobbet) och när jag flyttade till Malmö igen. Jag har fortfarande tidningen i min brevlåda, men numera enbart på fredagar-söndagar. I övrigt på nätet. Men nu vete f-n…
Snyftreportaget om den tunge knarklangaren av turkiskt ursprung är gjort utan någon kommentar. Tidningen styrs och produceras inte för inte av den värsta sortens PK-journalister. Brott begångna av utländska etniciteter ska förtigas allmänheten, och om man nu skriver om det, som med den nämnde turken, så ska man tycka synd om brottslingen. Inte om alla brottsoffer han skapat – för att inte säga tagit död på – som den värsta massmördare.
Tyvärr är jag inte överraskad.
Skattefinansierade Sveriges Television tillhör också värsta sortens PK-maffia. Nyligen har ledningen delat ut en fyrsidig guide – ”Tips och språkråd när du jobbar med att spegla Sverige” – till sina medarbetare med regler för hur man ska behandla invandrare och människor av utländsk bakgrund.
Man ska i fortsättningen kalla inte bara svenskar utan även utlandsfödda islamister som reser från Sverige för att delta i terroristrelaterade handlingar för ”svensk som haft samröre med våldsbejakande/militanta islamister”. Människor som inte är svenska medborgare ska inte kallas för invandrare utan till exempel för ”de som bor i Sverige”.
”Använd inte polisens språkbruk rakt av (något TT gör)”, heter det också. Man ska vara försiktig med att använda polisens beskrivning av signalement. När nu detta händer, polisen har ju också fått direktiv om att undvika som uttryck som ”färgad”, ”av en annan hudfärg” eller ”afrikanskt ursprung” när man efterlyser folk för brottslighet.

Detta är Sverige av i dag. Som det utformats under Fredrik Reinfeldts regeringstid ”öppna era hjärtan” och som utvecklats av Stefan Löfven, var han nu befinner sig. Ibland undrar jag faktiskt om han finns i verkligheten?

 

 

Härliga dagar med ny magi – men också med frågetecken

Standard

Det blev två härliga travdagar den här veckan. Måndag med Kolgjini Sales i Vomb och tisdag med Åbergskvällen på Jägersro. Jag kände mig ganska urlakad på onsdagen efter sent nattjobb.

Lutfi Kolgjini hade klokt flyttat sin auktion från fredagen före Travderbyt till måndagen före Åbergs. I alla fall delvis på grund av att det tillkommit en ny auktion i Stockholmsområdet som blivit en utmanare, eller i alla fall en konkurrent, det tidigare datumet.
”Alla”  vet väl vid det här laget att det sattes ett nytt präktigt svenskt auktionsrekord när Am Bloodstocks Anders Ström sålde Forfantone Am för 2,7 miljoner till Roger Walmanns hästägare Lennart Ågren (efter hård kamp med Peter Untersteiner).. Att ytterligare en häst överträffade det gamla rekordet när Rudisha, såldes för 2,4 millar av WHAP Trotting AB till Lulzim Kolgjini AB. Highlights AB och WHAP Trotting, som alltså behöll en del i hästen.
Sant är, att den här auktionen är inte för den lille eller kanske vanlige hästägaren. Det är egentligen en ganska liten krets i trav-Sverige som har råd att köpa hästarna på Kolgjini Sales som i år omsatte 32,5 miljoner. Samtidigt är det tacksamt, mycket tacksamt, ett det fortfarande finns hästägare som både kan och vill göra den här satsningen i tider som är en bra bit ifrån dom bästa som travet upplevt.
Ludde vore inte den han är om han inte överraskar. För mig var det i alla fall en överraskning att Ludde före auktionen hyllade ST:s generalsekreterare Johan Lindberg (”som jag i min blogg i Aftonbladet kallat Predikanten”) med en unison applåd som säkert gick hem hos föremålet som ”tillsammans med ST medverkar till att höja både prispengar och status för unghästarna från 2018”. Eller hur det nu var Ludde exakt uttryckte det. Det var förstås viktigt för auktionen att visa framtidstro…
Det blev dock ingen stående ovation, den sparades för Margareta Wallenius-Kleberg, svensk travsports Old Grand Lady, som flugit in i sitt privatplan, och som från nästa år och många år framåt gör en mångmiljonsatsning för svenskuppfödda unghästar på Solvalla, landets ”nationalarena” som ST och ATG gjort sitt bästa för att utplåna.
Det råder olika uppgifter om hur mycket, men om jag fattat det rätt rör det sig om en satsning från Wallenius-Kleberg på 16 miljoner och så lika mycket som hon på något sätt villkorat att ATG och ST också satsar vardera.
Ludde är unik. Han tillåter sig ha åsikter som inte gillas alla gånger. Men hans satsning på travet är värd att hyllas hur mycket som helst. Utan honom skulle travet vara mycket, mycket tråkigare. Tyck vad ni vill om det!
Att för mig som ”föredetting” på ålderns höst få promenera omkring ute hos familjen Kolgjini den här dagen och träffa gamla travvänner som t ex Jägersrochampions som ”Limonaden” Rolf Regnér och Tommy Zackrisson, internationelle Anders Lindqvist, galoppkungen och tidigare travtränaren Hans Adielsson, tidigare Jägersro-VD Swen-Åke Borg, Claes Kärrstrand, hästsportfotografen som still going strong fortfarande åker världen runt och förstås ovan nämnda Margareta Wallenius-Kleberg (som jag fick hyra ett litet hus av på Menhammar första tiden när jag flyttade till Stockholm 1986!) är fint. Hann inte träffa förre Jägersroordföranden och Kolgjini-grannenTore Johnsson men förstås sonen Hans Johnsson (som inte är så gammal) som är utan tvekan auktionutroparen utan jämförelse.
Hur gärna hade jag inte unnat Ludde och Adrian att få vinna Hugo Åbergs Memorial med Mosaique Face. Eller Dante Boko för den delen som var positiv fyra.
Jag har sett om loppet flera gånger. Och kan inte tycka att Adrian egentligen gjorde något fel när Örjan Kihlström fick luckan från ryggen med Propulsion. Jag trodde faktiskt att Robert Bi och Robin Bakker skulle vinna loppet i slutkurvan. Säkert såg också Adrian att den holländske hästen kom väldigt snabbt i spåren, samtidigt som en tapper On Track Piraten började bli tagen i dödens. Adrian tog chansen att köra ifrån. Hade han inte gjort tror jag att Robert Bi hunnit förbi. Samtidigt som Propulson inte hade fått den lucka som Örjan Kihlström började ana skulle komma slutsvängen.
Pest eller kolera för Adrian! Så läser i alla fall jag loppet. Att det sedan kanske smärtade extra mycket att det var Kihlström som ”färdärvade” igen för Kolgjinistallet som han de facto gjorde i StoChampionatet genom en felbedömning (som han själv erkände) bakom In Toto Sund mot Pasithea Face, gjorde nog inte förlusten lättare att uthärda?
För att citera Roger Walmann efter det att Kihlström vunnit efter genialisk styrning av King City i V75-1 – ”visst har jag varit förbannad flera gånger på hur Örjan kört, men då har jag sagt det till väggen och inte till Örjan. Det kommer alltid nya lopp!”
Jag föreställer mig dock att Conrad Lugauer har svårt att acceptera ”att det kommer alltid nya lopp” sedan karismatiske Spartan Kronos på nytt gjort bort sig med galopp i ett stort lopp på hemmaplan…
V75-omsättningen sjönk med runt fem miljoner jämfört med förra året och har nära nog halverats sedan rekordåret 2010 då det spelades för 66,45 miljoner. V75-loket har mist mycket av sin dragkraft och det är oroande inför det s k Pokalåret 2018 då en massa extramiljoner skall tillföras travet. Tro’t den som vill…
Publikminskningen V75-lördagarna har accelererat men att få ATG och ST att erkänna att satsningen med senareläggningen av V75-loppen är felaktig är väl att hoppas för mycket? Därifrån görs ju aldrig några fel…

Publikmässigt var det glädjande att Jägersrotisdagen ökade med cirka tusen personer jämför med 2015. Stämningen var på topp. Det kunde man uppleva inte minst från pressläktaren under läktartaket där sorlet fångades upp en härlig sommarkväll när solen gick ner vid sidan av Turning Torso. Åbergskvällen behåller sin magi.

 

Publiktapp inget som pamparna bryr sig om

Standard

Förra V75-omgången vid normalt pålitliga publikdragaren Årjäng minskade publiken med 4.000 personer jämfört med 2015. Okey, vädret var inte det allra bästa. Men ändå…
I går på Axevalla minskade publiken med 3.500 jämfört med 2015. Okey, vädret var alltför bra. Men ändå…

Nä, det här är förstås åt h-e! Nu drar inte ens banornas stordagar dom stora V75-skarorna. Det har hänt efter det att ATG och travförbundet ST bestämde sig för att senarelägga lördagstävlingarna.
Men ingen reagerar från det pampvälde som styr svensk trav-(och galopp-)sport.
Det är ju så, att banorna inte längre har ett skit att säga till om. Propositioner, starttider, antal lopp, hur loppen ska läggas under tävlingsdagen (ex. galoppens Svenskt Derby sist på kvällen vid halvtiotiden). Allt bestäms centralt. Man tillåts i nåder ha önskemål från banorna, men det är en papperskonstruktion, det är ATG som bestämmer i slutändan. ST accepterar och skiter också i att publiken minskar. Det viktigaste är att många tittar på TV-sändningarna. Punkt och slut.
Men nu börjar det också ta emot för V75-spelet som urholkas i takt med att man arrangerar fler och fler omgångar för det tidigare så pålitliga dragloket. På Årjäng förra lördagen var det dubbeljackpot med en omsättning på 83,1 miljoner (borde varit 100) mot 72,2 utan någon jackpot förra året. Axevalla i går hade 79,1 miljoner med jackpot mot 72,3 utan jackpot 2015. Marginella ökningar enligt mitt förmenande.
När Jägersro tävlade i tisdags var banan så kallad saxbana i skuggan av Bollnäs som var huvudbana. På lunchen hade Solvalla tävlingar (en tisdag!!!). Samtidigt tävlade Bro Galopp… Det här upplägget är banorna helt oskyldiga till, det bestämmer ATG-Skarplöth och hans kalfaktor ST-Lindberg samtycker.
Hur många tror för övrigt fortfarande på att det så kallade Pokalåret 2018 ska skänka ” guld och gröna skogar” för travsporten…?

Slutligen – är det inte dags för svenska arrangörer att bojkotta franske tränaren Fabrice Souloy? Han må ha kanonhästar, men han har också sina egna lagar och stryker hästar så fort dom får dåliga startspår. Ge f-n i att bjuda in honom. Åby kan ju börja med Un Mec d’Heripre gällande Åby Stora!?

99e Svenskt Derby på Jägersro – hur länge till?!

Standard

I morgon rids Svensk Derby för 99e gången på Jägersro Galopp

Jag fick ett mail från en av galoppsortens grand old gentlemen. Gunnar Atterholm, tidigare ordförande i Skånska Fältrittklubben och styrelsemedlem i Skånska Travsällskapet och sedan Jägersro Trav och Galopp, som det blev sedan travet och galoppen gått samman 1982. Då hette travordföranden K-G Bertmark och galoppens Malte Ramel.
Vi var många som reagerade skarpt när Fältrittklubbens styrelse lät sig styras av galoppförbundet i Stockholm att bryta med travet. Okänsligt och idiotiskt, enligt min – och många med mig –  mening.
Nu är detta ett faktum sedan tre år tillbaka.

Svenskt DerbyGunnar Atterholm skriver:
”Jag hittar i mina papper en färgglad och informativ broschyr “JTG Verksamheten 2012”.  Där meddelar vår ordförande att denna årgång är den sista i JTGs historia. JTG bildades 1982 och fick alltså en 31-årig verksamhetstid.
I Jägersroboken har Peter med all önskvärd tydlighet skildrat motsättningarna mellan travets och galoppens sällskap som alltså fick ett lyckligt slut 1982 i och med bildandet av JTG.
Så småningom uppstod tyvärr oro i samarbetet under stark påverkan från Stockholm som ville att hela galoppverksamheten mer skulle styras därifrån.
Det är min övertygelse att oenigheten skulle kunnat lösas med diplomati men Fältrittklubben valde att gå sin egen väg.  I dag har vi två helt skilda verksamheter.
Men det är ingen idé att gråta över spilld mjölk.  Svensk galoppsport står i vart fall inför nya organisationsproblem innan den nya banan Bro Park (som jag önskar all framgång !) har funnit sin plats. Vi som var med om Täby Galopps första tid på 60-talet minns ett och annat.
Den nya andan i galoppsporten visar sig nu när man fortsätter att göra den löpning som i mer än 95 år varit den viktigaste och mest traditionsfyllda i sporten till ett lördagskvällsnöje. Dagen för Svenskt Derby och övriga derbydagslöpningar måste få vara en söndag, liksom alla år tidigare.  Den braskande reklamen i Derbydagsprogrammet påminner lite om Kiviks marknad.  Vad är Akinita Group och vad har den för relation till Derbyhäst nr 5 Cala Boca?
På Derbydagens logga upptäcker man en elegant klädd dam och en halv häst som tycks galoppera iväg från henne.  En kvart efter att Derbyt har avgjorts, bryter en show lös som senare följs av Derby Night Disco. Varför? Innan dess har publiken, under kvällens lopp, utsatts för hattävlingar av olika slag.  Jag kan inte förstå sambandet mellan hattar och hästkapplöpningar, i synnerhet om “hattparaden” inkräktar på vad som sker i paddocken och på tävlingsbanan.
“att vårda ett kulturarv”, “att föra sportens starkaste tradition vidare” (citat ur lördagens program) måste ske under mer respektfulla former än de som Svensk Galopp presenterar på lördag.”
– GUNNAR ATTERHOLM

Inom galoppförbundet och därmed Skånska Fältrittklubben pågår en allvarlig strävan att hitta en egen bana i Malmöområdet för att ”slippa” hyra in sig hos travet.
Att man på sikt också strävar efter att flytta Svenskt Derby från Jägersro/Malmö till nya banan i Bro är kanske inte klart uttryckt, men var så säkra på att det förekommer diskussioner!
Det hinner inte att ske till 100-årsjubileet nästa år, det får nog ”vara ifred” för förre generalsekreteraren Björn Eklunds och hans koryféers klåfingrighet. Kanske kan Jägersro till och med få en V75-dag vid jubiléet av ATG, som tidigare visat sin generositet mot galoppen (bara att titta på prissummorna…).
Får den skånska galoppen en egen bara. så vill jag se att den finansieras helt och håller från galoppens egna medel med hjälp av alla de miljoner (miljard?) man får för försäljningen av Täby, varav bara småsmulor hittills utbetalats.
Men sedan vill jag se att ATG går in och rejält medfinansierar en total omläggning av travbanan på Jägersro till minst en 1400-metersbana, vilket skulle lyfta inte bara Jägersro utan svensk travsport i stort!

Skandal av hästsportjournalisterna!
Slutligen vill jag än en gång uttrycka mitt stora ogillande mot de personer som år efter år negligerar och direkt hånar en av landets största travprofilerar och inte väljer in honom i Hall of Fame vid Travmuséet i Årjäng – Bo W Takter!
Inte ett enda namn från Jägersro finns i Hall of Fame, där Jägersros mångårige champion Birger Bengtsson också redan borde funnits med.

Skandal är ordet! Skam åt hästsportjournalisterna i Sverige (och Norge!) som gemensamt ligger bakom urvalet.