Märkliga beslut i mastig Derbyvecka

Standard

En galoppdag och tre travdagar på Jägersro kryddat med en unghästauktion för 73 hästar den här veckan. Det börjar på lunchen i dag.

Nio galopplöpningar. Bra prispengar och knappt något spel, så kan man göra när man lever på bidrag. Om man ska hårdra det. Både V4 och V5-spel, det senare inleds med tre tvåårslöpningar med helt obekanta hästar, eftersom Svensk Galopp tagit beslut om att det inte ska ridas kvallöpningar längre. Bara ett av obegåvade beslut från ledningen av den svenska galoppen. Spelstimulerande???
Nu är det som det är. Men lite av en historisk dag är det ändå på Jägersro den här eftermiddagen. Galopptränaren Ole Larsen, ”Derby-Larsen”, fyllde nämligen 70 år i går, han har en mottagning efter tävlingarna i dag på Jägersro. Och ”firar” med att lämna in sin licens. ”Kroppen säger ifrån, jag kan inte rida i träningen längre och då vill jag inte fortsätta”, säger han.
Ole Larsen började sin karriär som lärling 1959 på Klampenborg och har alltid omhuldat just lärlingar som han som tränare gett chansen under alla år. Har stiftat en lärlingsserie om Ole Larsen Trophy som rids i Sverige, Norge och Danmark.

derbylarsen_23727Sympatiske Ole fick smeknamnet ”Derby-Larsen” efter sammanlagt 11 Derbysegrar som jockey och tränare och på bilden ovan intervjuar denne skribent honom i Jägersros TV-studio efter Derbysegern med Stall Skageracks Algarve 1975 tillsammans med ägarna Carl de Geer och Otto Thott och tränaren Benny Jensen. I ägarkretsen ingick också Malte Ramel.
Drygt 2.000 vinnare har det genom åren blivit för Ole som numera tillbringar vinterdelen av året i Thailand och jag önskar honom verkligen en skön pensionärstillvaro. Om han nu kan hålla sig ifrån fullbloden?!
Lunchtävlingar även fredag på Jägersro, då handlar det om trav. Som följs av V75 på både lördag och en Travderbydagen söndag – 9+13+13 lopp. På lördagen med det nya upplägget där V75 inte startar förrän 16.20 och med den idiotiska pausen efter V75-5 inför Dagens Dubbel och ett lopp emellan plus två lopp efter V75 och sista start halv åtta på kvällen! Tyvärr kommer detta att innebär, att folk på lördag kommer att lämna Jägersro för att hinna hem till VM-kvalmatchen i fotboll mellan Ryssland och Sverige.
Men så har ATG bestämt. Man skiter som bekant fullständigt i om det är folk på travbanorna och tror att det nya lördagsupplägget kommer att bidra till att folk framför TV-apparaterna spelar mera. För tidigt att utvärdera ännu, men jag tror inte ett jäkla dugg på det. Travbanorna har bara att rätta sig efter det här. Det i alla sammanhang svaga travförbundet, ST, som äger ATG tiger och vågar inte säga något. Den som lever får se… om inte det blir en återgång till dom gamla tiderna redan före årsskiftet!
Men Travderbyt på söndag blir oerhört kul och helöppet. Med fyra hemmahästar av dom 12 startande där ingen är utan vinnarchans. Och inget pauslopp inför dom två sista V75-avdelningarna!

Nya miljonhästar?!
Efter fredagstävlingarna blir det numera traditionella Kolgjini Sales hemma hos Lutfi Kolgjini i Vomb. Direktsänt på internet och oerhört proffsigt – och påkostat – arrangerat. 73 ettåringar tilldrar sig intresse från hela landet och det är alltid lika spännande att spekulera i huruvida förträfflige auktionsutroparen Hans Johnsson på nytt ska få priserna att raka upp över miljonstrecket för en och annan ettåring. Förra året två miljonhästar med toppbudet 1,9 miljoner för en dotter till Raja Mirchi, Ocean Face.

Vem som vinner Svenskt Travderby? Undrar om inte Carabinieris starka slutspeed kommer att fälla ett segergivande utslag för Peter Unterteiner?! Fast som obotlig lokalpatriot hoppas jag förstås på någon av hemmahästarna, Lars I Nilssons duo Flex Lane med Johnny Takter och From Dust To Dawn med Torbjörn Jansson eller Västerbo Eclair med Joakim Lövgren eller Orakel Face med Lutfi Kolgjini!

En glädjens helg med goda vänner och musik

Standard

Musik ska byggas utav glädje, sjöng Lill Lindfors och jag tror det var min bloggvän Åke Cato som skrev texten. Och glädje har det handlat om den här helgen, när jag ”belönade” mig själv. ”Belönade” eftersom jag blev klar med presentationerna av uppfödare och hästar till Jägersros Derbyprogram till söndag. Det skapas som vanligt till toppklass av Rickard Olsson.
Bosse 1
Bosse 2
På lördagen fick jag tidigt lämna invigningen av Bosse Olssons nya lägenhet på Fiskehamnspromenaden i Malmö Live. Fiskehamnspromenaden minns jag från början av 50-talet (tror jag det var), då låg Fiskexporten där en jättebrand ödelade hela kvarteret av träbyggnader hörnan Fiskehamnsgatan-Gibraltargatan.
Det har blivit fint där med Malmö Live.
Jag hade gärna stannat kvar i kretsen av goda vänner som Marianne och Bosse serverade en härlig buffé i den samlingslokal med stor terrass som finns i bostadshuset. Den franska Brien var gudomlig!

Git Gay 2Jag hade nämligen köpt biljett till den årliga Git Gay-galan på Nöjesteatern. Git Gay var en god vän, den sista Primadonnan i sitt slag. En fantastisk människa var hon. Och det blev en glädjefull tillställning med massor av glad musik.
Mikael Neumann berättade en historia om Git Gay. Han hade som ung dreng frågat pappa Ulrik, som uppträdde med Git Gay om hur Git Gay egentligen var. ”Hun er almindelig”, sa Ulrik. Och precis så var det. Privat var Git Gay en väldigt vanlig människa tillsammans med sin underbare man Lennart Carp. Hon var fräck, hon var rolig.
Det var faktiskt första gången jag hade möjlighet att närvara vid den här galan, som alltid tidigare har kolliderat med Travderbyhelgen på Jägersro. Jag tror Git Gay i sin himmel gillar det här. Att en gala har möjlighet att ha Roger Berg Big Band som ”kompband” till artisterna är nog ganska unikt efter svenska förhållanden.
Det här lyfter artister som Ulrika Skoglund, som skulle kunna bli hur stor som helst med sin fantastiska pipa, och Mikael Samuelsson som jag inte sett sedan på Oscars i Stockholm i Fantomen På Operan. Andreas Weise har croonerpotential och gör Frank Sinatra ful, rättvisa.
Härligt att slippa den förinspelade musik som annars är så vanligt förekommande. Att bandet också fick ett par egna nummer stimulerar extra, tyckte altsaxofonisten Jalle Hoffman som trappade ner med en öl på Bullen efteråt.
Hemlig gäst var Sanna Nielsen som verkade nästan lika chockad som Marianne Mörck, när dom fick ta emot var sin halva på 50.000 kronor som Git Gays stipendiater. Utdelat av den här galans skapare Gert Tornberg, som gjorde en behjärtansvärd insats för Git Gay under hennes sista tid. Tillsammans med bl a gamle Kvällsposten-kollegan Christer Borg gör Gert ett stort jobb för att ro galan i hamn. Välförtjänta belöningar för både ”Eurovision-star” Sanna Nielsen som i år gjort stor succé i Doktor Zjivago på Malmö Opera och Malmös festliga operadiva Marianne Mörck. Mörcsk entré, i jättelik boa som fastnat i kulisssen, tillsammans med conferencier Babsan i schlagern La Dolce Vita var obetalbar.
Mikael Neumann och Sven Melander bjöd på en gammal goding från Semestersabotörerna (som jag saknar) nere på Falsterbonäset i Lars Forssells Snurra Min Jord med Melander som störningsmoment snurrande en jordglob. Mattias Enn är en estradör och kuplettsångare med en utsökt textning helt i Git Gays – och Zarah Leanders! – anda.
Det här var helt visst en fin afton!
Mimi-Monday NightJag återvände till Malmö Live på söndagen. Bosse Olssons invigningsfest varade visst till fram på småtimmarna, men hade avslutats när Monday Night Band bjöd på gratiskonsert tillsammans med nya sångfyndet Mimi Terris. En timme i Livingroom, vardagsrummet intill receptionen i det jättelika hotellet. Fräckt! Och med fin akustik.
Mycket folk tog chansen och gav frikostiga applåder för den här gratiskonserten. Men vad tänker de föräldrar på som inte utrustar sina småbarn med hörselskydd?!
Mimi-MårtenMycket mångsidiga Mimi Terris har ju precis kommit ut med sin andra CD, med helt egna alster, ”Flytta Hemifrån”. Det melodiösa titelspåret med både schlager och jazztycke heter så och den fick vi nu för första gången med storband. Mårten Lundgren (bilden ovan med Mimi), den eminente trumpetaren, hade gjort arrangemang för storband på några av Mimis egna låter och det fungerade alldeles utmärkt.
Men vi fick också ”They Say It’s Spring” med material ur The American Songbook, som var hennes första platta och även mera traditionella ”All Of Me” i en svängig lite moderniserad version, som skapad för just Monday Night Big Band. Vi fick fina solistinsatser av bl a Niklas Fredin med sång och trumpet, Mårten Lundgren trumpet (förstås), Ola Åkerman trombon, Håkan Caesar alt- och sopransax, Pernille Bévort tenorsax  och Karsten Bagge (var det väl?) på trummorna.
– Gick sången fram, det var ju första gången med storband för mina egna låtar, frågade Mimmi mig i en sångpaus.
Jodå, ljudet var alldeles utmärkt i den udda lokalen, som säkert är gjord för att kunna hysa sådan här framträdanden i Malmö Live, som jag verkligen gillar. Och då har jag ändå inte sett den stora konsertsalen ännu.
Tänk att Malmö hyser så högklassiga storband som Roger Berg och Monday Night. Jodå, det finns flera, men nu handlade det här om de två nämnda.

Innan den här fina helgen var till ände avslutade jag med en förträfflig Boef Bourguignone för 95 kronor hos mina nya granne ”vägg i vägg”, bistron B4. I morr’n är det dags att börja ladda för Travderbyhelgen fredag-söndag på Jägersro.

Bilder: PETER KASTENSSON

Om pajasfigurer och vänsterflummare

Standard

Företrädare för vänstern är skickliga. Mycket skickliga. På att skaffa sig utrymme i media, både tidningar och i radio-TV. Jag ser många exempel på detta för tiden. Då är det inte så noga med ifrågasättandet och den objektiva journalistiken, som sätts åt sidan i den heliga Politiska Korrekthetens namn, PK.

Senaste dagarna har en pajasfigur som heter Behrang Kianzad och den snackesaliga Mona Sahlin fått sprida sina budskap på nytt i SvT:s Debatt respektive Aktuellt.
Kianzad kallar ”hedersförtryck” för ”hedersbluff” och i det heliga islams namn hatar han borgerliga ledarskribenter och får fritt bre ut sig i sin odrägligt överlägsna stil, trots att han egentligen bara är en liten skit, en rättshaverist. Inte helt oväntat har han tidigare jobbat som researcher för Sveriges Radio och reporter på SvT. Eller om det var tvärtom, det kan kvitta, men det säger en del om ”public service”.
Mona Sahlin, jag orkar bara inte med detta självbelåtna misstag inom den svenska politiken. Utsedd redan på Fredrik Reinfeldts tid som ”nationell samordnare mot våldsbejakande extremism”, vilket hittills – mest – bestått av att hon lagt sitt huvud på sned, smålett och gullat med ”svenska” IS-krigare som vi måste ta hand om, tala till rätta och ge förtur till både jobb och bostäder när dom återkommer. Mycket snack men inte tillstymmelse till verkstad. Hon snackar mycket om högerextremism, men inte om vänsterextremism. Eller har jag missat något?
Sydsvenska Dagbladet, en gång under familjen Christer och Olof Wahlgrens tid, en ansedd morgontidning i liberal anda. I dag är den Bonnierägd och något av PK-journalisters högborg. Det är inte något beröm, i min mun är det i dag Sursvenskan, det vet mina läsare.
Man drar sig inte för att citera Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg på ledarsidan när den här legitimerade kommunisten och Stalinkramaren skriver:
”Vänstern har länge oroat sig över borgerlighetens marsch högerut, men i sommar har omgrupperingen varit så flagrant att även en handfull liberaler höjt varningsflagg. Per Svensson skriver i Sydsvenskan, att strategin verkar vara att få med SD i regeringsunderlaget.”
Inte överraskande men ändå illavarslande att Sursvenskan funnit en frände i Åsa Linderborg?!
Deras medarbetare Andreas Ekström skrev på Twitter om  SD-anhängare att  ”De är obildade lågpannade as”, han tillhör den kulturvänster som regerar på Sursvenskan. En vag ursäkt någon eller några dagar senare, förändrar inget. Enbart en läpparnas bekännelse. Ingen i ledande ställning har reagerat, vilket förstås beror på att Sursvenskan i dag är en tidning utan ledning…
I dagarna ger man stort utrymme om EU-migranterna i socialpornografiska reportage. Det finns en vänstersammanslutning ochett  nätverk, ”Allt Åt Alla”, som har påtagit sig att föra EU-migranternas talan. I korthet, EU-migranterna, ”tiggarna”, ska ställa krav på Malmö Stad. Krav på att politikerna ska komma till kåkstaden på Industrigatan för att tala med dom här människorna som – via vänsterfolket – ställer krav på att finnas med i resonemanget när den ockuperade och privatägda  industritomten ska bebyggas. Politiker har bjudit in till Stadshuset, men detta vägrar dom boende på Industrigatan…
Det här har förstås gått alldeles för långt. Överklagande om avhysningsbeslut styrs också från vänster, men politikerna får sannerligen skylla sig själva, ingen har vågat ta i den infekterade frågan på allvar. Och då ges talesmän för vänstern som Hanna Gedin och Martin Cornell möjlighet att flumma ut i tidningar och radio-TV.

Det ÄR synd om EU-migranterna, jag har skrivit det tidigare och det ÄR ärligt menat. Jag har ingen lösning men gillar inte sakernas tillstånd för tiden och det är jag inte ensam om. Det här är ett tillstånd som det är politikernas ansvar att lösa. Men tyvärr har det här landet ingen politisk ledning värd namnet. Och har inte haft på flera år!

Jazzdemonstration av bortkörda gamlingar

Standard

Det här är det tält som Föreningen hot House tills för tre år sedan hade på Södertull vid Malmöfestivalen. Det är tomt. Ett ungdomstält.
tältHär var det fullt av folk och gladjazz när festivalgeneralskan Pella Ström fick för sig att folk som gick till Hot House Jazztält och gillade den gamla klassiska jazzen som New Orleans och dixieland, var för gamla. Just det – för gamla! Bort med dessa åldringar som inte har på Malmöfestivalen att göra! Åldersfascisten Pella Ström bestämde så. Tyvärr var Hot House-styrelsen alltför undfallande och lät sig hunsas med.
Jag har skrivit om detta tidigare och ska inte upprepa mig för mycket. Men måste än en gång få uttrycka min avsky som för en person som Pella Ström.
Nu står tältet tomt, i alla fall när jag passerat det, senast vid fyratiden måndag eftermiddag.
Jag passerar det på andra sidan kanalen på Drottninggatan-Södra Förstadsgatan-Regementsgatan. Man kan se rakt igenom det eftersom tältet varit öppet på båda sidor. Inte en människa där inne. Heja Pella Ström!
Jag har sedan hennes ingripande för att putta gamlingarna över ättestupan inte satt min fot på festivalområdet. Men i morr’n ska jag faktiskt göra det.
Då blir det nämligen en oorganiserad ”demonstration” vid ”i närheten” av tältet. Folk har uppmanat Kalle Kronqvist, Paul Strandberg och några andra i Malmö välkända New Orleansmusiker att sätta ihop ett band och spela på festivalområdet. Klockan 12 skall detta ske och jag uppmanar alla Hot House-medlemmar och andra att komma till den välkända ”Hot House-platsen” på Södertull. Det ska bli intressant att se vad som händer. Kommer Pella Ström vara där och med hjälp av vakter se till så att vi åldringar inte stör hennes festival?!
Sedan är frågan om jag kan hålla mig borta från några av mina favoriter som kommer att spela i Swingtältet som Malmö JazzHouse av någon märklig anledning fått lov för fröken Ström att vara kvar med. Parentetiskt tror jag inte att ålderssnittet på deras publik skiljer sig nämnvärt från Hot House’…
Men där framträder några av mina absoluta favoriter på torsdag som  Viktor Jansåker Band 15.00, opera-, jazz och bluessångerskan Mimi Terris 17.30 som kommit ut med en kritikerrosad CD, och så Roger Berg Big Band 20.00, just hemkomna från en succéspelning i Polen.

Ibland får man väl rucka på sina principer och sin prestige. Trots den där hemska människan Pella Ström…

Familjen Takter borde uppmärksammas bättre!

Standard

När ska egentligen familjen Takter få den uppskattning från Svensk Travsport (ST) som den värd? Jag kan också fråga mig när landets äldsta travbana – det vill säga Jägersro – blir representerat i Hall of Fame vid Travmuséet i Årjäng? Ingen vare sig häst eller person från landets tredje största bana finns med här.

Jag aktualiserar frågan efter Jimmy Takters fantastiska dubbel för andra året i rad på Meadowlands i USA, att träna vinnaren i både The Hambletonian Stakes och Hambletonian Oaks. Hans fjärde seger i Hambletonian Stakes.
Hall of Fame är en amerikansk ”uppfinning” där man inom olika områden, sport och musik bl a, uppmärksammar personer som betytt och gjort något speciellt för sitt område.
Jimmy Takter är med i amerikanska ”Living Hall of Fame”, invald där redan 2011. Han har fyra gånger blivit utsedd till USA:s främste tränare och fått ta emot ”The Glen Garnsey Award”.
Hambletonian-loppen är bara några av de stora lopp Takterhästar vunnit i USA. Han har vunnit Prix d’Amerique och Elitloppet med Moni Maker, Sprintermästaren i Halmstad, Svenskt Trav-Kriterium på Solvalla. Bland annat. Ola Lernå i Travronden skriver att ”det känns faktiskt lite skämmigt att Jimmy Takter inte har en given plats i den svenska varianten av Hall of Fame”.
Självfallet är det så! Men det säger bara hur lite den jury som utser svenska (och norska …) hästar och personer egentligen har insikt i internationell travsport. Och Jimmy Takter är ju faktiskt svensk!!! Pratar felfri svenska dessutom trots att han flyttade till USA för drygt 20 år sedan, där han inledde en kommande marsch mot stjärnorna hos Sören Nordin, som för övrigt blev den första att väljas in Hall of Fame i Årjäng 2009.
Jag har tidigare efterlyst att pappa Bo William Takter borde finnas med i Hall of Fame. Detta på grund av den stora betydelse han fick för Jägersro sedan han flyttade dit 1978. Man borde faktiskt kunna välja hela trion Takter på en gång – Bo William, champion 1980 och 1983, Johnny Takter champion 1981 (som lärling). -82, -84 (då han också var segerrikast i Sverige), -86, -89, -90, -91,- 92 samt 2012, -13, och -14 och så då Jimmy!
TakterfamiljenDet var då! 1981 och Johnny Takter till vänster blev champion för första gången, som lärling. Året efter flyttade Jimmy (till höger) till USA. Vem hästen är som Bo William håller? Man kan inte komma ihåg allt…

För övrigt hade väl Jägersros 12-faldige champion Birger Bengtsson (åren 1954-60, 1962-63 och 1967-1969) varit värd en plats i Hall of Fame. Vi som var med glömmer aldrig Björns Derbyseger över Rikitikitavi och Gunnar Nordin 1968.

Magisk kväll i Pildammarna – också!

Standard

Roger Berg motljus PikdammEn magisk afton. Det brukar det vara på Jägersro Åbergskvällen i juli. Det var det säkert på Swedbank Stadion på onsdagskvällen när MFF överraskande (?) betvingade Salzburg. Absolut var det också så samma kväll hos grannen Pildammsteatern, denna sköna amfiteater där Malmö Sommarscen varje sommar bjuder på gratisunderhållning. Denna afton var det i regi Harry Arnold-sällskapet som hade sin traditionella stipendieutdelning.

För första gången med Roger Berg Big Band (R3B) och det är absolut ingen nervärdering av Amiralens Storband (ASB) – som tidigare under dessa kvällar stått för musiken i Harry Arnolds anda – när jag påstår att det här blev en nytändning. R3B består ändå av 17 proffsmusiker plus tre ”Rogers Sisters” och dessutom hade Roger Berg letat fram några Harry Arnold-arrangemang vi inte tidigare hört i Pildammarna! Tyvärr reagerade ju ASB som ungar i en sandlåda när detta blev bestämt, men nog ordat.
Självfallet inleddes konserten med Harry Arnolds signatur Stand By. Dock inte som tidigare med att bandet marscherade in till CD-musik och efter 58 sekunder tog över låten live. Det här är ASBs grej.
Publikgensvaret var överväldigande. Malmö Sommarscens förträffliga personal fick sätta upp skyltar med ”Fullsatt”, vilket innebär nästan 3.000 personer. Det blev stort jubel när Roger Berg slog an takten med en smäll på trummorna! Som direkt följdes av ett Harry-arrangemang av Crazy Rythm med solo på tenorsax av Fredrik Stenberg och Niels Oldin.

Jan Slottenäs HASJag ska inte här räkna upp alla de 15 nummer man hann med på dom fem kvartar som så att säga står till förfogande. Harry Arnold-stipendiaterna Jan Slottenäs, som gjort en jätteinsats för storbandsmusiken i landet med bl a sin licensierade Glenn Miller Orchestra, spelade All Of Me och Too Little Time efter Millers Moonlight Serenade (förstås) och fick lufta sångstrupen i When You’re Smiling.

Simon Petersson HASDet ungdomliga Stand By-stipendiet fick sin mottagare i kontrabasisten Simon Petersson som med storbandet spelade Cute och en duett i Blues in the Closet (betyder garderob…) tillsammans med bandets Lasse Lundström (stipendiat 2012) och då gjorde det amerikanska namnet på kontrabas, double bass, verkligen skäl för namnet. Lysande!
Jag nämnde ”Rogers Sisters, Katarina Elmberg, Sandra Marielle och Dorota Berg (jo, Rogers hustru) som verkligen fick publiken att tända till i Shoo Shoo Baby och Bei Mir Bist Du Schein. Harry Arnolds originalarr av Brief Encounter för Arne Domnérus och Rolf Bäckman framfördes av Håkan Caesar och Jalle Hoffman och – förstås – så gav Roger Berg också publiken vad den väntat på, det vill säga ett rykande trumsolo i Sing Sing Sing! Då bröts jubelvallen och sedan var det slut med Glenn Millerbandets legadariska American Patrol som extranummer.
Den som vill veta mer om konserten hänvisar jag till Harry Arnold-sällskapets hemsida, det finns en länk här till vänster. Det kommer utförligare text och många bilder där inom några dagar.
Den som vill höra Roger Berg i Malmö nästa gång beger sig till Malmö Jazzhouse´Swingtält vid Malmöfestivalen torsdag 20e kl. 20.00.

…men Malmöfestivalen bojkottar jag förmodligen i år också sedan festivalgeneralskan Pella Ström kastade ut Hot House’ jazztält vid Södertull. Hon sprider sina floskler i det tryckta festivalprogrammet. ”Puss och kram… Borta bra med hemma fest…Kärlek till alla…Ta hand om varandra…Känn dig som hemma…”. Jag mår illa.

Min avbön – visst får Stjärnkusken komma tillbaka!

Standard

Jag lovade (hotade?) på Facebook att återkomma om TV4-programmet Stjärnkusken. Som jag sågade redan innan första programmet sändes och efter sista avsnittet gjorde en rejäl så kallad pudel. Programmet gick ju hem.

Det trodde jag inte. Men tittarsiffrorna låg runt en halv miljon och det  var många som uppskattade samlingen av B-kändisars (mestadels) vedermödor att bli travkuskar.
Jag blev inte mera positiv sedan första programmet sändes. Och tittade bara sporadiskt fortsättningsvis innan jag på TV4 Play såg hela finalavsnittet och insåg att jag haft fel.
Jag har ”snabbspolat” mig igenom resten av programmen och får erkänna, att det som jag trodde skulle bli ett förnedringsprogram i stil med Let’s Dance (tycker jag fortfarande illa om trots att jag inte tittar längre…) där domarna snackar skit om deltagarnas dansförmåga i skvallerpressen efter varje avsnitt. Och gärna om varandra också…
Det har vi inte sett skymten av i Stjärnkusken. Jag är fylld av beundran hur tränarna Erik Adielsson och Jennifer Tillman behandlat deltagarna, liksom den förträfflige stallchefen Kari Lähdekorpi. Var det inte så, att normalt stenhårde Kari till och med fällde en och annan tår, när han vandrade ut ur programmet i sista avsnittet?!
Erik Adielsson är ju van vid media och få inom travets värld kan uttrycka sig så begåvat som Erik kan. Jennifer Tillman är ny i ”större sammanhang” och smälte väl in i bilden.
Även om jag normalt har svårt för både Patrik Sjöbergs och Camilla Henemarks önskan om att framträda och göra reklam för sig själva i media så… Ja, Sjöberg försvann tidigt men Henemark gjorde ett ärligt och mycket mänskligt intryck tillsammans med hästarna, även om jag ärligt talat har lite svårt att se henne i ett riktigt travlopp.
Där kommer vi av Stjärnkusken att döma så småningom att få se både Patrik Sjöberg och slutsegraren Kee Marcello.Båda verkar ha blivit riktigt och ärligt bitna av travhästarna, om uttrycket ursäktas.
Kanske kan någon förledas att tro, att det inte är så svårt och går snabbt att utbilda sig till ”stjärnkusk” – inget kan vara mera felaktigt. Men självfallet ryms inte alla faror, fallgropar och utbildningssvårigheter i några TV-program.
Enligt uppgifter har de travskolor som finns på flera travbanor landet runt fått många nya intressenter och då har ju programmet fyllt en viktig uppgift. Den aktiva amatörkadern behöver fyllas på underifrån. Kan det sedan också bidra till att publiken ökar på travbanorna är det också positivt.
Jag borde ju i mitt långa liv som journalist ha lärt mig att inte döma på förhand. Nu har jag förhoppningsvis gjort avbön för mitt avsteg från denna viktiga princip. Stjärnkusken får gärna komma tillbaka. Det lär vara några stycken kändisar, ett av ATG omhuldat släkte, som sagt sig vilja ställa upp.

Att våra politiker skulle få ökad förståelse för hästsporten och ge lite tillbaka av alla de skattemiljarder man dränerar (= stjäler) från travsporten tror jag dock inte på. Politiker är ett fegt släkte jag föraktar, rakt igenom alla läger!