SHL-striden i travet – hur kunde det bli så här?

Standard

Striden om hockeytröjorna inom travet har inte avtagit. En av våra största inom travsporten, Björn Goop, menar att ”väx upp”, riktat till de lärlingar som vägrat att sätta på sig hockeytröjorna och för detta dömts till böter av travförbundet, ST.

Grunden är att ATG träffat ett sponsoravtal med SHL, Svenska Hockeyligan, som får ett antal, ganska många så vitt jag vet, miljoner. I avtalet ingår bland annat att travkuskarna ska köra i SHL-lagens klubbtröjor i ett V75-lopp under några månader framåt.
V75 är travets skyltfönster. De stora namnen syns i V75-loppen varje vecka. De flesta, både proffs och lärlingar, har sina egna sponsorer. När det gäller lärlingarna är det inte så ofta dessa sponsorer kan synas i travets elitserie i TV i samband med V75 lördagar.
Det är naturligtvis lätt för Björn Goop som en av landets största, framgångsrika och mest exponerade att göra sin stämma hörd och ryta till mot lärlingarna. Stall Goop är för övrigt inte kända för att särskilt ofta ge lärlingarna chansen köra lopp, men så är ju deras upplägg och ingen kan klaga på framgångarna.
På lördag har man lagt SHL-loppet som V75-Mästaren. Det vill säga att då ska de kuskar som vann flest V75-lopp 2015 göra upp i en traditionell kuskmatch. Det är mycket prestige i det här loppet. Men nu marginaliserar ST – och ATG! – det här loppet och anonymiserar kuskarna som inte ska få köra i sina ordinarie dresser.
Den här striden är inte kuskarnas fel. Det är helt och hållet ST, och ATG, som vållat diskussionerna genom sin totala brist på transparens och sitt enväldiga handlande. Man har över huvudet på de aktiva bara bestämt, att så här ska det vara. Utan någon som helst hänsyn till de kontrakt kuskarna har med sina egna sponsorer.
Det påpekas från sina håll, att det ju finns kuskar som kör en del hästar i hästägardresser. En helt annan sak. Detta vet deras sponsorer, att ibland får de stora namnen, ja till och med Björn Goop (Mr J.P.!), sätta på sig en dress från en hästägare. Men nu kommer det plötslig ett dekret från ST (och ATG) om att nu ska ni köra de här loppen i ishockeytröjor!
Gör man inte detta blir det böter. Man började med 300 kronor som det normalt kostar att inte ha rätt körsvensdress. Men visade snabbt sitt fula pamptryne och höjde till 1.000 kronor när två lärlingar körde i sina egna dresser i det första loppet. Den ena, duktige Rommelärlingen Oskar J Andersson, vann loppet. Precis som Marc Elias, nu hos Marcus Lindgren i Halmstad, gjorde på Jägersro senast i sin egen dress.
Vad som händer på lördag vet jag inte. Om någon av de stora namn som finns med vågar trotsa pamparna?
Det kan sägas, att det här är en strid i sandlådan. Men det är också ett bevis på att ”fotfolket” börjar reagera på pampfasonerna från ST (och ATG). Man ska bara stå där med mössan i hand och acceptera vad feodalherrarna bestämmer. Utan att veta.
Utan att veta… hur mycket av travets pengar som går till SHL. Vad får travet tillbaka av miljonerna? För mig, och många med mig, verkar det som om ishockeyn inte ger mycket åter mer än någon ynka tekningscirkel på isen. I stället borde väl egentligen SHL-lagen i någon match spela med en tränares dress, till exempel Malmö Redhawks i Lutfi Kolgjinis?
Transparensen från ST (och ATG) är i stort sett helt obefintlig. Man talar om affärsuppgörelser som ska hemlighållas. Vad kostar den lyxiga TV-studion man byggt upp i Värtahamnen i Stockholm? Vad kostar TV-sändningarna med alla personer som är inblandade? Jo, jag vet att TV är en nödvändighet och ofta gör man också bra reklamprogram för travet. Även om man inte ska jämföra det med journalistik…
Jag skriver medvetet ”och ATG” ovan. Det är enligt min mening så att ST och dess högste chef Johan Lindberg (och därmed hans underlydande) ofta sitter i knäet på ATG. Liknelsen med Bagdad Bob är inte oförtjänt.
Enkelt uttryckt är det ST (och galoppen till 10 procent) som äger ATG. ST har sin grund i landets 33 travsällskap, 41 travklubbar och så finns det nio basorganisationer för tränare, amatörer, uppfödare, kallblod och några andra. Det är inte så att man därifrån ryter till och även om det på sina håll jäser i leden så har kan hittills snällt fogat i vad överheten bestämmer. Risken för bestraffningar i form av försämrade villkor är annars överhängande…
Det kan ju också påpekas att landets tre största banor, Solvalla, Åby och Jägersro, inte finns representerade vare sig i ST:s eller ATG: styrelse och därmed också ofta missgynnas. Solvalla har man bortsett från Elitloppet i princip dödat. Jägersro har tappat tävlingsdagar i år. Till exempel den extra V75-tisdagen med de intressanta Derbyuttagningarna, som i år förlänats kallblod på Dannero!!! Mot sådana beslut kämpar Jägersros tjänstemän förgäves.
Storbanorna har heller inte längre en fast tävlingsdag längre. Solvalla nästan aldrig på grund av V86 som ska delas med Åby, Jägersro och Bergsåker (jag räknar inte fredagseftermiddagarna). Jägersro fick nöja sig med fem lunchlopp på tisdagen.

Jag älskar travsport. Men måste avsluta med en enkel fråga – hur har det kunnat bli så här?

Dags att välja in Taktertrion i Hall of Fame!

Standard

fyraÄr det inte dags att hästsportjournalisterna och travförbundet ST äntligen erkänner familjen Takters storhet. Hästsportjournalisterna genom Svenska Hästsportjournalisters Klubb som är med och utser vilka som ska väljas in i Hall of Fame vid Nordiska Travmuséet i Årjäng. Gör detta tillsammans med kollegerna i Norge, norska namn finns också här.
I veckans V75-program till Jägersro har jag skrivit den här texten:

Bok2.indb

Johnny, Bo William och JImmy Takter på den tiden ”det begav sig” på Jägersro i slutet av förra decenniet.

– Jag är stolt över det här. Det är bara Sören Nordin som lyckats med detta tidigare!
Det sa Johnny Takter när han vid Travgalan på Jägersro nyligen fick utmärkelsen Årets Kusk efter att bland annat ha blivit champion på banan för 12e gången. För detta hyllas han på lördag publikt tillsammans med övriga championkategorier.

Vad Johnny menade att det var 34 år sedan han för första gången blev champion på Jägersro 1981. Samma långa ”livstid” för championat hade Sören Nordin på Solvalla där han var segerrikast första gången 1942 och sista gången – efter ytterligare 20 titlar – 1976!
När familjen Takter kom till Jägersro 1978 förändrades mycket på banan. Inte sedan den store Birger Bengtssons tid kom ett namn att dominera på samma sätt i kusk- och tränarligorna. På Birgers tid räknade man körsvenssegrar enbart, då talade man inte om tränarchampionat. På den tiden körde – som regel – tränarna sina egna hästar. Punkt och slut. Birger Bengtsson tog åren 1954-69 12 championat som kusk, eller körsven som man alltså sade då.
Sören Nordins 20 titlar på Solvalla kanske blir svårt att nå? Men… Familjen Takter har tillochmed 2015 14 championtitlar på banan.
Allt började med att Bo William Takter efter att ha blivit champion på Mantorp 1977 och 1978 flyttade till Jägersro. Jag minns första gången jag pratade med Bo William inför flytten till Jägersro.
– Maten är god och skåningarna är trevliga. Men jag flyttar för att bli bäst, att bli champion, sa Bo William.
Jag kan väl säga, att jag inte blev direkt övertygad om att han skulle få rätt. Men så fel jag – och flera med mig! – hade! Redan sitt andra hela år på Jägersro 1980 klev Bo William Takter upp på segerpallen som vinnare med 57 ettor på banan.
Bo William var tillbaka som segerrikast 1983 och åren där emellan tog Johnny som lärling över 1981 och 1982. Första gången en lärling blev körsvenschamp på Jägersro. Johnny spädde sedan på åren 1984, 1986, 1989, 1990, 1991, 1992 och 2012-2015.
Lillebror Jimmy flyttade redan 1982 till USA för att utbilda sig hos ovan nämnde Sören Nordin som ”på gamla da’r” startat en ny och framgångsrik karriär där. Snart nog blev Jimmy sin egen och i USA är namnet Takter sedan flera år etablerat som ett av de största. Fem gånger har Jimmy av US Harness Writers Association utsetts till Årets Tränare i USA och belönats med Glen Garnsey Award, som Sören Nordin fick 1986 och Per Eriksson 1991. Hambletonian har Jimmy vunnit vid fyra tillfällen genom Malabar Man, Muscle Massive, Trixton som han körde själv och Pinkman, Elitloppet med Moni Maker. 2015 sopade han i stort sett rent i Breeders’ Crown-finalerna med sex vinnare där Johnny var över och hjälpte honom till en av vinsterna med Creatine, som Johnny ju vann Hugo Åbergs med på Jägersro 2015. Jimmy Takter är förstås invald i The Living Hall of Fame i USA.

Namnet Takter har för alltid satt stora avtryck i inte bara på Jägersro utan även i den svenska och den internationella travsporten. Men ännu har inget Jägersronamn kommit in i Hall of Fame vid Travmuséet i Årjäng, vilket jag uppfattar som något uppseendeväckande. Jag har nu föreslagit att man väljer in Takterfamiljen som en enhet – det vill säga Bo William, Johnny och Jimmy. Att familjen har haft enormt stor betydelse för utvecklingen av det moderna Jägersro är ostridigt.
… och snart nog måste väl också ett annat namn hyllas på lördag, Lutfi Kolgjini, som tagit Jägersro ytterligare ett steg framåt genom sitt totala engagemang i sporten och sitt Sverigechampionat som vinstrikaste tränare i år, vara aktuell för Hall of Fame!

FOTNOT: Bo William Takter gav barfotakörningen ”ett ansikte” när han ryckte av alla skorna på Micko Fripé efter provstarten och sedan vann Svensk Travderby 1983. Bland andra större vinster märks Mikkeli-ajo i Finland (Busy Randy), Oslo Grand Prix och Copenhagen Cup (E.O.Brunn) och Danskt Mästerskap (Ellizar H.).

 

Kloka ord från två horisonter

Standard

Det är i många avseenden ett bedrövligt samhällsklimat vi lever i. Politikerna ljuger hej vilt, polisen både ljuger och mörkar. Men jag tänker inte skriva så mycket själv om det i dag.

Stefan Löfven är den kanske sämste statsminister vi haft. Det finns folk som anser att Ola Ullsten var i samma klass. Jag vet inte. Stefan Löfven lär nu ha haft en form av krismöte per telefon. Han meddelar att han är stridsberedd och att hans politik är den bästa. Jävla snömos! Så länge han inte slänger ut   .grönkålsmaffian och alla värdelösa ministrar sker ingenting. Alltmedan partisekreteraren Carin Jämtin efterlyser fler studiecirklar. Herregud…
Rikspolischefen Dan Eliasson är en fruktansvärd nolla. Han kallar en 15-årig mördare för offer i likhet med vad en sossekärring nånstans ute i landet gjort. Polisen mörklägger med hjälp av hjärntvättade PK-journalister som ännu inte vaknat upp till verkligheten massor av våldsamma händelser ute på asylboenden, hur ensamkommande ”barn” driver omkring i storstäderna, våldtar och misshandlar. ”Barn”, pyttsan!
Inrikesminister Anders Ygeman har gett polisen order om att utvisa kanske uppemot 80.000 som nekats asyl. Sent ska syndarna vakna och hur fan ska det gå till??? Ett spel för galleriet är vad det är.
M KU-anmäler Stefan Löfven och S KU-anmäler Fredrik Reinfeldt. Snacka om sandlåda! Det enda som är rätt är att båda har lika stort ansvar för den havererade flyktingpolitiken.Jag ska ge två länkar med i mitt tycke läsvärda kommentarer. Den första är skriven av Aftonbladets Lena Mellin, politisk kommentator på allmän plats som inte styrs av LO på ledarsidan.
Lena Mellin är säkert en finne i röven för S och inte minst politiskt enögda kolleger som – inte minst – Anders Lindberg och Fredrik Virtanen. För att inte tala om kommunisten Åsa Linderborg på kulturen.
Lena Mellin skriver så här i dag:
Lena Mellin Aftonbladet

I Göteborgska GP är Alice Teoduresco ledarskribent och hon tillhör definitivt inte PK-maffian. Hon skrev i går:
Alice Teoduresco GP

Dags för Stefan Löfven och Anna Kinberg Batra att agera. På allvar och tillsammans! Annars kan dom lika gärna träda ut i den eviga dimman!

PS. På söndagen uttalade Ygeman apropå bråken i Stockholms city: ”Det är en oroande samhällsutveckling. Rasistiska grupper sprider hot och hat på våra gator. Det måste mötas med kraft.” Det finns intet försvar för det som hände. Men inte ett ord om ORSAKEN. Ygeman är också en feg jävel!

Ny bok om Radio Syd som ger sköna minnen

Standard

Radio Syd, hur många minns den här piratradiokanalen som en maktfullkomlig Olof Palme stoppade när han var kommunikationsminister. Usch och fy för reklamradio, inte mycket frihetstänkande där från den på sina håll avgudade Palme. Nu har det kommit ut en fin bok, ”Piraterna på Öresund – vi minns Radio Syd – Skånes egen radio”.

Utgivare är KIRA Förlag i Malmö, som är riktigt på alerten med täta bokutgivningar. Senaste veckorna genom Christer Borgs hyllade bok om Östen Warnerbring, Toni Rhodins tredje och sista bok om cirkusfamiljen Mundi Chica Boom, Staffan Askers krogsväng i Malmö Fem Kök Och En Saxofon och så nu boken om Radio Syd.
Radio Syd sände från internationellt vatten i Öresund, inledningsvis som Skånes Radio Mercur 1958 och från 1962 till 1966 som Radio Syd. Det hela drogs igång av Nils-Eric ”NES” Svensson och fortsattes av Britt Wadner, innan Palme satte stopp för det i april 1966. Britt Wadner hann till och med göra några TV-sändningar men sista sändningen skedde redan i januari 1966 då sändningsfartyget Cheeta II på 450 ton (egentligen norskbyggda Mosken) som ersatt 107-tonnaren Cheeta som sjönk i Malmö hamn efter en storm 1964, tvingades söka nödhamn på grund av den svåra issituationen.
Det var boksläpp nyligen för boken som skrivits av Staffan Olander och Ulf Clarén. Kul grej från förlagsägaren Jeanette Rosengren att låta det ske på M/S Pelle vid Sundskajen i Limhamn. Välkänd för alla fiskeintresserade Malmöbor för sina turer i Öresund. Men kanske inte så många vet, att det var den här båten som fraktade Rolling Stones ut till sändningsfartyget 1965 när Rolling Stones gav en konsert i Baltiska Hallen, arrangerat av Radio Syd. Tre av ”stenarna” bodde också hemma hos Britt Wadner på Nygatan i Lund.

Radio SydFörfattarna Staffan Olander och Ulf Clarén tillsammans med Radio Syd-teknikern Christer Swede på M/S Pelle. Foto: PETER KASTENSSON

Pensionerade bankmannen Staffan Olander är annars mest känd som 10.000-kronorsvinnare i ämnet Beatles i Sveriges Television 1973, medverkar som Beatleskännare ofta i diverse radio- och TV-program och har ett långt ”kärleksförhållande” till Radio Syd. Ulf Clarén är nyligen pensionerad kunnig, nöjesjournalist i popmusikens irrgångar från starten.
Boken är en härlig nostalgitripp för oss som var med. Det har kommit ut en bok tidigare om Rado Syd, Piratdrottningen – en biografi om Britt Wadner som hennes barnbarn Fredric Karén (nu chefredaktör för Svenska Dagbladet) kom ut med 1999 på Martin Boströms Förlag i Lund.
Den nya boken ger en – skulle jag tro – heltäckande bild av åren med Radio Mercur och Radio Syd. Man har grävt rejält i arkiven, det saknas vare sig löpsedlar, tidningsklipp eller reportagetext och intervjuer med i livet varande gamla medarbetare.
Jag hade förmånen att bli god vän med Britt Wadner. Hennes livskamrat Ingvar Hjulström jobbade extra på Kvällspostens sportredaktion en sommar, gammal allsvensk handbollsspelare i Örebro som han var.
När Cheeta II förbjöds att verka i Öresund togs skutan in på varv i holländska Vlissingen innan hon skulle ner till Kanarieöarna för att bli sändnings- och restaurangbåt.

Cheeta IICheeta II på varvet i Vlissingen. Britt Wadner omges av besättningen inför Kanarieresan från vänster Klas Wik, sändningstekniker, jag själv, maskinisten Karl-Åke Thore, en holländsk maskinist som hette Rüdi, Britts son K-G Alfe (gick bort 1994, 46 år gammal), Curt Wik och Ingvar Hjulström (dog 62 år gammal 1990).

Jag mönstrade på båten för att göra reportage i Kvällsposten. Nu kom jag dock aldrig med på den resan. På väg ut i Engelska Kanalen en oktoberdag 1967 stannade den ena motorn. Vi fick lägga ankar över natten vid sandbankarna utanför Hollands kust för att försöka reparera. Jag hade första vakten på bryggan. Bara ett ankare kunde läggas ut, det andra försvann med ett ljudligt plopp – ankarkättingen var inte fastgjord i båten… När jag vaknade på morgonen efter mina fyra timmar på bryggan var vi på väg in till varvet igen. Det tog sedan några veckor innan Cheeta II slutligen kom iväg till Kanarieöarna.
Sista gången jag träffade Britt Wadner var 1984, då jag under julhelgen plötsligt stötte på henne på ett hotell i Melbourne. Hon och Ingvar var där i samma ärende som jag, att kolla Davis Cup-finalen i tennis mellan Australien och Sverige. Hon och Ingvar hade stort tennisintresse, flyttade 1986 till Båstad. Ett år senare gick Britt Wadner bort, 72 år gammal. Det är många minnen kommer upp när man bläddrar i boken, fint redigerad av Sara Andersson.

Radio Syd fick inte så många år i det sossestyrda Sverige. Men blev i alla fall en spark i röven på Sveriges Radio som snart efter Radio Syds startade P3 och populära program som t ex. ”Det ska vi fira”, direkt plankat från båten i Öresund.

 

 

Kan man ha förtroende för Wallström?

Standard

Dåligt omdöme, absolut! Lögner, kanske? Korruption, möjligt? Vår utrikesminister Margot Wallström är ingen person jag har något förtroende för. Det finns flera orsaker.

Först vill jag ha detta sagt. En utrikesminister borde ha ett säkerhetsklassat tjänsteboende. Det är ett bevis på den svenska naiviteten (som statsministern har talat om i ett annat avseende, när han väl sagt något…) att en utrikesminister med en post som måste sägas vara riskutsatt, ska behöva söka efter en bostad själv.
Men nu är det som det är. Och då har även en utrikesminister att hålla sig till de regler som gäller. Det har inte Margot Wallström hon gjort. Det är omdömeslöst.
Nu kastar Wallström och Kommunalbasen Annelie Nordström skit på varandra när det gäller vad som är sagt och inte sagt angående lägenhetsaffären. ”Nordström ljuger”, säger Wallström. ”Wallström har missförstått det hela” säger Nordström. Egentligen riktigt roligt om det inte varit så förödande för både fackföreningsrörelsen och socialdemokraterna.
Men någon ljuger. Vilket jag i och för sig inte bryr mig så mycket om. Tycker Kommunal att Annelie Nordström är en bra ordförande ska hon förstås vara kvar efter att ha skyllt allt på kassören Anders Bergström. För mig verkar hon enbart falsk. Men vad vet jag, runt 2000 medlemmar har i alla fall begärt sitt utträde ur Kommunal…
Det har talats om eventuell korruption gällande lägenheten. Lena Mellin skriver i Aftonbladet i dag ”att det handlar om ett pampvälde som man, felaktigt, trodde att arbetarrörelsen hade gjort upp med för länge sedan. Extravaganta julfester med mycket sprit. Presenter i fina påsar. Lägenheter till folk man hoppas dra nytta av. Tjänster och gentjänster. Korruption skulle man också kunna kalla det för. Men eftersom det är söndag är vi snälla och använder bara ordet en gång i här texten. Alltid något att glädja åt, Kommunal”. Skriver alltså Aftonbladets Lena Mellin.
Vad statsminister Stefan Löfven tycker vet vi inte. Den gamle fackföreningsbossen har krupit in i sin garderob igen och säger ingenting. Har han kanske några skelett han själv behöver rensa ut först?!

Sedan är det ju det här med att vara utrikesminister. Margot Wallström saknar allt vad diplomatisk talang heter. Hon gör sig ovän med det ena landet efter det andra. Att hon tycker att Saudiarabien är medeltida kan hon ha hur rätt i som helst, men uttrycker det alltför klumpigt. Palestinakramaren Wallström har vid flera tillfällen visat sig ha antisemitiska tankar har gjort att hon nu är persona non grata i Israel. Starkt jobbat av en svensk utrikesminister!
Sverige gick sossar och Alliansen tillsammans för att förklara Västsahara för en självständig stat. Det har dock ännu inte skett och kanske har Wallström faktiskt insett (fast f-n vet…) att det nog inte är så klokt med tanke på våra förbindelser med Marocko – som sagt nej till att ta emot de ensamkommande kriminella ”barn” som driver omkring i våra storstäder utan papper och som ska skickas tillbaka till Nordafrika.
Men detta till trots finns alltså anledning att betvivla Margot Wallströms omdöme i både den ena och den andra.

Det sägs att Sverige aspirerar på en plats i FN:s säkerhetsråd i år. Det är till att höga tankar om sin utrikespolitik…

PS: Stefan Löfven kommer att framträda i Agenda i SVT2 kl. 21.15 ikväll. Han debatterade med Anna Kinberg Batra. Hon är inte heller någon stjärna. Om man så säger…

Fulspel mellan journalister och polis

Standard

Rättsröta råder i Sverige. På annat sätt kan jag inte tolka uppgifterna som kommit fram, att polisen mörkat gängöverfall från bl a nordafrikanska unga män. För att inte spela SD i händerna. Detta enligt ett polisbefäl i Stockholm.

Högste ansvarig är förstås rikspolischefen Dan Eliasson som tillträdde sin tjänst 2015. Under sin tid som chef för försäkringskassan uttalade han sig om att ville kräkas om han skulle debattera med SD:s ordförande Jimmie Åkesson.
Tacka f-n för att hans underlydande chefer då försöker mörka något som kan tänkas gynna Åkesson och hans fränder. Med det uttalandet i bagaget borde Dan Eliasson aldrig utnämnts till rikspolischef. Nu låtsas han inte om det här, säger att det ska tillsättas en utredning hur det kunde gå så illa inom hans nya fögderi.
En spark i ändalykten ut från polisämbetet borde han ha. Snabbt som fanken. Han har sett till så att polisen i en redan svår situation fått en än otacksammare uppgift och förtroendet rubbas förstås när signalerna som kan tolkas som en rekommendation att mörka kommer från högsta hönset (eller tuppen!).
Jag kan inte frigöra mig från misstanken att en och annan journalist deltagit i fulspelet. Jag är övertygad om att man på tidningsredaktionerna fått signaler om vad som inträffat under nyår inte bara i Köln utan även i Stockholm, Kalmar, Göteborg och Malmö. Men i den kåranda som råder bland PK-journalister har man nöjt sig med de så kallade fakta som spritts från polismyndigheten landet runt.
Inga ansatser till granskande journalistik har gjort, det medger ju tillochmed en av de främsta förespråkarna för den hycklande PK-journalistiken, Expressenchefen Thomas Mattsson i en blogg.
Sursvenskan idag gör på ledarplats ett vagt försök till försvar, att det ju faktiskt var DN som slutligen avslöjade vad som hänt i Kalmar. Ja, långt om länge. Men Sursvenskan nöjde sig helt med den desinformation som även Malmöpolisen spred efter nyårsnatten. Utan någon som helst granskning.
Hade det inte varit för dödsannonserna som man i min ålder har mera nytta av än födelsenotiserna, så hade jag för länge sedan även sagt upp min prenumeration på nättidningen. Nåja, Per T Ohlssons söndagskolumn brukar också vara läsvärd.

Slutligen har jag upptäckt att vår statsminister, som gett den politiska fegheten ett ansikte, klivit ut från garderoben. Stefan Löfven lär ha uttalat sig nånstans. Var, och om han haft någon åsikt, vet jag inte.

Tack för vodkan, Calle!

Standard

Jägersro har bett mig skriva några gamla minner under rubriken Jägersros Minns till program oh hemsida. Jag har även publicerat på min blogg och här kommer ännu ett avsnitt. Om en stor, liten man och en stor avelshingst. Ni som redan läst på Jägersros hemsida kan ju klicka fram något annat.

För några veckor sedan kördes Breeders’ Crown på Jägersro, det sista stora tvåårsloppet för hästarna som var födda 2013. Ytterligare en titt i historieboken för tvååringar påminner oss om en något märklig sak, som nog inte skulle kunna ske i dag.
Svensk Uppfödningslöpning vanns 1946 av Jägersrolegendaren Allan Lindskog med en häst som hette Peter Scott. Pappa till Peter Scott var en av de största avelshingstarna i Sverige vid namn Sir Walter Scott. Den som kan sin Jägersrohistoria kanske inte har sett den här hästen men Sir Walter Scott har gjort stora avtryck i svensk travsport. Fader till Sir Walter Scott var Peter Scott, och så hände det märkliga, att såväl pappan som en avkomma till Sir Walter Scott hette Peter Scott! Uppfödare till svenske Peter Scott var Edvard Andersson och dylika namngivningar hade inte tillåtits idag av travförbundet – hoppas jag i alla fall…
Sir Walter Scott hämtades från USA till Sverige av en annan av Jägersros tränarlegendarer, Carl A ”Calle” Schoug. Sir Walter Scott föddes 1929 på Donerail i Kentucky och uppfödare var Harry Burgoyne. 1933 fick Calle Schoug slag på hästen som då fanns i New York och två dagar före julafton kom Sir Walter Scott med båt till Göteborg.
Schoug, född i Borås 1890, hade inlett sin karriär i Danmark men vid den ”riktiga” Jägersropremiären, eller omstarten för travet när tototillståndet gavs, 1923, hade knappt en tvärhand höge Calle blivit Jägersrotränare och vann sitt första lopp 1925. Han gjorde allt. Köpte och sålde, födde upp hästar, tränade och körde och Sir Walter Scott blev en stjärna i stallet. Hästen hade inlett sin karriär som tvååring på historiska Goshen – där Hambletonian föddes – i USA, hade då rekordet 1.19,2 och som fyraåring travade han 1.17,7.

Sir Walter ScottMen det tog sin lilla tid att acklimatisera sig. Först som sjuåring blommade han ut och vann lopp landet runt. När han avslutade sin svenska tävlingskarriär 12 år gammal hade han gjort 161 starter och vunnit 34 segrar, bland annat Grand Prix i Oslo 1937.
Men det var i aveln Sir Walter Scott blev riktigt stor. Den allra bästa avkomman var Iran Scott (mamman Bulwark-dottern Arola) som vann 51 av 158 lopp, bl a två segrar i Åby Stora Pris 1950 och 1951. Segermaskiner som Jane Will, Lord Iran, Racke och Golden Iran inte att förglömma. Sir Walter Scott lämnade också Schougs egen Derbyvinnare 1944 Fänrik Scott och Kriterievinnaren 1949 Löjtnant Scott. Parentetiskt kan nämnas att Schoug haft ytterligare en uppfödningsvinst i Derbyt, Princess Hollyrood som vann 1935 för Oscar Persson var uppfödd på hans stuteri i Gessie vid havet söder om Malmö.
Över 300 föl inregistrerades i Sverige med Sir Walter Scott som fader. En var som nämnts Iran Scott som i sin tur också blev en stor beskällare och av avkommorna måste förstås nämnas Duke Iran.
Under sin långa tid i travets tjänst hann Calle Schoug även med ett championat. Inte på Jägersro men väl på Solvalla 1930, som Jägersrotränare.
Schoug avled i februari 1979 kort före sin 89-årsdag. Jag har ett festligt minne av Calle. Någon gång under slutet av 60-talet, hade han sin bil, Saab tror jag det var, parkerad utanför Jägersros sekretariat. Han steg ur och sa att han hade en liten present till mig. Han gillade folk som var obstinata och sa sin mening och jag hade väl ett visst rykte för detta genom mina skriverier. Han öppnade bagageluckan och tog ut en 37-a Explorer vodka och gav den till mig med orden ”den ska du ha för att du skriver så bra i Kvällsposten”. Han var förvisso en hedersman… Inte bara för detta, han blev också utsedd till Travsportens Hedersman efter sin oerhört populära Derbyseger med Fänrik Scott 1944.
Vad hände då med Uppfödningslopp-vinnaren Peter Scott, sonen till Sir Walter Scott? Han blev en duglig tävlingshäst även på äldre dagar och vann 22 av 158 lopp.

Skönt att ni sluppit läsa om politik och dess avigsidor? Men jag lovar inte att jag inte återkommer…