Malmö som Neapel för 50 år sedan!

Standard

För många år sedan – uppemot 50! – var jag i Neapel för första gången. På vägen till Agnanos travbana passerade vi i utkanten av staden ett stort läger (zigenare sa man då och jag ber om ursäkt för ordvalet, men man sa inte romer på den tiden). En chockerande syn.

Nu ser det sedan lång tid och alltmer växande likadant det ut vid Industrigatan i Malmö. Det så kallade Sorgenfrilägret där romska tiggare eller det som med finare ord kallas EU-migranter olagligen har slagit upp ett läger. I stort sett mitt i Malmö.
Läger 2Läger 1I dag lämnade en löst sammansatt vänsterfraktion som kallar sig ”Solidaritet med EU-migranter” in ett överklagande till länsstyrelsen mot Malmös miljöförvaltning som efter alltför lång tid och stor vånda bestämt att lägret ska förbjudas och tömmas. Gruppen kräver att Malmö långsiktigt löser bostadsproblemen för tiggarna och att lägret inte får tömmas innan så skett.
Malmös skattebetalare ska alltså betala kalaset och olagligt blir plötsligt godkänt. Det köper jag inte längre.
Det här måste vara ett problem för deras hemländer Rumänien och Bulgarien. Men EU är tandlöst och överlåter problemen på ett annat medlemsland. Visst, det är synd om de här människorna, mycket synd. Jag har skrivit det förr. Men är det viktigare för oss att ta hand om en aldrig sinande ström av tiggare och negligera problemen som här hemma finns inom sjuk- och äldrevården?
Varför har man inte reagerat och försökt hjälpa de hemlösa som de facto redan finns i Malmö? Stadens egna innevånare som av en eller annan anledning råkat illa ut! Men dessa är förstås inte tillräckligt många för att det ska locka våra PK-journalister som dominerar tidningarna att reagera?! Uppmärksamhet för egen del, det är vad ”Solidaritet med EU-migranter” i sina palestinaschalar är ute efter. Varför inte upplåta sina egna bostäder?
Det är så oerhört naivt att tro att vi i lilla Sverige kan lösa all världens problem.
Men vi har väl också de politiker vi förtjänar?! En historielös vice statsminister som jämför flyktingströmmen över Medelhavet med Förintelsen och Auschwitz. Som i sina försök att ursäkta sig ”råkar” kalla romer för zigenare. Vi har en statsminister och före detta fackpamp som anlitar arbetskraft till sin sommarstuga som inte är fackansluten. Och kallar det för ”ett misstag av mig”. Sedan kliar väl han och Åsa Dumson varandra på ryggen och låtsas som ingenting? Den så kallade oppositionen tiger och samtycker och kommunisten Sjöstedt från det andra minoritetspartiet – jämte grönkålsmaffian – som har Löfven som gisslan myser säkert i mjugg. Lika barn leka bäst…

Alltmedan SD blir större och större och ingen begriper någonting! Och nä, jag har inte röstat på Jimmie Åkesson. Men snart finns det kanske inget alternativ? Jag vet tyvärr många som resonerar på samma sätt. Börja prata med varandra, för f-n! Eller är det PK-journalisterna som sätter agendan?!
…och då har jag inte nämnt Mona Sahlins och hennes kamraters gullande med hemvändande IS-krigare som ska ges förtursrätt på arbets- och bostadsmarknaden!

Jag börjar tröttna på att ATG stjäl mina V75-vinster!

Standard

Nu är jag trött på alla jackpotter på ATG-spelen. V86, V64, V65 men framförallt V75. Den här lördagen var det den 15e jackpotomgången på V75. I år! De allra flesta – kanske alla? – har inneburit att femrättsvinnarna blivit utan utdelning.

Alla miljoner som ATG lurar, jo just lurar, femrättsinnehavarna på, läggs in i sjurättspotten en vecka senare. Allt i ATG:s vildsinta jakt på jätteutdelningar. Redan när den definitiva utdelningen på V75 var klar direkt efter att Volstead och Örjan Kihlström vunnit Kungapokalen och sista avdelningen, så började ATG pumpa ut reklamen inför nästa lördag, då Gävle arrangerar V75 – ”Vinn 42 miljoner på V75″ var snabbt ute på nätet. Många extramiljoner som plockats från rättmätiga vinnare med 5 rätt!
Hur många har jag inte orkat räkna ut. Men av dagens omsättning på 81,28 miljoner har jag för mig att efter skatteavdraget på 35% så går 40% till sjurättspotten, 20% till sexorna och 40% till femmorna. Det blir pengar av det!
V75-sammandraget i TV4 på lördagskvällen inleddes med en glad reporter som förkunnade att i dag kan man vinna 41 miljoner på V75 vid dagens jackpotomgång! Jag blir så jävla arg!
Om du har sju eller kanske ”bara” sex rätt, så får du ett stort antal femmor också. Jag vet inte vad dagens femmor skulle delat ut, men jag hade 20 stycken att addera till mina sex rätt som gav 113 kronor. Inga stora pengar men det hade säkert dubblat den summan. MINA pengar och och dom ska fanimig inte gå till den som nästa vecka har sju rätt!!!
Ett rättvisekrav hade åtminstone varit att jackpot för fem rätt gått till femrättspotten! Men se, det är icke den enväldige ATG-bossen Hasse Skarplöth – som tagit ägarna Svensk Travsport som gisslan! – intresserad av.
En annan sak – nu ska jag citera vad Lutfi Kolgjini skrivit i sin krönika i Aftonbladet i dag apropå att det är en extra V75-omgång i Finland (!) i morgon:

”Inom ATG håller man på att laborera med V75 och med jämna mellanrum flyttar man ut spelformen till Finland, Norge och Danmark. Som en parentes kan jag säga att varje svensktränad häst får 15.000 kronor i bidrag för att delta i Finland.
Det är okej att att ge bidrag till åt hästar som måste resa långt, men jag tycker inte att det är okej att använda en massa bidrag för att flytta V75 utomlands.
Pengar som hade varit väldigt välbehövliga i Sverige för att få hjulen att snurra. Just nu behövs alla våra pengar här hemma.
Jag förstår inte varför man ska anordna V75 utomlands. Är det för att fånga utländska spelare? Hur som, jag gillar det inte. V75 är viktigt, ska köras i Sverige.
Nu får svenska spelare brottas med att leta upp resultat och kunskap om finska hästar. Ett hån mot spelarna.
Som lärdom hoppas jag att omsättningen blir dålig för ATG i morgon på Vermo.”

Jag är helt enig med Lutfi Kolgjini. Jag kommer i alla fall inte spela en spänn till Vermo i morgon. Och jag börjar tröttna även på V75 i Sverige. Vill inte hålla på vecka efter vecka att gödsla sjurättsvinnarna med mina vinstpengar! Jag tror faktiskt inte jag är ensam?!

För övrigt hade jag i stället för Finland hellre sett en extra V75-omgång när Jägersro körde sin Gentlemannadag på Jägersro inför 17.000 personer i torsdags.

PS. Lägsta belopp som delas ut för fem rätt är 15 kronor! För EN femma. Det blir mycket pengar som ATG lurar av femrättsvinnarna!

Polsk jazzsångare med bästa swingbandet – Roger Berg Big Band!

Standard

Jag vet inte hur marknaden är för att ge ut en CD med utsökt, genuin swingmusik i Sverige. Tyvärr är jag inte speciellt optimistisk. Vi är väl både för gamla och för få, vi som anser att husgudar som Duke Ellington, Count Basie och några till står över det mesta som i dagens samhälle serveras i musikväg. Men som sällan, eller för att säga aldrig, ”kommer till tals” vare sig i tryckt press eller radio/TV-media.

Jag kan ju ta till exempel mitt ”husorgan” sedan 40-talet, Sydsvenskan, som jag numera kallar Sursvenskan och som jag numera enbart följer digitalt bortsett från fredag-söndag. Utsålda storbandskonserter på Malmö Konserthus bevärdigas inte med en rad vare sig före eller efter. Vi kan tränga ihop Radio Malmöhus och TV Skåne under samma paraply.
Men jag vill gärna tipsa om en sak…
Polske Stanislaw Soyka är en av de mest kända sångarna i sitt hemland och har tillsammans med Roger Berg Big Band gett ut en sprillans ny CD i Polen, som redan klättrat upp till översta platsen på den polska topplistan och det gav en Guldskiva samma dag den släpptes!

Soyka lågCD-n heter Swing Revisited och det är precis så det är. Ett återbesök i den gamla fina swingen. Duke Ellington, Billy Strayhorn, Cole Porter, Louis Jordan är bara några av de stora gamla swingnamnen som ”återbesöks” på den här plattan. Det yngsta namnet som representeras bland låtskrivarna är Ray Charles med Hallelujah, I Love Her So. Ännu finns den inte utgiven i Sverige men kan införskaffas via Spotify, iTunes och Google Play.

Stanislaw Soyka lågFå band i Europa kan ge den genuina swingen så stor rättvisa som just trummisen Roger Berg och hans Big Band. Men vem är då Stanislaw Soyka? Kompositör och pianist, sjunger både pop och jazz. Han har nu så att säga återvänt till jazzen. Jag hade inte hört talas om honom innan Roger Berg berättade. En herre som det ”luktar jazz” om lång väg, när man hör hans röst, en skön röst. Det finns jazzsångare som kan sägas ha en inrökt och kanske ”whiskysprucken” röst. Det stämmer rätt väl med Stanislaw Soyka. Fast kanske ska man – som en klackspark utan ett uns elakhet – kalla rösten för ”vodkasprucken” med tanke på hans hemland…

Soyka-Big Band lågI ett program i Radio Haninge i Swingtajm nyligen ägnade man Swing Revisited en halvtimmes uppmärksamhet. Roger Berg intervjuades och man spelade några spår från skivan. Programledaren Rolf Karlström tyckte att Soyka påminde om en svensk jazzlegendar, Gunnar ”Siljabloo” Nilsson. Och ju mer jag lyssnar på Swing Revisited desto mer håller jag med.
14 spår på plattan och Soyka är med på alla. Han hörde Roger Berg Big Band första gången på en jazzklubb, Tygmont Jazz Club, i Warszava redan 2010. Han skriver i skivomslaget om sin stora överraskning, det här var som under den klassiska swingtiden med band som under Duke Ellington-eran. Soyka fick en chans att sjunga några nummer med R3B och tyckte ”det var en unik chans att känna sig som Frank Sinatra och Ella Fitzgerald gjorde när man stod framför Ellington och Basies band”.
Let The Good Times Roll med gitarrsolo av Måns Persson, Caravan med altsaxsolo av Claus Sörensen, Love You Madly med Ed Epstein i solo på tenorsax, Satin Doll och pianosolo av Mats Nilsson, Vincent Nilssons fina trombonsolo i Night And Day,Take The ”A-Train och bassolo av Lasse Lundström, för att bara nämna några av spåren. Big Bandets alla välkända musiker finns med – Peter Wilgotsson, Niklas Fredin, Jalle Hoffman… vi hittar dem alla som varit med i Gula Studion i Malmö och Zaluski Studio i Warszawa.
I Malmö kan vi se och höra Roger Berg Big Band vid Harry Arnold-kvällen i Pildammarna med stipendiaterna Jan Slottenäs och Simon Petersson den 5 augusti.
Materialet från albumet ska spelas bara tio dagar senare i Polen, Gdansk under den stora festivalen Solidarity of Arts. Tre scener och artister som Pati Austin, Kurt Elling och WDR Big Band (och naturligtvis Roger Berg Big Band med Soyka) spelar omväxlande under den stora showen Swing+, som även sänds live på polsk TV (TVP Kultura).

…och tänk om Radio Malmöhus i likhet med Radio Haninge i Stockholm äntligen gav Roger Berg Big Band den uppmärksamhet det förtjänar. Men det är väl tyvärr så, att ingen blir profet i sin egen hemstad?!

Bilder: ANDREW CLELLAND

Den som vill lyssna till Radio Haninges program Swingtajm med Roger Berg kan klicka på länken här:

http://rogerberg.com/Radio%20Haninge%20-%20Soyka%20Roger%20Berg%20Big%20Band%20Swing%20Revisited%2020150423.mp3

Ungdomsstipendiat vi får höra i Pildammarna

Standard

Jag skrev för ett tag sedan om utnämningen av Jan Slottenäs från i USA licensierade Glenn Miller Orchestra, som han grundade i Sverige, till årets Harry Arnold-stipendiat och den tråkiga uppmärksamhet detta vållade från Amiralens Storband eftersom det vid årets stipendieutdelning blir Roger Berg Big Band som ska spela. Jag tänker inte beröra detta mer här.

Men det finns ett ungdomsstipendium också att dela ut. Harry Arnold Sällskapets första ungdomsstipendium Stand By delades ut 2009. Det gick till pianisten Sven Erik Lundeqvist. Han spelar bland annat med en trio bestående också av Olle Dernevik trummor och Simon Petersson kontrabas. De jobbar nu med en skivinspelning. Simon Petersson, 26 år, blir årets Stand By-stipendiat och mot detta har inte hörts några protester.
Simon låg– Så roligt, det blir jag riktigt stolt över, kommenterade Simon när jag ringde upp och meddelade honom nyheten.
Det finns fler ”connections” med Stand By-stipendiet och Simon. För tre år sedan fick trumpetaren Björn Ingelstam ta emot de 3.000 kronor i Pildammsparken och för två år sedan var det danska pianisten och kompositören Kathrine Windfeld. Simon Petersson var på Skurups Folkhögskola och jazzlinjen klasskamrat med Björn Ingelstam (och danske trummisen Niclas Bardeleben, också känd på våra breddgrader) och han gick på Malmö Högskola liksom Kathrine gjorde. Hon har nu sitt eget Big Band och spelar ofta på prestigefyllda jazzklubben The Standard i Köpenhamn.
Egentligen kommer Simon från Kalmar, utan egentligt musikpåbrå från föräldrarna ”mer än att dom lyssnade på mycket musik”.
– Den första jazzskivan jag köpte var John Coltranes BlueTrain och när jag var tio år började jag spela elbas. Flyttade till Helsingborg (Harry Arnolds födelsestad och där han ligger begravd) och Sundsgårdens folkhögskola där jag gick ut 2008 och sedan blev det Skurup ett år innan Malmö Musikhögskola till 2013, berättar Simon Petersson, som köpte sin första kontrabas i samband med att han började folkhögskola.

angelo lågHan har spelat med såväl Ingelstam, Bardeleben som Windfeld.
– Utbudet i Köpenhamn är större och där finns fler spelställen. I Malmö kommer och går det, säger Simon när jag träffar honom tillsammans med ”Svempa” Lundeqvist och Olle Dernevik på italienska l’Angelo på Möllevångstorget, bilden ovan.
Knappast något man blir rik på, om man så säger…
– Men jag försöker dra runt det, har inget jobb vid sidan av musiken. Vikarierar ibland på folkhögskola och högskola och ger också privatlektioner. Jag tycker det är jättekul att undervisa.
Sven Erik Lundeqvist beskriver Simon Petersson så här: ”Kanske en av de starkaste walkingbasisterna jag har spelat med. Väldigt bra solist till på köpet. Alltid melodiskt och starkt förankrat solospel. En annan sak som utmärker honom extra mycket är hans koll på jazztraditionen. Han är väldigt incheckad på Ellingtons basister och kan spela hela chorus av Paul Chambers bassolon. Ständigt på väg framåt och spelar i många grupper överallt i stan.”
– Kul att höra. Att vara en walkingbasist och så att säga hålla koll på fjärdedelarna är betydelsefullt för pianister. Jag lyssnar mycket på musik, allt från Louis Armstrong och Duke Ellington, och är verkligen tagen av Charlie Parker. Lyssnar just nu mycket på Brad Mehldau, en amerikansk pianist och kompositör.
Förebilder?
– Det går väl i vågor. Men jag gillar Paul Chambers när det gäller att backa upp band.
Intressant eftersom Paul Chambers dog bara 35 år gammal 1969, alltså innan Simon föddes. Chambers spelade bl a med Miles Davis och John Coltrane, påminde i sin livsstil med droger och alkoholmissbruk om just Charlie Parker (död 1955). Alla namnen stora och historiska inom jazzen.
Den 5 augusti får Simon Petersson ta emot Stand By-stipendiet i Pildammarna när Harry Arnold Sällskapet har sin årliga sommarkonsert. I år med Roger Berg Big Band och självfallet får vi då också höra Simon tillsammans med sin kontrabas och R3B.

Bilder: PETER KASTENSSON

Jimmy Takter på blixtvisit

Standard

Det var väl uppemot 20 år sedan jag träffade Jimmy Takter. Då bodde han och hustru Christina i Allentown i New Jersey, ett ganska vanligt hus med svenska mått mätt och hade pris börjat skapa sig en egen tränarkarriär efter en tid hos legendaren Sören Nordin. Nu har familjen ett betydligt större och exklusivare boende.

Att ha pappa Bo William Takter, som skaffat sig svensk legendarstatus, och Sören Nordin som läromästare är ingen dålig bakgrund. Så har också Jimmy Takter i dag status som en av USA:s absolut främsta travtränare, av US Harness Writers Association invald i såväl i Living Hall of Fame 2011 som ett par gånger fått ta emot Glen Garnsey Trainer of the Year Award.

Maven bloggJimmy Takter och Maven på Jägersro söndag morgon.

Tidigt i går morse kom Jimmy Takter från USA och åkte direkt till Jägersro från Copenhagen Airport för att köra Maven i ett träningsarbete. 1.10,7 i 1609 meter blev det och med det var Jimmy i alla fall hyggligt nöjd.
– Hon var smidig och fin. Men hon är lite för fet, hon gillar den skånska maten för mycket! Jag tycker också att hon saknar lite ”punch” Det får vi åtgärda, sa Mavens tränare Jimmy Takter när han kom in i stallet efter jobbet.
Maven såg från sidan jättefin ut. Att det gick så fort är svårt att föreställa sig, hon lägger otroligt mycket mark under sig, på klasshästens vis.
Det var Johnny Takter som hade bett Jimmy att komma över för att känna på Maven.
– Jag ville att en som känner hästen och kan jämföra med hur hon varit innan hon kom hit. Den möjligheten har ju inte jag, sa Johnny Takter – som ju kört Maven i hennes svenska starter – var på plats på Jägersro med sonen Jordan.
På lördagen hade Jimmy Takter varit på Meadowlands för att träna 24 tvååringar inför de babyrace som börjar i juni. Han väntar in ytterligare 22 torsdag denna vecka oh har då runt 50 tvååringar i sitt oerhört framgångsrika stall – ”men det är många passgångare av dessa”, säger Jimmy.
Innan han begav sig till flygplatsen för att åka till Köpenhamn hann han med att värma starthästar på Freehold och se tre av loppen. Inget latmansgöra direkt…

Johnny-Jimmy bloggJohnny och Jimmy Takter efter Mavens söndagsträning, hon pysslas om av skötaren Tobias ”Flash” Gustafsson. Nedan Jimmy tillsammans med Göran Falk och Göran Anderberg, hästägare hos Jimmy i USA.
Jimmy-FalkDen 1 maj vann Jimmy fem kvalificeringslopp inför säsongen med treåringar på Meadowlands. Snabbast var Father Patrick (efter Cantab Hall) som när han vann för Yannick Gingras på 1.10,6/1609 avslutade sista 400 efter 1.04,6! The Bank (Donato Hanover) som ägs av Göran Falk vann på 1.11,9, Pinkman (Explosive Matter) 1.11,7, samma tid för Smexi (också Explosive Matter) och Wild Honey noterade 1.12,0.
Jimmy Takter stannar i Sverige till onsdag, då han ska hinna med att ge Maven en dos på Jägersros rakbana. Maven finns hos Göran Falk och Helena Burman i Klågerup tillsammans med sin skötare Tobias ”Flash” Gustafsson som säger ”att hon är helt underbar att ha att göra med”.
Maven trivs med att gå i hagen.
– Men vi måste passa så hon inte äter för mycket gräs. Därför måste hon få en ”munkorg” på sig, sa Jimmy till Göran Falk som berättade att Maven trivs förträffligt på Falcon Hill och är något av ett ”matvrak”.
Idag måndag ska Maven också få nya skor på sig och på tisdagen lottas startspåren till söndagens Copenhagen Cup.
– Nu måste hon väl ändå få lite tur med startspåren. I dom lopp hon gjort i USA sedan hon kom till mig har hon haft yttersta spåren bakom bilen varje gång. Här har hon sedan hon i sina senaste starter fått spåren sju och tio, säger Jimmy.
– Det går inte att hamna kanske i fjärde utvändigt och andraspår när det körs i tiofart, behöva ut i tredje spår i slutsvängen och försöka ta in tio längder totalt. Det klarar ingen häst!
Säger Jimmy Takter som förstås också tar sig tid att träffa föräldrarna Solveig och Bo William Takter under sitt expressbesök i det gamla hemlandet.
Det har onekligen varit en vad man kan kalla klassresa inom travet för 54-årige Jimmy sedan han vann sitt första lopp som 18-åring med Air Money från Bo William på Jägersro och tog första USA-vinsten 1983 med Baltic Speed från Sören Nordin.

Bilder: PETER KASTENSSON

Utnämning som väckt märkligt ont blod

Standard

Han började spela sax i väldigt ung ålder. Han hade sitt första storband när han var 15 år. Sedan upptäckte han Glenn Miller och gick över till trombon. Den 5 augusti, 30 år senare, får Jan Slottenäs från Stockholm ta emot Harry Arnold-stipendiet i Pildammarna. Vilket har väckt ont blod på en del håll. Kanske mest för att det i år är Roger Berg Big Band och inte Amiralens Storband som spelar. Mera om det längre ner.

Jan Slottenäs lågI dag har Jan Slottenäs ett av fyra band i världen som är licensierade och får kalla sig Glenn Miller Orchestra. Knappast anade han väl den utvecklingen när han 17 år hade sin första riktiga spelning med sitt Slottenäs Storband i Spegelsalen på Grand Hotel i Stockholm och utnämndes till ”Sveriges yngste storbandsledare”.
Pappa Sven-Olof Slottenäs berättar eftersom sonen Jan ”som alltid” är på resande fot:
”Det började med att han lyssnade på ett radioprogram som hette Musik För Fullvuxna”. Mycket Glenn Miller-musik. Han kom hem från musikskolan en dag med en trombonväska i stället för saxväskan. Sa att han ville spela trombon som sin lärare. Jag sa till honom, att det kan du väl inte börja med, det är svårt att lära. Men Jan är väldigt envis, slog näven i bordet och sa att det kan du ge dig f-n på, farsan.”
Så fick det bli. Vid spelningen på Grand Hotel – fortfarande med sin sax – för Portierernas Förening hade man 15 låtar på menyn. När dessa var avverkade började man om igen.
”Då hade publiken fyllnat till och märkte ingenting. Bandet bestod av skolkamrater, några lärare och en del avdankade musiker som tyckte det var kul att spela med ett repetitionsband. Jan var för ung för att få spela på en krog, så mamma och jag fick sitta med i publiken”, berättar Sven Olof Slottenäs.
Unge Slottenäs transkriberade själv till noter från radio- och skivinspelningar innan föräldrarna hjälpte honom att skaffa noter som han sedan arrangerade för bandet.
Den första professionella spelningen gjorde man 1989. Då handlade det om dansspelningar och första konserten arrangerade Jan Slottenäs själv i Konserthuset i Stockholm 1994, ”A Tribute To Glenn Miller” i anledning av Millers 90-årsjubileum. Gästsolist var Peanuts Hucko som spelat med Glenn Millers arméband. Då hette det fortfarande Jan Slottenäs Storband och året efter kom den första CD-n med samma namn som konserten.
Sedan har det rullat på. 1999 spelade JSO med musiker ur Kungliga Filharmonikerna i Konserthuset, också då med en då ganska trött Peanuts Hucko tillsammans med sin fru Louise Tobin som faktiskt räddade dessa konserter med sin alldeles utmärkta sångröst”.
2004 firade man Glenn Millers 100-årsjubileum i Millers födelsestad Clarinda i Iowa och med i USA fanns då Jan Slottenäs med sitt band.
Det blev turnéer Danmark, Norge och Tyskland och tillbaka i Clarinda, USA för andra gången 2007. 25-årsjubiluem firade man 2009 bland annat med sin åttonde CD, ”25 Years With The Jan Slottenäs Orchestra Playing In The Glenn Miller Mood”.
gmo stockholm 2 lågDet blev sista CD-n med JSO. Samma år fick Jan Slottenäs nämligen erbjudandet från Glenn Miller Production Inc. Åkte till USA och skrev kontrakt med David Mackay Jr, verkställande direktör i bolaget. JSO avvecklades och Jan Slottenäs utses till ledare för Glenn Miller Orchestra i Skandinavien, ett ”territorium” som också växt till att omfatta Frankrike. Bandet består av 17 freelance-musiker plus sånggruppen Moonlight Serenaders.
Där är vi nu. Jan Slottenäs transkriberade Glenn Miller-noter har utvecklats. Han har nu tillgång till Glenn Millers cirka 1500 musikarrangemang i original och orkesterns turnémapp innehåller runt 300 musikarrangemang. Det har också efter åtta CD med JSO blivit tre CD med Glenn Miller Orchestra.
Men mycket talar för att det snart är slutturnerat med Glenn Miller Orchestra.
– Dryga licensavgifter till Glenn Miller Corporation Inc. i USA plus vikande publikunderlag gör det ekonomiskt ohållbart att som tidigare göra 70 spelningar i fem länder varje år. Förhoppningsvis går det att komma tillbaka med Jan Slottenäs Storband i stället, säger Sven Olof Slottenäs inte bara fader till Jan utan dessutom band manager
2010 fick Jan Slottenäs Salems kommuns Kulturpris och den 5 augusti får vi alltså se och höra Jan och trombonen tillsammans med Roger Berg Big Band i Pildammarna. Inget kan ta ifrån honom allt vad han betytt och uträttat för svensk storbandsjazz och förhoppningsvis får möjlighet att fortsätta med.
Själv uttrycker han om sig själv som musiker så här:
”Jag ser mig inte som en stjärntrombonist, men jag vet definitivt vad som krävs för att få ett bra band att svänga och spela Glenn Millers musik!”
Var övertygade om att det kommer att bli en fin augustikväll i Pildammarna!
Detta även med Roger Berg Big Band förstås, som i år som nämnts ersätter Amiralens Storband (ASB) som varit ”husband” här alla tidigare år. Och gjort det förbannat bra, låt det vara fastslaget direkt. Detta har fått ASB under sin ordförande Christer Svärd att ilskna till och begära kollektivt utträde ur HAS. Troligen ligger det något gammalt groll visavi Roger Berg, som trots att han är styrelseledamot i Harry Arnold Sällskapet (HAS) ännu aldrig fått spela med sitt band i Pildammarna!
När Skånskans jazzskribent Jolson, ”normal” conferencier i Pildammarna, fick förhinder för två år sedan, nobbade Amiralens Storband att Roger Berg skulle ersätta honom på Pildammsscenen. En sak som förstås borde avgjorts av det arrangerande HAS. Nu blev det en annan styrelseledamot, Martin Lavröd, i stället. Han föll tydligen ASB bättre på läppen och var för övrigt jäkligt bra. Jolson finns också med i det ASB-kollektiv som begärt sitt utträde ur HAS.
Det kan sammanhanget nämnas att HAS genom åren självfallet ersatt ASB med sammantaget stora summor för konserterna och så sent som i år var det ännu en gång fullsatt i Malmö Konserthus när man spelade tillsammans med Martin Lavröds lika förträffliga Z-Big Band. ASB fick för övrigt ta emot det allra första HAS-stipendiet 1992, vilket dock inte innebar någon form av ”livstidskontrakt” i Pildammarna, där Kultur Malmö samarrangerar med HAS.

En sorglig historia. Det finns också någon ur ASB:s krets som kallat utnämningen av Jan Slottenäs och R3B:s inhopp i Pildammarna som ”mycket skumt”, vilket väl kan vara ett gränsfall av ärerörigt. Men nu är det som det är och huruvida det blir samarbete i framtiden mellan HAS och ASB kan väl sägas stå skrivet i stjärnorna.

PS. Harry Arnold Sällskapets Stand By-stipendium till en lovande ung jazzmusiker går till basisten Simon Petersson som också framträder i Pildammarna. Jag kommer att presentera honom senare.

Bilder: JAN SLOTTENÄS

Som på ”Nisse Betongs” tid!

Standard

Ganska förfärligt! Tycker jag om en del ”uppenbarelser” i Malmö.

Golf i går och golf i morgon så i dag fick det bli en promenad i mitt närområde. Men nog bor jag i ett betydligt snyggare område vid Limhamnsvägen och stilfulla Ribershus än det jag promenerade i. Jag kan tycka att Västra Hamnen med sitt Turning Torso har sina förtjänster. Stora sådana. Men det här: Hamnkontoret 1Gamla fina Hamnkontoret eller Tornhuset som det visst också lär kallas, ritad av Harald Boklund, har fått en ryggsäck. Hur i h-e kan någon tycka att detta är vackert??? Pappa till denna horreur är danske arkitekten Kim Utzon, son till den store Jörn Utzon som ritade det vackra Operahuset i Sydney, som jag haft glädjen av att se på nära håll: Sydney_Opera_House_SailsDet är World Maritime University som ska härbärgeras i ”ryggsäcken”. Som, tycker jag, ser ut som om den skulle falla över Sjömanskyrkan, byggd för så där en 100 år sedan:
Sjömanskyrkan 2

SjömanskyrkanFör säkerhets skull har man klämt in Sjömanskyrkan mellan nya Malmö Event och ”Utzon-ryggsäcken”. Och jag tycker inte det är vackert. Fast jag tycker faktiskt att Malmö Event med sitt hotell, konserthus och sina bostäder mot Hovrätten vid Gibraltargatan som sådant är rätt stilfullt: Malmö EventMen tillsammans med den inklämda Sjömanskyrkan blir det samma stilbrott som när Nisse ”Betong” Yngvesson och hans sossevänner såg till att klämma in Åhlénshuset på Södergatan. Tycker jag, och det ska jag be att få göra…

Bilder (ej Sydney): PETER KASTENSSON