Som på ”Nisse Betongs” tid!

Standard

Ganska förfärligt! Tycker jag om en del ”uppenbarelser” i Malmö.

Golf i går och golf i morgon så i dag fick det bli en promenad i mitt närområde. Men nog bor jag i ett betydligt snyggare område vid Limhamnsvägen och stilfulla Ribershus än det jag promenerade i. Jag kan tycka att Västra Hamnen med sitt Turning Torso har sina förtjänster. Stora sådana. Men det här: Hamnkontoret 1Gamla fina Hamnkontoret eller Tornhuset som det visst också lär kallas, ritad av Harald Boklund, har fått en ryggsäck. Hur i h-e kan någon tycka att detta är vackert??? Pappa till denna horreur är danske arkitekten Kim Utzon, son till den store Jörn Utzon som ritade det vackra Operahuset i Sydney, som jag haft glädjen av att se på nära håll: Sydney_Opera_House_SailsDet är World Maritime University som ska härbärgeras i ”ryggsäcken”. Som, tycker jag, ser ut som om den skulle falla över Sjömanskyrkan, byggd för så där en 100 år sedan:
Sjömanskyrkan 2

SjömanskyrkanFör säkerhets skull har man klämt in Sjömanskyrkan mellan nya Malmö Event och ”Utzon-ryggsäcken”. Och jag tycker inte det är vackert. Fast jag tycker faktiskt att Malmö Event med sitt hotell, konserthus och sina bostäder mot Hovrätten vid Gibraltargatan som sådant är rätt stilfullt: Malmö EventMen tillsammans med den inklämda Sjömanskyrkan blir det samma stilbrott som när Nisse ”Betong” Yngvesson och hans sossevänner såg till att klämma in Åhlénshuset på Södergatan. Tycker jag, och det ska jag be att få göra…

Bilder (ej Sydney): PETER KASTENSSON

Gunhild Carling mot Roger Berg – hur orkar hon?!

Standard

Gunhild-Roger

Hur orkar hon, Gunhild Carling?! I går största nyheten på Kvällspostens förstasida att hon drabbats av hjärtbesvär i Litauen. På kvällen i full frihet på en utsåld föreställning i Malmö Konserthus, Big Band Battle, med sitt storband tillsammans med Roger Berg Big Band. Drygt 3,5 timme med full sula förutom med en halv timmes paus – då signerade hon skivor!

Let’s Dance, Så ska det låta, Bingolotto… Turnerar i USA, Thailand, Europa och f-n vet allt över hela landet. Ursäkta jag talar om hennes ålder, men hon fyllde nyligen 40, om jag är rätt underrättad.
– Jag trodde faktiskt jag skulle dö! Hjärtat liksom inte hängde med. Men jag tror det var stress. Man ringer hela dagarna och vill ha en ny julturné tillsammans med Christer Sjögren, men jag vill ju fira jul med mina barn och familj.
Sa hon när jag frågade henne.

Big Banden
Gunhild Carling sparar inte heller på sig själv, ger järnet hela tiden. Far över Konserthusets scen, dansar, sjunger, spelar trumpet, trombon, blockflöjt och säckpipa. Full rulle, balladerna är inte hennes kännetecken, om man så säger.
Mot hennes band satt Roger Berg vid trummorna och sitt Big Band. Sedan Carlingbandet startat upp på högsta växel med egna kompositionen Back In The Jungle, kontrade Berg med Bugle Call Rag, känd genom bl a Roger Bergs förebild Buddy Rich och Benny Goodman.
Så var det genomgående, Carlingbandets egna New Orleansinspirerade och nya kompositioner mot Roger Bergs välarrangerade och kända jazzstandards. Max Carlings lysande klarinettspel, R3B-kompet med Lasse Lundströms distinkta bas och Måns Perssons fina gitarr. Det blev aldrig långtråkigt. Doing The Charleston, Millions Star Out, Tuesday Bluesday med kompositören Henrik Johnssons trombon, Naughty River, Good Morning Baby, My Heart Is Waiting For You mötte Fly Me To The Moon och New York New York med Sinatrasång av trumpetfantomen Niklas Fredin, Louie Bellsons Skin Deep med Roger Berg i högform bakom trummorna, Sing Sing Sing med nya sångtrion Katarina Elmberg Jonsson, Christina Ölgaard Thomsen och Rogers hustru Dorota. Bland annat.­­
Innan båda banden slutligen sammanstrålade i Battle Royal liksom Duke Ellington och Count Basie gjort under storhetstiden. Minutlånga stående ovationer utmynnade i ett helt improviserat extranummer i Basies Splanky. Med ”dueller i duellen”: Jack Andersson, som ersatte Gunhilds far Hans Carling, mot Niklas Fredin på trumpet, Gunhild och Henrik Johnsson mot Vincent Nilsson, spelevinken Ulf Carling mot Roger Berg på trummorna, Sven Erik ”Svempa” Lundeqvist och Mats Nilsson fyrhändigt på flygeln… säkert har jag missat något.
Det här var förmodligen sista Big Band Battle i Konserthuset, som inom kort spelat ut sin roll och ersätts av Malmö Live. Det behövs. Jag är inte förtjust i Konserthusets ljudanläggning som jag tycker gör det svårt att uppfatta när Gunhild och Roger hade sitt mellansnack. Dessutom fick Katarina Elmberg Jonsson sjunga Sentimental Journey både före och efter pausen, eftersom ljudbilden första gången var helt fel.

Slutligen så är det inte bara Gunhild Carling som flyger och far. Roger Berg har just färdigställt en ny CD, Swing Revisited, i Polen. Big Bandet med croonern Stanislaw Soyka, mycket stor i sitt hemland. Den ser jag fram emot.

Bilder: SecaBlue Photography

PS. Två gånger fullsatt Konserthus både när Amiralens Storband-Z Big Band och Carlings Big Band/Roger Berg Big Band sammanstrålade är inget som Sursvenskan finner anledning att bevaka. Som vanligt skiter man i dom som läser tidningen – och som blir allt färre!

Jag är väl bara gammalmodig…

Standard

Läste för några dagar sedan en stort uppslagen artikel i Aftonbladet med rubriken ”En arena i förfall” med underrubriken ”Välkommen till Solvalla – där de magiska onsdagarna är försvunna sedan länge och läktarna gapar tomma”. Artikelförfattaren heter Henrik Ingvarsson, tidigare medarbetare i bland fackorganet Travronden. Och en stor och hängiven älskare av travsporten, låt detta vara fastslaget.

Det är en svidande vidräkning över det förfall som drabbat ”nationalarenan” efter införandet av dom delade onsdagarna V86 med OnsdagXPress, där Solvalla delar onsdagstävlingarna under vinter-vår-höst med omväxlande Åby, Jägersro och Bergsåker. För att under sommarmånaderna helt tappa sin gamla fasta travkväll till mindre banor ute i landet. Publiksnittet ligger just nu runt 800 personer onsdagarna på denna jätteanläggning.
Orsaken är att spelbolaget ATG, AB Trav och Galopp, under VD Hasse Skarplöth ser travsporten enbart som en TV-sport för spelare, där tävlingarna måste snabbas upp och det gör man då genom att dela onsdagarna på två olika banor med bara 11 minuter mellan loppen. Utifrån sin utgångspunkt, att se till så att spelet blir så högt som möjligt, gör Skarplöth förstås helt rätt. Han kan strunta i om tävlingarna körs inför helt tomma läktare. Bara spelet kommer in via ATG-ombud ute i landet – som kanske snart är ett minne blott(?) – och via datorerna. Det är ju faktiskt hans uppgift som VD för ATG. ATG ägs av travsporten till 90 procent och galoppen till 10 procent. Men ägarna har inget att säga till om. Åtminstone så kryper travsporten i stoftet för ATG. Ett uttalande från Petter Johansson i Aftonbladet, en av sportchefer på Svensk Travsport, ST, är signifikativt: ”Jag har respekt för åsikten att Solvalla borde ha en fast egen tävlingskväll, men vi har velat stoppa en blödning både gällande publik och omsättningsmässigt på onsdagarna och samtidigt försökt modernisera onsdagskoncepten”. Bullshit! ”Vi”, det vill säga ST tillsammans med ATG, har dödat onsdagarna för Solvalla publikmässigt, så är det bara.
Från 15 augusti flyttas starten av V75 lördagar från klockan 14.30 till 16.20. Det har ATG bestämt och ST bockar och samtycker. Det gör ATG, inte för att locka mer publik till banorna, utan för att öka spelet och få attraktivare TV-tider. Vilket gör att jag tror att ATG-ombuden kommer att bli färre, med sista loppen senare på lördagen.
Det är möjligt att det är rätt, jag vet inte. Men kan det tillföra en blödande travsport en massa nya miljoner efter ökat spel, så är det förstås bra. Pengar är ingen överskottsvara i dag för vare sig travet eller galoppen. Men när Skarplöth tror på en ökning av V75-spelet på runt två miljoner per lördag, så är detta väl bara en nuilitet nettomässigt för banorna och därmed hästägarna? Det låter i alla fall för mig inte som något som ger anledning till glädjesprång!
Ännu så länge är V75-dagarna en publikmagnet för travet. Vardagarnas runt 1000 personer – inklusive alla aktiva, funktionärer, restaurang- och totopersonal! – förvandlas fortfarande till något liknande publikfester med V75 (allting är relativt i dagens läge).
Blir morgondagens väder på Jägersro lika vårlikt som i dag, kommer det förhoppningsvis minst 5.000 personer till banan när man har sin V75-dag med Olympiatravsuttagning och finfin sport. Banan jobbar väldigt aktivt och positivt med sponsorer och med kringarrangemang i syfte att även fånga familjerna. Kan man det med senare start??? Pratade i går med köksmästaren Håkan Nilsson som rapporterade fullbokat och mer till i alla banans restaurangutrymmen där 800 ska serveras trerätters i stora restaurangen.
Men lyckas Skarplöth’en i sin målsättning att tillföra sporterna runt 300 miljoner extra fram till 2018 (är det väl han sagt) så förlåter det väl det mesta?! Han har ju också hotat med att införa virtuella spel på hästar i automater. Då behöver vi väl inga dyra anläggningar överhuvudtaget. Kanske inte ens levande hästar…

Men må jag med ålderns rätt (?) vara så gammalmodig att jag vill se mycket folk på travbanorna. Eller är det förlegat att anse att travet och galoppen även har viss betydelse i den sociala samvaron… Kort sagt, jag är tveksam till att V75-flytten blir en framgångssaga. Men tror på en finfin dag på Jägersro i morgon!

Så härligt att få så fel!

Standard

Jag jublade högt när Malmö Redhawks Henrik Hetta satte 2-4-målet i tom kasse mot Leksand i den avgörande sjunde matchen. Det var oerhört starkt av Rödhökarna.

För skams skull måste jag ju erkänna att jag helt räknat ut Malmölaget efter en svag insats i grundserien och en katastrofal inledning kvalserien med tre raka förluster. Det fanns inte på min karta att man skulle klara av ett SHL-avancemang efter detta. Kanske anade man även en viss skadeglädje eftersom kaxigheten inför seriestarten varit utpräglad. Inte ett uns av ödmjukhet, den här serien har vi redan vunnit. SHL blir bara en formsak. Jo, köss mig…
Men jag fick fel och en liten tröst kan vara, att jag inte var den enda som räknade ut laget. När man insåg, att det behövs kämpatakter och stolthet över sitt lag som komplement till kaxigheten så fick man den kraft och den storhet som det här laget ju har och borde visat så mycket tidigare.
Jag är glad att jag fick fel och gör som jag sa – om det trots allt skulle gå vägen – jag krälar i stoftet.
Så är det gjort!
När detta är sagt så är det bara glädje som finns kvar. Nu finns Malmö åter i det finaste hockeysällskapet och där ska man förstås vara. Percy Nilsson, den gamle MIF-gynnaren med alla sina miljoner, har byggt en av världens finaste arenor, och nu får  han äntligen en hyresgäst som kan matcha dessa fantastiska lokaliteter.
Att det funnits en skärmytslingar bland Rödhökarna efter årets blandade insatser som ändå slutade så lyckligt kan man ana efter några rokader inom tränarstaben. Men utan uppseendeväckande avgångar, man har hållit det väldigt snyggt internt under fast ledning av sportchefen Patrik Sylvegård. Man kan ju jämföra med sjumatchersmotståndaren Leksand – som jag kan tycka synd om! – där sportchefen Tommy Salo hann sluta och börja igen två gånger under säsongen efter kontroverser med klubbdirektören Kjell Kruse, och sådant stärker knappast lagmoralen.
Den moralen visade Malmö Redhawks och därför har Malmö nu äntligen åter ett lag i högsta hockeysocieteten.
Apropå Percy Nilsson – som jag beundrar väldigt mycket – så hade han flytt landet inför sista matchen. Han var på plats de två gånger tidigare när Malmö förlorat i kval mot Leksand och missat elitserien. Han ville inte vara otursgubbe igen och fanns i sommarvistet i Spanien.
Percy Nilsson är hedersordförande i Malmö Redhawks och en stor aktieägare i klubbens bolag. Att det jublades även nere i Spanien är ingen vildsint gissning. Percy har satsat många miljoner på ”sitt” lag genom åren, men miljoner är ingen garanti för framgångar. Man kan bara nämna namnet Hugo Stenbeck, en märklig figur som ett tag ”köpte in sig” i laget med ett för mig okänt antal miljoner kronor. Men som försvann nästan lika snabbt, knappast med äran i behåll.
Jag skulle tro att Percy Nilsson i alla sin glädje ändå är försiktigare i sina tankegångar om framtiden och lyssnar på kloka uttalanden från Patrik Sylvegård om att bygga det nya SHL-laget successivt mot toppen.
Att stå med båda fötterna på jorden.
Nu blir det riktigt roligt med ishockey i Malmö igen!

…och dit ska man väl även räkna Malmölaget Pantern som tog sig upp i Allsvenskan som ”ersättare” till Redhawks. En fantastisk prestation när Fredrik Hetta, lillebror till Rödhökarnas matchhjälte Henrik, precis som storebror och nästan samtidigt satte avgörande 4-2-målet i tom kasse i sista kvalmatchen mot Västervik!

Kom till skott med svekdebatt, Skavlan!

Standard

Jag tycker Skavlan ska inbjuda vår statsminister Stefan Löfven (igen) och finansministern Magdalena Andersson. För att grilla dessa precis som han gjorde med SD-ledaren Jimmie Åkesson.

Skavlans intervju nyligen med Jimmie Åkesson har orsakat stort rabalder och två olika läger. Ett läger tycker han var oförskämd mot Åkesson efter dennes sjukskrivning. Förmodligen är det samma läger som har vissa sympatier för Åkessons parti. Det andra lägret tycker att ”mysfarbrorn” Skavlan inte ska hålla på att leka skjutjärnsjournalist.
Jag tycker att Skavlan gjorde det bra och Jimmie Åkesson och hans partistrateger kan inte varit underkunniga om vad som skulle komma, även om man – kanske – fick ställa villkoren själva, att Åkessons skulle delta under förutsättning att intervjun spelades in i förväg och utan andra gäster närvarande. Programmet är Skavlans och han har inga krav på sig att vara objektiv som i ett nyhetsprogram.
Nu skulle jag vilja se Skavlan göra en ny intervju med Stefan Löfven i sitt program som ju sänds på primetime. Gärna tillsammans med Magdalena Andersson. En intervju som skulle handla om svek. För det är ju just det som det här sosseteamet har åstadkommit.
Ingen kan nu vara omedveten om att de här två före valet utan någon som helst tvekan talade om att ROT-avdraget skulle vara kvar, att man INTE skulle höja någon bensinskatt. Vi vet alla nu vad som förestår. Anderssonskan hänvisar beträffande bensinskatten, att man regerar tillsammans med MP och att man tagit hänsyn till deras krav. Visst – men det var också utsagt FÖRE valet, att S och MP skulle regera tillsammans. MP:s kvar på bensinskatten kan inte ha kommit som någon överraskning, om man så säger.
På den yttersta vänsterkanten, ännu längre till vänster lekkamraterna Fridolidolidolin och Dumson, gläfser Sjöstedtar’n, kommunisten. Jublar åt att det är han som fått avtalet med Saudiarabien, så illa skött av Löfven och Wallström, att gå i kvav. För tydlighetens skull, jag tycker Wallströmskan har rätt i sak i sin kritik och att det inte var fel att säga upp avtalet. Men alla turer runt det hela med Löfvens velande och ett visst mått av diplomati hör väl ändå till en utrikesministers dagordning?
Grönkålsmaffian dagtingar ju annars hejvilt med tidigare åsikter om avvecklingen av Vattenfalls brunkålshistoria i Tyskland där samvetet numera är lika rymligt som Dumsons beträffande användning av giftig och miljöfarlig färg till sin husbåt. Huvudsaken är väl att sitta i regeringen?!
Tyvärr har vi ju ingen opposition värd namnet sedan man la sig platt för dom rödgröna i den s k Decemberöverenskommelsen, DÖ. Så låter man två sexprocentspartier till vänster få ett avgörande inflytande på hur det här landet ska regeras i stället för att räddhågset inte vilja överhuvudtaget prata med ett parti som alltmer tycks närma sig 18 procent och som är landets tredje största.
Men, men… vi har väl den regering vi förtjänar och har ju röstat fram en statsminister – jag trodde faktiskt en del på honom – som inte tycks ha den styrka, kanske heller inte kompetens, som erfordras. Men den dag han slänger ut grönkålsmarxisterna och ombildar regeringen, så kanske jag kan ändra mig. Annars tror jag ett nyval inte går att undvika.

Så kom till skott Skavlan! Vi kan ju börja med det!

Fegheten sprider sig med enfalden

Standard

Dags igen. Erkänner att jag varit lite frånvarande i den här spalten ett tag. Vilket säkert en och annan uppskattar. Men idag tar jag sats igen. Take it or leave it. Det är utrikiska och betyder ”gilla det eller skit i det”.

Det rapporteras om 225.000 fattigpensionärer. Det är ovärdigt! De allra flesta har arbetat i hela sitt liv för att kunna få ett drägligt pensionärsliv. Men utsatta löften är inget för våra politiker, det skiter man i, för att använda samma vokabulär som inledningsvis. Alla oavsett politisk färg, är lika skyldiga. Grönkålsmaffian, sossarna, kommunisterna och Alliansen. Enfrågepartiet SD skiter jag i (där var det igen), om nu någon till äventyrs skulle tro att jag hänger mig till någon beundran åt det hållet? Men ett land, ett litet land, som ser det viktigare att vara hela Europas – för att inte säga hela världens – samvete i obegränsad omfattning där partierna överbjuder varandra i att ha mest ”öppna hjärtan”, än att värna om sina egna gamla och sjuka, det är inte ett land jag fullt ut kan älska längre.
Det har blivit ett land som sedan länge regeras av fega politiker, fega byråkrater, fega journalister och nu också av fega poliser. Jag tänker på de kåkstäder som växer upp i t ex Malmö, där s k EU-migranter ockuperar delar av stadens vackra parker, strövtåg för allmänheten, men också industritomter som i och för sig alltför länge stått tomma, men nu inte kan bebyggas för att EU-migranterna tycks ha skaffat sig vad som kallas besittningsskydd! Herregud, hur långt kan enfalden få sprida sig hos politiker, kronofogdar och poliser där alla skyller på alla i en ständigt roterande ond cirkel med tysta journalister som åskådare.
Alltmedan tiggarhörnen i stadsbilden blir alltfler, där EU-migranterna till och med slåss om platserna som i Helsingborg. Jo, det är med massor av tragik synd om dessa människor.
Men detta får väl ändå inte få till följd att även en stadsbild ockuperas till förfång för de som bor här?! Jag finner alltmer obehag att besöka t ex ICA Maxi i Västra Hamnen där det finns EU-migranter (=tiggare) på flera ställen. Du kan för övrigt inte passera någon livsmedelsaffär utan att höra ett ”hejhej” från våra nya parkinvånare! Nej, jag känner olust. Jag vet att jag har medhåll, men det är inte PK (politiskt korrekt) att uttrycka det.

Som sagt, oavsett politisk hemvist, take it or leave it!

Så firade vi Kvinnodagen…

Standard

I morr’n är det en speciell dag. Ja, inte för mig, men det finns en kategori som tar det här på allvar. Det är den 8 mars Internationella Kvinnodagen. Så nu ska jag reta några stycken.

Jag vet inte om den här dagen är viktig för Saudiarabiens kvinnor. Eller för kvinnorna i Afghanistans talibanområden. Eller IS-kontrollerade områden i t ex Syrien. Men jag har en känsla av att man inte varken ges eller har någon möjlighet att ta del av detta i de länder som den här dagen verkligen borde vara viktig. Det feministiska firande som finns i det här landet är bara patetiskt. Enligt min mening… Och den är inte populär i alla läger. Om man så säger.
Jag är inte ensam. Vi var några stycken som skojade rätt friskt med det här på 70-talet. Vi träffades lördagen närmast 8 mars för att titta på Tipsextra med Lars-Gunnar Björklund och V65-trav i STV. Det var långt innan TV4 kom in i bilden. Egentligen var det påbjudet nätbrynja, men det fanns inte i våra garderober. Massor av öl och annat. Dansk fläskesteg med knaprig svaer och alla tillbehör. Kvinnor var förbjudna. Det gick främst ut över Staffan Johanssons fru Inger, vi var hemma hos denne väldige och snälle fotograf från Kvällsposten. Men hon hade stort överseende med oss.
Det var Ronnie Bell från Savoy och Kockska – mannen som kunde umgås med alla med samma glada frispråkighet – liksom Staffan mycket duglig i köket, det var Lille-Bosse Olsson, bollkastaren från IFK Malmö, det var Erik Jonsson, sedermera ”Erik Direkt”, från Kvällsposten, KvP-aren Bimbi Aminoffs make Måns och några till. Det var till en början kortspel, senare blev det tärningsspel. Om tändstickor, det handlade inte om några hasardspel. Men vi kunde bli lite halvfulla, för att uttrycka det försiktigt.
Det här var naturligtvis inte så allvarligt menat och det blev en följd av år. Någon gång hemma hos Ronnie Bell i Staffanstorp, ibland handlade det om hans egenhändigt fångade lax i Mörrum. Nu finns vare sig Staffan eller Ronnie med oss mera, men jag minns med glädje dessa sammankomster.
Apropå Mörrum och Ronnie Bell en liten historia. Absolut sann. Vid laxfiskepremiären i Mörrum träffade Bell vid ett tillfälle Kung Carl XVI Gustaf och fiskeexperten Bell hjälpte den konungslige högheten. Någon senare skulle kungen komma till Savoy och maestro Lars Lendrop, denne förträfflige krögare och kung i sitt rike, ställe upp sina trupper innanför dörrarna, ryckte i sina manschetter på känt manér och uppmanade personalen till strikt uppträdande. När kungen kom in genom dörrarna med sitt entourage fick han syn på Bell och gick raskt fram till honom och sa ”hejsan Bell, är du här”! Om det är med sanningen överensstämmande att Lendrop då svimmade, det vågar jag inte garantera.

Detta apropå den 8 mars, och må det väl vara preskriberat det vi sysslade med. Morgondagen firar jag på golfbanan. Med bl a två kvinnliga spelare i bollen kan jag väl bli något förlåten?!