Boken om Börje Lantz, den förste riktige agenten

Scrolla ner till innehåll

Helsingborgs Idrottsmuseum är en fantastisk plats att komma till. Speciellt om man är från Malmö där politiker och tjänstemän har slaktat det idrottsmuseum som faktiskt för inte så länge sedan fanns i Baltiska Hallen.

I Helsingborg är eldsjälarna många och flitiga även med bokutgivningar. Nyligen släppte man en bok betitlad Agent 001 med underrubriken Börje Lantz – ”Kingen från Tomelilla”.
Börje Lantz var, vågar man säga, den förste store fotbollsagenten i Sverige och Mr 10 Procent var just det han tog för sina tjänster. Som inte var små.
Börje Lantz dog den 23 september 1999 i Brasilien i väntan på en levertransplantation. På dagen 20 efter hans död hade man på Helsingborgs Idrottsmuseum samlat en stor skara människor där många kunde förknippas med Börje Lantz. Närvarande var bl a hans syster Birgitta och systerdotter Kerstin samt tidigare fotbollsproffset Mats ”Masse” Magnusson, gamle HIF-legendaren (och MFF-aren) Lars-Erik Ahlberg, Lantz tidigare affärspartner Eskil Åkesson, Tomas Junglander, en gång SAS-chef i Brasilien och vän till Gunnar ”Oj Oj” Göransson. Göransson var legendarisk Facitchef i Brasilien och mannen som refererade Brasilien-Sverige i Sveriges Radio VM 1950 då han blev känd som ”Oj, Oj Göransson” efter resultatet 7-1. Han var en stor fotbollsentusiast och blev ingången för Börje Lantz som fotbollspromotor.
Det blev ett boksläpp som jag aldrig upplevt det. Med författarna Ken Olofsson, gammal journalistkollega på Aftonbladet och Hasse Sjöström, en av Idrottsmuseets brinnande eldsjälar som projektledare.
För dagens ungdomsgeneration säger kanske namnet Börje Lantz inte så mycket. Den lille Tomelilla-födde trinde mannen, oftast i vit kostym och hatt, alltid njutande av det exklusiva cigarrmärket en stor Flor de Brasil, kunde möjligen påminna om en maffiakille, men var egentligen en mycket generös och omtänksam människa tillsammans med sin hustru Bodil, där han i Villa Tomelilla i portugisiska Cascais tog väl hand om ”sina” proffsspelare. Om detta vittnade vid boksläppet en mycket tagen ”Masse” Magnusson på ett rörande sätt och det släpptes en och annan tår.
Boken om Börje Lantz påbörjades redan 1997 på uppdrag av honom själv och Ken Olofsson skrev en del kapitel i det som var tänkt som en självbiografi fram till 1999, då Börje Lantz gick bort. Just då lades bokprojektet så att säga på is, innan Ken och Hasse Sjöström för två år sedan beslutade sig för att fortsätta med levnadsbeskrivningen av Börje Lantz. Ett stort arbete påbörjades med att intervjua många som haft med Börje Lantz att göra och det fanns också ett stort tidningsarkiv att plöja igenom.
Så medverkar i boken namn som Lars-Erik Ahlberg (också med på Idrottens Hus denna dag), ”Masse” Magnusson, Johan Mjällby (systerson till Börjes fru Bodil), Sven-Göran ”Svennis” Eriksson, Eskil Åkesson, Hans Cavalli-Björkman, Roland Larsson (U-tränare i MFF och tidigare förbundskapten för det svenska U-landslaget som också var med i Helsingborg) och barnen Ulrika och Gustaf Lantz, båda boende på fjärran orter Wellington i Nya Zeeland respektive Hongkong.
Från radskrivare i Tomelilla (fem öre raden) till journalist på Kvällsnytt i Helsingborg och Aftonbladet (där han blev den förste att skriva under sitt eget namn!) till god vän med namn som världens bäste fotbollsspelare Pelé och ryske världsmålvakten Lev Jasjin bland annat. Han träffade president Jimmy Carter, Henry Kissinger, argentinske diktatorn Videla och FIFA-presidenten Havelange, som han satt vid av på hedersplats vid VM i Argentina 1978.
Han fick den ryske idrottsministern avsatt sedan man kletat ner hela fotbollsstadion med reklam för Coca Cola i stället för kommunistiska budskap vid första landskampen mellan Sovjetunion och Brasilien. Och inte minst fick Börje Lantz Sveriges Television att upphöra med sitt reklamförbud runt fotbollsplanerna när TV skulle sända.
Historierna är många och ger fina minnen om Börje Lantz, som var en god vän till Kvällspostens fotbollsskribent Thure Isacson och som jag faktiskt spelade tennisdubbel med en gång på Hästhagens IP i Malmö. Börje Lantz var en duktig tennisspelare med ett bollsinne som påminde om Malmös gamle tennisess Torsten Johansson. Bland annat kunde han skruva stoppbollarna så att dom studsade tillbaka över nätet.
Det är en väldigt kul och intressant bok som Ken Olofsson och Hasse Sjöström åstadkommit tillsammans med redaktionskollegerna Christer Lind, Lars-Olle Andersson och Lars-Göran Skoog.

Ken Olofsson och Hasse Sjöström

I förordet skriver man:

”Det finns de som flinade illvilligt åt hans upptåg i början, ty han var runt och trind och bara en tvärhand hög – och så kom han från Tomelilla. Å andra sidan spelar det nog ingen större roll för Börje Lantz vilka som flinat eller applåderat. Han har låtit de avundsjuka vara avundsjuka, medan han själv rökt sin Flor de Brasil – svart och tjock, utan tvekan en prestigecigarr – på sin långa och märkliga äventyrsresa genom livet.

FOTNOT: Boken om Börje Lantz kan köpas för 250 kronor från Helsingborgs Idrottsmuseum plusgiro 329712-4 eller Swish 1234 94 52 34, Föreningen Idrottsarkivet (märk med ”Agent 001”).

Text och foto:: PETER KASTENSSON
Bokens omslagsfoto LENNART MÅNSSON

3 svar till “Boken om Börje Lantz, den förste riktige agenten”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: