”Stenbergamannen” – otäck sanning och fiktion

Standard

”Allt material i denna bok som inte härrör från mina egna observationer är antingen hämtat från officiella dokument eller resultat av samtal med berörda parter, oftast talrika samtal som förts över en ansenlig tidsrymd.”

Ovanstående citat är hämtat från Truman Capotes förord till sin roman ”Mad kallt blod” från 1965. Den boken har jag tyvärr inte läst, men Malmöförfattaren Trygve Bång citerar Capote i eftertexten till sin nyutkomna bok ”Stenbergamannen”.
Det här är Trygve Bångs andra bok (”Psykopaterna” kom 2006) om ett rättsfall som blev mycket omskrivet från slutet av 60-talet in i vår tid, då ”Stenbergamannen” efter nästan 30 år i en andra omgång fängelsestraff blev frisläppt 1989 och dog för några år sedan. En pyroman och mördare som togs redan 1969 för mordbränder i sina hemtrakter runt Vetlanda, som också är Bångs barndomstrakter. ”Stenbergamannen” som egentligen hette något annat men efter frisläppandet tog sig ett annat namn kallas i boken Karl Lindqvist.
”Av hänsyn till huvudpersonernas familjer och efterlevande har gärningsmannen och hans familjemedlemmars namn samt vissa ortsnamn, bytts ut”, skriver Trygve Bång på ett försättsblad. (men det är lätt att googla fram hans verkliga namn).
Regissören Peter Bäckström skriver i ett förord bl a: ”Är boken ett litterärt reportage eller en roman? I vilket fall som helst lever den på flera plan samtidigt; dokumentärt blandas med fiktivt. Också verkligheten har ju sina rubriker. Detta har hänt och Detta har jag upplevt.”
Vad är fakta och vad är fiktion? Det överlåter Trygve Bångs alter ego Bert Walter i sin bok läsaren att avgöra.  Boken har sitt ursprung i ett anonymt brev till ett bokförlag, ett brev som möjligen kan vara om en självbiografisk berättelse från ”Karl Lindqvist”.
Det är fruktansvärda händelser som skildras i boken om ”Stenbergamannen”. Jag fångades omedelbart och släppte efterhand alla tankar på fiktion, speciellt som Bång har haft tillgång till unika undersöknings- och förhörsprotokoll och haft samtal med korrekt namngivna (väl?) poliser som varit direkt inblandade. Bång har också träffat dubbelmördaren och pyromanen ”Lindqvist” – väl? Dessutom hans hustru ”Elisabeth” – väl? Att författaren som ingen annan haft tillgång till förstahandskällor som ligger till grund för boken, det behövs det inga frågetecken efter.
Först när jag kommit till sista sidan började jag tänka efter. Hur dog egentligen ”Lindqvist”. Är det fiktion eller sanning att man först hittade en sargad kropp som begravdes som ”Lindqvist” men som sedan visade sig vara någon annan? Att man hittade ”Lindqvist” några år senare brutalt mördad i sina hemtrakter?
Jag ska inte avslöja mer, men det här är en bok som på ett sätt som de bästa kriminalromaner/deckare” fångar sin läsare. ”Stenbergamannen”, så skickligt författad/beskrivet av Ben Walter/Trygve Bång där fiktion, fakta och verklighet vävs samman till ett nätverk.

FOTNOT 1: Polisprofessor Leif G W Persson har redovisat det här fallet i ”Veckans brott” i SvT och händelserna har dramatiserats av Radioteatern i ”Rädda oss från eldarna”.

FOTNOT 2: Dansk- och Bullenvännen Trygve Bång har tidigare gett ut elva böcker i så olika områden som ovan nämnda ”Psykopaterna” som ”Upptäckter på andra sidan Öresund”, ”Reportage och essäer om öar och deras människor” och ”mycket omskrivna ”Modersuggan och det osynliga lort-Sverige.” Han fick Piratensällskapets Bombi Bitt-pris 1999.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s