Stark öppning på Malmö Stadsteater

Standard

Malmö Stadsteater har öppnat hösten med två föreställningar som jag har blandade känslor för. ”Det Svarta Vattnet” på Intiman gillade jag inte alls. Till en början. Men ”Angels In America” på Hipp tyckte jag var oerhört bra.

Jag är ingen teaterrecensent och har inga ambitioner på ett försöka bli det. Men när jag genom goda vännerna Tom Ahlsell och Lars-Göran Ragnarsson fått chansen att se genrep har jag tacksamt tagit emot möjligheten att se den här sektorn av Malmökultur. Jag är inte så säker på att jag annars sett dessa föreställningar.

”Det Svarta Vattnet” var det Sverigepremiär för. En enaktare på Intiman som jag tyckte kändes oändlig lång. Men ju mer jag tänkt efter desto mer har jag faktiskt börjat förstå, även om jag hade svårt att hänga med i det snabba skiftet mellan nu och det som hände för 20 år sedan en sommarnatt på ett friluftsbad.
Åtta skådespelare gestaltar dels ungdomarna från två olika stadsdelar och klasser och sedan den begynnande medelåldern 20 år senare när man träffas igen.
Dialogerna går in i varandra och aktörerna fyller i med ”sade han”, ”tyckte hon” etc i en kringsnurrande föreställning om det förgångna och den verklighet som det blev. Mycket skickligt spel av bl a Johannes Wanselow bland annat som kliver fram alltmer som ett förmodligen blivande stort namn på Malmö Stadsteater.
Men egentligen är det en pjäs utan huvudroll, alla åtta aktörerna deltar lika mycket och jag är imponerad över hur man rör sig, vare sig man står eller ligger och ”plaskar” i det svarta vattnet och hur man perfekt kommer in i varandras repliker. Det ser svårt ut även om jag inte helt kan instämma i den lysande recensionen ”Det Svarta Vattnet” fick i Sydsvenskan Boel Gerell. Men å andra sidan brukar jag sällan hålla med Sydsvenskan och förresten så, vad begriper jag egentligen…?

Jag är inte heller enig med Malin Krutmeijers tyckande av ”Angels In America”, som hon tyckte saknade ”magi” i en återhållsam recension. Jag tyckte det var en lysande föreställning. Tre gånger tre timmar plus två pauser är långt, men redan efter första akten var Skuggan Dahlberg som gjorde mig sällskap och jag överens – tiden flög iväg.
”Liv och död, kärlek och sex, himmel och helvete” skriver man i Stadsteaterns presentation. New York 1988 under Reagantiden, AIDS sätter skräck i befolkningen från advokaten Roy Cohn (Fredrik Gunnarson) som vägrar inse att han är homosexuell till äkta paret mormonerna Harper (Mari Götesdotter) och Joe (Sven Boräng) som kämpar mellan hetero och homo. Prior (Henrik Svalander) som är AIDS-drabbad och hans partner Louis (Mattias Linderoth) är öppet homosexuella.
Så värst långt från dagens USA är väl inte ”Angels In America” med tanke på landets nuvarande president, föreställningen känns väldigt aktuell.
”Angels In America” har tidigare gjorts som en hyllad TV-serie med bl a Meryl Streep och Al Pacino. På Hipp ger man egentligen bara första delen. Slå det väl ut – det gör det förhoppningsvis! – kanske danske regissören Anders Lundorph får sätta upp även den andra delen. Blir det till och med så att man kan bjuda på en helaftonsföreställning i sex timmar?

FOTNOT. Ovan nämnda Tom Ahlsell är nu pensionär men kommer i höst att kunna se i thrillern Veronica’s Room Moomsteaterns på Södra Teatern med premiär 14 oktober och Lars-Göran Ragnarssons nästa blir i familjeföreställningen ”Den Oändliga Historien” på Hipp i november.
Själv ska jag på fredag se genrepet av ”Young Forever” (Evigt Ung) med bl a Marianne Mörck och Håkan Paaske på Intiman.
Bilder: MALMÖ STADSTEATER

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s