En bestseller och viktig bok om Malmö

Standard

Boken ”Framtidsstaden” med underrubriken ”Om Sverige imorgon blir som Malmö idag, hur blir Sverige då”, av journalisten och författaren Lars Åberg, har blivit en bestseller. En oerhört viktig bok som också tagits emot väl i de flesta kretsar.

Lars Åberg skriver i ett ”förord” på omslagets sista sida:
”Jag har bott i Malmö i nästan 60 år. Jag har cyklat till skolan över fält som senare blivit höghusområden, mina barn har växt upp här, jag har varit engagerad i det lokala kulturlivet och samhällsdebatten – och jag har sett den radikala förvandlingen från 1970-talets kulturfientliga utflyttningsort till 2010-talets expansiva inflyttningsort.
Befinner man sig länge i samma miljö kan det ta tid att uppfatta ur förhållandena förändrats. Så en dag tvingas man söka vård på sjukhuset – och i ett slag inser man hur annorlunda allting har blivit, jag tror att många kan ha den erfarenheten av Malmö; ett slags ketchupeffekt som bidrar till att man blir orolig för hur välfärdssamhället över huvud taget ska kunna leva vidare.”

Lars Åberg har som den skicklige journalist han är gjort ett fantastiskt researcharbete. Det är fakta, fakta, fakta men självfallet också hans personliga funderingar kring många händelser.

Jag var i lördags på Limhamns Hamnfest och lyssnade till ett samtal mellan Malmöförfattaren Fredrik Ekelund och Lars Åberg. Fredrik Ekelund var en dom som reagerade skarpt när Sydsvenskan i en recension av ”Framtidsstaden” tog heder och ära av Lars Åberg i personligt angrepp. Sydsvenskan i Malmö är en av den svenska mainstreamjournalistikens högborgar, och det är inte något beröm, en degenererad monopoltidning. Här frodas PK-journalistiken men man är samtidigt fega. Ingen av tidningens egna kulturjournalister skrev utan kulturchefen Rakel Chukri skickade fram en person som heter Ola Andersson, som tydligen både är arkitekt och författare. Har aldrig hört talas om honom men han fick över en helsida fritt kräka av sig mot Åberg.
Fredrik Ekelund uttryckte det som så, ”att det som skrevs i Sydsvenskan var ingen recension, det var en spya”! I en kommentar på sin hemsida skrev Eklund också:

”Åbergs bok (är) inte bara förtjänstfull utan också modig. Den är vederhäftig, öppen, respektfull och Åberg lutar sig så gott som hela tiden på statistik och/eller intervjuer med olika typer av representanter för staden; löst tyckande är inte Åbergs tekopp. Han skriver klargörande om stadens problem (segregation, klanvälde, hedersproblematik, arbetslöshet, gängkriminalitet osv) och försöker inte dölja stadens problem bakom diverse eufemismer (som ordet ”utmaning” t ex); därför utgör boken en utmärkt grund för fortsatta diskussioner om stadens problem och vad som kan göras för att förbättra livet för Malmöborna…
Åbergs bok går inte att komma förbi för den som vill föra en seriös diskussion om stadens framtid.”

Jag kan inte sammanfatta det bättre själv. Lars Åberg berättade att det finns 45 kommunikatörer i Stadshuset, att han som journalist får massor av pressutskick som bara talar om hur bra Malmö är, ingen talar om problemen. Det finns en total ovilja att prata om dessa. Man är medvetna om det men vill inte prata offentligt. ”Malmöborna vet hur tillståndet är i staden och det blir en konstig situation som är mycket valhänt hanterad. Man ser en bild av Malmö i stället för verkligheten”, sa Lars Åberg vid samtalet med Ekelund som hade lockat många åhörare vid Fiskehamnen.
Lars Åberg har varit inbjuden att presentera sin bok och debattera den i många sammanhang. Dock INTE hos socialdemokraterna! Styret i Malmö ger heller inga intervjuer längre till utländska representanter för massmedia, eftersom man menar att dessa bara är ute för att skiva illa om staden.

I boken intervjuas bl a Greg Dingizian, stor fastighetsägare, Mikael Johansson, säkerhetschef vid Malmö Tingsrätt, Mats Nilsson, förvaltningschef MKB, Marie Jensen, sjuksköterska och säkerhetshandläggare Skånes Universitetssjukhus, Jahangis Hosseinkhah, chef på Jobb Malmö anställningsenhet, Dialy Mory Diabaté, Malmö Boxningsklubb, Torbjörn Tegnhammar, oppositionsråd (M) och Katrin Stjernfeldt Jammeh, kommunstyrelsen ordförande (S).
Lars Åberg minns tillbaka i Malmö och jag kan inte låta bli att citera ett stycke, eftersom jag minns det själv:

I Malmö var den svenska modellen länge så stark att den nästan blev malmöitisk. De ekonomiska och politiska maktsfärerna var stabila och sammanvävda. Sociologen Mikael Stigendal och historikern Peter Billing har i en gemensam avhandling, ’Hegemonins decennier’, beskrivit hur Malmö under de expansiva rekordåren på femtio- och sextiotalen i praktiken styrdes av en fyrklöver bestående av byggmästaren Hugo Åberg, kommunalpampen och HSB-bossen Oscar Stenberg, cementdirektören Ernst Wehtje Jr och Skandinaviska Banken där Wehtje också hade en maktposition….. Det var de fyra, den kvartetten eller kvadraten som bestämde hur Malmö skulle komma att se ut.”

Det här är ingen tung bok. Lars Åberg är som nämnts journalist och allt är mycket bearbetat och smakligt presenterat. Han har rötterna i vänstern, vilket förtjänar betonas när Sydsvenskan genom Ola Andersson lögnaktigt pådyvlar honom både nazistiska och antisemitiska anknytningar.

Den som är intresserad av hur Malmö i dag ser ut och varför det blivit så kan jag bara rekommendera att läsa ”Framtidsstaden”. Boken är utgiven på Karneval Förlag.

Bild: PETER KASTENSSON

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s