Ett jazzminne att skämmas över…

Standard

Jag är ingen krogmänniska som provar mig fram. Det blir mest och i princip alltid Bullen när jag går ut. Det ligger bra till eftersom ”sjuan” i regel fungerar bra som transportmedel nästan från dörr till dörr.

Större är heller inte min fantasi. Dessutom finns det alltid folk på stambordet som jag känner vid vinglaset och mina eftermiddagsbesök, oftast måndagar.
Röda Nejlikan är en krog i Malmö som jag aldrig besökt, trots att det är gamle Troccan-vännen Lars Hector och förre Bolagetkrögaren (m fl) David Kallos som driver stället. ­­­­­­Dessutom är adressen vid Värnhem på Ringgatan utanför mitt vanliga revir. Men nu ska det ske.
Den 24 februari, nästa fredag, besöks nämligen Röda Nejlikan av Gunilla Postaroff och Kaj Ohlsson. Gunilla var redan på 60-talet stor som schlagersångerska med flera skivsläpp. Nu med ålderns rätt (ursäkta) är hon jazzen trogen, inte minst The American Songbook. Gav 2009 ut en CD tillsammans med bl a pianisten Lars Wadenbäck.
postaroffJag har ett pinsamt minne av Gunilla Postaroff. Någon gång i slutet av  70- eller början av 80-talet – jag vill inte gärna minnas mera noggrant… ­- hoppade jag in några gånger som conferencier på Kramer. Det var på den tiden när gode vännen Johan Dieden ägde och drev stället. En kväll gästades man av Gunilla Postaroff som underhållare. Jag presenterade henne som Solveig Winberg, som var Malmös andra stora jazzsångerska då!!! Gunilla rättade mig förstås omgående, men snacka om att jag skämdes. Vi har pratat om det på äldre da’r och kan skratta åt det. Men jag skäms faktiskt fortfarande.
Nu kommer Gunilla Postaroff i alla fall till Röda Nejlikan den 24 februari tillsammans med sin livskamrat Kaj Ohlsson på piano. Kaj tillhörde också jazzeliten när det begav sig i Malmö. Det blir säkert en minnenas afton med såväl gamla schlagers som den amerikanska sångboken.
Ibland rör det sig på den malmöitiska jazzfronten. Föreningen Hot House håller fortfarande ut trots att kommunen genom en numera avpolletterad ”generalska” för Malmöfestivalen vid namn Pella Ström gjorde sitt bästa för att sänka sta’ns äldsta jazzförening genom att helt sonika ta bort deras sedan 23 år fullsatta jazztält ”för att publiken var för gammal”.
Hot House har fortfarande välbesökt verksamhet varannan fredag på Tuppen. Tyvärr kolliderar man den 24 februari med Röda Nejlikan då Hot House bjuder på Nils Bondesson Band. Förhoppningsvis finns det utrymme för båda.
Eftersom jag sitter i styrelsen för Harry Arnold Sällskapet i Malmö måste jag också puffa för sällskapets Vårkonsert på Palladium veckan senare, den 4 mars. Det excellenta storbandet med proffsmusiker Roger Berg Big Band med Roger’s Sisters, Malmös egna Andrew Sisters med Marielle Hansson-Cehic, Dorota Berg och Katarina Elmberg Jonsson. Dessutom gästartisterna Mimi Terris och Mikael Neumann. Om detta kan ni läsa mera här:
www.Harryarnold.se
Harry Arnold Sällskapet delar varje år ut två stipendier, varav det ena är ett ungdomsstipendium, Stand By. Fjolårets stora stipendium gick till Vivian Buczek, en av Malmös stora jazzsångerskor i dag. Vivian har en egen konsert på Palladium den 25 april tillsammans med Martin Sjöstedt Trio, ”Ella – 100 år”. Säger sig själv vad Vivian då bjuder på.
För övrigt var jag på den Jägersrofria tisdagen i går i Köpenhamn. Första gången i år, det var ett tag sedan jag besökte Charlie Scott’s som varje tisdag har ”Jazz Under Trappen” med fine klarinettisten Chris Tanner med trio (i går med Henrik Bay gitarr och Jens Kristian Andersen bas). Ofta har Chris någon gäst och på tisdagen var det Hans Ingelstam med sin trombon. Underbar New Orleans där en av höjdpunkterna var Muskrat Ramble som fångade mitt intresse för den här musiken redan i början av 50-talet. Då var det Bunk Johnson och hans trumpet men Hans Ingelstams version på trombonen tillsammans med Chris Tanners klarinett var inte sämre. Wow!
Sedan återstod bara hemfärden, en av orsakerna till att jag varit en mera sällsynt gäst i Köpenhamn. Tåget till Kastrup. Där fick man gå av. Det tomma tåget försvann. Efter en dryg kvart kom ett nytt tåg att stiga på efter ID-kontroll, numera på samma perrong. Uppehåll nästan en kvart i Hyllie för att det – eventuell! – skulle bli ny kontroll av svenska poliser, som ju inte har så mycket annat att göra… Det blev det inte nu, men tåget fick vänta i alla fall.

En dryg timme från Hovedbanegården till Malmö C. Och då har pendlarna det ännu värre! Så blir det när nollåttorna ska bestämma över oss skåningar – och danskar!

Annonser

2 reaktioner på ”Ett jazzminne att skämmas över…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s