Gå och se ”I väntan på Godot”!

Standard

Ett vågspel. Tyckte jag när Malmö Stadsteater satte upp Samuel Becketts ”I väntan på Godot”. Gamla Stockholms- och Dramaten-habitueer, dit jag inte hör, minns en smått geniförklarad föreställning med Jan-Olof Strandberg och Ernst-Hugo Järegård 1966.

Men jag minns TV-uppsättningen med samma legendarer 1971. Den har också repriserats för inte så länge sedan. Och har spelats genom åren på diverse teatrar.

godot2Tom Ahlsell och Göran Dyrssen ”I väntan på Godot”.
Bild: Malmö Stadsteater

För en vecka sedan hade man premiär på Intiman. Med Tom Ahlsell och Göran Dyrssen i Järegårds och Strandbergs luffarkostymer. En lysande föreställning. Som också glädjande nog fått bra kritik i t ex SDS och SkD.
Den irländske författaren Samuel Beckett som fick Nobelpriset i litteratur 1969 anses som en av de stora absurdiska författarna, dog 1989. Det finns ett sällskap som reser runt och kontrollerar t ex ”I väntan på Godot” och ser till så att författarens intentioner upprätthålls. Man har varit i Malmö också.
Regissören Carl Kjellgren har inte haft något att ”frukta”. Här var det inga moderniseringar som det Malmö Stadsteater för inte så länge presenterade när man satte upp Kurt Weills ”Tolvskillingsoperan” på Hipp. Skriven 1928 transkriberad till nutid med ett sönderbombat Turning Torso som fond. Jag var inte särskilt förtjust över den föreställningen.
”I väntan på Godot” skulle kunna vara skriven även i dag. För vem är egentligen Godot som Vladimir och Estragon väntar på? Är det Gud (”nej, då hade jag skrivit det”, lär Beckett ha uttalat), är det framtiden, är det ödet? Lars-Göran Ragnarsson som en förvuxen gosse frambringar budet att Godot inte kommer i dag, men att man kan vänta honom i morgon.
I väntan på Godot möter Vladimir och Estragon en kapitalist (Fredrik Gunnarsson) och hans slav (Sven Boräng) – sådana finns ju även i dag! – och när slaven tillåtes att tänka utspelar sig en lång och dråplig monolog om – ingenting! Oerhört skickligt framfört!
Just ingenting handlar ju den här pjäsen om. I Malmö Stadsteaters reklambroschyr inför säsongen 2016-2017 skriver man:
”I väntan på Godot är en drastisk galghumoristisk pjäs om människans ensamhet, ångest och förvirring, med en uttalad kärlek till slapstick och halsbrytande kvickheter i Helan och Halvan-stil.”
Regissören Carl Kjellgren har tonat ner det där med slapstick. Och Helan och Halvan? Nja, möjligtvis de slitna plommonstop som bärs av Vladimir och Estragon. Men en kvinna bakom oss i premiärsalongen hade tydligen anammat skrivelsen om Helan och Halvan, hon skrattade högljutt även under de allvarligare samtalen mellan Vladimir och Estragon sittande under det träd som är den enda scendekoration som finns.
Imponerande rollinsatser av både Tom Ahlsell och Göran Dyrssen. Har betonats även i de recensioner jag läst. ”I väntan på Godot” ges bara i 16 föreställningar. Lite snålt tycker jag. Något av det bästa jag sett.

…och när jag ändå är inne på teater. Malmö Operas uppsättning av musikalen ”Kinky Boots” (Sverigepremiär) är också en lysande uppsättning. Fast i en helt annan genre… Men både Intiman och grannen Malmö Opera är väl värda besök den här hösten!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s