Ett värdigt farväl

Standard

I dag på förmiddagen tog vi farväl av Ulf Rytterborg. Mycket folk i Limhamns vackra kyrka.

IMG_20160610_0001Jag kan inte berömma mig av att vara speciellt religiös. Jag är ingen frekvent kyrkobesökare. Men det har blivit en del på senare tid. Med åldern blir det tyvärr då mest begravningar! Jag måste väl erkänna att Limhamns Kyrka är lite speciell för mig ändå, eftersom båda min föräldrars begravningsceremonier avhållits där och dom är begravda strax utanför kyrkporten.
På något sätt är begravningar ändå fina och skapar en viss eftertanke. Då inte bara av religiösa orsaker. Jag vet till exempel inte varför jag berörs speciellt när jag hör psalmen Tryggare Kan Ingen Vara. Kan det vara något från barndomen. Det var faktiskt så att jag i slutet av 40-talet gick i det som kallades Söndagsskola i S:t Petri Kyrka. Jag deltog säkert i sjungandet av ”Tryggaré” då. Även om det enda minne jag har av Söndagsskolan var det häfte i vilket man klistrade in det märke man fick vid varje närvaro. Jag kan inte minnas att mina föräldrar var särskilt kyrksamma.
Tryggare Kan Ingen Vara framfördes med församlingen vid begravningen av Ulf Rytterborg. Dessutom fick vi höra Frank Sinatra i Paul Ankas My Way och Rod Stewart i Charlie Chaplins Smile. Jag har erfarit att My Way är en av de mest spelade låtarna vid begravningar numera. En annorlunda version hörde jag när Git Gay begravdes för några år sedan. I S:t Petri Kyrka sjöng hon själv i en upptagning med svensk text från hennes sista stora show i Göteborg. Första gången jag hörde applåder under en begravningsceremoni…
Jag hade gärna tagit upp en applåd för Ulf Rytterborg, men det hade självfallet varit synnerligen opassande. Det är var en begravning som gav rättvisa och värdighet åt Ulf Rytterborg. Korrekt men också personlig.
Från chefredaktör Ulfs gamla arbetsplats såg jag bl a den politiska redaktion han jobbade med, Gunnar Branten och Sven Bergqvist, tidigare redaktionschefen Per-Magnus Forsblad och Arne Reimer från sporten, Lars Klint som fortfarande krönikerar, Susanne Lindén som närmaste dagarna gör sin sista dag som chef. Gamle sporträven Cars Stenfeldt, stort namn på Expressen en gång var där liksom näringslivshöjdaren och gamle MFF-basen Hans Cavalli-Björkman som säkert fått sig en och annan snyting från Ulf Rytterborgs vassa penna i Dr Besk – som ingen efter Ulf kunnat efterlikna! Fotografen Pierre Mens har aldrig varit anställd av Kvällsposten men är en god vän till många som han plåtat åt.

Tankarna går till främst Ulfs hustru Kristina och hans syster Ulla. För mig var Ulf en mycket god vän sedan slutet av 50-talet då vi båda var medlemmar i Konservativa Skolungdomsföreningen College. Jag har skrivit om detta i en tidigare blogg.

Annonser

En reaktion på ”Ett värdigt farväl

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s