Anna, Björn, Anna-Lena och Sigge

Standard

Orkar ni med lite mera musik? Vara hur det vill med det, här kommer lite från den gångna veckan.

Anna PaulineSkrev senast om Mattias Nilsson. Han har en sambo som heter Anna-Pauline (Andersson) och hon släppte i torsdags sin första fullängds-CD vid en mycket välbesökt tillställning på Palladium i Malmö Anna-Pauline är en rekorderlig tjej, hon är väldigt sympatisk och dessutom en oerhört skicklig sångerska. Det ha hon visat i många olika sammanhang, bl a med Roger Berg Big Band.
Men här står hon s a s på egna ben med sin platta Give Me Time. Som blivit synnerlige kritikerrosad redan. I Sydsvenskan skrev Alexander Agrell bl a:
”På ”Give Me Time”, gjord med hennes egen gitarr/bas/trummor-trio, handlar mycket om balladerna och det lyriska. Gayle Caldwells lågmälda och djupt melankoliska förlorarsång ”Cycles” får sätta tonen och att starta ett album så är definitivt ett vågspel.
Anna Pauline Andersson lyckas, eftersom hon på allvar går ned i orden och känslorna och trion lägger sitt avskalade spel på precis samma våglängd. Sedan återkommer melankolin i ”In My Solitude” och en sång av Charles Trenet där sångerskan glänser med sitt franska uttal.
Men här finns också gott om positiva vibrationer i spår som ”Dedicated To You”, ”London By Night” och ”The Pretty Butterfly”. Anna Pauline Andersson hade gärna fått piska upp tempot och riktigt släppa loss några gånger, så som jag hört henne göra live. Men hon sjunger så engagerat och elegant, med precision och naturlig rytmkänsla. Snyggt att låtarnas sällan sjungna verser tas om hand.”

aNNA pALLADIUTillsammans med sin trio David Andersson bas, Elias Källvik gitarr, Andreas Baw och gästartisterna sambon Mattias Nilsson (som också arrangerat flera spår) piano, Mårten Lundgren trumpet och Karl-Martin Almqvist – alla finns med i några av låtarna – kom Anna Pauline loss i ”Boogie Blues”, det extraextranummer som improviserades fram som en hyllning till Anita O’Day vid ”släppekonserten” på Palladium.
I sin recension nämner Agrell Anna Paulines hemstad Helsingborg med pappan, trumpetaren Jack Andersson och även trumpetaren Björn Ingelstam ”som blir alltmer efterfrågad och brett känd”. Björn Ingelstam hade jag nöjet att återse – och återhöra – i Köpenhamn på fredagen. Han hade flugits till Köpenhamn från nuvarande vistelsemetropolen New York för en verklig prestigespelning på Noma, som kallas för världens bästa restaurang (även om man nyligen blev av med sin tredje Michelinstjärna!).

Björn-ChrisBjörn fick en kväll ledig under sitt korta tredagarsbesök och då ställde Charlie Scott upp för en extraspelning ”Under trappen” med Chris Tanner klarinett, Henrik Bay gitarr, Kasper Tagel bas och så hoppade pappa Hans Ingelstam in med sin trombon.
Ragstretch

Jag passade också på att inhandla en ny CD här med Ragstretch, klassisk jazz med frisk ungdomlig prägel där Björn och Chris är med tillsammans med med bl a amerikanska trombonisten Shannon Barnett. That’s my music!

Sigge-Anna LenaNågra rader om att jag på Palladium träffade på paret Anna-Lena Bergelin och Jan Sigurd som på restaurang Översten i Kronprinsen den 12-14 mars har en 60-talsshow med orkester, ”Anna-Lena med man”.

AnnaLena-SiggeÖversten har med nye krögaren Marcus Andersson fått ett välbehövligt lyft och är verkligen rekommendabel. Biljetterna kostar 380 kronor och inkluderar då en räkmacka och ett glas vin. Boka på 040-980650, annars kostar det 395 spänn vid entrén. Blir säkert såväl svängigt och kul och kanske lite eftertänksamt.

Björn-LouisSlutligen – det ska böjas i tid… Chris Tanner jr, Louis, fick testa Björn Ingelstams trumpet.

Bilder: PETER KASTENSSON

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s