Måste man tvinga fram glädjetårar i trav-TV?

Standard

Måste travreportrarna i TV alltid försöka pressa fram glädjetårar – eller kanske andra tårar? – från sina intervjuobjekt. Frågan ställer jag efter gårdagens sändning från Solvalla i TV12 (en TV4-kanal) och ATG Live.

Låt mig först få säga, att jag tycker i stort sett det var alldeles utmärkta travsändningar. Men jag har reagerat länge på dessa känslomässiga utbrott man försöka avtvinga dom aktiva.
”Hur känner du? Hur känns det inne i kroppen? Hur stort är det här för dig? Kan man sätta ord på det här…” etc etc., det finns olika variationer. Höjden är väl när man försöker avtvinga Stig H Johansson en eller annan glädjetår efter det han vunnit legendarloppet. Absolut ett fint och stort lopp, men trots allt ett jippolopp. Han har dock upplevt en och annan stor seger genom sina aktiva år i sulkyn…
Först var det Åsa Elmroth i TV4-12-sändningen. Och sen kom Per Skoglund – också en TV4-profil – från Solvallas vinnarcirkel i ATG Live, och det är väl Per Skoglund som på något sätt kommit att bilda skola för hur man känslomässigt försöker få intervjuobjekten att utgjuta tårar framför TV-kamerorna.
Jag tycker det har blivit för mycket. Det känns inte spontant längre.
Det var inte bara Stig H i går. Det var också norrmannen Geir Vegard Ulvang som utsattes för tvånget att klämma fram en och annan tår efter storsegern med Support Justice. Amerikanske gästen John D Campbell, kanske världens bäste kusk med två miljarder inkört, ville Elmroth få att erkänna, att Solvallas Elitlopp är större än allt annat han upplevt på travbanorna. I amerikansk artighet jämförde han med med folkfesten Little Brown Jug i hemlandet.
Det ÄR inte spontant. Alla människor är inte likartade personligheter. Jag tycker man gör sig själva en otjänst, faktiskt lite löjliga, genom dessa krystade försök att framkalla känslostormar.

Stig H Johansson är ingen Stefan Hultman för att nu jämföra två motpoler!

Annonser

En reaktion på ”Måste man tvinga fram glädjetårar i trav-TV?

  1. Gunnar C.

    Kan bara instämma – det är faktiskt så att man blir närmast lättad när någon är glad och uppspelt efter att ha vunnit lopp numera! All denna känslosamhet i intervjuerna gör mig på gränsen till nedstämd i stället för medkännande upprymd…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s