En härlig kväll med Harry Arnold

Standard

Borde ha skrivit om det här för några dagar sedan, men hur det är, så har det kommit ett och annat emellan. Det är ju snart en vecka sedan den traditionella och populära Harry Arnoldkonserten i Pildammarna. Men å andra sidan så blir jag ju aldrig förekommen av Sursvenskan vars skitförnäma kultur- och nöjesredaktion sällan eller aldrig bevärdigar sig med att stiga ner från sina piedestaler och skriva om musik som gillas av packet, det vill säga dom vanliga människorna.

Hur som helst, på den härliga amfibieteatern där Malmö Stads Sommarscen bjuder på gratisunderhållning, är Harry Arnoldsällskapets konsert med Amiralens Storband och vidhängande stipendieutdelning ”sommarens mest populära och publikdragande” tillställning”, enligt den representant för Sommarscenen som hälsade välkommen. Kort sagt, det var fullsatt långt upp på kullarna!
Jag tror det här var en av de bästa sommarkonserter som HAS arrangerat. Amiralens Storband på sitt bästa humör tillsammans med sina sångsolister Christina Nordstrand – med nioåriga dottern Othilia! – och Petri Soikkeli. Dessutom då förstås årets stipendiater Niklas Fredin med sin trumpet och sång och ungdomsstipendiaten Nanna Carling med sin krökta sopransax.
Sedan storbandet tagit över Harry Arnolds inspelning av signaturmelodin Stand By och scenen i besittning fick vi direkt Irving Berlins Now It Can Be Told och en fin insats av Sigge Goldman med sin tenorsax i George Gershwins Our Love Is Here To Stay. Östen Warnerbring skulle i år blivit 80 år och hyllades dubbelt. Först av Petri Soikkeli med Summerwind och Östens svenska text och sedan av Christina Nordstrand och dottern Othilia – som gjorde debut med storband – i Glöm Ej Bort Det Finns Rosor med en publikfriande (i ordets mest positiva betydelse!) utdelning av rosor till publiken av Othilia. Bejublat, uppskattat!

Nana CarlingStyrelsemedlemmen i HAS trummisen Roger Berg (med ett förflutet i Amiralenbandet innan han blev sin egen) delade ut Stand By-stipendiet till 16-åriga Nanna Carling, förstås tillhörande multiinstrumentalisterna i Carlingfamiljen, son till klarinettisten, violinisten mm Max. Nanna, redan numera medlem i Carlings Big Band, gav sedan ett härligt bevis på sina musikaliska färdigheter i Victor Herberts Indian Summer, som legendariske Sidney Bechet spelade in redan 1940, och Nanna faktiskt lär ha framfört tillsammans med en en annan gammal New Orleanslegendar, amerikanske Bob Wilber, nu 80 år och bosatt i England.

Niklas FredinNiklas Fredin fick ”det stora” Harry Arnoldstipendiet av ordföranden Bo Hirche och gav oss sedan ett bevis på Neil Heftis Lil’ Darling på trumpeten innan han bröt i en vilt svängande scatsong tillsammans med Amiralens förträffliga komp Stefan Hansson piano, Marcus Anderberg bas och Anders Hasselgård trummor, i Duke Ellingtons It Don’t Mean A Thing If You Ain’t Got That Swing”.
Den här låten fick vi också i ett improviserat extranummer – efter traditionellt avslutande The Midnight Sun Never Sets med Amiralenbandets eminente ledare Ander Åhlin på sin sax – med alla medverkande, en ren hänryckning med Christina och Niklas i scatduell. Yes, My God, what an evening!!! Mer därtill var det och allt skedde under milt överseende av conferencieren Skånskans jazzskribent Jan Olsson, Jolson, som också drog en smått snuskig limerick av Östen Warnerbring.

allaJag tar mig friheten till att länka till videoupptagningar till från Pildammarna som storbandsentusiasten och hedersmedlemmen i Amiralenbandet Kenneth Svensson lagt upp:

https://www.youtube.com/watch?v=u0AnBH7OFXc

https://www.youtube.com/watch?v=M3zvGgGsJxA&index=6&list=UUFE9bbrVaQOriuFaeSY_9tA

https://www.youtube.com/watch?v=b1vh3XDzgDA&index=3&list=UUFE9bbrVaQOriuFaeSY_9tA

Vi såg några kända jazzprofiler på publikplats, som tidigare stipendiaterna Mattias Nilsson och Lasse Lundström. Där fanns även Lillemor Johnsson, ordförande i Malmö JazzHouse som ju numera är ensamma på Malmöfestivalen sedan den märkliga figuren som heter Pella Ström och är festivalgeneralska kört bort mera aktiva Hot House och dess Jazztält. Inget ont om Malmö JazzHouse, även om man inte vill engagera Amiralens Storband, men på Malmöfestivalen sätter jag numera inte min fot på grund av Ströms åldersfascism.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s