En klassisk adress i ny (jazz)tappning

Standard

The Standard
The Standard 2Minns ni den här byggnaden och vad den användes som tidigare? Nu åter i sin – tror jag – ursprungliga ljusgröna färg. Efter att under många år varit murrigt brun. Just det, Öresundsbolagets terminal vid Havnegade i Köpenhamn.

Här har man mönstrats av stränga tulltjänstemän när man ankommit till Köpenhamn eller köat för att lämna Köpenhamn med Öresund, Absalon, Örnen och Gripen, som väl var de senaste båtarna i den Öresundsbolagets flotta av ”dom stora båtarna” innan det blev flygbåtar, luftkuddefartyg och katamaraner. Och en bro.
Nu heter byggnaden The Standard och innehåller förstaklassrestaurangen The Studio (får nog snart en Michelinstjärna?!), restaurang Verandah och något enklare Almanak bar och Jazzklubben The Standard.
Niels Lan Doky, danskvietnames, är mannen som drog igång det hela. En av de främsta jazzpianisterna i Danmark som har spelat med många av de stora och har turnerat världen runt, var med att återstarta klassiska Montmartre och har nu sitt eget ställe där han är musical director och förstås framträder själv.

AsplundJag var där för första gången i går för att se och lyssna till svenske trumpetfenomenet Peter Asplund som också hade sitt flygelhorn med sig, ”nya” sångerskan Hannah Svensson tillsammans med Niels Lan Dokys trio med Jonathan Bremer på bas och Niclas Bardeleben trummor.
En helt underbar afton! Peter Asplund är ju också en framträdande sångare och bjöd bl a på en scatuppvisning i I Hear Music och sanslöst upptempo som tog andan ur den fulltaliga publiken i…?  Jag hade glömt pennan hemma och det sitter i bakhuvudet till ingen nytta, men det bjuder jag på, jag är ingen musikrecensent till professionen. Bra var det i alla fall, och det är huvudsaken för mig.
Hannah Svenssons sköna balladsång i Come Rain or Come Shine gav en ”andhämtningspaus”, men även Hannah excellererar i pubikknipande scatutbrott. Vi fick en riktig stänkare i What A Little Moonlight Can Do, den som Hasse&Tage gjorde om till O Vad En Liten Gumma Kan Gno för Monica Zetterlund i revyn Glaset I Örat.
Niels Lan Doky och hans ungdomliga komp har jag upplevt på bl a jazzklubben Duc des Lombards i Paris och trion kom nästan direkt från en konsert i Wien, insprängt i Copenhagen Jazz Festival.
Fick en pratstund med Niclas Bardeleben, han berättade om 26 (!) spelningar under den här jazzveckan i Köpenhamn, har ju också turnerat i bl a Vietnam och Tokyo och har liksom Jonathan Bremer etablerat sig ordentlig i den yppersta jazzsfären.
Jag minns, att jag när jag träffade honom första gången som 17-åring i Hot House Jazztält (saligt i åminnelse) under Malmöfestivalen och förutspådde en fin karriär för honom – och även trumpetaren Björn Ingelstam.
I dag är grabbarna 23-24 år (har jag för mig) och jag kan nu konstatera att jag fått rätt.
När jag lämnade The Standard i går kväll frågade ett par engelsmän, som sett att jag pratade Niclas Bardeleben, om jag kände honom. Man var helt överväldigad över att en så ung kille kunde vara så enormt bra vid trummorna! Jo, jag hade nästan glömt hur bra han är, Niclas. Han gavs också möjligheten att visa sin skicklighet i det meriterade sällskapet i går.

Asplund 2I kväll ger den här konstellationen ytterligare två konserter, 20.30 och 22.30, på The Standard. 250 danska för biljetten är väl använda pengar. 50 kronor för en stor öl och 75 för ett glas gott vin är inget överpris. Speciellt inte om man har ”överlevt” 80 spänn för ett glas skitvin på den jättelika turistfälla som Nyhavn är – dessutom en riktig svinstia vid kajen.

Nu kan man inte ta båten till klassiska adressen (för en gammal båtpendlare) Havnegade, men Öresundståget till Copenhagan Airport Kastrup och sedan Metron till Kongens Nytorv och några minuters promenad. Rekommenderas!

Bilder: PETER KASTENSSON

Annonser

2 reaktioner på ”En klassisk adress i ny (jazz)tappning

  1. Klassisk adress. I sanning. Där har vi trängts många gånger för att passera tullarnas granskande ögon för att gå iland eller ombord.
    Har bestämt för mig att byggnaden var trist mossmurrigt grön på den tiden.

  2. Peter Kastensson

    Det stämmer nog att huset var mossgrönt, se’n blev det brunmurrigt och nu grönt igen. Restaureringen måste ha kostat en del.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s