Sursvenskan i ett nötskal

Standard

För två veckor sedan skickade jag det här mailet till chefredaktör Lars Dahmén och kulturchefen Rakel Chukri på Sydsvenskan:

”Efter att ha haft Sydsvenskan ”i familjen” sedan början av 40-talet (mina föräldrar) överväger jag nu mycket allvarligt att avsluta mitt långa förhållande med tidningen. Papperstidningen blir bara sämre och sämre och nätupplagan är ju numera så krånglig att hantera att man snabbt tröttnar. Att kultur- och nöjesdelen är vänsterorienterad är inget ovanligt, det är ett allmänt tillstånd hos större delen av dagspressen. Journalisterna skriver inte för läsarna utan för varandra. Det som upprört mig nu är den totala ignoransen av Big Band-konserten på Malmö Konserthus i söndags med Amiralens Storband, Z Big Band, Nils Landgren och Viktoria Tolstoy. två världsartister. Men inte med ett ord uppmärksammade tidningen detta, vare sig inför eller efter. Utsålt och 1200 personer på plats. Jag är absolut övertygad om att det är bland den publiken som Sydsvenskan har sina läsare. Inte bland det hundratal som kanske besöker t ex KB eller Inkonst med för oss okända band. Klart ungdomarna ska ha sitt, men inte är det dessa som är Sydsvenskans kunder!
Sedan länge har jag i stort sett slutat läsa sportsidorna. Sedan Åke Stolt slutade som sportchef och man fick Anja Gatu – en katastrof! – som ersättare har sportsidorna kantrat över till att blir organ för sporter som drar ringa eller ingen publik. Trots en våldsam uppbackning med helsidor drar ju t ex damfotbollen ingen publik. Hur många tror ni då orkar läsa textmassorna?
När det lokalnyheterna är t.o.m. Skånska Dagbladet bättre än Sydsvenskan, men tyvärr är den tidningen i alla fall ännu inget alternativ för mig. Tyvärr är det ju så, att Sydsvenskan har något av monopol på tidningssituationen i Malmö. Jag är övertygad om att tidningen är mycket väl medveten om detta och tyvärr också utnyttjar detta på ett sätt som inte kommer oss läsare tillgodo.
Observera att jag inte en enda gång använt synonymen Sursvenskan, ymnigt förekommande i ”mina kretsar”.
Det här är inte avsett som någon debattartikel eller insändare och får inte publiceras. Det är bara tankar som jag faktiskt tror jag inte är ensam om.
Med vänlig hälsning
Peter Kastensson
PS:
Per T Ohlsson  är bra!”

Jag har inte fått något svar, inte ens att man har mottagit mailet. Det är det yttersta beviset på att Sursvenskan (där kom det!) ger fullständigt fan i sina läsare. Sursvenskan i ett nötskal.

Apropå sportredaktionen så läste jag följande förra torsdagen följande i en krönika efter det att Lyon utskåpat LDB Malmö damfotbollens Champions League:

Kan någon förresten förklara varför det heter Women’s Champions League men inte Men’s Champions League?
Och varför ska inte inte den underbara Champions League-hymnen spelas på de här matcherna?
Varför vill fotbollens styrande ha en delad familj?
Sannolikt för att de nästan alla är män med makt som fruktar förändring och ser kvinnor som ett hot mot deras skyddande värld.”

Nej, det är inte Anja Gatu som skriver så utan den störste kärringen av dom alla på sportredaktionen – Max Wiman!

Men Anders Engman och Rickard Åkesson är bra!

Annonser

En reaktion på ”Sursvenskan i ett nötskal

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s