Helgjazz med sympatisk prispolitik

Standard

Mycket jazz den gångna helgen. Av skiftande kvalitet. Vid Jazzfestivalen i Köge söder om Köpenhamn spelade svensk-danska Dixie For You skiten ur dom andra tre banden och på Ribersborgs anrika kallbadhus i går söndag fick vi kvalitetsjazz i det lilla formatet med Mattias Nilsson och hans spelkamrater.

I Köge var Papa Bue In Memorial huvudband, nu under ledning av klarinettisten Erik ”Krölle” Andersen. Men det var det Dixie For You som visade var skåpet ska stå musikaliskt. No doubt!

Dixie 4 You.låg1
Hans Ingelstam på trombon, Lasse Karlsson klarinett och Claes Rydbeck på banjo/gitarr tillsammans med Köges hemmason Lars Nielsen på bas, hade den här eftermiddagen tagit hjälp av danske trumgrabben Niclas Bardeleben, min favorit av flera unga danska duktiga batterister, och Anne Pauline Andersson. Anna Pauline flirtade hejvilt med publiken och det gjorde hon rätt i. Liksom jag själv är hon halvdanska med en moder från Danmark. Pratar och sjunger flytande danske, det gör inte jag längre. Sjunga har jag förresten aldrig kunnat, vilket språk det vara må…
Anna Pauline gav en hommage till Papa Bue, en av dansk jazz’ stora under flera decennier från 50-talets slut innan han, sjuk och gammal, exploaterades och fördes land och rike runt på gamla meriter. Vi fick bl a Listen To The Mockingbird med den danska text som Liller sjöng ”Lille Tulle ligge runder mulle” i en textrad, heter den månne Dumme Fugl, Dumme Hund eller Lille Tulle på danska? Sidder På Et Vaertshus är en annan gammal Bue-Liller-klassiker som Anna Pauline förtjuste med, liksom Sonny Boy som Grethe Ingmann bl a sjöng med Papa Bue. Franska kan hon också, Anna Pauline, som i La Vie En Rose. Magnifikt!
Hans Ingelstams trombon flöt som vanligt oerhört tonsäkert genom det hela och Lasse Karlsson och hans klarinett gav en applådknipande version av Ive Got The Blues When It Rains. Jo, Dixie For You var riktigt bra, tyvärr fick man liksom övriga band bara en timme på sig. Men Niclas Bardeleben fortsatte till en sen kvällsspelning (för sent för denne gamle gubbe!I) med Bylling & His Red Hot Stompers på Charlie Scott’s på Skindergade. Han återvänder för övrigt till Paris och jazzklubben Duc des Lombards – tillsammans med Niels Lan Dokey piano och Jonathan Bremer bas – där jag hörde trion i november 2011. Nu för dubbla konserter den 11-12 mars. Har ni vägarna förbi kan jag rekommendera det! Men det är också så, att herrarna kan upplevas på närmare håll den 13 mars, da’n efter Paris, på Jazzhouse i Köpenhamn! Höll på att glömma – Anna Pauline finns på Mattsson’s Musikpub i Malmö i afton med Monday Night Big Band!

Köge Buelåg
Entimmesbegränsningen i Köge gällde förstås inte avslutande huvudbandet Papa Bue In Memoriam. Alltså, det här är ju skickliga musiker med olika många år bakom sig tillsammans med Arne ”Papa Bue” Jensen som dog för två år sedan 81 år gammal. Basisten Jens Sölund runt 20 år, trumpetaren Joe Errington 18 år och klarinettisten Erik ”Krölle” Andersen 15, för att nämna dom med längst tid med Papa Bue’s Viking Jazzband. Men – visst har vi hört det här förut?
Men det är kanske det här bandet är till för. Att ge publiken gamla Bue-klassiker, allt ska kännas igen. Möjligen har jag hört det här bandet får mycket för att fortfarande riktigt kunna känna entusiasm? Det går så mycket på rutin, spelglädjen är det inte mycket bevänt med. man spelar sina gamla nummer och that’s it. Men jag gillade medleyt på Just A Closer Walk With Thee-Old Rugged Cross-Corinne Corinna, tre av Papa Bues egna favoriter.

PS Swingbandlåg
Spelglädje fanns det hos övriga två band, som jag inte ska uppehålla mig speciellt vid. Men violinisten Espen Kjaer i PS Swingband från Jylland excellerade i Bourbon Street Parade, My Blue Heaven och förstås i Svend Asmussens signaturmelodi June Night. Knappast svårt att höra vem som var hans favorit. Asmussen fyllde för övrigt 97 år i veckan som gick! Inte tu tal om annat än att det svängde gott i sann Django Reinhardt-anda om Espen och hans spelkamrater Torben Nickelsen bas och gitarristerna Kim Mouritzen och Per Sörensen.

Köge New Or'Nielsens HotFivelåg
Fjärde bandet New Or’Nielsens Hot Five gav inga större intryck och att ha två jättelika notställ som skymmer bandmedlemmar är ingen höjdare. Men visst gick det att spela Buddy Bolden Blues utan trumpetare och jag gillade baktaktssvängiga Papa-di-dada med Henrik Rosenvinge bas, Ole Nielsen banjo, Leif Bjerborg guitar, Jørgen Tarnov tenorsax och en trombonist som jag tyvärr misssade namnet på.
Det kostade 225 danska och för det fick man förutom musiken tre rejäla danska smörrebröd och en Classic öl. Det var en fin prispolitik, tycker jag. Men glöm inte att köpa tilläggsbiljett till Köge, klippkort billigast. Öresundstågsbiljetten gäller inte hela vägen med S-tog utanför stor-Köpenhamn. Den kostar 130 kr danska så det blir ju en rätt dryg kostnad för resan med de 162 kronor (nå’t sånt) som första etappen över Sundet kostar. Jag har visserligen inte under ett par resor till Köge upplevt någon konduktör på tågen, men jag tror inte att man vid en kontroll skulle ha någon barmhärtighet med en svensk utan biljett utan glatt påföra straffavgiften 700 danska. Speciellt om kontrollanten är lika sur som fruntimmerna i information och biljettförsäljning på Hovedbanegården…

Ribclose2lågBilder: PETER KASTENSSON
En sympatisk prispolitik har också pianisten Mattias Nilsson när han inbjuder till Concerts By The Sea på gamla Ribban varannan söndag. 100 kr för en dryg timmes kvalitetsjazz föregånget av en ”DJ”, tidigare kändiskocken i New York Peter Parnestam, som pratar och vänder ädlaste swingplattor en timme innan konserten.

Mattias Nilsson hade i går sällskap av danske gitarristen Henrik Bay som smälte väl in i sällskapet med Mattias Svensson bas och Roger Berg trummor. Det bästa av det bästa av regionens toppmusikanter!
Den här konserten handlade om Harold Arlen, låtkompositör med bl a Judy Garland-klassikern Over The Rainbow på sitt samvete. Berättade Skånska Dagbladets eminente jazzskribent Jan Olsson, signaturen Jolson, som jag delade bord med. Den fick vi inte höra men väl en annan Judy Garland-låt, The Man That Got Away, från filmen A Star Is Born.
Det svängde makalöst, rent enormt, om It’s Only A Paper Moon, där inte minst basisten Mattias Svensson excellerade i ett fantastiskt solo. Överhuvudtaget ges det i det här miniformatet stora möjligheter för alla att glänsa, och då i helt positiv bemärkelse. Om 14 dagar är det Buddy Rich som står i centrum för konserten och den som misstänker att Roger Berg får en del att göra då har nog inte helt fel?! Det blir också tre gånger Mattias på scen, förutom de nämnda Mattias Nilsson och Mattias Svensson tillkommer Mattias Carlson på tenorsax. Don’t miss it!

… och apropå ovan nämnde signaturen Jolson så skriver han om söndagen på Ribban i tisdagens nummer av Skånska Dagbladet, tyvärr lägger man inte ut hans texter på nätet. Desutom är han conferencier på söndag när Harry Arnolds-sällskapet i Konserthuset arrangerar Storbandsgala med två storband på scen, Amiralens Storband och Z-Big Band. Med världssolisterna Nisse Landgren med sin rödglänsande trombon och sångerskan Viktoria Tolstoy, båda för övrigt tidigare Harry Arnold-stipendiater. Konserthuset är utsålt!
Dubbelklicka på rubriken för full bredd!

Peter Parnestam, Mattias Svenssonlåg...(1)
Fick den här bilden från Jan Olsson, Jolson, på söndagens aktörer: Peter Parnestam, Mattias Svensson, Roger Berg, Henrik Bay och Mattias Nilsson.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s