Lite skryt men sanningar om rättsröta

Standard

Böcker.-lågjpg

Gösta Ekman, Leif G W Persson, Dan Olofsson. Vad har dessa herrar gemensamt? Inte ett dugg mig veterligt, Mer än att man gett ut var sin memoarbok under de två senaste åren. Så vitt jag vet känner dom inte varandra personligen. Jo,en sak har man gemensamt. Under dom senaste tre veckorna har herrarna förgyllt mina dagar i solstolen under parasollen på Khaolak Orchid Beach Resort i Thailand. Sämre sällskap kan man ha.

Jag ska ge min syn på mitt memoarläsande med några dagars mellanrum. Jag inleder med Dan Olofsson som faktiskt nämner Leif  G W Persson vid namn på ett ställe. Han skriver om Göran Skytte, som han kallar den klarsynte (därom kan vi nog tvista…) i ett kapitel som handlar om tro (vilket Göran Skytte har haft några stycken…): ”Kriminologen och författaren Leif G W Persson svarade tänkvärt på frågan om han tror på Gud: ”Ja, det är något trösterikt i tanken att det finns något långt större än du själv och så stort att det inte låter sig förstås.”
Dan Olofsson, hur ska man karakterisera honom? Själv identifierar han sig som självägande bonde som inte är beroende av de stora systemen. Uppvuxen i Malmös arbetarkvarter, sedan IT-entreprenör som haft framgångar företag med tusentals medarbetare. Men också nära ruinens brant.
Boken heter ”Mina tre liv – om företagande, engagemang och rättsröta”. Första delen om hur han byggde upp Sigma som blev utgångspunkten för framgångarna intresserar mig väl inte så mycket. Jag vet inte mycket om det, och skrytsamt är det under alla omständigheter. Men framgångsrik är han och då får man väl skryta.
I likhet med en annan man som från noll byggt upp sig till stor affärsman, Percy Nilsson, har Dan Olofsson blivit utsatt för övergrepp i rättssak. Liksom Percy Nilsson (prejades i sin bil i Höllviken!) kom EKO-polisen och tog hand om Dan Olofsson och burade in honom på häktet. Båda herrarna blev offer för publicitetskåta åklagare (för Olofsson var det kammaråklagare Jerry Ruijsenaars) och poliser. Båda blev också helt friade. Men ingen ifrågasatte åklagarna, polisen eller skattebyråkraterna som i statens namn kunde göra hur mycket fel som helst utan åtgärder.
Dan Olofsson ägnar också ett kapitel åt rättsrötan beträffande finansmannen Maths O Sundqvist. Maths O Sundkvist var en god vän till mig inom travsporten och fick sitt livsverk – och båda sina söners – raserat genom statens försorg. När Riksgälden (= staten) tog över Carnegiebanken snodde man raskt runt en miljard från Maths O Sundkvist och gick dessutom in och stal pengar från hans båda söner. Detta är mycket förenklat uttryck, jag tror fullt och fast på Dan Olofssons framställning.
Intressant är också det Dan Olofsson skriver om Malmös starke man Ilmar Reepalu som också med Olofsson blev illa behandlad av mutåklagare som sätter sig själva i främsta rummet. Det var den misslyckade figuren Christer van det Kwast på Riksenheten mot korruption med viss hjälp av överåklagare Sven-Erik Alhem i Malmö, som ju gör allt för att synas i tidningarna. Man engagerade kammaråklagare Per Nichols i Malmö som sin marionett och denna åkte med glädje till Sydafrika för att bo på lyxhotell (knappast vanligt att en åklagare dessutom är utredningsman!?). Det gällde Olofssons inbjudan  till sin privata 60-årsfest i hans Thanda Lodge i Sydafrika. Reepalu friades och jag kan ju tycka att man kunde skött det snyggare. Reepalu kunde ju själv köpt biljetten och sedan fått en ”handtryckning” av Olofsson. Vem han bjuder in till en privat fest må väl vara hans ensak. Jag är ingen vän större vän av Reepalu, men inte f-n är han så dum så att han låter sig mutas.
Jag tror nämligen inte ett dyft på genomförandet av det uppblåsta (okritiskt hyllat av feministerna på Sydsvenskan enbart) projektet World Village of Women Sport tillsammans med Kent Widding-Persson vid Kronprinsen. Passa dig här, Reepalu!
Det var för kapitlet om Maths O Sundqvist jag egentligen köpte Dan Olofssons bok. Den stora tragiken inträffade när Maths O Sundqvist omkom i en olycka i skogen med en fyrhjulig motorcykel för några månader sedan och därmed inte kunde fortsätta sin kamp för rättvisan.
Chef för Riksgälden är gamle moderatledaren och finansministern Bo Lundgren. En skäligen misslyckad figur. Men liksom alla politiska partier tar Moderaterna väl hand om de sina. Och nuvarande moderatledaren och statsministern Fredrik Reinfeldt har sagt nej till att utreda hur Riksgälden behandlade Maths O Sundqvist.

Reinfeldt är en feg person, enligt mitt förmenande. Det visar han också genom politiska beslut i flera viktiga frågor. Jag kommer inte att gråta när han blir avsatt som statsminister nästa år! Men det är ju en helt annan historia…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s