Unga med gamla musikrötter

Standard

Jag måste erkänna att jag nog satt med ett fånigt flin i går kväll på Montmartre i Köpenhamn. Fånigt (kanske) men belåtet. Jack Street Band på scenen var nämligen så oerhört bra.

Det här är en sextett med basisten Morten Mandel som ledare. Danmark har en fin tradition av duktiga basister med alldeles för tidigt bortgångne Niels Henning Örsted-Pedersen i spetsen. NHÖP firade stora succéer inte minst på gamla Montmartres tid och spelade med all världens stora. Stan Getz, Dexter Gordon och Sonny Rollins bl a som alla bodde i Köpenhamn under några år. NHÖP var också medlem av Oscar Petersons trio för att bara nämna några av de stora som spelade på Montmartre och speciellt under 70-talet gjorde Köpenhamn till något av en jazzens huvudstad i Europa.
Montmartre öppnade faktiskt med ett två veckors gästspel av New Orleans-klarinettisten George Lewis 1959 innan Stan Getz ”tog över”. Till dagens adress på St Regnegade flyttade man 1976 och stängde ner 1995 för att åter slå upp portarna på den här adressen i maj 2010.
Lite, bara lite, av Montmartres historik. Morten Mandel nämns i dag som en tänkbar arvtagare till NHÖP, har fått Montmartres solistpris och kommer att få sitt foto vid sidan av det på NHÖP som sitter i entrén till Montmartre. Jack Street Band är kan man säga ett verk av Morten Mandel.
Det här bandet hämtar sin musik med rötter i New Orleans. När han fick priset fick han samtidigt en förfrågan om han hade något band han ville presentera på Montmartre. Det gjorde han i går. Som regel, i princip alltid, är det modernare  tongångar som kommer från scenen. I går var det en kokande stämning i den stora publiken.


Morten Mandel hade med sig Johannes Buhl Andersen piano, Björn Ingelstam trumpet, Jeppe Zacho tenorsax, Morten Jessen trombon och Andreas Svendsen (tyvärr gömd bak i scenen och skymd av stora notställ) trummor. Ungdomar, några av namnen välbekanta för dig som läser den här bloggen, elegant svidade i mörkblå kostymer. Att man skött repetitionerna förträffligt framgick verkligen. Ett utsökt ensemblespel men med gott utrymme för samtliga att glänsa i solistpartier.
”Jag hoppas det låter okey för er”, sa Mandel med glimten i ögat. Både han och Ingelstam är duktiga sångare och dom fick hjälp med stämsången av både Zacho och  Jessen. Det lät mer än okey, Morten!
Vi fick – bl a – Over in the gloryland, You’re nobody til somebody loves you, I’m Confessin that I love you, Anything goes, Paper Moon, Straighten up and fly right (Mandel erkände sin faiblesse för Nat King Cole), When the dreamboat comes home (förträfflig sång av Ingelstam), Hit that jive jack och Bei mir bist du schön. Som extranummer en ”secondline-marsch” och man väntade bara att grabbarna skulle dansa ut bland publiken. Fast det var det knappast plats för…

I december utkommer bandets CD och den kan jag rekommendera redan nu. Jag hade hoppats att Jack Street Band skulle fått chansen hos Hot House i Malmö. Men andra menar att dom spelar för modernt. Det tycker inte jag. Och skall man försöka få en något ungdomligare publik – som i går på Montmartre – så…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s