Fullt ös på Konserthuset

Standard

Röd lykta på Konserthuset söndag kväll. Det betydde 1200 personer och fullspikat för Big Band Battle mellan Gunhild Carling Big Band Band och Roger Berg Big Band för andra året i rad. Och fullt ös!

Riktigt rättvist är det kanske inte. Roger Berg mönstrar fullt band, 17 man plus sångtrion  Sara Ahlcrona-Anna Pauline Andersson-Miriam Ekespong – var för sig och tillsammans bl a i Apple Blossom Time (och elegant stylade av Rogers flickvän Dorota Szczepanska). Klassiskt och samspelt, tight, klassiskt storbandssväng från 30-och 40-talet med inslag av lite moderna 60-tal som någon Beatles-låt. Eller förlåt, ”låt” får det aldrig heta, det heter ”songs”, enligt Leif ”Smoke Rings” Andersson… Gunhild Carlings band består av nio blås plus komp och har sin grund i New Orleansjazzen. Presenterade också nya egna ”songs” i traditionell New Orleans style.
”Nu sänkte ni oss direkt”, sa Gunhild när Roger Berg inledde med att låta Ed Epstein få första solot på sin tenorsax. Nåväl, se’n var det ge och ta för hela slanten. Ballader är inte det som precis kännetecknar Carlingbandet, som  gärna släpper fram egna dueller mellan blåsarna på scenen framför orkestern. Det är både dans och akrobatik, kanske lite för mycket för min smak, men jäkligt skickligt måste jag ju erkänna. Med enorm spelglädje. Som en t ex The Sheik of Araby i ett rent vansinnestempo med förutom Gunhild själv på trombon även ”gummigubben” Henrik Jonsson.


Roger Berg svarade med bl a The Big Noise From Winnetka tillsammans med eminente basisten och årets Harry Arnold-stipendiat Lasse Lundström, med vissling och det hela, övre bilden). Applådknipande. Roger hade också enrollerat 2007 års HA-stipendiat i sitt band den här kvällen, trombonisten Vincent Nilsson. Icke att förglömma Sara Ahlcrona som fick stipendiet redan 1999.  Vincent fick också ett eget battle med Gunhild Carling (undre bilden, i en av många eleganta kreationer!) och verkade synbarligen förtjust i det här spektaklet där bandmedlemmarna inte var svårövertalade att applådera varandra. Vill också nämna O Sole Mio med Vincent, den har jag inte hört med R3B sedan alldeles för tidigt bortgångne danske trombonisten Erling Kroner spelade med bandet.
Multiinstrumentalisten Gunhild gav förstås också bevis på sväng med säckpipa, de flesta i hennes band spelar för övrigt många instrument och vi fick en snutt på fiol med Max Carling som är jävel på sin klarinett.
Fjolårets konsert avslutades med en gemensam hyllning till bortgångne Papa Bue där båda orkestrarna tågade upp bland publiken och ut i övre foajén. I söndags skedde samma uttåg sedan man gratulerat gamle skolkamraten Hans ”Cooling” Carling, som fader så att säga är upphov till Carlingarnas band, han råkade fylla 70 år då, och trumpetare tillsammans med Erik Berndalen (och Gunhild).

Det var kul och det verkade som om också musikerna tyckte det var festligt. Om inte annat så gladde förstås det stora intresset. Vilket väl borde betyda, att det fanns åtminstone en möjlighet till hygglig ekonomisk ersättning. Det är sannerligen inte lätt att driva storband med professionella musiker. Det kan nog både Roger Berg och Gunhild Carling (som även har en solokarriär) vidimera. Nog finns det möjlighet till en fortsatt trevlig tredje höstträff nästa år?!

Bilder: PETER KASTENSSON

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s