En minnesbok att tycka om!

Standard

”Akta dig för hästarna. De bits fram, sparkar bak och är hala på mitten. Det var pappas visdomsord till mig. Den som lyder råd är vis, men tack och lov finns det undantag. Laster som nikotin och alkohol kan man sluta med. Det har t.o.m. jag lyckats med. Men varför måste man till varje pris fortsätta som hästägare och uppfödare?”

Så inleds boken Trav Är Mer Än Trav med underrubriken Upplevelser och berättelser inom och omkring travet från 1960-till 2011. Författare till den nyutkomna boken är Johan Th. Dieden, känd som en av landets största och mest framgångsrika hästägare och uppfödare. Han har ägt/äger /har fött upp 27 miljonärer,  elva av dem premierade avelshingstar, sex elitston, har varit årets uppfödare två gånger och ägt fem Årets Häst i olika kategorier.
Vännen Johan har varit med om en lång 50-årig resa inom travsporten. Ja, även hotell- och restaurangbranschen, han ägde under några år anrika Kramer Hotell med Ambassadeur i Malmö (därtill ”nödd och tvungen”). En i alla kretsar mycket uppskattad person för sin ärlighet, rättrådighet, lojalitet och alltid utan de möjligheter till skitsnack som branscherna kan inbjuda till.

Av detta kan kanske tro, att den här boken består av några menlöst hoprafsade minnen. Inget kan vara mera felaktigt. Man blir fullständigt överfallen av historier bland travsportens alla toppnamn i med- och motgångar (för sådana har förstås också funnits). Den som varit med några år känner säkert igen sig i ett eller annat. Alla historier är kanske inte så vackra inom travsporten men det mesta är numera preskriberat. Jag tänker inte avslöja något här även om jag känt till ett och annat, som t ex hur Johan Dieden tog ”kennelnamnet” Lavec till de hästar han födde upp. Och hur nära var att det blivit Lavac som betyder kossa på spanska…
En av små festliga anekdoter i boken kanske… När Dieden, travrtänaren Sven Berggren och några andra var på fin restaurang i Saint-Germain-des Prés i Paris beledsagade av den bereste och allvetande (enligt egen mening…) Bo ”Red Mile” Fransson på Travronden, som visste att restaurangen i fråga hade en fantastiskt fin förrätt, en Terrine. Soppa enligt Fransson. Och visst, en soppa här hemma serveras ofta ur en terrine, en speciell soppskål. Men på franska betyder Terrine en  form av paté! När Fransson dessutom föreslog Rognon de Veau till en som ville oxfilé och det kom in kalvnjure så förstod sällskapet att monsieur Franssons franska kunskaper kanske inte var fullt så höga som han själv trodde… Men han lyckade säkert snacka sig ur den här malören.
Ett kul kapitel har rubriken En Svunnen Tid ? – stötkörningar och bookmakers. Johan Diedens bok vimlar av små festliga historier från resorna världen runt insprängda mellan berättelserna om många av hans hästaffärer och idéer om uppfödning. Han har ju varit med många år och han har också mycket starka åsikter om både det ena och det andra.
Själv har jag ett minne från 1969,möjligen var det 1970. På den tiden arrangerades i samband med Elitloppet på Solvalla utflykter tillsammans med världens största kuskar och tränare. Bl a hade jag nöjet att flyga till Polcirkeln tillsammans med namn som Joe O’Brien, Delvin Miller, Stanley Bergstein, Gerhard Krüger, Leopold Verroken, Eddie Freundt, Berndt Lindstedt, Sören Nordin, den unike Elitloppspromotorn Rune Stolt inte att förglömma (släng dig i väggen Tore Fyrand…). Det kördes trav med renar som betydde dikeskörning på Bodens travbana för bl a Joe O’Brien. Turen gick sedan till Romme Travet där sportchefen Bernth Martinsson under många år arrangerade Charlie Mills Trot för kuskeliten.
Om det var det här året eller påföljande –  med chartrad tågvagn från Solvalla till Romme tillsammans med legendaren Charlie Mills i egen hög person – som Johan var med minns jag inte. Men jag minns – faktiskt! – att det var Johan som vid frukosten på hotellet i Borlänge såg till så att svårt bakfull (och jag lovar, jag kunde vara bakfull på den tiden!) serverades mig en Prairie Oyster. Jag lärde på ett mycket brutalt sätt att det som serverades i ett snapsglas var vodka, HP-sauce och en rå äggula! Jag kan garantera att det gjorde verkan!

Nog sagt, det här var ett fint exempel på Johan Diedens omtanke om sina medmänniskor… Köp hans bok!

Johan Dieden och bloggaren under ett besök i New York nå’n gång på sent 80-tai-

Annonser

2 reaktioner på ”En minnesbok att tycka om!

  1. Annika Larsson

    Mamma fick boken av Johan ,,, Har läst delar i den… minns en del saker som hände i Morgongåva…Ler lite mellan raderna…Jag var ung då..Annika

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s