Ungdomarna tog över Montmartre

Standard


Det är ingen fara med återväxten! Det kunde Christian Brorsen, Music Director på klassiska jazzklubben Montmartre i Köpenhamn, konstatera på torsdagskvällen. Bremer-Bardeleben Special Quintet lockade absolut fullt hus. ”Og det lyder riktig godt”, kunde han konstatera.

Medlemmarna i den här kvintetten är verkligen ”new generation”. Ålderman i bandet är pianisten Magnus Hjort 28 år, medan Johan Christoffersson altsax, Björn Ingelstam med trumpet och flygelhorn (alla tre svenskar), och de båda kapellmästarna Jonathan Bremer och trummisen Niclas Bardeleben alla är 21-22.
Magnus Hjort och Johan Christoffersson var nya bekanta för mig. Jonathan och Niclas såg och hörde jag senast tillsammans med pianisten Niels Lan Doky på jazzklubben Duc Des Lombards i Paris innan dom drog vidare till miniturné i Vietnam. Båda även välkända liksom – inte minst – Björn från spelningar hos Hot House i Malmö.
På Montmartre var det (förstås?) modernare tongångar än dom brukar bjuda på i Hot House-sammanhang. Men jag har sagt det tidigare, all musik är bra när musikanterna kan sin sak. Och det kan dom här grabbarna!
Man bjöd på bl a Cole Porters Love For Sale och inte minst Duke Ellingtons Mood Indigo, så oerhört vackert och njutbart att man fick tårar i ögonen – sannerligen inte svårlyssnat!
Magnus Hjort och Jonathan Bremer bjöd på en sällan spelad ballad (har glömt namnet) av George Gerswhin – ”så sällsynt att bara Gershwin och Magnus känner till den, och Gershwin är ju död, så det blir spännande”, tyckte Niclas Bardeleben som ”förlorade lottdragningen” mot Bremer och fick uppgiften att sköta mellansnacket. Det gjorde han med humor som om han aldrig gjort annat. När man skulle spela Evidence av Thelonius Monk fick publiken veta – på danska – att ”nu kan alla våra släktingar som kanske inte känner till så mycket om jazz gå ut och pinka eller bara ha trivas och snacka lite, för den här låten är riktigt svår”! Fast det var det ingen som gjorde…


Ingen fara för återväxten alltså. Men det har jag visst påpekat några gånger om dom här grabbarna. Har väl också skrivit, att det inte lär dröja så värst länge innan jag med stolthet kan säga ”att den här grabben känner jag” när Björn, Jonathan och Niclas nått upp till den stjärnstatus dit dom är på väg. Kan nog gälla för dom andra två också, men dom känner jag inte.

Slutligen, apropå musik i Danmark, så har Alexander Agrell i dagens SDS uppmärksammat att det finns ett Köpenhamnsband som heter Six City Stompers, bara snäppet över dom ovan nämnda åldersmässigt. Ett band som tagit New Orleansjazzen till sig och även sökt förnya den. Spelar nästa helg i Lund och ”gör sin debut i Sydvästskåne”. Trevligt att Agrell någon enstaka gång uppmärksammar den här typen av musik. Synd bara att han är så dåligt påläst. Six City Stompers spelade på Hot House och Wega redan för cirka tre år sedan. Ett jäkla bra band , det också!

Nu packar jag ner datorn och tar den med mig till Khao Lak i Thailand för fyra veckor. Alltid kan jag väl hitta något att skriva hem om. Ha det gött, det tänker jag ha!

Bilder: PETER KASTENSSON

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s