En resa värd att göra

Standard

Den som gör en resa har något att berätta. Skrev Matthias Claudius (1740-1815). I veckan som gick gjorde jag några dagar i Paris.


Tänkte slå två flugor i en smäll. Det blev några stycken. Att rue Sainte-Anne plötsligt bytte namn utan att detta åskådliggjorts på den karta jag googlat fram ställde till det en del i den korta promenad jag gjorde från RoissyBus anhalt vid Operan från Charles de Gaulle-flygplatsen (enorm!). Men Nikolai Jakobsen som var ett av ”målen” med resan fanns i närheten och kunde ta mig den lilla bit som återstod till alldeles utmärkta hotellet Baudelaire Opera, synnerligen prisvärt med tanke på det centrala läget.
Nikolai var en fotograf jag mycket gärna jobbade med under min Kvällsposten-tid. Han började där redan som 18-åring och var oerhört begåvad. Nu sedan drygt 20-talet år bosatt i Paris tillsammans med hustru Katrin, fotograf och barnboksförfattare. Hon var upptagen med en ny bok som hade deadline inom några dagar. Så Nikolai och jag fick sköta oss själva.


Han hade beställt bord på Le Petit Journal Saint Michel. ”Jag tror du känner dom som skall spela”, sa han.  Jodå, en glad överraskning över att på nytt stifta bekantskap med Olivier Franc Jazz Quintet, som gjorde så stor succé i Hot House Jazztält under årets Malmöfestival. Olivier Francs son, skicklige pianisten Jean-Babtiste Franc berättade att man kommer till Charlie Scott’s i Köpenhamn i december. Skall hålla utkik!
En solskenshistoria – en amerikan vid namn Alan Tapes spelade några låter på pianot. Jean-Baptiste berättade att han hade lärt sig spela piano av Tapes, som var huspianist på Apolloteatern i Harlem  i New York, att han sedan tappat kontakten. Vid ett besök nyligen i New York hade han hittat Tapes på en bänk utanför Apollo, utslagen och utan bostad. Hade tagit med honom till Paris där Tapes nu fått ett drägligt liv. Vackert.
En härlig kväll blev det med Nikolai (Nicolas i Paris, lättare för fransmännen) som värd, kusin till Kjeld Brandt Jakobsen, bandleader och klarinettist i danska New Orleans Delight. Nikolais fader Vagn Jakobsen, konstnär och välkänd tecknare på Sydsvenskan och Kjelds fader var kusiner. Nikolai har hunnit bli 51 år nu och jag hoppas det inte tar ytterligare 20 år innan vi ses igen (fast då är jag ju både död och begraven. Väl…?).


Da’n efter, Nikolai jobbade med filmning för dansk fjernsyns ”Här är ditt liv”, gjorde jag nå’t aldrig gjort i Paris. Jag tog en sightseeingbus och satt och frös lite på den öppna andra våningen. Nyttig uppdatering om denna fantastiska stad.


På kvällen mitt andra egentliga ärende på tvådagarsutflykten. Duc Des Lombards Jazzclub (strängt förbjudet att fotografera!) i närheten av gamla Hallarna. Konsert med Niels Lan Doky Trio, den viatnamesisk-danske pianisten. tillsammans med Niclas Bardeleben trummor och Jonathan Bremer bas. Har hört och sett dom på Montmartre i Köpenhamn. Förfärande bra! Niclas har blivit en vän ”över generationerna”, tillsammans med Jonathan har han vid några tillfällen gästat oss på Hot House.
Av ”den lille trumslagaren” från Tivoligarden har det blivit en 20-årig batterist i världsklass, utbildad av b a vår vän i Malmö, den fantastiske Roger Berg. ”Bra att du kom till den andra konserten för kvällen, jag var inte alls nöjd med min insats i den första”, sa han när vi möttes utanför Duc Des Lombards, när han hämtade luft efter det första framträdandet.
Det svängde kopiöst. Att Niels Lan Doky är nöjd med sina unga adepter är lätt att se. Han ger grabbarna fina möjligheter att visa sina solisttalanger och speciellt Niclas fick publiken att jubla. Herregud som den grabben har utvecklats. Någon möjligen undrar om den här lite modernare jazzen egentligen är något för mig? Det gjorde Niclas också. Men jag ger samma svar här som han fick: ”Skickliga musiker ger alltid bra musik, och det var grymt som det svängde!”
Man har varit närmare två veckor i Paris med spelningar i stort sett varje kväll på olika jazzklubbar. Åker nu tillVietnam för konsert och är hemma i Köpenhamn den 2 december. Det är inte enkelt att försörja sig som freelancemusiker och det gläder mig att det så här långt går bra. Det är fina grabbar vi talar om!

En tusenlapp tur och retur för en väl fungerande flygresa med EasyJet och 900 kronor natten för hotellet, dyrare behöver inte själva resan bli. Det var värt alla pengarna! Tack Nikolai och Niclas!

Bilder: PETER KASTENSSON

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s