En speleman har lämnat oss

Standard

I natt lämnade Arne Bue Jensen oss. Papa Bue, en legendar redan under sin livstid, blev 81 år. Han var en bidragande orsak till att jag aldrig lämnade det jazzstadium som härrör från New Orleans.

Under min tidiga tonårstid var det namn som Bix Beiderbecke, Bunk Johnson, Muggsy Spanier för att inte tala om Louis Armstrong. I slutet av 50-talet kompletterades dessa namn med ett bandnamn från Danmark, Papa Bue’s Viking Jazzband. Egentligen hette det Papa Bue’sNew Orleans Jazz Band när det bildades 1956 med ett gäng musiker som jammade på Cap Horn i Nyhavn, på den tiden Nyhavn var ett ganska farligt ställe för fulla svenskar på väg hem till Sverige, som löpte faran att bli ”rullede”, rånade. I dag är ju Nyhavn en chic turistfälla.
I New Orleansbandet ingick, förutom Papa Bue med sin trombon Hans Jörgen Larsen trumpet, Jörgen Svare klarinett, Paul Harder banjo, Eric Carlsen bas och Ib Lindscow trummor. Ganska snart ersatte Mogens ”Basse” Seidelin Carlsen på bas och Bjarne ”Liller” Pedersen blev ordinarie på banjon. Tyske trumpetaren Gerhard Vohwinkel ersatte under några månader på trumpet innan den danska främlingspolisen utvisade honom. Men med honom spelade Papa Bue’s Viking Jazz Band 1958 in sin första skiva för Storyville med Nyboders Pris, When I Leave, 1919 March och Bogalusa Stomp. 1959 år fick man en miljonsäljare med Schlafe Mein Prinzchen (lyssna här!). Året efter gjorde man en stor Danmarksturné tillsammans med George Lewis. Resten är historia skulle man kunna säga.
I slutet av 50-talet bildades föreningen Hot House i Malmö, förlagan till det Hot House som återuppstod 1985. Man höll till i  Arbetarföreningens lokaler på Stadt Hamburgsgatan där nuvarande Stadt ligger, Det var väl 1958 som första gången hörde Papa Bue där – och blev fast.
Jag minns Papa Bue-bandet också från jazzklubben Slukefter (finns inte längre) på Tivoli där man då och då spelade tillsammans med Östen Warnerbring. Det var ett hårt liv, det hände att Papa Bue inte klarade av  att komma ut till det avslutande setet, trombonen lång kvar på flygeln. Tillsammans med Östen gjorde han också bl a en show på Kronprinsen i Malmö
Bandmedlemmarna har kommit och gått genom åren. När Papa Bue gick bort var han den enda kvarvarande medlemmen från starten på Cap Horn. Han drabbades av stroke får många år sedan men lyckades mot alla odds komma tillbaka med sin trombon. Men han fick aldrig den rätta ”pusten” tillbaka, men bandets popularitet kvarstod i princip ända till Papa Bue’s sista dag, han kunde fortfarande få ljud i sitt instrument och med med svag röst sjunga Hundelorten och Corinne Corinna (lyssna här, inspelningen är ändå flera år gammal).
Joe Errington var i flera år mot slutet trumpetare och Erik ”Krölle” Andersen  spelade klarinett. Malmös okrönte trummiskung Roger Berg förstärkte bandet vid flera konserter. Senast jag hörde Papa Bue’s Viking Jazz Band  var förra sommaren i en konsert i Petersens Familiehave på Frederiksberg (bilden) i Köpenhamn. Papa Bue fick hjälpas till sin stol. Och för att vara ärlig, så var det inte så man ville minnas bandet, som har betytt så mycket får mångas, i alla fall i min ålder, jazzintresse.

Arne ”Papa Bue” Jensen var en dansk jazzikon, och den ende dansk som fått ta mot utmärkelsen Stadens New Orleans Nycklar. Han var större än många idag anser med ca. 50 plattor från EP till LP och CD utgivna och turnéer i ett 35-tal länder! Avslutningsvis – kolla den här inspelningen av Sidder på et vaerdshus med Bjarne Liller!

Annonser

3 reaktioner på ”En speleman har lämnat oss

  1. Dennis

    Hej Peter!
    Alltid kul att läsa din blogg!
    Några små funderingar: Hot house bildades redan 1954 och mitt första besök där
    var i dec. 1956. Jag har ett klipp från SDS med min bild eftersom jag vann en duffel
    på att rösta på den snyggaste mannekängen!!
    Bues första Storyvilleplattor spelades in 18 och 30 dec 1956. Det blev 2 st EP med
    Moten shake,Tell me your dreams, Bourbon street parade och My mama rocks me
    på den ena och Long deep and wide, Bill Bailey, Blue bells goodbye och Close fit blues
    på den andra. Nästa platta spelades in 25 jan -58 och på alla tre plattorna var medlemmarna
    desamma, med Vohwinkel, Svare, Liller, Mogens och Ib.
    Jag sitter med plattorna framför mig nu och läser på omslagen.
    Plattorna var man tvungen att åka över till Kph för att köpa, de såldes inte då i Sverige.
    Ha det bra!
    Dennis

    • Peter Kastensson

      Hej Dennis,
      Tack, du är lite bättre informerad i historien än vad jag är. Du har ju varit med lite – men bara lite! – längre än jag. Men Papa Bue var stor och kan väl sägas ha varit en stilbildare för den typiskt köenhamnska gladjazzen. Tror jag…
      Peter

  2. Bengt Arvidsson

    Hej Peter
    Tack för en fin blogg. Jag brukar följa dig på denna och FB och som tidigare malmöbo är det trevligt att läsa dina inlägg. Jag håller med Dennis om de första Bue-skivorna. Jag har också dessa två men jag köpte de i Malmö.
    Hälsningar Bengt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s