Ett gott köp!

Standard

Mycket återseendets leenden. En stor bit svensk nöjeshistoria dessutom. Plus Malmöiana som roar och intresserar en gammal Malmöstofil. Nyutkomna memoarboken ”En levande gossse” där Åke Cato rör om i minnesgrytan gillar jag mycket.

Det är några minnen jag delar med Åke Cato. När han skriver om Inga Törnblom och hennes pianoskola i hörnan Storgatan-Davidshallsgatan fär jag lite rysningar. Inga angenäma. Det ansågs fint att gå i pianoskola på den tiden, 40-50-tal Även om jag kom dit några år senare än Åke Cato. ”Någon Artur Rubinstien blev jag aldrig”, skriver Åke Cato. Det blev heller inte jag eller min syster Marianne. Skalor, skalor, skalor och tusentals skalor. Inga Törnblom själv satt inte vid min sida på pianostolen. Jag minns inte vad människan hette som gjorde det. Det har jag förträngt men hon påminde om lärarinnan som förekommer i seriestrippen ”Kalle & Hobbe” i bl a Aftonbladet. Sur, är bara förnamnet.
1962 upptäckte Åke Cato, då på Expressen, Hasse Alfredson och Tage Danielsson. Dessa herrar satte upp revyn Gröna Hund på Gröna Lund i Stockholm. Jag bodde i Stockholm då och frälstes också direkt av HasseåTage. Som egentligen döptes till HassåTage – alltså utan ”e” – och det var Åke Catos förtjänst. Han skrev i Expressen: ”Vår nu regerande nöjeskung är en dubbelnatur. Ibland är han lång och rödhårig och talar östgötska. Ibland är han liten och har mustascher och talar skånska. Hans namn är HassåTage.”
Cato har upplevt storhetstiden med dom stora nöjesjournalisterna på dom två stora kvällsavisorna Expressen och Aftonbladet. Det är lätt att håll med honom när han skriver:
”I dag tvingas man konstatera att vi är tillbaka där det började, med flams och flärd, nu tyvärr också med idiotiska rapporter om såväl kvinnliga som manliga ankor och andra djur i den svenska dammen, personer som får rubriker bara de sätter en fis på tvären eller ådrager sig nageltrång. Visar de dessutom snoppen eller tuttarna eller släpper väder i rutan blir det löpsedel därtill, med det format på typsnittet som borde vara förbehållet krigs- eller möjligen fredsutbrott. Det var liksom bättre förr.”
Precis!
Nöjesmassakern som kom efter Häpnadsväckarna i TV-rutan älskades av tittarna. Men skälldes ut av recensenterna. Som dock gjorde helt om när tittarsiffrorna offentliggjordes. 4.732.200 tittare var med, 66 procent av svenska folket! I ”minnesgrytan” citerar Åke Cato min gamle Kvällspostenkollega Björn Fremer: ”Har ni lagt märke till att våra vanligaste och suraste TV-kritiker plötsligt har ändrat åsikt om Nöjesmassakern? Efter de första avsnitten skälldes Cato, Melander & Co för att vara gubbsjuka, humorlösa och allmänt äckliga. I dag har den ene efter den andre kommit underfund med att Nöjesmassakern är riktigt rolig. Kan det möjligen vara de fina tittarsiffrorna som fått surisarna att byta åsikt?”

Det är Sivart Förlag som gett ut ”En levande gosse”. Jag tycker det är ett gott köp!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s