Jazzminne med Anders Frostins violin

Standard

Jag hade en gång en EP-skiva med amerikanske jazzviolinisten Stuff Smith. Det svängde oerhört om mitt favoritspår på den lilla plattan, Things Ain’t What They Used To Be. Det här var väl i slutet av min tonårstid, 1958-59? Någon kanske minns EP-skivorna. Fyra låtar, två på varje sida. Så gammal är jag…

Jag kom att tänka på det här i torsdags när jag var på Ribersborg, ”jazzbadhuset”, och hörde violinsten Anders Frostin Live. Tillsammans med bl a Mattias Nilsson piano, Leonard Axelsson gitarr. Måste erkänna att Anders Frostin var en ny bekantskap för mig, jag är mera bekant med dom eminenta Mattias och Leonard.
Det var en härlig svängkväll med All Of Me, Sweet Georgia Brown men också Body And Soul och så fick vi höra vi en fantastisk och stort bejublad version av Montis Czardas där Frostin bjöd på en ohämmad flirt med Anna Andersson och Sara Ahlcrona (som bjöd på en låt), två sångfåglar på plats liksom för övrigt Anna-Mia Barwe. Inte så mycket jazz i Czardas precis, men ett bevis på Anders Frostins mångsidighet. Han är Master Of Fine Arts, flerfaldigt prisbelönt och solist i många orkestar med verk av Haydn, Vivaldi, Bach och andra stora klassiker. Har spelat över hela världen.
Så det var ingen ”Mr Nobody” som gästade gamla Ribban i torsdags, en lokal som jag faktiskt börjar gilla mer och mer – om det inte varit för den där förbaskat långa bryggan när isvindarna viner… Nästa torsdag är det dags för Leonard Axelssons storband igen och ytterligare en vecka senare kommer Monica Hoffman med trion.
Anders Frostin skulle det vara kul att kunna presentera på Hot House. Kanske under Malmöfestivalen 20.27 augusti – där redan Mattias Nilsson tillsammans med bl a Leif Blunck är klar. Nästa Hot House-kväll på Tuppen fredag blir det med Blunck & John’s Hot Five, swing och mainstream med en touch av Buck Clayton och Vic Dickenson (programändring eftersom Thomas Jonasson tyvärr blivit sjuk).

Apropå Stuff Smith – här en inspelning med honom från Jazzhouse Montmartre 1965 i Köpenhamn, det klassiska jazzplacet som efter att ha varit stängt i 34 år nu har öppnat igen på St Regnegade. Klicka här! Bugle Call Blues med Niels Henning Örsted-Pedersen, bas, Kenny Drew piano och Alex Riel trummor. Idel, ädel adel!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s