Jazzhistoria från en strand i Thailand

Standard

Peter Robinson är ingen dålig kamrat i solstolen under parasollen. Har just avverkat Kall Som Graven, som faktiskt skrevs redan 2000 men översattes till svenska först 2009 (numera är jag så lat att jag väntar på svenska översättningar). Har just påbörjat Mörkrets Alla Färger som kom förra året och där jag kostat på mig ett inbundet ex eftersom denna ännu inte finns i pocket.

Peter Robinson har skrivit nio kriminalromaner om överkommissarie Alan Banks och hans vedermödor i Eastvale, Yorkshire. Har belönats med Svenska Deckarakademiens Martin Beck Award för En Ovanligt Torr Sommar 2001 och det danska Palle Rosencrantz-priset för Kall Som Graven som årets bästa kriminalroman 2006. Nåväl nu var det egentligen inte dom här två böckerna det skulle handla om. Men jag började minnas liite londonsk jazzhistoria på sidan 392 i Kall Som Graven. Lite anglofil är jag nog.
Robinson skriver om 100 Club sommaren 1976 och att Sex Pistols, det legendariska punkbandet, hade en spelning där. ”Bank mindes 100 Club mycket väl. Den hade legat på Oxford Street”, skriver han. Men det är mer än så, 100 Club finns fortfarande i den gamla källarlokalen på Oxford Street nr 100. Faktum är att den legat där sedan början av 40-talet, kanske ännu tidigare. Som Mack’s restaurang. Men jazz började man spela där 24 oktober 1942 när Victor ”Kid Krupa” Feldman på trummor och hans bröder Robert på klarinett och Monty på accordion inledde en söndag sedan deras pappa hyrt lokalen. Som klarade sig undan blitzen och ofta fick tjänstgöra som skyddsrum.
100 Club blev det först 1964. Då hade stället 1948 döpts till London Jazzclub och i början av 50-talet till Humphrey Lyttelton Club sedan bandets manager Lyn Dutton tagit över stället. Nu följde en storhetstid med namn som Louis Armstrong, Billie Holiday tillsammans med Alex Welsh’s Band med Beryl Bryden. 1958 hade Humphrey Lyttelton” ¨ ”Bad Penny Blues” på engelska Top Twenty-listan och inledde en boom för tradjazzen som pågick några år in på 60-talet.
Chris Barber spelade där första gången 1956 och han turnerar ju fortfarande världen runt med sitt Big Blues Band där han och trumpetaren Pat Halcox är kvar från bandet 1956 som bl a omfattade klarinettisten Monty Sunshine och banjoisten Lonnie Donegan, som jag nämnt nyligen. Jag har haft förmånen att träffa Chris Barber några gånger genom åren, första gången på just 100 Club, jag tror det var 1957, möjligen 1958, under en språkresa (som det hette…) som gymnasist. Chris Barber fick efterföljare som Acker Bilk, Ken Colyer. Kenny Ball, Terry Lighfoot m fl.
1964 togs klubben över av Roger Horton som döpte om till 100 Club. Horton äger fortfarande stället.
Tradjazzen försvann mer och mer även om den vid några sällsynta tillfällen visst fortfarande gästar, jag tror inte jag varit i London sedan mitten på 90-talet. Sedan har musikstilarna kommit och gått. Stora bluesnamn som Muddy Waters, Jimmy Rushing och Bo Diddley från USA har varit. Rod Stewart, The Animals, The Who, The Kinks, Rolling Stones har alla varit i källaren innan dom blev för stora. Men också jazzgiganter som Bud Freeman, Wild Bill Davison, George Lewis, Earl Hines. African, Indie, Punk, Funk, vad nu alla musikstilar heter… you name it. Det finns nog ingen jazzklubb i världen som som sett så stora namn inom alla jazzstilar som 100 Club!
Apropå Wild Bill Davison, så upplevde jag honom också på Pizza Park på Dean Street bara några kvarter från 100 Club. Där man också kunde höra och se Digby Fairyweather som spelade kornett ur ena mungipan. Wild Bill Davison var också med i ett TV-program från Swing Inn i Malmö. Jag är osäker om det var I Morgon e’ det Lördag, en direktsändning i TV som Östen Warnerbring ledde från Bolaget i Stockholm i slutet av 70-talet och som möjligen var utlokaliserat till Malmö??? Rätta mig om jag har fel, Bosse Jonsson! Swing Inn var det i alla fall och TV också. Jag satt på en pall vid sidan av Östen och Wild Bill. Hade en bra bild på det. Undrar var den tog vägen, förmodligen skickade jag den till vännen Östen, salig i åminnelse.

Jaja, tänk vad några meningar i en kriminalroman på en strand i Thailand kan leda till.

Annonser

2 reaktioner på ”Jazzhistoria från en strand i Thailand

  1. Sven Söderbom

    Chris Barber, som fyller 80 i år, leder mycket riktigt fortfarande sitt ”The Big Chris Barber Band” som det nu heter. Tyvärr lämnade Pat Halcox bandet förra året, så han var inte med under den fantastiska konsert i Helsingborgs Konserthus den 9 oktober som jag då anordnade eller på Palladiumkonserten i Malmö dagen innan.
    Chris Barber kommer f ö tillbaka med sitt 11-mannaband i höst.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s