Så var det slut i tälten

Standard

Slölyssnar ofta på Radio Malmöhus på förmiddagarna. Man missar inget väsentligt om man låter ord- och musikbajsandet gå rakt genom öronen. Språkbehandlingen är ofta usel, okunskapen tycks ibland sitta i högsätet även hos dom som är satta att leda frågeprogrammet Skånefrågan (tror jag det heter).

Jag kom att tänka på det när Henning Munk Plum & Plumperne avslutade i Jazztältet hos Hot House på fredagskvällen. Då spelade man bl a Petite Fleur som ju är skriven av Sidney Bechet, som själv hade stor succé med låten på sin sopransaxofon. I Radio Malmöhus spelade man i veckan som gick Petite Fleur med just Sidney Bechet. Eller var det månne någon annan. För han – det var en han – som presenterade låten sa att det var Sidney Becket som spelade. Becket! Uttalat med k! För obildningen i detta radioforum tycks det inte finnas några gränser?! Suck…

Plumperne avslutade alltså traditionellt den fina jazzveckan på Södertull, som ju förutom Hot House’ Jazztältet också omfattat Malmö Swinghouse’ Swingtältet. Och lite längre bort i Altonaparken även Bluestältet som jag – sorgligt att säga – inte hann besöka. Det bror inte på någon ovilja mot musiken, tvärtom. Jag gillar ”Steve Grahn-stuket” också.

Honeysuckle Roses2

Innan Plumperna drog igång hade stilsäkra Honeysuckle Roses under pianister Bob Stalin en härlig bjudning med tidlös och älskad swingmusik. Men Leif Blunck trumpet, Fredrik John trombon, Bosse Nilsson klarinett, Klas Hellkvist gitarr, Karl-Åke Kronkvist bas och Håkan Persson trummor. Och Ulla Hallström vid sångmikrofonen. Earl Hines och Fats Waller är ymnigt förekommande, 30-talet lever vidare genom den här ärrade orkestern som man nästan tror varit med sedan den tidsepok man så skickligt skildrar. Om herrarna och damen ursäkter?

Spinaci Combo

Innan ”Politi-Henning” stampade in sina Plumper hann jag med ett kort besök i Swingtältet som serverade Spinaci Combo med Carl Alberto ”Cabbe” Bettini som oerhörd pådrivare. Med en av mina favoritpianister Mattias Nilsson som alltid kan svänga till det å det gruvligaste. Jag har för mig att Spinaci Combo nyligen fick ett pris som Skånes bästa bluesband. Det är dom väl värda. Men mitt besök blev kort, jag ville absolut inte missa Plumperna i Jazztältet.Och för övrigt är Stellan Viking, som avslutade i Swingtältet, bara too much. För mig i alla fall, men han lär dra folk.

Plumper 1

Henning Munk Plum kan konsten att bjuda på sig själv tillsammans med sina danska kolleger Marc Davis bas, Henning Toxvaerd trummor och så ”för integrationen skull” Björn Ekman från Lund banjo och sång. Henning är förbannat skicklig på både sopransaxofon och klarinett, det får inte glömmas bort när han skojar friskt med publiken om vilka jazzklassiker han och bandet skrivit själv. Och att Hoagy Carmichael som skrev Stardust egentligen var svensk och hette Carl-Michael Höglund försummar han aldrig att berätta. Tro’t den som vill. Och mitt i allt öset på sopransaxen kom plötsliigt en alldeles underbar version av Burgundy Street Blues på klarinett.
Publiken var som alltid högljutt med på noterna och det skålades friskt. Faktiskt var det en äldre dam (i min ålder…) som undrade hur ”Försteplumpen” kunde komma ihåg alla noterna så mycket öl som han drack. Det sitter i ryggmärgen, lilla damen. Själv undrar jag mest hur han får tid att andas. Som alltid bjuds en gränslös spelglädje med det här bandet. Jäkligt bra. Och man har roligt också!

Slutslut

Musiken har tystnat, tältet är tömt och den sista ölen uppdrucken. Nu dröjer det ett år till nästa gång.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s