Annorlunda – och traditionellt

Standard

Ett par nerslag i tälten även den näst sista dagen. Som inleddes i Jazztältet med Kikis Jugband. Här fick jag ta hjälp.

JugBand

Kikis Jugband spelar en musik som jag inte är speciellt hemma på. Med lite annorlunda instrument. Kiki Desplat på piano spelar också kazzoo, låter ungefär som att spela på kam. Paul Bociolone-Strandberg spelar förutom banjo och klarinett på en jug som man blåser i. Ursprungligen ett whiskeykrus i olika storlekar – minns en av Glenn Millers stora succéer Little Brown Jug – för övrigt också passgångarhästarnas största lopp i USA. Om det nu kan intressera någon. Bandet kompletteras av Povel Sörbris banjo, Hans Bendroth washboard och Karl-Åke Kronqvist bas. Och sång hjälps man åt med.
Konsulterade Stefan Kärfve som vet det mesta och han berättade att musiken kommer ur den svarta arbetarmusiken på 1920-talet. Något av föregångare till countrymusiken och senare tiders skiffelgrupper, med inslag av blues. Dom färgade hade inte möjligheter att alltid köpa instrument utan konstruerade sina egna. Dessutom såldes det heller ingen musik med svarta musiker i skivhandeln på den tiden. Som sagt väldigt melodiöst men även lätt att stampa takten till. Mycket uppskattat av publiken.

JazzKings

Dymitr ”Jimmy” Markiewicz har varit flitigt förekommande i Jazztältet. Den polskfödde trombonisten som delar sin tid mellan hemlandet, Thailand och Sverige, avslutade sin sejour på Festivalen med sin egen grupp Malmö JazzKings med Jack Andersson, trumpet, Anders Holmberg klarinett, Håkan Ekwall bassaxofon, Rolf Kärfve banjo och Bengt Ahlcrona piano. Det var My Blue Heaven, Roses Of Picardy, The Man I Love och en lång radda av gamla godbitar. Lättlyssnat och populärt, precis som det skall vara i Jazztältet.

Southern Syncopaters
Torgny SalöKvällen i Jazztältet avslutades av Southern Syncopaters. Pianisten och bandleadern Torgny Salö (bilden till vänster) har gjort någon av en kulturgärning att hålla samman det här eminenta 20-talsbandet sedan 1987. I alla fall för oss som anser att 20-talsjazz är kultur. Det här lilla storbandet – tio musiker – inledde med ett ordenligt ”sjok” hyllning till King Oliver som är något av en husgud för Southern Syncopaters. Originalarrangemang och det låter verkligen mycket Chicago men också New York och Fletcher Henderson.

Z-Big Band

På vägen hem hann jag in i Swingtältet för Z Big Band, tidigare Telia Big Band. Oerhört tight 18-mannaband med fem trumpetare och ”han i mitten” kände jag igen som Per Falk från MSO, Malmö Symfoniorkester.En gammal Ölhäfvarebroder från den tiden ”det begav sig”. Får man tyda som man vill, men då var vi alla yngre. Mycket yngre.

Det finns mycket gott i tälten denna sista dagen. Själv har jag galopphästar att bevaka på Jägersro under eftermiddagen och missar därför Take Six med Claes Crona och Vivian Buczek och A Tribute To Billie Holiday med Lynette Koyana i Swingtältet och Riverboat Jazzmen och Marie Valentin Blue Five i Jazztältet. Men när Spinaci Combo drar igång i Swingtältet skall jag vara på plats. Och en snutt Honeysuckle Roses kan det väl också bli i Jazztältet.

…innan det är dags för veckans höjdpunkt enligt min mening – Henning Plum Munk og Plumperne, som numera traditionellt avslutar Hot House-veckan. Spelglädjen personifierad!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s