Ett minne av Hugo Åberg

Standard

I morgon körs Hugo Åbergs Memorial på Jägersro för 40e gången. 1969 omkom Hugo Åbergs i en bilolycka utanför Hurva. Året efter hade man på Jägersro döpt om Internationella Sommarpriset till Hugo Åbergs Memorial.

Få människor inom travsporten är värda sitt eget minneslopp lika mycket som Hugo Åberg. Mannen som byggde upp det moderna Jägersro. Byggmästaren som också satte stora spår i Malmö. Att Kronprinsen är Hugo Åbergs verk vet väl det flesta. Men det är också S:t Jörgen-huset, NK-huset, Arkaden-huset, Caroli City och tidigare t ex Pilgården. Han var stor Hugo Åberg. Mycket stor.

Det fick jag erfara som ung journalist på Kvällsposten. Min relation till Hugo Åberg var inte helt okomplicerad. Man kritiserade inte det som hände på Jägersro. Hästsportskribenter som Folke ”Ödlan” Jacobson på Skånska Dagbladet och Hjalmar Adalbert ”Murphy” Johansson på Arbetet, men också Hans-Erik Arvastsson, signaturen Arvast eller Oddson, på Sydsvenskan visste att man för husfridens skull inte skulle stöta sig med Hugo Åberg. Men det gjorde jag…

Ung och arg hittade jag både det ena och det andra på Jägersro att kritisera. Jag hade inte rätt alltid. Men ganska ofta. Ordföranden Hugo Åberg gillade det inte. Han var inte van att få mothugg. Han hade gjort en klassresa och jobbat sig upp från ung hantlangare till HSB-ombudsman och HSB-chef till storbyggmästare. Helt för egna händer.

En dag fick han nog. Han bad Jägersros sekreterare Calle Holmgren kontakta Kvällspostens chefredaktör Sven-Olof Berlin. Calle Holmgren var fader till Stefan, Arbetet-journalist, landets yngste travbanesekreterare när Halmstad öppnade, första Globen-chefen, ordförande i Travförbundet, VD på Solvalla mm mm, dessutom en synnerligen god vän. Och det var Calle Holmgren också.

Nåväl, Calle kontaktade Berlin och fick till stånd ett möte mellan Berlin, Holmgren, Åberg. Och mig. Vi träffades hemma hos Berlin och det säger förstås lite om hur stor Åberg var i sta’n. Ett sådant möte hade aldrig kommit till stånd i dag.

Åberg hade bett Holmgren ta fram alla tidningsklipp där man ansåg att jag hade oförtjänt kritiserat Jägersro. Efter lite kaffe och kakor bad Åberg Holmgren att ta fram ”allt skit” som jag skrivit. Det gjorde Holmgren. En nätt liten hög. Men Calle Holmgren hade också ”i rättvisans namn” tagit med sig ”allt bra” han tyckte jag skrivit. Det var en försvarlig hög jämfört med ”skithögen”. När Hugo Åberg fick se dom två högarna utbrast han: ”Au, vi skiter i det”.

Så var det slutdiskuterat. Jag fick en bra relation med Hugo Åberg med ömsesidig respekt efter det här och vi var vänner när den tragiska olyckan inräffade den 16 november 1969. Det kan jag fortfarande känna tacksamhet till Calle Holmgren för.

ÅBERG

En bild tagen på Jägersros sekretariat 1967 då Kvällsposten och Sydsvenskan uppvaktade på Jägersros 60-årsdag. Från vänster Hugo Åberg, Calle Holmgren, Hans-Erik Arvastsson, en några kilo mindre bloggare, Sydsvenskans tekniske chef och innovatören Inge Plymoth (mannen bakom bl a Bellevue-stadion, dom flyttbara garageplattorna och fotocellerna på Jägersro) samt Kvällspostens chefredaktör Sven-Olof Berlin. Sedan Inge Plymoth gick bort för några månader sedan är det bara Arvastsson och Kastensson kvar. Journalister är ett segt släkte…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s