Kultur och kult med Grus i Dojjan

Standard
Grus I Dojjan – det är kultur, det! Och kult! under lördagen och söndagen var det på nytt Bullen/Två Krögares publik som frälstes och förlöstes av Krutte Hedberg och hans pågar.

grus-i-dojjan

Peter Clemmedson, bandleader Krutte Hedberg, Arne Franck, Bosse Linné och så skymde Tobias Ember – är lika med Grus I Dojjan.

Allting är som det skall vara. Publiken vet vad som kommer och både gungar och sjunger med. Man får precis vad man förväntar sig. Och faktiskt lite till, för det smyger sig in och annan ny låt. Det är trångt och en sjujävla stämning. På lördagen drog man igång med en av mina favoriter, frontande Krutte Hedberg med munspelet och sången i Hubbe Bergströms Hitsum Kitsum, en av svänglåtarna från salig Nalen, som jag nog besökte nån gång i tidig början av 60-talet under några Stockholmsår.

Och så kom alla låtarna på rad: Om Han (Lindbergh) Kommer med ”Edvard Persson-sång” av Peter Clemmedson, den utomordentligen gitarristen, Polka Americano med spansksjungande Bosse Linné, som kan svänga till det mesta med sin jazziga ”Stephane Grapelli-fiol”, lite gammal folkdansigt i Kadrilj Från Riseberga, lite irländskt, rena Skansen i En Gång Jag seglar i Hamn och lite Chuck Berry som i C’est La Vie. Blandningen är monumental med en iskall gammal (utläses före detta) Hoola Bandola-basist i form av Arne Franck som aldrig låter sig rubbas, men också har den ansvarsfulla uppgiften att koppla alla sladdar rätt och se till så att allt fungerar ljudmässigt. Det gör det. Även för den flygande trummisen (Kulla Flyg) Tobias Ember som efter lördagsgiget som slutade sent på natten hann att provflyga från Ängelholm och ändå – nästan i alla fall – hinna i tid till söndagseftermiddagens förväntansfulla Bullen-publik.

Där det hände en del oväntade saker. Berndt Åkerlind, den nyvalde Ölhäfvarebasen, utbrast i sitt bravurnummer, Owe Thörnqvists Ett Litet Rött Paket. Ja, jag vet att det var Sven-Ingvars som hade en stor hit med låten. Men aldrig har jag hört den så salvelsefullt frikyrkomässigt sjungen, rena Jan Sparring-imitationen i utförandet. Och så blev det ett spontanframträdande av Bullens egna gogo-girls Connie, Henrietta, Lydia och Ulla. Huga, huga… Extra glad var Tom Ahlsell, inte bara för succén i Mordet i Midlands på Intiman, utan för att han välförtjänt tilldelats ett av Statens Kulturråds fyra stipendier.

…och ”statsministern” trynade in som vanligt.

Det är mycket musik på Bullen. Redan söndag den 21 december är det dags för East End Jazzmen igen, då har Bullen en eftermiddag till förmån för Barncancerfonden med inte bara gladjazz på programmet. Skyll er själva om ni missar det!

peter-k27

 

 

 

PETER KASTENSSON 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s