En fundering kring ”främmande element”

Standard
”…det vore roligt om detta land med sina välskötta och slumfria städer och sin ovanligt enhetliga och välbalanserade befolkning även i framtiden skulle komma att bebos av våra efterkommande utan alltför våldsam uppblandning av främmande folkelement.”
Ett citat ur Sverigedemokraternas partiprogram? Skulle kunna vara det. Men icke. Det är ett citat från socialdemokraten Ulla Lindström, 1954-66 konsultativt statsråd för familje-, konsument-, bistånds och flyktingfrågor. Dessutom delegat i FN:s Generalförsamling 1946-67 och ordförande för Rädda Barnen 1971-89.
Ulla Lindström var mycket omstridd – även i sitt eget parti. Det berättas att finansministern Per-Edvin Sköld en gång lämnade pågående session i riksdagshuset när Ulla Lindström skulle upp i talarstolen. Tillfrågad om han inte skulle lyssna på henne svarade Sköld: ”Jag skall gå ut och spy”. Så kan det gå till även i de bästa familjer…

Mest känd blev Ulla Lindström för att hon när Drottning Elizabeth II och Prins Philip 1955 var på statsbesök i Sverige vägrade niga för drottningen utan bockade som männen. Stor uppståndelse inte minst i England över denna skymf mot drottningen. Men det var alltså för 53 år sedan.

  • Uttalandet ovan, tack Fredrik Olin, har jag inte kunnat tidsbestämma, men åren far inbland illa med historien och gamla sanningar kan bli nya klädda i annan dräkt.

Apropå ”främmande folkelement” kan jag rekommendera läsning av boken Svensk Maffia av Lasse Wierup, reporter på Dagens Nyheter med inriktning på organiserad brottslighet, och Matti Larsson, chefredaktör på nyhetsbyrån Siren. Suveränt journalistiskt arbete som ger en skrämmande inblick i gäng som Hells Angels, Bandidos, Uppsalaligan, Original Gangsters, Brödraskapet Wolfpack, Naserligan, Arkanklanen. Massor av människor från ex-Jugoslavien. Det konfirmerar uppfattningen om att den organiserade brottsligheten oftast styrs och genomförs av ”främmande folkelement” för att citera Ulla Lindström. Men dagens media är så förtvivlat rädda (fega!) för att berätta sanningen och tar sällan eller aldrig upp etnisk tillhörighet.

En av de största ledarna hette Dragan Joksovic, allmänt kallad Jokso. Stor, väldig, vältränad, gick i tidningarna också under namnet ”torpedkungen”. Umgicks i innekretsar i Stockholm, hade häst i träning hos Stig H Johansson. Elegant och hälsade alltid vänligt när vi möttes på stallbacken. Jag var själv på Solvalla den 4 februari 1998 när han gick en våldsam död till mötes. Sköts i huvudet och ryggen av finske 20-åringen Janne Raninen, som sedan slängde pistolen och villigt lät sig gripas av ordningsvakterna på Solvallarestaurangen Kongressen, som var platsen för mordet.

Jokso fick en statsmannalik begravning i Montenegro. En släkting till Jokso sa i ett tal, enligt Svensk Maffia, att Jokso ”var en vän till den svenske kungen och landets elit, en riddare som dog som en serbisk man ska dö, inte liggande i sin säng.”

Läs Svensk Maffia. Utgiven på Norstedts.

 

 

 Peter Kastensson

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s