Jag gillar inte Ygeman – längre…

klistrad

Det fanns en tid, kort efter senaste valet, som jag gillade inrikesministern Anders Ygeman. Jag tyckte han var den starke mannen i den regering som leddes av en svag statsminister. Men det var då!

Anders Ygeman har visat sig precis lika svag och oförmögen. Det har han visat bland annat gällande den oduglige rikspolischefen Dan Eliasson. Den polisiärt helt oerfarne Eliasson får fortsätta sin nedmontering av poliskåren.med Ygeman som – troligen inte speciellt intresserad – åskådare.
Ygeman var i Malmö i början av veckan. Vad han skulle här vet jag egentligen inte. Mer än att han tyckte vi Malmöbor själva skulle känna snavar för den accelererande kriminaliteten och då indirekt alla morden som drabbat staden.
För detta fick han en klapp på ryggen av ett flummigt s-kommunalråd Andreas Schönström, ansvarig för trygghets- och säkerhetsfrågor i staden.
Som vanligt flummar också Sursvenskan (Sydsvenska Dagbladet) och skriver bl a så här, tror det var i tisdags:

”På måndagens pressträff hade inrikesministern också en uppmaning – eller möjligen vädjan – till allmänheten:
”Alla medborgare har ett eget ansvar att inte göda den grova brottsligheten.”
Den som köper smuggelsprit eller använder narkotika blir alla en del av den organiserade brottslighetens näringskedja, förklarade Ygeman, men det kan även den bli som klipper sig eller åker taxi till orimligt låga priser. Det är i grunden korrekt. Men det löser inte de akuta problem Malmö står inför. När det gäller att upprätthålla allmän ordning och säkerhet är det polisens och rättsväsendet sak. Det yttersta ansvaret ligger hos regeringen och Ygeman själv. Malmöborna har precis som alla andra rätt till trygghet.”

Sursvenskan kan alltså i sin ledare anses sig tvunget i sann PK-anda att hålla med Ygemans uttalande om hur vi i Malmö bör förhålla oss till kriminaliteten..Men med både hängslen och livrem för att inte stöta bort ännu fler av sina läsare kommer tillägget ”Men det löser…” osv.

Faktiskt blev jag efter detta lite överraskad av att man på dagens kultursidor gett rejäl plats för en krönika av författaren och kulturdebattören Johan Norberg. Tyvärr misslyckas jag med att lägga in en länk, men Norberg skriver:

”Svarta marknaden.
Gudskelov för den, annars
hade kriminaliteten varit
ännu större i Malmö.

Många har gjort sig lustiga över att inrikesminister Anders Ygeman vill att vi svarar på gängkriminaliteten genom att betala mer för frisörer och taxifärder. Det är som bekant inte frisörligor som skjuter ihjäl varandra på Malmös gator. Men Ygeman har rätt i att det vimlar av svartjobb i Malmö. Gudskelov. Annars skulle problemen med tung kriminalitet förmodligen vara betydligt större.
Forskningen visar att gängkriminalitet sällan är en hett eftertraktad karriär. Sociologen Amir Rostami som har intervjuat gängmedlemmar menar att de inte vill vara där och ingen vill att deras lillebror ska välja samma bana. ”Jag trodde jag skulle få tusen vänner i gängvärlden, men jag fick tusen fiender”, som en av dem säger. Den breda vägen kan emellertid vara oemotståndlig när porten till den smala är allt för trång. I områden där det
råder massivt utanförskap kan en ung kille snart stoltsera med den där eftertraktade klockan eller bilen för att han har levererat ett vadderat kuvert till rätt ställe tillräckligt
många gånger.
Det är svårare att motstå frestelsen om man inte tror siha några utsikter att göra en hederlig karriär. Det är lättare att ignorera normerna hemifrån om föräldrarna har
förlorat i respekt genom att inte kunna försörja familjen.
Sveriges paradox är att vi jämfört med andra länder länge hade låga trösklar runt gränserna, men höga trösklar kring arbetsmarknaden. Delvis för att facket har drivit upp ingångslönerna. Vi har färre jobb som bara kräver grundläggande utbildning än något annat EU-land.I Danmark är andelen merän dubbelt så hög.
Det beror också på skatter. Säg att en taxichaufför i Malmö vill unna sig en riktig Ygeman-klippning med schamponering och en lug nande nackmassage för 700 kronor. För att ha råd med det måste taxichauffören dra in drygt 1 300 kronor före skatt och arbetsgivaravgifter, men efter att frisören har betalat skatt, arbetsgivaravgifter och moms
blir det mindre än 300 kronor kvar.
För att få Ygemans frisyr måste en taxichaufför alltså tjäna mer än fyra gånger mer än vad frisören får. Så slår man sönder den vita tjänstenäringen. Sverige är ett land anpassat för yrkesutbildade och högutbildade och för den som söker sitt fjärde jobb. Samtidigt har vi en allt större del av befolkningen som inte har gymnasieutbildning och aldrig får sitt första jobb.
Det är här svartjobben kommer in. Om taxichauffören i stället kör svart och frisören klipper utan kvitto, behöver chauffören bara dra in 300 kronor för att frisören ska få ut
300 kronor. Anders Ygeman kan fantisera om att detta är tjänster som annars hade varit vita, men sanningen är att de förstås aldrig hade blivit av. Ofta blir svartjobben enda
sättet att hålla en lokal ekonomi levande och företag som måste göra allting vitt drivs ut.
I många kvarter är det bara svartjobb som gör att föräldrar kan ge sina barn känslan att det naturligaste i världen är att gå upp tidigt på morgonen och skynda till jobbet. Innan Ygeman läxar upp Malmöborna igen borde han ta sig en funderare över sitt eget ansvar för att fler introduceras till arbetsmarknaden genom den svarta marknaden än genom Arbetsförmedlingen.
– JOHAN NORBERG”

Jag kommer att fortsätta att klippa mig för 100 kronor på Ystadsgatan och åka med Taxi 97 för 65 kronor när så erfordras. Frisören som kommer från Syrien har kassaapparat och i taxin får man kvitto. Menar Ygeman, Schönström och dom andra att vi ska kolla med skattemyndigheter och annat innan vi anlitar frisörer och taxi, för att inte säga närbutiker som till skillnad från regeringen ser till så att folk får arbete?!
Schönström gjorde för övrigt ett beklämmande intryck det ”Opinion”  SvT i går kväll. Han gjorde en minst sagt svag figur i en debatt som sågades totalt sönder av en dålig programledare. Här gjorde Hasse Aro och författaren Lars Åberg som nyligen kom ut med boken ”Framtidsstaden” om Malmö som jag precis börjat läsa närmast mos av Schönström och en polis som aldrig fick sagt något.
Slutligen har Brittta Svensson i Expressen en krönika apropå oärliga journalister som det finns alldeles för gott om: Rubriken är ”Att försköna fakta kan aldrig vara journalisters uppgift.

Britta Svensson

Det finns kanske trots allt hopp för journalistiken?!

Ett jazzminne att skämmas över…

klistrad

Jag är ingen krogmänniska som provar mig fram. Det blir mest och i princip alltid Bullen när jag går ut. Det ligger bra till eftersom ”sjuan” i regel fungerar bra som transportmedel nästan från dörr till dörr.

Större är heller inte min fantasi. Dessutom finns det alltid folk på stambordet som jag känner vid vinglaset och mina eftermiddagsbesök, oftast måndagar.
Röda Nejlikan är en krog i Malmö som jag aldrig besökt, trots att det är gamle Troccan-vännen Lars Hector och förre Bolagetkrögaren (m fl) David Kallos som driver stället. ­­­­­­Dessutom är adressen vid Värnhem på Ringgatan utanför mitt vanliga revir. Men nu ska det ske.
Den 24 februari, nästa fredag, besöks nämligen Röda Nejlikan av Gunilla Postaroff och Kaj Ohlsson. Gunilla var redan på 60-talet stor som schlagersångerska med flera skivsläpp. Nu med ålderns rätt (ursäkta) är hon jazzen trogen, inte minst The American Songbook. Gav 2009 ut en CD tillsammans med bl a pianisten Lars Wadenbäck.
postaroffJag har ett pinsamt minne av Gunilla Postaroff. Någon gång i slutet av  70- eller början av 80-talet – jag vill inte gärna minnas mera noggrant… ­- hoppade jag in några gånger som conferencier på Kramer. Det var på den tiden när gode vännen Johan Dieden ägde och drev stället. En kväll gästades man av Gunilla Postaroff som underhållare. Jag presenterade henne som Solveig Winberg, som var Malmös andra stora jazzsångerska då!!! Gunilla rättade mig förstås omgående, men snacka om att jag skämdes. Vi har pratat om det på äldre da’r och kan skratta åt det. Men jag skäms faktiskt fortfarande.
Nu kommer Gunilla Postaroff i alla fall till Röda Nejlikan den 24 februari tillsammans med sin livskamrat Kaj Ohlsson på piano. Kaj tillhörde också jazzeliten när det begav sig i Malmö. Det blir säkert en minnenas afton med såväl gamla schlagers som den amerikanska sångboken.
Ibland rör det sig på den malmöitiska jazzfronten. Föreningen Hot House håller fortfarande ut trots att kommunen genom en numera avpolletterad ”generalska” för Malmöfestivalen vid namn Pella Ström gjorde sitt bästa för att sänka sta’ns äldsta jazzförening genom att helt sonika ta bort deras sedan 23 år fullsatta jazztält ”för att publiken var för gammal”.
Hot House har fortfarande välbesökt verksamhet varannan fredag på Tuppen. Tyvärr kolliderar man den 24 februari med Röda Nejlikan då Hot House bjuder på Nils Bondesson Band. Förhoppningsvis finns det utrymme för båda.
Eftersom jag sitter i styrelsen för Harry Arnold Sällskapet i Malmö måste jag också puffa för sällskapets Vårkonsert på Palladium veckan senare, den 4 mars. Det excellenta storbandet med proffsmusiker Roger Berg Big Band med Roger’s Sisters, Malmös egna Andrew Sisters med Marielle Hansson-Cehic, Dorota Berg och Katarina Elmberg Jonsson. Dessutom gästartisterna Mimi Terris och Mikael Neumann. Om detta kan ni läsa mera här:
www.Harryarnold.se
Harry Arnold Sällskapet delar varje år ut två stipendier, varav det ena är ett ungdomsstipendium, Stand By. Fjolårets stora stipendium gick till Vivian Buczek, en av Malmös stora jazzsångerskor i dag. Vivian har en egen konsert på Palladium den 25 april tillsammans med Martin Sjöstedt Trio, ”Ella – 100 år”. Säger sig själv vad Vivian då bjuder på.
För övrigt var jag på den Jägersrofria tisdagen i går i Köpenhamn. Första gången i år, det var ett tag sedan jag besökte Charlie Scott’s som varje tisdag har ”Jazz Under Trappen” med fine klarinettisten Chris Tanner med trio (i går med Henrik Bay gitarr och Jens Kristian Andersen bas). Ofta har Chris någon gäst och på tisdagen var det Hans Ingelstam med sin trombon. Underbar New Orleans där en av höjdpunkterna var Muskrat Ramble som fångade mitt intresse för den här musiken redan i början av 50-talet. Då var det Bunk Johnson och hans trumpet men Hans Ingelstams version på trombonen tillsammans med Chris Tanners klarinett var inte sämre. Wow!
Sedan återstod bara hemfärden, en av orsakerna till att jag varit en mera sällsynt gäst i Köpenhamn. Tåget till Kastrup. Där fick man gå av. Det tomma tåget försvann. Efter en dryg kvart kom ett nytt tåg att stiga på efter ID-kontroll, numera på samma perrong. Uppehåll nästan en kvart i Hyllie för att det – eventuell! – skulle bli ny kontroll av svenska poliser, som ju inte har så mycket annat att göra… Det blev det inte nu, men tåget fick vänta i alla fall.

En dryg timme från Hovedbanegården till Malmö C. Och då har pendlarna det ännu värre! Så blir det när nollåttorna ska bestämma över oss skåningar – och danskar!

Vem är det egentligen som ljuger?

klistrad

En 60-årig polis i Örebro, Peter Springare, skrev ett inlägg på Facebook som vållat stor uppståndelse. Han har fått ett massivt stöd på sociala medier som vida övergår negativa kommentarer. Det här blev ett långt blogginlägg. Men jag har varit tyst länge, häng med om ni orkar…

Så här skrev Springare bl a i ett inlägg som började ”Jag är så jävla trött…”:
”Detta har jag hanterat Måndag-fredag denna vecka: Våldtäkt, våldtäkt, grov våldtäkt, överfallsvåldtäkt, utpressning, utpressning, övergrepp i rättssak, olaga hot, våld mot polis, hot mot polis, narkotikabrott, grovt narkotika brott, mordförsök, våldtäkt igen, utpressning igen och misshandel.
Misstänkta gärningsmän; Ali Mohamad, Mahmod , Mohammed, Mohammed Ali, igen , igen , igen Christoffer…va är det sant. Ja ett svenskt namn smög sig in i utkanten av ett narkotikabrott, Mohammed, Mahmod Ali, igen och igen.
Länder som representerar veckans alla brott: Irak , Irak, Turkiet , Syrien, Afganistan, Somalia, Somalia, Syrien igen, Somalia, okänt land, okänt land, Sverige. Hälften av de misstänkta kan vi inte veta säkert eftersom de inte har några giltiga papper. Vilket i sig oftast innebär att de ljuger om nationalitet och identitet.”

Vår statsminister Stefan Löfven har framträtt i TV och diverse PK-media. Löfvens kommentar:
”Jag har mycket, mycket svårt att ta in den bilden. Jag vill påstå att det är fel”
Jag tittade på danska TV2:s sena nyhetssändning i går kväll, där man – utan PK-pekpinnar som i Sverige! – ägnade ganska stor uppmärksamhet åt det hela och även visade det som Springare skrivit. Stefan Löfven uttalade sig också i en intervju som jag förmodar sänts i Sverige. Där uttryckte sig Stefan Löfven i klarspråk, att det Springare säger inte är sant!

Polisprofessorn Leif G W Persson ­- som jag har större respekt för än för Löfven! – sa så här i ”Veckans Brott” på tisdagen:
”Jag vill påstå att han ger en korrekt beskrivning av sin vardag. En majoritet av de ärenden han handlägger har en misstänkt som inte har svenskt ursprung, och han är inte den första polisen att göra den iakttagelsen.”
Men han tyckte samtidigt att Peter Springare ger en missvisande bild av helheten:
”Och han ska hålla käften om vad som ligger på hans skrivbord. Det får han prata om när det finns en dom som vunnit laga kraft.”
Springare svarar så här på Facebook:
”Nej GW, jag behöver inte hålla käften om vad för brott som ligger på mitt skrivbord. Däremot skall jag hålla käften om innehållet och omständigheterna och identiteterna på de inblandade. Fejkade ”hittepånamn” kopplade till brottsrubriceringarna kan jag också lämna. Kanske inte helt påläst där GW.”

Stefan Löfven anser alltså att Springare ljuger, enligt ovan. PK-media med Aftonbladet i spetsen ger störst utrymme åt GW:s kritik av Springare i jätterubrik som ”Han bidrar till att kasta skuld”.
Men vem är det egentligen som ljuger svenska folket rakt i ansiktet? Jo, det är Stefan Löfven och hans vapendragare Anders Ygeman (förstås!).
Ungefär samtidigt som den här debatten pågår skjuter en 15-åring en – enligt polisen – oförvitlig man och vaktmästare som var ute för att skotta snö tidigt på morgonen i närheten av Pildammsparken i Malmö. Det här området tillhör inte ”normala skyttebanor” för dom gängkriminella utan kan snarare karakteriseras som ”finare” till skillnad från t ex Rosengård och Seved. Den skjutne svävar när detta skrivs fortfarande mellan liv och död. Butiksrånen har också spridit sig ut till Slottstaden.
I Malmö alltså. Löfven fortsätter ändå med sitt mantra ”det är tryggt i Sverige
”! I ”Skavlan” får en så kallad komiker som heter Henrik Schyffert (vad är det för roligt med honom?) fritt utan uppföljande obekväma frågor orera fritt. Så här sa han bl a:
”Vi har aldrig haft det bättre än vad vi har det idag. Vi har aldrig varit rikare, vi har aldrig varit mättare, vi har aldrig varit säkrare. Då är det konstigt att vi samtidigt är jätterädda. Och vi är rädda för allt i Sverige. Hela Stockholm är livrädda för bröd. Ställer man fram en brödkorg är det som att ställa fram en handgranat, folk får panik. Och vi är rädda för att ensamkommande vilsna flyktingbarn är hemliga IS-soldater för att ta över Allsång på Skansen.”
För detta hyllas han i PK-media. Samtidigt som man skriver hatartiklar för att KD-ordföranden Ebba Busch Thor fick sjunga i ”Så Ska Det Låta”, det ansågs som att opartiska (?) SvT gynnade SD. I ett mellanvalsår! Här hoppade också (förutom som väntat Oisin Cantwell i Aftonbladet) Sursvenskan (SDS) in med sin alltmer profilerade vänsterkantring mot avgrunden på den tynande kulturredaktionen.
Men Schyffert gick bra, för han tillhör vänsterfalangen!

Här i Sverige oroas vi med rätta över vad som kan hända i världen med Donald Trump som ny president i USA. Vi kanske även borde skänka en tanke vad som är på väg här i landet med den nuvarande politiska ledningen?!

 

Nya miljonsatsningar på ”humor” med travets pengar

klistrad

I går var det nypremiär för Stjärnkusken i TV4. Ni kommer kanske ihåg programmet från förra året, som jag sågade. Men som blev rätt populärt.

Det var då höjdhopparen Patrik Sjöberg och musikern Kee Marcello gick till final och sedermera också tog amatörlicens. Fast ingen har löst ut sin licens i år. Patrik Sjöberg körde väl ett lopp – om jag minns rätt – och Kee Marcello blev struken ur ett lopp för att han var berusad. Succé? Knappast…
Jag såg några minuter av programmet i år där en av ”stjärnorna” är pastor Runar Sögaard, känd för att ha varit gift med Carola. Hoa-Hoa Dahlgren känner jag förstås till och han är festlig figur och Regina Lund är väl en hygglig skådespelare. Men övriga? Kändisar? Inte i min värld. Och hur mycket kostar det svensk travsport, egentligen?
Jag tror heller inte att jag kommer att zappa in torsdagskvällen på TV4, inte på detta programmet i alla fall. Men håll tillgodo, ni som gillar det. Alla ska ha sitt…
Jag kommer heller inte att gå in på ATG:s ”Virtuella Hästar”. Ett rent turspel som inte är bättre än alla banditer” som mångfalden av internetsajter med spel. Jag har gjort det en gång. Det är så jäkla dåligt utfört och enbart till för att få folk mer spelberoende, så må ATG försköna hur mycket man vill.
Nu har ATG på onsdagskvällarna sjösatt ett program i samband med Virtuella Hästar då Fredde Granberg och Björn Carlberg lanseras som ”kända komiker” och ska improvisera roligheter.. F-n tro’t, men eftersom man säkert belönas rikligen av ATG med traves pengar, så får man hoppas det blir skoj. Carlberg har jag aldrig hört talas om och Granberg är väl mest känd för att han då och då visade halva röven i ”Ronny och Ragge” eller vad nu humorprogrammet(?) för ett 20-tal år hette. Jag tror knappast jag tänker förnedra mig genom att försöka hitta dom Virtuella Hästarna igen.
Hur mycket pengar det tillför travsporten (och galoppen…) är förhöjt i dunkel. ATG tillåtes mörka sina siffror utan att ägarna ST säger ett skit.

…och när detta skrives har vi ännu inte sett ATG-resultatet från fjärde kvartalet 2016. Som med tanke på inflationen av V75-spel under julen förstås kommer att uppvisa fina siffror. Dock utan att offentliga göra ”sista raden”, det vill säga resultatet efter avdrag för alla kostnader. Mörkt igen och lär väl inte bli offentligt förrän ATG:s envåldshärskare Hasse Skarplöth försvinner?!!

Fader Fredricson hade stor betydelse för travet

klistrad

Peder Fredricsons framröstades till mottagare av årets Jerringpris. Det har orsakat skyhöga vågor av kritik både i ”gammelmedia” och på nätet. Mycket kan man bortse ifrån, men det är ju rätt trist när journalister som man kanske borde begära bättre vetande av kräker ur sig kritik mot ridsporten.

Anna Friberg i Expressen mådde tydligen riktigt illa, en surkärring som skrev ”ett dåligt skämt och idrottslig skandal”. I Aftonbladet säger gamle sportkrönikören Lasse Anrell, som jag oftast uppskattade under hans aktiva tid, att utdelningen av Jerringpriset var fejk, alltså fusk. Hurså kan man undra, att ridsportens många intressenter röstar enligt dom regler som finns – och som man kan diskutera – har inte med fusk att göra. Han fick dock mothugg i AB av Kristoffer Bergström som tyckte att rätt man vann. Ridsporten är oerhört stor i Sverige, precis som golfen, även om landets styresmän lever kvar i förgången tid och inte vill inlemma dessa sporter i folkhälsan, med till exempel avdragsmöjligheter för företagshälsovård. Gammal sossementalitet.

Peder Fredricson var väl inte min första kandidat till Jerringpriset, men han var värd det. Jag känner honom inte. Men han kommer ur en gedigen hästfamilj där storebror Jens, nu ridskolechef på Strömsholm, deltog i OS i London 2012 och jag känner hans far, veterinärprofessor Ingvar Fredricson under många år legendarisk chef på Flyinge 1983-98.
Flyinge var ett statligt stuteri från 1661 som sedermera blev Statens Hingstdepå och Stuteri och därefter övergick till Flyingestiftelsen. Hade ett tag både trav- och galoppavel­­ med hingstar stationerade. Sedan några år är det PS Flyinge & Partners som bedriver avel med hopp- och dressyrhästar på den gamla kungsgården och partners är Paul Schockemöhle från Tyskland, Antonia Ax:son Johnson som äger Lövsta Stuteri och Ib Kirk, Katrinelund Stutteri i Danmark.
68475e25ff52e2f9ddc833952d5eb952Ingvar Fredricson (bilden) och hustru Stina, som jag gästat vid några tillfällen, hade en magnifik tjänstebostad på Flyinge. Vad kanske inte så många i dagens generation vet är, att han haft stor betydelse även för travsporten i Sverige.
Ingvar Fredricson drev nämligen ett stort forskningsprojekt på 70-talet gällande hästarnas rörelsemönster. Han höghastighetsfilmade travarna och kom fram till att travbanornas odoserade kurvor orsakade många hältskador på hästarna som ju avlats fram att bli allt snabbare.
Hans forskning innebar att travbanorna i landet byggdes om efterhand och i dag har så vitt jag vet alla banor ungefär likvärdiga doseringar av kurvorna.

En liten parantes för den som är intresserad. Ingvar Fredricson bor precis som sonen Peder numera ute på Österlen.

Det privata initiativet fungerar!

klistrad

Pneumonia has left the building! Lunginflammationen har lämnat min kropp. I alla fall rent pillermässig, sista pillan intogs i fredags. Vill än en gång tacka Ellenbogens Hälsocentral som såg till så att jag snabbt fick besked och kom omgående till lungröntgen och fick behandling när jag långt om länge insåg att jag borde göra något åt den envisa basselusk eller vad det var som förföljt mig i två månader.

Ellenborgen tillhör Praktikertjänst AB. Ett privat alternativ som vänsterflygeln i landet vill sänka och som Stefan Löfven städslat Ilmar Reepalu, tidigare s k stark man i Malmö och känd antisemit, att utreda för att få bort från marknaden. När mycket inte fungerar i Malmö ”tack vare” det långa rödgröna styret i Malmö som t ex misslyckats totalt i integrationsfrågor, så vill man (= S+MP+V) av ideologiska skäl förbjuda en sak som faktiskt fungerar.
Mer politik orkar jag inte med just nu. Så länge politikerna och polisen mörkar hur tillståndet i landet EGENTLIGEN är kommer man ju ingen vart. Morden I Malmö kunde vara en TV-serie i stil med Morden I Midsomer men med den skillnaden att i TV finns (fanns) kommissarie Barnaby, i Sverige styrs polisen av en värdelös s-byråkrat och där Löfven, Ygeman, Johansson och dom andra är totalt krisomedvetna. Jaja, Alliansens folk är inte mycket bättre!
Apropå TV så har det blivit alldeles för mycket tittande senaste tiden. Sitter nu och bligar med ett halvt öga på VM-matchen i handboll mellan Sverige och Danmark, där danskarna fick det tufft mot ett för mig överraskande starkt svenskt lag. Jag trodde att våra inledande storvinster mot två blåbärsnationer var överskattade på sina håll.
Lite zappning till Idrottsgalan i SvT, som vanligt en medioker TV-föreställning med idel pinsamma s k humorinslag. Det jag såg var urtrist. Jerringpriset stod mellan två manliga OS-silvermedaljörer. för mig lite oväntat ryttaren Peder Fredricson som också – än mer oväntat – besegrade British Open-vinnaren och golfaren Håkan Stenson. Jag säger inte att det var fel. Faktiskt en rätt rolig överraskning. Tydligen hade ridsportens folk lyckats mobilisera sina röstande skaror i högre grad än golfarna. Och för hästsporten var det stort!

Nu ska jag bara få orken tillbaka också, men det är nog mer en fråga för mig själv och min karaktär, var den nu finns nånstans…

Hur gick det här till?!

klistrad

Ja, frågan i rubriken fick jag ställa mig under nästan två timmar i dag. Hur i h-e kom jag loss från detta?

toalagJag skulle ju bara hitta en febertermometer i ett skåp uppe till vänster (utanför bild). Men så vippade palljävelen. Och där låg jag. Med en fot till vänster om toastolen och den andra klämd mellan toastolen och tvättmaskinen.
Det gjorde ont! Och jag kom ingenstans. Försökte kasa mig på golvet baklänges. Inte speciellt lyckosamt. Och ont gjorde det. Efter nästan två timmars intensivt juckande och svärande kom jag ut mot stora rummet. Men jag skulle ju resa på mig också från liggande på rygg. Det är f-n i mig inte lätt när man har en kropp som jag begåvats(?) med.
Jag var väldigt nära att kasa mig ut i hallen för att hitta mobilen och ringa efter hjälp. Det hade varit en syn det! Jag var naken också, nämligen!
Men jag lyckades besinna mig och efter intensiva smärtor i ljumsken lyckades jag ta mig upp stående. Fråga mig inte hur, men det gick.
Det var inget roligt, kan jag försäkra. Nu hoppas jag bara att personalen på Ellenbogen har tillfrisknat från sina förkylningar till morgondagen så att man kan ge mig den undersökning man lovat för något som kan vara allvarligare än vanlig influensa och som förföljt mig under två månader,

Nu går jag och lägger mig. Försiktigt!

Inga löften – men önskningar!

klistrad

Jag avger inga nyårslöften. Om jag möjligen gjort det genom åren så har jag säkert brutit alla ändå. Inte så lätt att komma ihåg heller av en eller annan anledning och åren är också många… Men jag kan ju ha önskemål.

Det är lätt att önska att det här landet får en duglig regering. Men å andra sidan, även väldigt – VÄLDIGT! – svårt eftersom jag tycker vårt politikerbestånd är fegt genom alla partier, är initiativlöst genom alla partier, är obegåvat genom alla partier, är rent ut sagt värdelöst genom alla partier. Och då alltså inte bara vår statsminister även om man kanske borde kunna ha större pretentioner på honom.
Punkt och slut och så har jag dragit alla över en kam.
Det här medför att våra domstolar har möjlighet att sätta brottslingars väl och ve före lidande offer. Vilket man genom en svag och feg lagstiftning också utnyttjar. Det senaste fallet som gjorde årsslutet 2016 förgiftat för mig var när fem ensamkommande tonåringar (?) våldsamt misshandlade och våldtog en grabb under 15 år. En av misshandlarna var över 18 år (enligt Migrationsverket). Alla fick ungdomsvård. Ingen utvisades på grund av deras ålder och att ”säkerhetsläget i Afghanistan gjorde att de skulle drabbas väldigt hårt”, enligt tingsrätten i Uppsala. Brottslingarna är alltså viktigare att ta hand om än offren. Faktiskt så har även PK-journalisterna nämnt Afghanistan i det här fallet!!!
Svensk rättsuppfattning av i dag gör mig illamående och jag har ett önskemål om att Sverige åter blir en rättsstat! Fast… hur ska det kunna bli bättre gå när landets polis styrs av en av regeringen tillsatt totalt inkompetent chef som Dan Eliasson?!
Och hur behandlar vi våra gamla när det nya året inleds?
En välmående chef i Trelleborg som ser ut att kunna spricka när som helst, Lennart Höckert heter han och är sossepamp, sparar pengar på servera dementa åldringar filmjölk och gröt i stället för riktig mat.
En 91-årig gammal dam som sparat pengar hemma i stället för på banken (som inte lämnar ränta) fick inte växla in sina gamla sedlar mot nya för att banken inte godtar hennes förklaring. Hon blev tillfrågad om penningtvätt och kriminalitet av Riksbanken som vägrade hjälpa henne. Nu är pengarna värdelösa eftersom damen avlidit. Ann-Leena Mikiver som är kommunikationschef på Riksbanken har uttalat sig i Expressen: ”Vi försöker ju alltid hjälpa till att hitta intyg och liknande som kan redovisa att det inte rör sig om penningtvätt. Det gäller för alla, även i detta ärende, men vi måste pröva alla lika.”
Fy f-n för sådana byråkrater! Är det för mycket begärt att man önskar byråkrater som Höckert och Mikiver – och det finns massor av samma sort – ersätts av folk som känner till ordet empati?!
Jag har dock tyvärr ingen tro på att det ska bli bättre. En kul och trevlig nyårsafton var det i alla fall i hemmets lugna vrå i sällskap av DR1, den danska fjernsynet, och deras traditionella hyllning till geniet Dirch Passer (dog 1980 skulle fyllt 90 år 2016) och den fantastiska Cirkusrevyen från Bakken med storheter som Lisbet Dahl och Ulf Pilgaard.

Vad beträffar önskningarna så får dessa nog tyvärr arkiveras under ”utopier.


PS! Jag har skrivit det redan många gånger på FB. Men ändå, en sista gång – GOTT NYTT ÅR!

passer-grav-lc3a5gDirch Passers grav på kyrkogården i Dragör med några whiskystänk som som svenska Passer-fans hyllade honom med på hans dödsdag 3 september. Bild  PETER KASTENSSON

En skön och god julhelg!

klistrad

Det var länge se’n jag lämnade sta’n för några da’r. Bortsett från en sommarfest på samma ställe jag är nu, så var det ända sedan dom två fantastiska juliveckorna i somras med Bullengänget på grekiska Poros, som ska repriseras i år. Bara ett halvår kvar… Allt bokat och klart!

En julhelg med två av mina syskon och valda delar av deras familjer var nog precis vad jag behövde. Kanske kan det tillochmed jaga mina basselusker eller vad det är på flykt. Till julen ska man vara snäll och det känns som om tolv mil norrut till Båstad och Rammsjöstrand schasar undan elakheterna i min skalle.
Alltså ingen politik i dag. Lite häst blir det men bara genom att vare sig utan spel eller förutfattade meningar titta på två lopp från Vincennes i min dator. Den tillkonstrade V75-omgången på Umåker skiter jag i. Hoppsan, där slant det visst ut en liten elakhet i alla fall… Men både ST och ATG får vara ifred liksom Löfven, Batra och alla dom andra misslyckade figurerna.
jultomtenEn julafton med – förstås! – julklappsspel hos syster Marianne och Urban med roliga småsystrarna Vida och Liv från Mariannes yngste son Peter och Hannah Graaf-Karyd och med dottern Pernilla och barnen Amanda och Tim, grabben jourhavande i Båstads räddningstjänst under julen.
Kan berätta en liten nyhet också. Syskonen Peter och Pernilla har köpt anrika Hotell Kattegatt i Torekov som stått och blivit mer eller mindre förfallet. Rustas nu upp för att bli specialboende med 12 rum för utsatta och förföljda kvinnor från olika delar av landet som här får ett hemligt tillfällighetsboende. Pernilla med egna erfarenheter brinner för detta och jobbar just på ett liknande boende i Båstad och ska nu få sitt eget. Lycka till! Inte minst med ”fiiiiina” granndamer som redan utsöndrat sina protester vid ett möte (f’låt. Nu var jag visst lite elak igen…).

img_20161225_113616
img_20161225_113746

rammsjo4Sitter nu nere vid vattnet och tittar ut över Skälderviken i Rammsjöstrand lite söder om Torekov. Renoverat och tillbyggt boende för brodern Bosse och Eva som väntar på att poolen ska bli färdig. Bosse och Eva, som häller på att starta Yogayama i Norrköping, är ute på en promenad. Mina luftrör mest piper och jag sitter hemma hos dom och passar kalkonen som snart ska utspisa hela gänget från i går.
…och i morr’n åker jag him till Malme igen och ska spisa lunch med gamle vännen Bosse på Bullen. Han är tillfälligt (?) åter i sin nya lägenhet på Malmö Live men försvinner visst se’n ner till Kanarieholmarna igen.

God fortsättning på julen, är det så man säger?

PS: Det blev det för mig. Christoffer Eriksson vann Prix Coninental för en  stuned sedan med Treasur Kronos! Till 20 gånger pengarna. Man tackar!

Bilder: PETER KASTENSSON

Hur tänker man egentligen?

klistrad

Än en gång alltför länge se’n ”vi hördes” men om det är så att en av effekterna av en efterhängsen förkylning eller vad f-n det är som förföljt mig i två månader är en form av skrivkramp – så skyller jag på det. Men här kommer i alla fall en liten julhälsning till dom det berör.

Jag undrar, hur tänker man egentligen i ”Silvergrisen” på Solvalla eller var det nu är travets makthavare sitter? När detta skrivs är det lillejulafton. Då inleds en fullständigt makalös serie av V75-dagar. Ikväll är det i Örebro den vanliga lördags-V75-an som flyttats från morgonlördagen, som är julafton. Som är helt travfri i Sverige. Vadan detta…?
Men det tar man igen. Inklusive Örebro i afton blir det åtta V75-omgångar på nio många dagar! Söndag Umåker, måndag Solvalla-finaler, tisdag Momarken (i Norge!), onsdag Halmstad, torsdag Uleåborg (i Finland!), fredag Bjerke (i Norge) och lördag Mantorp.
Snacka om att urholka ett koncept!
Lars G Dahlgren är en av de kunniga travjournalister som lämnat Ronden (alltmera kompetensutarmat) och nu jobbar med nya SulkySport som ännu bara finns på nätet. Han berättar i dag att V75-omsättningen under december månads tre första lördagar sjunkit med 21,5 miljoner jämfört med 2015! Kommer man att nå upp till 20 millar när det oerhört intressanta Uleåborg tävlar (OBS ironi!). Eller Momarken?
Jag är rädd för att den här V75-ansamlingen kommer att bli ännu ett fiasko i raden av misslyckanden från ATG-basen Hasse Skarplöth som tycks ha helt fria tyglar. Senast är det Top7 (”pingvinlotto”), här hjälper inte massiva marknadsföringsåtgärder för att hitta andra än sömmersketippare. Som nu – utgår jag ifrån – kommer att granskas av den controller (en av ryktesvis 500 konsulter med ATG-uppdrag!) som Skarplöth faktiskt anlitat för att försöka minska kostnadsbiten för ATG under 2017 med 100 miljoner kronor! Inte en dag för tidigt! Kanske får vi äntligen ett besked om vad ishockeysatsningen på SHL kostat, detta har ATG totalmörkat. Fast i Svensk Travsport (ST) som till 90 procent äger ATG är tysta och sitter som något av gisslan hos Skarplöth…
ST fastställer centralt (säkert med viss ”hjälp” av ATG) hur tävlingsprogrammet ska se ut nästa år. Det är en biträdande sportchef som heter Per Wetterholm, tidigare tämligen misslyckad sportchef på Åby som fått den här grannlaga uppgiften. Och misslyckas igen. Jag tittade lite på hur Jägersros tävlingsdagar lagts i början av 2017.
Fram till den 22 mars tävlar Jägersro inklusive tisdag 27 december 12 dagar. Bara sex är tisdagar, det där med ”Jägersro alltid på en tisdag” gäller inte längre. Fem är onsdagar varav två är lunchtrav med bara fem lopp, tre är V86 delat med Solvalla. En V75-lördag 14 januari. Snacka om misshushållning av en bana utan egen förskyllan!
Under december har det varit många ”kollisioner” i regionen här nere, som omfattar Åby, Halmstad, Kalmar och Jägersro. Eller vad sägs – 1 december Åby lunch + Kalmar, 2 Jägersro V75, 5 Halmstad, 6 Jägersro, 7 Åby V86, 9 Kalmar, 12 Halmstad, 14 Jägersro, 17 Åby V75, 18 Kalmar, 22 Åby, 27 Jägersro, 28 Halmstad V75, 29 Åby. Trav varannan dag på närliggande banor. Och så tror man på ST (= Per Wetterholm) att hästmaterialet ska räcka till! Men så blir det när allt ska centraliseras med inkompetent personal.
Tidigare skötte banorna detta i samråd, men vad banorna nu tycker det struntar man i stort sett i. Det är nog inte alltid vare sig lätt eller givande att vara VD och sportchef med begränsat utrymme på enskilda banor.

Men ändå en önskan om… GOD JUL och ETT (BÄTTRE) GOTT NYTT ÅR, även om jag tyvärr inte är överdrivet optimistiskt gällande utvecklingen av den fina travsporten. Och så får den envisa virusattacken – eller vad det nu är – på mig gärna upphöra.

Inte från mig i alla fall…

klistrad

Vet inte varför det dröjer så långe mellan gångerna? Kanske är det inte roligt längre? Det är ju bara en massa gnäll? Men nu har jag fått dundermedicin av Bullens livmedicus Bonny och det verkar som om kroppen börjar förstå att nu ska basseluskerna eller vad det är sparkas ut.

So here we go… Kanske blir jag ännu bättre om jag spottar ur mig lite annat skit också? Som jag retat mig på länge.
Till exempel våra polishöjdare som gör ett undermåligt jobb, men så har man heller ingen polisiär bakgrund. Men stoltserar gärna i guldgalonerade uniformer – rikspolischefen Dan Eliasson och regionchefen i Syd, Annika Stenberg. Totalt odugliga. Dan Eliasson är väl egentligen tillsatt av Alliansregeringen, det är ingen ursäkt. Väck med honom! Annika Stenberg har fått en misstroendeförklaring av facket i Syd. Väck med henne också! Men regeringen och inrikesministern Anders Ygeman fegar ur. Polisen fungerar inte och kåren undermineras. Morden står som spön i backen i alla fall i Malmö. När såg ni en patrullerande polis på sta’n senast?!
Vad gör Stefan Löfven? Det är han som är vår statsminister om någon undrar…
För några månader sedan skrev jag, tror det var på FB, att Löfven var en korkskalle. Fick vad jag tyckte då berättigad kritik för det. Man kallar inte en statsminister så.
För någon vecka sedan läste jag den här rubriken i Aftonbladet. ”Det är obegripligt och rent av korkat”. Politiska kommentatorn Lena Mellin – som jag tycker är bra även om vi inte alltid är eniga! – skrev: ”Beslutet att hemligstämpla merparten av Stefan Löfvens gratulationsbrev till Donald Trump är obegripligt. Korkat rent av.” Även om det är regeringskansliets jurister som kommit fram till att det här brevet till största delen faller under det ”som på deras språk kallas utrikessekretess, alltså att det berör Sveriges förhållande till främmande makt, i det här fallet USA”, så tycker jag nog att begreppet ”korkat” ligger rätt nära ”korkskalle” och inte är på speciellt stort avstånd från Stefan Löfven.
Jag tycker i alla fall inte Stefan Löfven tillhör intelligensreserven i landet…
Men vilken partiledare gör egentligen det? Anna Kinberg Batra har långt om länge kommit underfund med att hennes företrädare Fredrik Reinfeldt inte heller hade alla knivarna i lådan när han pratade om integrationspolitiken. Nu har hon gjort en jättepudel och tror att det ska ge henne större förtroende. Inte från mig i alla fall!
Jimmie Åkesson, för nu nämna honom, är fegare än dom flesta. Att han inte slängt ut Kent Ekeroth ur sitt parti och riksdagen är lika pinsamt som SD:s höga och enligt mig märkliga opinionssiffror. Förtroende? Inte från mig i alla fall!
Kommunisterna visar sitt rätta ansikte igen efter Fidel Castros död. Skrattmåsen förre ledaren Lars Ohly inte minst. Ett parti som har samma smutsiga bakgrund som SD och vars röda färg är lika skitig som den bruna – minst! – är inte värt något förtroende. Inte från mig i alla fall!
Pladdermaskinen Anne Lööf, den intetsägande Jan Björklund och den hällörade Ebba Busch Thor är för mig bara nulliteter som partiledare och har inte skapat ens ett uns av förtroende. Inte från mig i alla fall!
Javisst ja… det finns ju en grönkålsmaffia också. MP sägs vara ett regeringsparti tillsammans med S. Ursäkta om jag småler åt Gustav Fridolin och Isabella Lövin. Man borde väl egentligen gråta. Går helt utanför allt eventuellt tävlande om förtroende.

I alla fall från mig! Och nu mår jag plötsligt lite bättre…

Några tunga dagar

klistrad

Det har varit en tung vecka där några av mina favoriter och glädjespridare bara försvann ut i dimmorna. Leonard Cohen, Åke Cato, Jacques Werup.

Jag träffade alla. Cohen i kulissen samband med inspelningen av ett TV-program någon gång i slutet 80-eller början 90-talet. Vilken kanal minns jag inte. Men Cohen var gästartist i ett underhållningsprogram där ett av inslagen var Kvitt-eller-Dubbel för barn där en ung tjej hade tagit sig upp till sista 10.000-kronorsnivån eller liknande som handlade om travsport. Jag var där för Travrondens räkning för att ge henne något pris. I väntan stod jag vid sidan av Leonard Cohen som började fråga mig om vad det handlade om och vi fick ett lågmält men för mig stort samtal, det är ju inte varje dag man får en informell pratstund med en legendar som Cohen, poet, sångare, låtskrivare och författare.
För mig var Leonard Cohen av en helt annan dimension än Nobelpristagare Dylan, som jag aldrig förstått storheten av. Men Cohens poesi! Dessutom var han trevlig. Tyckte jag.

Åke Cato är en av de roligaste journalister, författare och underhållare som glatt många.
Som kåsör i Expressen och Aftonbladet, tillsammans med Sven Melander som Werner & Werner och Preben & Preben, så mycket bra revy- och teatertexter han skrivit tillsammans för t ex Eva Rydberg med bl a Mikael Neumann. Med mera, med mera!
Jag kan inte säga att jag kände Åke Cato. Som bloggare visste vi vem vi var, jag hade äran att vara en av fyra tillsammans med Gunnar Bernstrup, Enn Kokk och Andreas T Olsson på hans bloggroll. Jag var med när han släppte sig ”memoarbok” En Levande Gosse. Vi möttes då och då också på Aktiv Rehab i Limhamn där vi båda under en tid försökte stärka våra kroppar för att bli äldre. Åke var då beroende av sin elmoped för att kunna förflytta sig.
Vi hälsade på varandra men mer var det inte. Så professionellt rolig han var hade han en stor integritet och jag tyckte han nog han var en butter typ. Men han hade ingen rolig tid de sista åren och i sin sista blogg – vi är många som saknar hans skriverier där! – uttryckte han också dödslängtan ändå inte utan det sedvanliga humoristiska stänket . Vi minns alla roliga stunder han gett oss! Och på Youtube lever Åkes roligheter med bl a trion nedan vidare.
catoÅke Cato tillsammans med Sven Melander, Mikael Neumann och Svante Grundberg när han kom ut med boken En Levande Gosse 2009.

Häromdagen kom också budet att Jacques Werup – poet, författare, jazzmusiker, estradör – lämnat oss.
Jag visste att han var sjuk och att det inte gick att bota att hans hjärta växte. Men det var ju ändå bara några dagar eller någon vecka sedan jag stötte på honom utanför Bullen, där vi båda möttes då och då. Alltid lika ödmjukt vänlig. Ingen har skildrat Malmö på samma kärleksfulla sätt som han gjorde i sin bok Hemstaden som kom 1981 – jo, det är där han skriver om ”gå po match i en sån rockajävel…”. Vi hade båda jobb för Sveriges Radio i Malmö lite då och då på 70-talet och hade sprungit på varandra i korridorerna. Jag fick Hemstaden med en dedikation och har genom åren berikat mig med flera av hans diktsamlingar.
hemstadenVi är många som saknar Jacques Werup, han nådde ju bara att bli 71 år. Många har skrivit fint om honom och många kommer att göra det. Men det allra finaste skrev hans dotter Laura på Facebook idag, Fars Dag. Jag tillåter mig att citera vad hon skriver om sin pappa:

”Vilken relation ni än har med era pappor idag; krama dem. Var snälla. Svara när de ringer. Laga en middag. Berätta hur fina de är. Tacka för att de finns och ställer upp. Ge dem en andra chans. Kanske en tredje.
Det är en annorlunda upplevelse att hedra ‘fars dag’ för en far som under det senaste dygnets timmar fallit in i den djupa, eviga sömnen. Man slås av tankar om orättvisa. Tankar på allt man skulle ha sagt och gjort innan den tid, som man brukar säga ”inte räcker till för sina ‘viktiga’ åtaganden”, plötsligt runnit förbi det som verkligen betyder något. Men varje djup sorg har ju en förlorad glädje som föremål. Och utan en ‘far’ – så finns det trots allt fortfarande en ‘dag’ som ska firas.
Framöver blir kanske alla dagar ‘fars dagar’. Jag lever så mycket jag bara orkar och kan – och du får gärna hänga med på tåget, pappa. Jag kommer aldrig glömma när du sa ”du ska bli lycklig, inte lyckad, Laura” och samtidigt stämplade hela min generation som en lite halvsorglig, tafatt skara människor som glömt essensen av att verkligen leva livet bland alla våra måsten. Du etsade fast vikten av att vara öppen, medmänsklig, att slå hål på ytliga ideal präglade av osäkerhet, trångsynthet och självupptagenhet. Att ta chanser och att ge folk chanser. Att inte vara rädd för det okonventionella. Att utmana. Att älska, förlora, lämna och försonas. Att välja det osäkra före det säkra. Att leva, och därmed också att dö.
Du var poeten med ett för stort hjärta som visste att allting dör, men skrev med vetskapen om att orden är eviga: ”men var inte rädd, / det hjälper att ta avsked, / att något gör ont, / då finns man”.
Du lämnar efter dig ett hål av klokhet som kommer bli svårt att fylla. Du har med din visdom förändrat världen på ditt sätt, och jag lovar att jag kommer att göra det på mitt. Nu när ditt för stora hjärta inte orkade slå mer, så bankar istället våra hjärtan hårdare än någonsin för dig. Fais de beaux rêves et dors bien, papa ❤️
…Och ge förhelvete era pappor all den kärlek de förtjänar idag. Det är de värda.”

Skriver av Laura Werup. Finare kan det inte sägas.

Jacques Werup tillsammans med Teatermuseets ordförande Kjell Hansson när utställningen om Victoriateatern invigdes för några år sedan. Jacques Werup är den som uppträtt flest gånger på Victoria både som poet och med sin jazzklarinett.

Bilder: PETER KASTENSSON

Enkelt att hålla med två av min favoriter!

klistrad

Det var ett tag sedan jag tog tag i bloggsidan. Dåligt av mig, men nu är jag här i alla fall och ska försöka sköta mig bättre i fortsättningen. Jag gör det lätt för mig, men två av min favoriter har luftat åsikter som jag till alla delar håller med om. Så jag citerar rakt av.

 Först Bengt Adielsson i Expressen/Kvällsposten i fredags:
”Det strukturella felet med svensk travsport?
Och med galoppen.
Ingen ägare.
Vad det innebär med svaga styrelser? Att tjänstemännen styr och ställer.
Beviljar sig själva höga löner och andra förmåner.
Och behandlar hästägare och aktiva som ett onödigt bihang.
Obegripligt i sammanhanget?
Att eländet får fortgå.
Utan att hästägarna eller de aktiva tar tag i problemet.”

Från Bengt Adielsson i Expressen fredag till Lutfi Kolgjini i Aftonbladet lördag:
I går var en fruktansvärt jobbig dag.
En träningsdag med regn som vräkte ner och man satt
och frös och var skitig hela långa förskräckliga dagen.
Sådana dagar går tankarna.

Den här gången gick de till ATG. Vårt eget spelbolag, som är fruktansvärt misskött. Trots att Skarplöth har ägnat stor del åt nyrekrytering med mycket dyra medarbetare och kostnader som har ökat oerhört så har det inte blivit mer tillbaka till sporten i slutändan. Tvärtom.
Sådana dagar funderar man över vilket slitgöra vi i sporten har och hur dåligt betalda vi är. De som lyfter de feta­ lönerna sitter på ATG eller ST.
Skrev om rakebacks förra veckan och svaret från ATG var att de minsann inte kan ägna sig åt detektivarbete och ha koll på vilka samarbetsbolag som ägnar sig åt förbjudna rabatter till sina spelare.
En fullständig skymf mot svenska spelare och oss aktiva, som faktiskt äger bolaget ATG och betalar deras feta löner.
ATG har växt till en koloss på lerfötter som inte bryr sig om dess ägare, sporten. Sporten borde därför fundera på att sälja hela skiten. För att sedan skapa ett nytt bolag. Som lyssnar på oss aktiva och också försöker generera mer pengar åt oss.
På tal om att inte bry sig om oss aktiva, så är ST inte bättre. Till exempel när
det gäller Solvalla. Deras bana har varit i bedrövligt skick vid flera tillfällen i höst.
Både hästar och aktiva har farit direkt illa av att köra tävlingar på den banan. Nu kom beskedet att man kommer lägga om den. Till nästa sommar…
Hade ST tagit sitt ansvar så hade man tvingat Solvalla att lägga om banan jävligt kvickt. Annars kör man inga lopp där under månaderna då vädret ställer till det. Men som sagt, ingen verkar bry sig.”

Jag har egentligen ingenting att tillägga.
Bengt Adielsson ger ju en liten känga till sin brorson Erik Adielsson, den gudabenådade kusken, som i år blivit invald i ST:s styrelse. Han är alltför bra för det sällskapet.
Men Erik ska ha stor credit för sin uppställning för cancerinsamlingar av olika slag. Liksom Matteus Lilljeborg från ATG Live/TV4. Som jag väl inte varit speciellt snäll mot tidigare. Men det här är snyggt jobbat. Dessutom tycker jag han blivit bättre i TV, lite lugnare nu liksom…

Slutligen… är det någon som fattar hur man egentligen räknar ut vinstutdelningen på Pingvin-Bingo? Det vill säga ATG:s nya Top7 som är rena bondfångeriet. Tycker jag.

Satsning som ger resultat en kvart från Jägersro

klistrad

Jag var ute och botaniserade i landskapet bara så där en 15 minuter från Jägersro i lördags. Det var många, många år sedan jag körde Malmövägen mot Klågerup och minns att det strax efter Bara byggdes något ”hollywoodskt” inne till vänster en bit från vägen.

Det såg man inget till i lördags. Men de berodde på att det växer i naturen och när jag väl hittat in så fanns det ju där i alla sin prakt, Falk-On-Hill. En härlig anläggning för travträning som inte ens det hurviga vädret kunde desarmera.
burman
falk-takterÖvre bilden: Helena Burman vid grillen tillsammans med några hästägare, till höger Jenny J Karlsson som visade mig runt.
Undre bilden: Göran Falk och Johnny Takter som också tittade förbi.


Göran Falk, hästägarbasen, styrelsemedlemmen i Skånska Travsällskapet och mannen bakom Falkbolagen AB. Kött, fastigheter, värdepapper, transporter, säg vad inte allt Göran Falk sysslar med. Och travhästar, uppfödning och tävling, i Sverige och USA, kanske något annat land också.
Nu börjar hans träningsanläggning bli klar. ”Det återstår bara en rakbana och tio boxar ytterligare – till de 40 som finns – i en närliggande fastighet, som jag köpt in”, berättar Göran Falk som hade inbjudit ett gäng hästägare och några andra till en egentligen försenad baninvigning men det lär bli ännu en premiär när sommaren kommer och allt blir lite trevligare vädermässigt. Anläggningen med stallar andra faciliteter har några år på nacken, det var backen han och Helena Burman nu ville visa upp.
Jag kom lite tidigt och Jenny J Karlsson som hjälper tränaren Helena burman och dessutom driver Vinninge Katthotell, granne till stallarna, bjöd mig på en snabbvisning.
bana-falk-2bana-falkNu förstår jag varför Helena Burman-tränade hästar springer som kanske aldrig förr. Man har haft en period av snörvel och hosta bland hästarna som tävlat under pari, i den mån dom överhuvudtaget tävlat. Men så har man också nyligen fått klar banan för backträning i det gamla grustaget på området, en rundbana där stigningen både syns och känns.
En hästägarstuga med stor terrass mot banan. En amerikansk flagga på innerplan påminner om The Bank, kulltopp och världens snabbaste treåring och Bredeers’ Crown-vinnare hos Jimmy Takter förra året. Göran Falk har nu sålt halvparten till Bengt Ågerup, Stall Zet, och The Bank finns på Erikssund som avelshingst nu.
En kilometerlång rundbana med djupsand innerst hör också till liksom longeringsring och walker under tak, hästsolarium, vibrationsgolv och förstås hagar. Genomtänkt in i minsta detalj även gällande tvätthallar, sulkygarage, stort torkrum för blöta hästtäcken, selkammare och vad som nu behövs av förvaringsrum.
riddarsal2riddarsal1
falk-priser… och så finns det en jättelik riddarsal med 12 meter högt till tak. Tvåbenta gäster skall också trivas. Festlokaler alltså, där det den här lördagen bjöds grillat. Ett speciellt rum en trappa upp ett ”prismuseum” där några enorma pokaler från gamla stjärnan Revenues härjningar i Tyskland fångar blicken däremot.
”I Tyskland kan man det där med hederspriser. Jag tror förstås det är någon form av plast, men nog är det roligare för en hästägare att få sådant eller några minnen i glas som inte är så dyrt än t ex en termos”, tycker Göran Falk och det har han väl rätt i?!

Jodå, vi pratade lite travpolitik också och vi är eniga om sakernas tillstånd. Men varför låta sådana trivialiteter(?) förstöra en trevlig lördagsupplevelse hos en hästägare och entreprenör som, trots många frågetecken om det som händer, satsar hårt.

Bilder: PETER KASTENSSON

Rena Las Vegas med Roger Berg och The Rat Pack

klistrad

I dag ska jag göra det lite enkelt för mig. Tänkte skriva om en härlig upplevelse i söndags i Greve söder om Köpenhamn. Men varför dubbeljobba? Jag snor faktiskt min egen artikel från Harry Arnold Sällskapets hemsida. Så håll tillgodo:

portalen-treNärmare Las Vegas kan man nog inte komma från våra breddgrader. Portalen i danska Greve i söndags med Roger Berg Big Band & Rogers Sisters. Och så då The Rat Pack.

Originalet The Rat Pack finns förstås inte längre. Bestod av Frank Sinatra, Dean Martin och Sammy Davis Jr. Bland annat, är bäst att tillägga, för många andra av den tidens stora underhållare och filmstjärnor har också tillhört Rat Pack genom åren. Men det är Sinatra-Martin-Davis Jr som mest förknippats med ”råttorna”.
sammy-r3bDet har också funnits olika försök att återskapa The Rat Packs tidsera. Ett av de lyckade är trion Martin Joseph, Dave Lee och Thomas Henry som framträdde med ”vår” Roger Berg i Portalen. Någon direkt porträttlikhet finns väl inte, bortsett kanske från Thomas Henry som Sammy Davis Jr. Men sjunga kan herrarna (Henry kan dessutom dansa och steppa!) och det festliga smågnabbet mellan låtarna låter autentiska.
Där vi fick ett mycket generöst utbud av The American Songbook som den gjorts känd av Frank Sinatra, Dean Martin och Sammy Davis J. Bandet introducerat sig i Love For Sale och I Can’t Stop Loving You. Och som det lät! På den stora scenen kom Roger och hans musiker oerhört fint till sin rätt. Här var ett samspelt och professionellt ljud med strålande akustik och en ljussättning som imponerade. Det här var Las Vegas med ett storband av högsta professionella och internationella klass!
dean-glasDean Martin (Joseph) kom inlullande med ett glas (förstås) och bjöd på Everybody Loves Somebody Sometime och Rogers Sisters som gavs stort utrymme även tillsammans med Rat Pack visade den stora publiken sina välstämda röster i Mr Sandman och Bye Bye Blackbird.
Jag ska inte räkna upp alla de nästan 40 låtar man generöst bjöd på fram till det improviserade extranumret Leroy Brown med alla sångsolisterna på scen.
Men självfallet fick vi Frank och Sammy Me And My Shadow, alla tre i Mack The Knife, Sammy What a Kind Of Fool Am I och självfallet Mr Bojangles. Sinatramannen med Strangers In The Night och Fly Me To The Moon var förstås ”ett måste” och lite allsång i Volare och That’s Amore med Dean gick hem.
portalen-alla-lagEfter That’s Life och My Way blev det stående ovationer och extranummer och en extra applåd till ”systrarna” Karin Elmberg, Dorota Berg och Sandra Marielle Hansson-Cehic som så fint smälte in med The Rat Pack.
…och så det excellenta Roger Berg Big Band:
Trumpeter: Gert-Inge Persson, Niklas Fredin, Fredrik Håkansson, Patrik Ekdahl
Tromboner: Vincent Nilsson, Rolf Mandix, Åke Letandersson, Erik Axelsson
Saxar: Jalle Hoffman, Dan Holmström, Ed Epstein, Niels Oldin, Peter Wilgotsson
Kompet: Mats Nilsson piano, Lasse Lundström, bas, Måns Persson gitarr och Maestro himself Roger Berg, trummor.

Slutligen några rader om Greve Teater- & Musikhus Portalen. Ligger vid Hundige Station på S-banan, ca 25 minuter söder om Köpenhamn. En fantastisk lokal som kommunen äger. Jättestor scen med en bar på vardera sidan där publiken, som sitter vi små runda bord, kan köpa drinkar i pausen, slippa ta trappan upp till den stora baren vid entrén där det också finns en liten scen. För den som vill kolla höstens och vårens program i Portalen:
www.portalen.dk

Text: PETER KASTENSSON
Bilder: KEVIN BOUTWELL/Roger Berg

 

Gå och se ”I väntan på Godot”!

klistrad

Ett vågspel. Tyckte jag när Malmö Stadsteater satte upp Samuel Becketts ”I väntan på Godot”. Gamla Stockholms- och Dramaten-habitueer, dit jag inte hör, minns en smått geniförklarad föreställning med Jan-Olof Strandberg och Ernst-Hugo Järegård 1966.

Men jag minns TV-uppsättningen med samma legendarer 1971. Den har också repriserats för inte så länge sedan. Och har spelats genom åren på diverse teatrar.

godot2Tom Ahlsell och Göran Dyrssen ”I väntan på Godot”.
Bild: Malmö Stadsteater

För en vecka sedan hade man premiär på Intiman. Med Tom Ahlsell och Göran Dyrssen i Järegårds och Strandbergs luffarkostymer. En lysande föreställning. Som också glädjande nog fått bra kritik i t ex SDS och SkD.
Den irländske författaren Samuel Beckett som fick Nobelpriset i litteratur 1969 anses som en av de stora absurdiska författarna, dog 1989. Det finns ett sällskap som reser runt och kontrollerar t ex ”I väntan på Godot” och ser till så att författarens intentioner upprätthålls. Man har varit i Malmö också.
Regissören Carl Kjellgren har inte haft något att ”frukta”. Här var det inga moderniseringar som det Malmö Stadsteater för inte så länge presenterade när man satte upp Kurt Weills ”Tolvskillingsoperan” på Hipp. Skriven 1928 transkriberad till nutid med ett sönderbombat Turning Torso som fond. Jag var inte särskilt förtjust över den föreställningen.
”I väntan på Godot” skulle kunna vara skriven även i dag. För vem är egentligen Godot som Vladimir och Estragon väntar på? Är det Gud (”nej, då hade jag skrivit det”, lär Beckett ha uttalat), är det framtiden, är det ödet? Lars-Göran Ragnarsson som en förvuxen gosse frambringar budet att Godot inte kommer i dag, men att man kan vänta honom i morgon.
I väntan på Godot möter Vladimir och Estragon en kapitalist (Fredrik Gunnarsson) och hans slav (Sven Boräng) – sådana finns ju även i dag! – och när slaven tillåtes att tänka utspelar sig en lång och dråplig monolog om – ingenting! Oerhört skickligt framfört!
Just ingenting handlar ju den här pjäsen om. I Malmö Stadsteaters reklambroschyr inför säsongen 2016-2017 skriver man:
”I väntan på Godot är en drastisk galghumoristisk pjäs om människans ensamhet, ångest och förvirring, med en uttalad kärlek till slapstick och halsbrytande kvickheter i Helan och Halvan-stil.”
Regissören Carl Kjellgren har tonat ner det där med slapstick. Och Helan och Halvan? Nja, möjligtvis de slitna plommonstop som bärs av Vladimir och Estragon. Men en kvinna bakom oss i premiärsalongen hade tydligen anammat skrivelsen om Helan och Halvan, hon skrattade högljutt även under de allvarligare samtalen mellan Vladimir och Estragon sittande under det träd som är den enda scendekoration som finns.
Imponerande rollinsatser av både Tom Ahlsell och Göran Dyrssen. Har betonats även i de recensioner jag läst. ”I väntan på Godot” ges bara i 16 föreställningar. Lite snålt tycker jag. Något av det bästa jag sett.

…och när jag ändå är inne på teater. Malmö Operas uppsättning av musikalen ”Kinky Boots” (Sverigepremiär) är också en lysande uppsättning. Fast i en helt annan genre… Men både Intiman och grannen Malmö Opera är väl värda besök den här hösten!

Legendar efter legendar på Savoy när tiden rinner iväg

klistrad

Tiden går. Fort. Det fick jag ett bevis på häromdagen. Min gamle vän Kaj Dannegård hade kommit ner från Höör för att bjuda på lunch på Savoy Grill (som gamla matsalen heter numera). I receptionen mötte vi den här elegante gentlemannen:
goran-lindkvist-2
Gamla Savoykoryféer – som Kaj och jag… – känner igen honom liksom förstås nya Savoygäster. Han är portier och heter Göran Håkansson. Så var det där med tiden – samma dag vi var där firade Göran sin 40e dag som anställd på Savoy! Tro’t eller ej!

lindkvistOch jo, Göran är styvson till en av de stora legendarerna bland Savoypersonalen. Chefportier Sture Lindkvist bilden ovan! Ett namn som är för evigt är inskrivet i Savoys historiebok tillsammans med – förstås! – Lars Lendrop som 1944 kom till Savoy och övertog stället 1958. Men också namn som Sture Andersson som höll herrarna (mestadels Ölhäfvare!) i tukt och förmaning i Ölskänken i dåvarande Grillen, Kökschefen Einar Pettersson, den barske Ekonomichefen Ove Lanné, Sture Lindqvists företrädare Portier Arne Carlsson och även Rockvaktmästare Stockerup (har glömt förnamnet, ursäkta) som bland rockhängarna studerade juridik på gamla da’r.
Göran har vi ju sett som en ung grabb på Savoy. Men 40 år… ”Jag kom dit när jag fyllde 16 år, nu är jag 56”, kan han berätta.
Fader Sture slutade på Savoy som portier 1983 när Lendrop sålde till Bicky Chrakraborty men jobbade fram till 1987 som hotellchef. Bicky Chakraborty införlivade hotellet i sin kedja Elite Hotel. Nu är Göran – om än efternamnet är Håkansson – på väg att bli en andra legendar i familjen Lindkvist efter Sture som gick bort några dagar innan sin 90-årsdag 2013.
Efter försäljningen av Savoy försvann också vår kära Ölskänk och Bishops Arms som ersatte grill och ölskänk var aldrig något som föll Ölhäfvarne (eller nya innehavarna!) på läppen.
Det illustra Sällskapet Ölhäfvarne bildades 1964 av Lars Lendrop och Wilhelm Malmquist, den siste i Malmös bryggdynasti Malmquist innan det blev Pripps. Men Ölhäfvarne finns fortfarande på Savoy genom den mässingsplatta som pryder Savoy vid ingången till Bishops Arms.

olskylt-cloe-lagMässingsplattan På Savoyhuset. Nedan Sällskapet Ölhäfvarnes grundare Wille Malmquist och Lars Lendrop i en sentida bild tagen på Kockska Krogen, som också tillhörde Lendrops krogimperium på den tiden det begav sig, under arbete med den 40-årsjubileumsbok som togs fram 2004 av Pehr Malmström, Gunnar Bernstrup, Bengt Lindelöf och undertecknad.

wille-lendrop
olbok-lagBoken inleds med §2 i Sällskapets stadgar ”Öl är gott!” och avslutas med §17 ”Sällskapet kan inte upplösas förrän på den yttersta dagen, om ens då.”
Ölhäfvarne lever fortfarande även om jag med ålderns rätt (jag är dock inte äldst, kom med 1965) inte deltar aktivt längre. Men all heder åt dom ”ynglingar” som fortsätter jobba med Sällskapets fortlevnad.
Hur lunchen var på i nuvarande Savoy Grill? Alldeles utmärkt, stekt sill med potatismos och rårörda lingon kryddat med en Malmö Akvavit. Men så är det ju också Niklas Billsten och Joakim Nilsson från Johan P på Hjulhamnsgatan (numera) som driver även Savoy Grill.
img_20160924_105158Någon kanske minns den förfärliga ”månlandaren” som kom ner från taket i rök men inte damm och förde ett jäkla liv för många år sedan när matsalen under något år var Malmös inneställe nummer 1 som fullsmockad nattklubb i ett kanske inte helt lyckat försök av Lars Lendrop att dra en ungdomligare publik till anrika Savoy. Ungdomar är inte dom mest trogna krogbesökarna, plötsligt försvann alla snett över Centralbron (heter den så?) när Börshuset öppnade. Savoy blev på nytt en finkrog med en jättelik staty av en galopphäst i full fart mitt på golvet. Men även hästen är sedan länge försvunnen.

Det blev visst lite utvikningar från mannen som initierade den här bloggen, Göran Håkansson, som så väl förvaltar arvet efter sin styvfader.
goran-linkdvistBilder: ROLF OLSSON (Sture Lindkvist), STAFFAN JOHANSSON (Wilhelm Malmquist och Lars Lendrop) och PETER KASTENSSON övriga.

PS: Rubriken på FB om Lindkvist efter Lindkvist är alltså bara delvis korrekt, jag hade inte det helt korrekta förhållandet klart för mig, men det förtar inte ju inte storyn om familjen Lindkvist och Savoy.

Hyckleri – och jag gillar det inte!

klistrad

Har med avsikt hållit mig ifrån politiken ett tag. Det har funnits så mycket trevligare händelse att skriva om. Men nu kan jag inte hålla mig längre!

Stefan Löfven och Anders Ygeman! Jag trodde en del på den senare, men inrikesministern har visat sig vara av samma skrot och korn som statsministern. Inget att lita på.
”Ingen kris inom polisen. Folk bara gapar och skriker”. Sa Bill (Löfven).
”Folk gapar”, sa Bull (Ygeman).
Båda blir slickade i sina arsel av polischefen Dan Eliasson. En politiskt tillsatt högste polischef som inte begriper ett dugg om sitt jobb.
Mord, skjutningar, rån, misshandel, bilbränder, områden som polis- och räddningsinsatser inte vågar ta sig in i där kriminella gäng tagit över. Det är det nya Sverige och jag gillar det inte!
– Det stämmer inte, folk bara skriker, säger Löfven och Ygeman, Eliasson nickar.
Man lovar mera pengar till polisen. Några hundra miljoner 2017 och sedan två miljarder tydligen. 2020!
– Det blir bra, tycker Eliasson, den politiskt tillsatta socialdemokraten som inte dög som chef för försäkringskassan.
– Det behövs pengar nu, fastslår polisfacket – hade man varit spanska i truten hade man sagt ”ett piss i Mississippi”.
Det var det!
Att enligt sedvanliga demokratiska normer tala med landets tredje största parti är inte att tänka på. Inte heller för MP, V, C och M. ”Möljigen” enligt KD, ”ja”, säger L. Ett parti med nynazistiska rötter, säger man. Visst! SD alltså. Inte mitt parti heller, men det finns en demokrati som åsidosätts här.
V då? Har inte det partiet blodiga kommunistiska rötter sedan Stalintiden. Stalin var en lika stor massmördare som Hitler. Vad är det för skillnad?
Det lilla, en tredjedel så stora som SD ungefär, kommunistiska partiet bjuder Löfven gärna in i sin värme. I princip dom andra partierna också, M, C KD och L. Om inte detta är HYCKLERI, så vete f-n vad det ordet betyder.
Javisstja, MP ingår i ju också i den skenheliga regeringsmakten. Löfven gör allt som står i sin makt för att rädda kvar grönkålsmaffian på sina regeringstaburetter. Ett utspel nyligen om nya miljöpengar är ett led i det spelet. Fridolidolidolin och Isabella Löfven (f’låt Lövin, dom är inte släkt…) måste sitta kvar för att rädda Löfven.
Skolminister Fridolidolidolin har för övrigt fixat nytt jobb till den avsatte universitetskanslern Harriet Wahlberg som fick en fetspark i arslet i samband med skandalen på Karolina Sjukhuset gällande kirurgen Paolo Macchiarini. Hon får behålla sin lön och blir generaldirektör på utbildningsdepartementet.

Det är också Sverige! Jag gillar det inte!

Trist början men se’n kom värmen med Takter!

klistrad

Lite tankar da’n efter da’n, efter Derbyhelgen på Jägersro. Som inte började särskilt kul…

En presskonferens före tävlingarna med ATG och ST som representerades av VD Hasse Skarplöth och generalsekreteraren Johan Lindberg. Ju mer jag tänker på det desto mer inser jag att det här var ett spel för galleriet. Som jag egentligen inte orkar kommentera mer än så här:
Skarplöth gav siffror kring spel och TV-tittande. Han kan vrida och vända på allting. Ingen hade fått ta del av hans siffror på förhand för att själv kunna göra en värdering. Han snurrar runt på allting i olika spelformer, olika tidpunkter och f-n och hans mormor och han presenterar sina egna sanningar. Det talas om ”hårda” fakta. Senare i år ska man ha utrett ”mjuka” fakta, publik och sånt som inte är så viktigt för ATG.  Kostnadsutvecklingen för ATG för att öka spelet sas det inte ett ljud om. Ingen tror väl heller att Johan Lindberg försökte berätta något. Jag tror säkert att Hasse Skarplöth lyckas med att tillföra en del av de utlovade miljonerna till travet det s k Pokalåret 2018. Men då från Hästsportens Fond som en engångssumma. Sedan tar han sitt pick och pack och drar och lämnar en tynande travsport åt sitt öde. Tror jag… Han drog för övrigt också iväg innan tävlingarna började och syntes inte till under hela Derbyhelgen. Så intresserad av sporten är han!

Bo W-PeterDå var det trevligare innan söndagsloppen drog igång. Jägersro tillsammans med Ahlsell och fm reklam arrangerade Takter Tribute och Bo William, Johnny och Jimmy Takter var på plats på Café Upploppet där Hans G Lindskog briljant skötte samtalen med trion inför en stor publikskara, många av Bo W:s gamla vänner förstås.

IMG_20160904_121449Det blev en fin och varm tillställning och min gamle vän Bo W tycktes trivas gott med sina grabbar på den lilla scenen. Jag har skrivit ganska utförligt om det här på Jägersros hemsida och den som är intresserad kan läsa här:

 Bo William trivdes

När sedan Lutfi Kolgjini vann det speciella loppet till Bo W:s ära med sin egen Target Kronos kom hela familjen Takter ut i vinnarcirkeln där Ludde också passade på att hylla sin gamle idol. Det gjorde också danske tränaren Flemming Jensen sedan han vunnit ett V75-lopp med Nancy America, Bo William var också hans idol som mycket ung på Charlottenlund.
Om Luddes triumf i Takter Tribute kan ni också läsa på Jägersros hemsida:

Kolgjini vann Takter Tribute

En Derbysöndag med mycken värme trots det trista vädret. Dagen blev inte sämre av att en annan gammal god vän, Johan Dieden, äntligen som uppfödare fick en triumf i Svenskt Travderby när den absolut bästa hästen, Readly Express, vann med Jorma Kontio.
Orkar ni, så finns mer att läsa om detta också:

Johan Dieden fick sin kavaj

Prisutdelningen efteråt drog ut lite på tiden, så Johan Dieden blev lite orolig.
– Hoppas inte Anders Lindqvist har hunnit resa hem till Frankrike i min kavaj, Med nycklar, plånbok och allt..
Det hade Lindqvist inte…

Bilder: MIKAEL ROSENQUIST/MiRo Media

 

 

Här tänker man med arslet!

klistrad

Det är så vitt jag förstår, informationen är bristfällig som vanligt, en hel del travpolitiska möten som ska avhandlas i Malmö den instundande Derbyhelgen på Jägersro.

Jag hade gärna sett att man tog upp en del händelser som Svensk Travsport, ST, försöker sopa under sina mattor i Hästsportens Hus. Så fort det bränner till agerar ST i vanlig ordning fegt. Någon juridisk kompetent person tycks inte finns även om man har en jurist anställd.
Två saker har nyligen skett. Enfaldiga byråkratiska tjänstemän – läs sportchefen Petter Johansson – tog bort förstapriset från amatörtränade Nelle Pride efter segern i Romme nyligen eftersom hästen hade varit med i ett jippolopp och sprungit 4×150 meter på gatutrav. För att göra reklam för travsporten. Enligt reglementet får en häst inte starta i tävling kortare än tre dagar efter ett lopp. Men det här var ingen tävling, ingen totalisator och inget spel. Inga tryckta program. Och det finns hästar som mår bra av några tuffa intervaller bara en eller två dagar i träning innan ett lopp. Det är tillåtet…
Den här reklaminsatsen belönade ST med att plocka bort 30.000 kronor från hästägaren. Hade det funnits lite god vilja, så hade man förstås fixat det här på ST. Men god vilja, det är inget man brukar förknippa med stelbenta byråkrater.
”Hur man än agerar har man arslet bak”, kommenterar ST:s generalsekreterare Johan Lindberg, pamparnas pamp inom svensk travsport, i sin fredagskrönika på ST:s hemsida.
Det andra fallet gäller en lärling och känd kusk hos en stortränare som med ett föremål misshandlat en kvinnlig lärling i samma stall. Han har erkänt, är dömd till besöksförbud. Vad gör ST? Inte ett jäkla dugg! Sent omsider har tränaren reagerat och har ”friställt” lärlingen ifråga. Inte sparkat, friställd, tydligen med lön. Menar liksom ST att han inte är dömd i domstol.
Jaså inte?! Han är dömd av tingsrätten till besöksförbud efter sitt erkännande, men polisen har inte tid att utreda fallet vidare, trots att det inte är en enskild händelse! Parentetiskt säger det här mycket om den svenska polisen, mer eller mindre totalt nermonterad av politikerna och en oduglig rikspolischef. Men det är en helt annan fråga.

ST kan förmodligen inte sitt eget reglemente? Så är står det:
Indragning av licens (B, C, D, E, F, G, monté):
”B-, C-, D-, E-, F- och G-körlicens samt montélicens kan dras in med omedelbar verkan. Skälen kan exempelvis vara att: – du åsidosatt djurskyddsbestämmelser, – du inte fullgjort dina ekonomiska skyldigheter gentemot Svensk Travsport eller travsällskap, – du skadat travsportens anseende, – du inte längre uppfyller kraven ifråga om medicinsk status, – det föreligger brottslighet med anknytning till travsporten, – det annars föreligger synnerliga skäl för indragning. ”

Så här säger ST:s generalsekreterare till expressen.se:
”Som förbund kan vi inte vidta några åtgärder i det här läget eftersom det som kusken anklagas för inte skett i samband med våra tävlingar eller på våra medlemmars banor. Olämpligt uppträdande kan vi bara döma för om det skett inom travbaneområdet. Kusken är inte dömd för något brott. Arbetsgivaren kan däremot vidta åtgärder. Där vilar ett stort ansvar”.

Bullshit, jäkla bullshit, Lindberg! Det där om ”att skada travsporten”??? Har du arslet bak också i det här fallet??? Nä, sanningen är att du och dina byråkrater på ST tänker med arslet!

Det här är två viktiga frågor som representanter landet runt bör ta upp när man i helgen träffar ledningen och styrelsen (utgår jag ifrån) för Svensk Travsport! Här handlar det verkligen om att skada travsportens anseende!

Här är det tomt numera

klistrad

Hot House tomt2016 års Malmöfestival är över. På platsen ovan finns det inget tält längre. Där stod Hot House Jazztält som försvann för tre år sedan.
Då tyckte en festivalgeneral vid namn Pella Ström som sedan hon fått sparken som PR-chef för Malmö Stadsteater befordrades till högsta basen för Malmöfestivalen. Totalt oduglig här också men sossarna tar hand om de sina.
Hon tyckte att Hot House-medlemmarna och de som besökte Jazztältet var för gamla. En ren åldersdiskriminering som dåvarande högsta hönset i Malmö. sossebasen Ilmar Reepalu köpte rakt av.
Här blev ett ungdomstält som i stort sett inte drog en människa under två år. I år var det borta och Södertull mitt emot Swingtältet stod tomt.
Men nu är det som det är. Vad madamen Ström gör nu vet jag inte. Det ryktades om att hon låg bakom att dom stora fälttävlanstävlingarna på Limhamnsfältet försvann. Kan jag mycket väl tänka mig men förhoppningvis är hon nu förvisad till en källare på Stadshuset där hon kan sitta och vända papper och inte döda fler festligheter för Malmö invånare. Jag ovar att aldrig mera nämna hennes namn i min blogg.
Jag hade tänkt att skriva lite om festivalen och musiken i Swing- och Bluestälten. Men det har jag gjort på Harry Arnold Sällskapets hemsida ganska utförligt och jag gör det enkelt för mig.
Kolla in

http://harryarnold.se/

Klicka in på Swinging News!

Bild: PETER KASTENSSON

Gruset-spelning med sorgkant

klistrad

GrusetGrus I Dojjan underhöll på Bullen i går kväll och spelar traditionellt på sitt 30e år eller nå’t sånt på invigningen av Malmö-Festivalen vid kräftskivan på Stortorget i kväll. Men det är spelningar med sorgkant. Tore Persson gick bort natten till i går.

Tore Persson, gitarristen, kan väl hänföras till ”Original-Gruset”, läkare och sedan många år bosatt i Stockholm. Han skulle gästspelat med Grus i Dojjan såväl på Bullen som på Stortorget. Grusetbasen Krutte Hedberg hade svårt att hålla rösten i styr när han tillsammans med bandet valde att spela finska Messi Marsch (ursäkta om jag uppfattat namnet fel) som en hyllning till Tore P.
Krutte3.jpgJag kan inte berömma mig av att närmare ha känt Tore P. själv mer än att jag träffat honom vid några tillfällen i samband med Gruset-spelningar. Som jag förstår det en man med ett stort hjärta.
Jag fick dock en härlig pratstund med honom när Krutte nyligen firade sin 75-årsdag på Siriusorden i Svedala. Då massor av gamla Gruset-musikanter ställde upp. Det var inte så länge sedan och någon kanske ihåg att jag skrev följande i min blogg efter firandet:

”Jag räknade ett tag till nio, eller var det tio, från gamla och nya gruset på scen vid ett tillfälle. Jag fångades speciellt av Tore Persson som på originalspråk från trakterna av Höör reciterade bygdediktaren Daniel Rydsjö. Minns inte vad dikten hette, men den utmynnade i en duett mellan Tore och nuvarande Gruset-medlemmen Peter Clemmedson i Edvard Perssons gamla slagnummer Om Lindberg Kommer som Edvard skrev tillsammans med Arvid Richter om Charles Lindbergs Atlantflygning.
Daniel Rydsjös dikt påminde mig nämligen om en annan traktens bygdediktare Nils Ludvig Olsson. Jag hörde Nils Ludvig ”live” när han läste Di Fåste Fjeden (De Första Stegen) på en avslutningsfest på en lanthushållningsskola i Hörby (eller var det Höör) där min kära syster gick i slutet av 50-talet (var det väl?). Di Fåste Fjeden spelades för övrigt in av Peps Blodsband på sin tid.”

Tore P. kände förstås till Nils Ludvig och hans bygdemålsdikter och han syns på bilden ovan tillsammans med Peter Clemmedson. Frid över Tore Perssons minne, jag är glad över att jag fått träffa honom.
Ikväll träffas alltså Grus I Dojjan på Stortorget kl. 19.00 och två timmar. Med gamla och nya ”Grusare” – Krutte, Peter Clemmedson, fabulöse banjospelaren Jesper Lindberg, Ullik Ehrenstråle med sin fiol och flera andra. Säkert blir det någon gästspelare också, jag skulle gissa att Gisen Malmquist kommer med sin klarinett för ett och annat nummer.

Själv inleder jag festivalen – i avsaknad av klassiska Hot House-tältet som revs av kommunen för ett par år sedan – i Swingtältet där Roger Berg Explosion med Roger’s Sisters spelar upp kl. 15.00.

Sisters

SDS svarar: ”Borde ställt kritiska frågor”

klistrad

I min förra blogg berättade jag om att jag skickat ett mejl till Sydsvenskans ansvariga utgivare Pia Rehnquist i anledning av artiklar om en knarklangare som sökt nåd. Jag har nu fått ett svar.

Jag publicerar mitt mejl här igen:

 ”Hej,
Jag vet att ni i princip struntar i mina klagomål. Men nu kan jag inte hålla tyst!
Vad är er mening med den fruktansvärda socialpornografi som SDS publicerar när man låter en person som Erdogan Saikaya bli huvudfigur i stora reportage. En mycket stor knarkhandlare! Varför är det synd om honom??? Om jag är korrekt underrättad har han dessutom dubbla domar på sig?! Varför ska han beviljas nåd??? Hur många människor, de flesta unga, har han tagit livet av genom sina hänsynslösa knarkaffärer???
Inte med en rad har ni ställt den frågan i reportagen! Det är en beklämmande och vettlös journalistik och jag är övertygad om att den bidrar till att det går än mer och snabbare utför för SDS/HD. Jag kan inte säga att jag beklagar detta.
Skäms, skäms, skäms!”

På måndagen kom ett svar från Pia Rehnquist, sålunda lydande:

”Hej Peter,
Tack för att du hör av dig med din kritik. Tvärtemot vad du tycks tro uppskattar jag att ni läsare hör av er, hur ska vi annars kunna förändra sådant som ni inte uppskattar.
Texten du är missnöjd med syftar till att belysa en möjlighet till nåd som alla fångar i svenska fängelser har. Det är alltså något som lagstiftarna beslutat om och som brukar användas för fångar som är dödssjuka. Vi har såklart ingen åsikt i frågan, så ska inte nyhetsjournalistik fungera. Jag håller därför med om att vi borde ha ställt en eller ett par mer kritiska frågor till honom.
Med vänlig hälsning,
Pia”

 Jag uppskattar hennes svar. Hon ger mig rätt i att man borde följt upp med kritiska frågor, som helt saknades. Det blev ”tycka-synd-om”-artiklar som jag kallar socialpornografi. Ingenting heller om att den snyftande knarklangaren faktiskt gjort TVÅ ”vändor”.
Något förvånar det mig ändå att det var Tobias Barkman, en rutinerad kriminalreporter som skrev. Han har också gett ut två böcker om bl a gängrelaterat våld och av honom borde man kunnat förvänta en mera objektiv insats.

Men Pia Rehnquist ska ha tack för svaret. Det finns kanske hopp.

Snyftreportage om knarklangare med många liv på sitt samvete

klistrad

Egentligen ska jag inte bry mig om Sydsvenskan, som jag hellre kallar Sursvenskan. Men ibland rinner det över, och det har det gjort nu.

I går skickade jag det här mejlet till tidningens ansvarige utgivare Pia Rehnquist:
”Hej,
Jag vet att ni i princip struntar i mina klagomål. Men nu kan jag inte hålla tyst!
Vad är er mening med den fruktansvärda socialpornografi som SDS publicerar när man låter en person som Erdogan Saikaya bli huvudfigur i stora reportage. En mycket stor knarkhandlare! Varför är det synd om honom??? Om jag är korrekt underrättad har han dessutom dubbla domar på sig?! Varför ska han beviljas nåd??? Hur många människor, de flesta unga, har han tagit livet av genom sina hänsynslösa knarkaffärer???
Inte med en rad har ni ställt den frågan i reportagen! Det är en beklämmande och vettlös journalistik och jag är övertygad om att den bidrar till att det går än mer och snabbare utför för SDS/HD. Jag kan inte säga att jag beklagar detta.
Skäms, skäms, skäms!”

Jag har säkert tidigare skrivit om att SDS funnits i min familj från det jag föddes 1940. Mina föräldrar hade den i alla år, jag fortsatte när jag flyttade hemifrån, jag jobbade för SDS-koncernen (Kvällsposten) i 21 år – då var det en löneförmån – när jag flyttade till Stockholm (genom jobbet) och när jag flyttade till Malmö igen. Jag har fortfarande tidningen i min brevlåda, men numera enbart på fredagar-söndagar. I övrigt på nätet. Men nu vete f-n…
Snyftreportaget om den tunge knarklangaren av turkiskt ursprung är gjort utan någon kommentar. Tidningen styrs och produceras inte för inte av den värsta sortens PK-journalister. Brott begångna av utländska etniciteter ska förtigas allmänheten, och om man nu skriver om det, som med den nämnde turken, så ska man tycka synd om brottslingen. Inte om alla brottsoffer han skapat – för att inte säga tagit död på – som den värsta massmördare.
Tyvärr är jag inte överraskad.
Skattefinansierade Sveriges Television tillhör också värsta sortens PK-maffia. Nyligen har ledningen delat ut en fyrsidig guide – ”Tips och språkråd när du jobbar med att spegla Sverige” – till sina medarbetare med regler för hur man ska behandla invandrare och människor av utländsk bakgrund.
Man ska i fortsättningen kalla inte bara svenskar utan även utlandsfödda islamister som reser från Sverige för att delta i terroristrelaterade handlingar för ”svensk som haft samröre med våldsbejakande/militanta islamister”. Människor som inte är svenska medborgare ska inte kallas för invandrare utan till exempel för ”de som bor i Sverige”.
”Använd inte polisens språkbruk rakt av (något TT gör)”, heter det också. Man ska vara försiktig med att använda polisens beskrivning av signalement. När nu detta händer, polisen har ju också fått direktiv om att undvika som uttryck som ”färgad”, ”av en annan hudfärg” eller ”afrikanskt ursprung” när man efterlyser folk för brottslighet.

Detta är Sverige av i dag. Som det utformats under Fredrik Reinfeldts regeringstid ”öppna era hjärtan” och som utvecklats av Stefan Löfven, var han nu befinner sig. Ibland undrar jag faktiskt om han finns i verkligheten?

 

 

Härliga dagar med ny magi – men också med frågetecken

klistrad

Det blev två härliga travdagar den här veckan. Måndag med Kolgjini Sales i Vomb och tisdag med Åbergskvällen på Jägersro. Jag kände mig ganska urlakad på onsdagen efter sent nattjobb.

Lutfi Kolgjini hade klokt flyttat sin auktion från fredagen före Travderbyt till måndagen före Åbergs. I alla fall delvis på grund av att det tillkommit en ny auktion i Stockholmsområdet som blivit en utmanare, eller i alla fall en konkurrent, det tidigare datumet.
”Alla”  vet väl vid det här laget att det sattes ett nytt präktigt svenskt auktionsrekord när Am Bloodstocks Anders Ström sålde Forfantone Am för 2,7 miljoner till Roger Walmanns hästägare Lennart Ågren (efter hård kamp med Peter Untersteiner).. Att ytterligare en häst överträffade det gamla rekordet när Rudisha, såldes för 2,4 millar av WHAP Trotting AB till Lulzim Kolgjini AB. Highlights AB och WHAP Trotting, som alltså behöll en del i hästen.
Sant är, att den här auktionen är inte för den lille eller kanske vanlige hästägaren. Det är egentligen en ganska liten krets i trav-Sverige som har råd att köpa hästarna på Kolgjini Sales som i år omsatte 32,5 miljoner. Samtidigt är det tacksamt, mycket tacksamt, ett det fortfarande finns hästägare som både kan och vill göra den här satsningen i tider som är en bra bit ifrån dom bästa som travet upplevt.
Ludde vore inte den han är om han inte överraskar. För mig var det i alla fall en överraskning att Ludde före auktionen hyllade ST:s generalsekreterare Johan Lindberg (”som jag i min blogg i Aftonbladet kallat Predikanten”) med en unison applåd som säkert gick hem hos föremålet som ”tillsammans med ST medverkar till att höja både prispengar och status för unghästarna från 2018”. Eller hur det nu var Ludde exakt uttryckte det. Det var förstås viktigt för auktionen att visa framtidstro…
Det blev dock ingen stående ovation, den sparades för Margareta Wallenius-Kleberg, svensk travsports Old Grand Lady, som flugit in i sitt privatplan, och som från nästa år och många år framåt gör en mångmiljonsatsning för svenskuppfödda unghästar på Solvalla, landets ”nationalarena” som ST och ATG gjort sitt bästa för att utplåna.
Det råder olika uppgifter om hur mycket, men om jag fattat det rätt rör det sig om en satsning från Wallenius-Kleberg på 16 miljoner och så lika mycket som hon på något sätt villkorat att ATG och ST också satsar vardera.
Ludde är unik. Han tillåter sig ha åsikter som inte gillas alla gånger. Men hans satsning på travet är värd att hyllas hur mycket som helst. Utan honom skulle travet vara mycket, mycket tråkigare. Tyck vad ni vill om det!
Att för mig som ”föredetting” på ålderns höst få promenera omkring ute hos familjen Kolgjini den här dagen och träffa gamla travvänner som t ex Jägersrochampions som ”Limonaden” Rolf Regnér och Tommy Zackrisson, internationelle Anders Lindqvist, galoppkungen och tidigare travtränaren Hans Adielsson, tidigare Jägersro-VD Swen-Åke Borg, Claes Kärrstrand, hästsportfotografen som still going strong fortfarande åker världen runt och förstås ovan nämnda Margareta Wallenius-Kleberg (som jag fick hyra ett litet hus av på Menhammar första tiden när jag flyttade till Stockholm 1986!) är fint. Hann inte träffa förre Jägersroordföranden och Kolgjini-grannenTore Johnsson men förstås sonen Hans Johnsson (som inte är så gammal) som är utan tvekan auktionutroparen utan jämförelse.
Hur gärna hade jag inte unnat Ludde och Adrian att få vinna Hugo Åbergs Memorial med Mosaique Face. Eller Dante Boko för den delen som var positiv fyra.
Jag har sett om loppet flera gånger. Och kan inte tycka att Adrian egentligen gjorde något fel när Örjan Kihlström fick luckan från ryggen med Propulsion. Jag trodde faktiskt att Robert Bi och Robin Bakker skulle vinna loppet i slutkurvan. Säkert såg också Adrian att den holländske hästen kom väldigt snabbt i spåren, samtidigt som en tapper On Track Piraten började bli tagen i dödens. Adrian tog chansen att köra ifrån. Hade han inte gjort tror jag att Robert Bi hunnit förbi. Samtidigt som Propulson inte hade fått den lucka som Örjan Kihlström började ana skulle komma slutsvängen.
Pest eller kolera för Adrian! Så läser i alla fall jag loppet. Att det sedan kanske smärtade extra mycket att det var Kihlström som ”färdärvade” igen för Kolgjinistallet som han de facto gjorde i StoChampionatet genom en felbedömning (som han själv erkände) bakom In Toto Sund mot Pasithea Face, gjorde nog inte förlusten lättare att uthärda?
För att citera Roger Walmann efter det att Kihlström vunnit efter genialisk styrning av King City i V75-1 – ”visst har jag varit förbannad flera gånger på hur Örjan kört, men då har jag sagt det till väggen och inte till Örjan. Det kommer alltid nya lopp!”
Jag föreställer mig dock att Conrad Lugauer har svårt att acceptera ”att det kommer alltid nya lopp” sedan karismatiske Spartan Kronos på nytt gjort bort sig med galopp i ett stort lopp på hemmaplan…
V75-omsättningen sjönk med runt fem miljoner jämfört med förra året och har nära nog halverats sedan rekordåret 2010 då det spelades för 66,45 miljoner. V75-loket har mist mycket av sin dragkraft och det är oroande inför det s k Pokalåret 2018 då en massa extramiljoner skall tillföras travet. Tro’t den som vill…
Publikminskningen V75-lördagarna har accelererat men att få ATG och ST att erkänna att satsningen med senareläggningen av V75-loppen är felaktig är väl att hoppas för mycket? Därifrån görs ju aldrig några fel…

Publikmässigt var det glädjande att Jägersrotisdagen ökade med cirka tusen personer jämför med 2015. Stämningen var på topp. Det kunde man uppleva inte minst från pressläktaren under läktartaket där sorlet fångades upp en härlig sommarkväll när solen gick ner vid sidan av Turning Torso. Åbergskvällen behåller sin magi.

 

Publiktapp inget som pamparna bryr sig om

klistrad

Förra V75-omgången vid normalt pålitliga publikdragaren Årjäng minskade publiken med 4.000 personer jämfört med 2015. Okey, vädret var inte det allra bästa. Men ändå…
I går på Axevalla minskade publiken med 3.500 jämfört med 2015. Okey, vädret var alltför bra. Men ändå…

Nä, det här är förstås åt h-e! Nu drar inte ens banornas stordagar dom stora V75-skarorna. Det har hänt efter det att ATG och travförbundet ST bestämde sig för att senarelägga lördagstävlingarna.
Men ingen reagerar från det pampvälde som styr svensk trav-(och galopp-)sport.
Det är ju så, att banorna inte längre har ett skit att säga till om. Propositioner, starttider, antal lopp, hur loppen ska läggas under tävlingsdagen (ex. galoppens Svenskt Derby sist på kvällen vid halvtiotiden). Allt bestäms centralt. Man tillåts i nåder ha önskemål från banorna, men det är en papperskonstruktion, det är ATG som bestämmer i slutändan. ST accepterar och skiter också i att publiken minskar. Det viktigaste är att många tittar på TV-sändningarna. Punkt och slut.
Men nu börjar det också ta emot för V75-spelet som urholkas i takt med att man arrangerar fler och fler omgångar för det tidigare så pålitliga dragloket. På Årjäng förra lördagen var det dubbeljackpot med en omsättning på 83,1 miljoner (borde varit 100) mot 72,2 utan någon jackpot förra året. Axevalla i går hade 79,1 miljoner med jackpot mot 72,3 utan jackpot 2015. Marginella ökningar enligt mitt förmenande.
När Jägersro tävlade i tisdags var banan så kallad saxbana i skuggan av Bollnäs som var huvudbana. På lunchen hade Solvalla tävlingar (en tisdag!!!). Samtidigt tävlade Bro Galopp… Det här upplägget är banorna helt oskyldiga till, det bestämmer ATG-Skarplöth och hans kalfaktor ST-Lindberg samtycker.
Hur många tror för övrigt fortfarande på att det så kallade Pokalåret 2018 ska skänka ” guld och gröna skogar” för travsporten…?

Slutligen – är det inte dags för svenska arrangörer att bojkotta franske tränaren Fabrice Souloy? Han må ha kanonhästar, men han har också sina egna lagar och stryker hästar så fort dom får dåliga startspår. Ge f-n i att bjuda in honom. Åby kan ju börja med Un Mec d’Heripre gällande Åby Stora!?

99e Svenskt Derby på Jägersro – hur länge till?!

klistrad

I morgon rids Svensk Derby för 99e gången på Jägersro Galopp

Jag fick ett mail från en av galoppsortens grand old gentlemen. Gunnar Atterholm, tidigare ordförande i Skånska Fältrittklubben och styrelsemedlem i Skånska Travsällskapet och sedan Jägersro Trav och Galopp, som det blev sedan travet och galoppen gått samman 1982. Då hette travordföranden K-G Bertmark och galoppens Malte Ramel.
Vi var många som reagerade skarpt när Fältrittklubbens styrelse lät sig styras av galoppförbundet i Stockholm att bryta med travet. Okänsligt och idiotiskt, enligt min – och många med mig –  mening.
Nu är detta ett faktum sedan tre år tillbaka.

Svenskt DerbyGunnar Atterholm skriver:
”Jag hittar i mina papper en färgglad och informativ broschyr “JTG Verksamheten 2012”.  Där meddelar vår ordförande att denna årgång är den sista i JTGs historia. JTG bildades 1982 och fick alltså en 31-årig verksamhetstid.
I Jägersroboken har Peter med all önskvärd tydlighet skildrat motsättningarna mellan travets och galoppens sällskap som alltså fick ett lyckligt slut 1982 i och med bildandet av JTG.
Så småningom uppstod tyvärr oro i samarbetet under stark påverkan från Stockholm som ville att hela galoppverksamheten mer skulle styras därifrån.
Det är min övertygelse att oenigheten skulle kunnat lösas med diplomati men Fältrittklubben valde att gå sin egen väg.  I dag har vi två helt skilda verksamheter.
Men det är ingen idé att gråta över spilld mjölk.  Svensk galoppsport står i vart fall inför nya organisationsproblem innan den nya banan Bro Park (som jag önskar all framgång !) har funnit sin plats. Vi som var med om Täby Galopps första tid på 60-talet minns ett och annat.
Den nya andan i galoppsporten visar sig nu när man fortsätter att göra den löpning som i mer än 95 år varit den viktigaste och mest traditionsfyllda i sporten till ett lördagskvällsnöje. Dagen för Svenskt Derby och övriga derbydagslöpningar måste få vara en söndag, liksom alla år tidigare.  Den braskande reklamen i Derbydagsprogrammet påminner lite om Kiviks marknad.  Vad är Akinita Group och vad har den för relation till Derbyhäst nr 5 Cala Boca?
På Derbydagens logga upptäcker man en elegant klädd dam och en halv häst som tycks galoppera iväg från henne.  En kvart efter att Derbyt har avgjorts, bryter en show lös som senare följs av Derby Night Disco. Varför? Innan dess har publiken, under kvällens lopp, utsatts för hattävlingar av olika slag.  Jag kan inte förstå sambandet mellan hattar och hästkapplöpningar, i synnerhet om “hattparaden” inkräktar på vad som sker i paddocken och på tävlingsbanan.
“att vårda ett kulturarv”, “att föra sportens starkaste tradition vidare” (citat ur lördagens program) måste ske under mer respektfulla former än de som Svensk Galopp presenterar på lördag.”
– GUNNAR ATTERHOLM

Inom galoppförbundet och därmed Skånska Fältrittklubben pågår en allvarlig strävan att hitta en egen bana i Malmöområdet för att ”slippa” hyra in sig hos travet.
Att man på sikt också strävar efter att flytta Svenskt Derby från Jägersro/Malmö till nya banan i Bro är kanske inte klart uttryckt, men var så säkra på att det förekommer diskussioner!
Det hinner inte att ske till 100-årsjubileet nästa år, det får nog ”vara ifred” för förre generalsekreteraren Björn Eklunds och hans koryféers klåfingrighet. Kanske kan Jägersro till och med få en V75-dag vid jubiléet av ATG, som tidigare visat sin generositet mot galoppen (bara att titta på prissummorna…).
Får den skånska galoppen en egen bara. så vill jag se att den finansieras helt och håller från galoppens egna medel med hjälp av alla de miljoner (miljard?) man får för försäljningen av Täby, varav bara småsmulor hittills utbetalats.
Men sedan vill jag se att ATG går in och rejält medfinansierar en total omläggning av travbanan på Jägersro till minst en 1400-metersbana, vilket skulle lyfta inte bara Jägersro utan svensk travsport i stort!

Skandal av hästsportjournalisterna!
Slutligen vill jag än en gång uttrycka mitt stora ogillande mot de personer som år efter år negligerar och direkt hånar en av landets största travprofilerar och inte väljer in honom i Hall of Fame vid Travmuséet i Årjäng – Bo W Takter!
Inte ett enda namn från Jägersro finns i Hall of Fame, där Jägersros mångårige champion Birger Bengtsson också redan borde funnits med.

Skandal är ordet! Skam åt hästsportjournalisterna i Sverige (och Norge!) som gemensamt ligger bakom urvalet.

Poros, en pärla i den grekiska övärlden

klistrad

Fjorton dagar på grekiska ön Poros. Något av de härligaste dagar jag upplevt under mitt långa liv som ändå omfattat ganska mycket resande.

Många har pratat så gott om Poros med stor erfarenhet. Tom Ahlsell är en av många vänner från Bullen som rest mycket till den grekiska ön, det  var säkert minst 30 år sedan han var där första gången.
Nu är han där med hustru Elin Heijkenskjöld och deras son Moltas, 3,5 och Elins 13-årige son Oscar. Plus – och förlåt om jag kanske missat någon – Vicky och Per med dottern Saskia, Anders ”Snygge Bengtsson” med 17-årige sonen Anton, Leif ”Fille” Olsson, Lars ”Skuggan” Dahlberg, Eva Nilsson. Alla välkända Bullen-profiler och det är ju också Lotta Reingardt som mycket överraskande dök upp samma dag som bl a jag skulle lämna ön.
Dessutom mötte vi många från ”familjen Viktoria Friberg” som bodde på grannen Askilos. Be mig inte reda ut hur Andreas, Max, Tasso och fru Liv med barn och några till hör ihop, men trevligt var det, det räcker.
Restaurangerna och tavernorna var många, alla med fritt wifi liksom på vårt trevliga familjeägda hotell Saga. Råkade baren vara obemannad så var det bara att själv förse sig från kylen och förstås inte glömma att göra en notering.
Poros är drygt 41 kvadratkilometer stor och har 4.000 fasta innevånare och lever i huvudsak av turism. Om ni skulle undra.
Båtresan från Atens hamnstad Pireus tar en dryg timme med en dieselstinkande gammal flygbåt, nå’n kanske minns hur det var mellan Malmö och Köpenhamn på den ”gamla goda” (?) tiden. Jag beundrar Moltas som klarade omaket med att må riktigt illa i den krängande båten som en stor man utan gnäll. När jag lämnade ön var det med en Seacat, en katamaran som var betydligt bekvämare.
Nä, jag gjorde inga utflykter i den väldigt historiska miljön, det behövs bättre knän än mina och jag nyttjade hellre hotellets pool – där Molle med sina flytkuddar snabbt plaskade omkring utan rädsla – än lite steniga sandstränder där det var lätt att halka och då ett helt företag att komma upp. Och låg tavernan vi skulle besöka på kvällen lite långt bort kostade det inte mycket att anlita taxi…
Hela hemresan gick för övrigt alldeles geschwindt med allt på tid. Nåja, då – förstås – undantaget Skånetrafikens trånga Öresundståg som alltid försenas med minst en kvart i Hyllie på grund av löjlig passkontroll bara en kvart efter att det skett på Kastrup. Och jag har fortfarande bara positiva erfarenheter av Norwegian.

Poros 7 molnÄven när molnen lägrat sig lågt över Peloponnesos på andra sidan det smala sundet var aftonen härlig i Poros (som betyder sund) nere hos ”Mat-Tina”, Matinas Taverna. F-n vad mätt man blev!

Poros 2 båt evaEva i tankar inför en båtutflykt med ett 15-tal goda vänner från Poros.

Poros 3 båt SternångDet här påminner mig lite om motiv från Greklandskännaren och konstnären Peter Sternängs akvareller.

Poros 4 badUtflyktsbåten stannade vid miniön Teachers’s Island för bad efter ett stopp vid en lagun för snorkling som kunde slutat verkligt illa för en äldre deltagare (inte undertecknad!) som i ett strömt vatten drabbades av kramp. Anders ”Snygge-Bengtsson” agerade berömvärd livräddare! Allt slutade lyckligt och efter picknick på Teacher’s Island bar det hemåt.
Poros 7 båtPoros Og-MolleÅldersspannet var stort från yngste deltagaren Moltas, ”Molle”, 3,5, ett fantastiskt socialt charmtroll och storebror (”världens bäste”) Oscar ”Oggan” Heijkenskjöld 13 till 76-årige bloggaren nedan som inte skämdes för en öl vid lunchtid. I stället för ”paddor”….

IMG_20160629_125007Poros Skuggan-FilleEn stunds lugn för ”Skuggan” och ”Fille” i loungen-baren på hotell Sagas tak innan mörkrets infall. I de trånga gränderna på höjden i bakgrunden ligger en av de äldsta och genuinaste tavernorna, Platanos Taverna. För en dryg hundring (i kronor räknat) får man på de flesta ställen en god varmrätt med en öl eller glas vin. Vin i liter beställs för övrigt som kilo…

Poros 6 matMaten förenade ofta sällskapet och vid sidan av Elin Bullen-Vickys och Pers dotter sitter Saskia, året yngre än sin ”bordskavaljer ”Oggan”. Tro inte att det var en organiserad ”chaterfälla” med en massa ”måsten”. Ville man  vara ensam, så var man det. Men  det blev så att man sammanstrålade i poolbaren och sedan gick man ofta ut tillsammans. Det handlade nämligen om att sällskapet trivdes tillsammans. So simple as that!

Poros goodbyeTime to say good-bye Poros. Förhoppningsvis blir det möjlighet att återvända.

Bilder: PETER KASTENSSON

Den här underbara bilden lånar jag från ”Bullen-Vicky” Friberg. Det tog några dagar men sedan var det full fart i poolen för Molle! Här utför han en äkta Mollebergare!
Moltas

 

 

Adrenalinkick skadar inte i grekisk utflykt

klistrad

Genom olika så kallade sociala media går det inte att undandra sig händelser världen runt av olika dimensioner. Den största boven är förstås Facebook, har man väl kommit med där så är det nästan omöjligt att gå ur. Jag kan säga direkt att jag inte är helt förtjust i detta ibland kloakmässiga utsläpp av allt från räliga katter till amatörfilosofiska utläggningar om Brexit.
… och ändå sitter jag framför datorn på en grekisk ö med gratis wifi på varenda liten bykrog!

För det är ju också att man ibland kan gå må ganska bra efter adrenalinkickar av att t ex läsa Sursvenskan på nätet. Här finns inga begränsningar för den journalistiska inkompetensen där man kan släppa igenom en text från allsång i Småbåtshamnen i Limhamn som berättar att kvällen inleddes med att man sjöng Evert Taubes Ta Mig Till Havet. Jag har alltid haft för mig att det var Peter Lundblad som skrev den…
Jaja, en bagatellartad okunnighet i det stora hela. Men parat med socialpornografiska snyftreportage om en student som fick vatten hällt på sig av rektorn som försökte släcka en förbjuden bengal vid utspringet och en störtpackad yngling som anonymt framträder och tycker det är för jäkligt att han fick dropp av en ambulanssjukskötare för att kanske kunna må bättre när han vaknade ur sin fylla – så är det ingen journalistisk bragdjournalistik som den här blaskan bjuder på.
Att sportsidorna dessutom är en ren klubbtidning för MFF som ägnas devota hyllningsartiklar var och varannan dag har jag nästan vant mig vid. Men bara nästan.
Via Facebook kan man ta del av senaste märkligheten från vår Rikspolischef Dan Eliasson, det senaste utskottet på regeringens totalt misslyckade utnämningspolitik. Han har tagit fram ett armband med texten ”Tafsa inte” som gratis ska delas ut till – förmodar jag – de ensamkommande barn i 25-40-årsåldern som har ett behov av våldtäkter med sig i bagaget från sina hemländer. Att det brinner i förorter som polisen totalt tappat greppet om bekymrar inte denne Dan Eliasson, kommen från Försäkringskassan och utan polisutbildning som dock gärna klär sig i elegant uniform med mycket guld. Att sedan våra domstolar inte vågar utdöma några straff ger honom ju också en viss legitimitet för löjliga aktioner.
Jag har också läst att det ska gå en boxningsmatch mellan två svenska amasoner som tycks hata varandra och slänger värsta sortens glåpord och sprutar myggspray. Mikaela Laurén och Klara Svensson heter tjejerna och boxningens förespråkare tycker att sån’t hör till, det kallas för ”trashtalk”. Och så säger man att boxning inte skadar hjärnan!?

Som nämnts, skönt att få en och annan adrenalinkick, det skadar i alla fall inte hjärnan. Så vitt jag vet. Undrar var Bullens Elitserielag på turné har bestämt i afton på denna härliga grekiska ö som heter Poros?
Poros hamn
PLTANOSDelar av Bullens Elitserielag på grekisk utflykt.

Bild: PETER KASTENSSON

 

Kärt återseende och och mindre kära tankar!

klistrad

Gjorde en efter mina förhållanden lång utfärd med ”min lilla röe golfbil” till Halmstad lördag-söndag.  30 mil så där ungefär tur och retur. Det gick bra och gav lite funderingar.
IMG_20160619_125931
Jag var på kärt besök hos gamla vänner sedan Stockholmstiden, Camilla och Magnus Rundgren och 11-åriga dottern Alexandra, labradoren Zorro inte att förglömma. Magnus jobbade då på travförbundet men är sedan flera år nu fast etablerad i Karlstorp strax hitom Tylösand som VD för Am Bloodstock, den kvalitetsuppfödning i stor skala som bedrivs av Unibet-grundaren Anders Ström som är ensamägare till bolaget.

IMG_20160618_171317
IMG_84661
IMG_20160618_171743
IMG_20160618_171437Egentligen hade vi tänkt spela golf men eftersom jag är sämre än sämst just nu har jag lagt klubborna på hyllan tills jag återkommer från grekiska Poros som jag åker till på torsdag. Jag fick i alla fall som turist återknyta bekantskapen med Halmstads GK, där jag för så där en 25 år sedan begick min första tävling i en ATG-golf i samma boll på södra banan som en 15-16-årig Björn Goop som då pinsamt utklassade mig totalt.
Minns i alla fall uppsnacket inför tävlingen som skedde hemma hos framlidne storhästuppfödaren Bruno Janstorp i hans chateau vid Tylöhus. Det var roligare än själva golfen…
Fick nu också stifta bekantskap med Magnus’ och dottern Alexandras hemmabana Ringenäs, som ligger nära Tylösandsbanorna med deras ”uppnästa” medlemmar. Ursäkta om jag kom att tänka på Falsterbo GK som inte heller är för ”vanliga” människor. Ringenäs ligger väldigt vackert och nästa gång jag åker upp ska jag ta klubborna med mig. Bara för att bli utklassad av Alexandra…
Till bilkörningen. Jag såg inte en enda polisbil vid färden norrut på lördagslunchen med intensiv trafik. På hemfärden mötte jag en polisbil under uttryckning mellan Löddeköpinge och Landskrona. Jag förmodar att man var på rymmen från Hyllie och gränskontrollerna. För det är ju så, att polisen med våra politikers och högste polischefen Dan Eliassons medgivande har släppt alla tankar på hastighets- och nykterhetskontroller. Vägarna är fria för fartdårar och rattfyllerister eftersom poliserna ska kontrollera Köpenhamnstågen i Hyllie och göra det dagliga livet till ett h-e för pendlarna mellan Malmö och Köpenhamn.
När jag körde hem passerades jag på den ganska långa sträckan vid Halmstad-Laholm – där 120 km/tim är tillåtet – av fyra-fem danskregistrerade minibussar av märket Mercedes, inhyrda från Europcar. Fyllda med ungdomar. Det liknade en karavankörning där det också fanns flera vanliga personbilar med. Alla från Danmark Det var inte många meter mellan bilarna vars hastighet jag uppskattade till runt 150 km/tim. Jag vet ju hur fort jag själv körde…
Men som nämnts, det här är ju ingenting som är prioriterat av polisen.
Jag hann också fundera mycket på det svenska rättsväsendet, som nu verkar ha ett totalt sammanbrott i den heliga integrationens och Migrationsverkets namn. Våldtäkter en masse får passera ostraffat eftersom alla våldtäktsmän tycks kategoriseras som ensamkommande flyktingbarn, så må dom komma från både Afghanistan och Somalia. Och Etiopen, och Kroatien och…
Det svenska samhället är på väg att implodera och vår rätt intelligensbefriade (snällt uttryck) statsminister och alla dom andra likasinnade i den svenska riksdagen oavsett parti ger inte stort hopp för landet Sverige.
Som jag funderade när danskarna susade förbi mig på motorvägen.
Jag har kanske sansat mig lite grann efter hemkomsten och vill hellre tänka på den fina samvaron och goda maten och drickan (bortsett från en förfärlig spansk brandy…) som jag furnerades med hemma hos familjen Rundgren i deras fina jättevilla.
Apropå Unibet-grundaren Anders Ström så påminner han gärna om ett möte bakom läktaren i Eskilstuna där han och jag träffades för ett jobb han sökt på Travronden när jag råkade vara chef där. Nå’n gång runt 1990 skulle jag tro. Han fick det inte. Vilken jäkla tur för honom. Då hade det kanske aldrig blivit Unibet och bostad i fashionabla Chelsea i London.

Kanske heller inget Am Bloodstock och VD-jobb för min vän Magnus. Som det kan gå! För övrigt har Am Bloodstock 16 ”Am-ettåringar” till försäljning vid Kolgjini Sales unghästauktion på måndagen 25 juli, da’n innan Åbergs. Ett enkelt ”lycka till” kan väl vara en ursäkt (fast det var egentligen inte jag som bestämde slutligen!) för det där mötet bakom Eskilstunas läktare för så där en 25 år sedan…

Bilder: MAGNUS RUNDGREN och PETER KASTENSSON

 

Ett värdigt farväl

klistrad

I dag på förmiddagen tog vi farväl av Ulf Rytterborg. Mycket folk i Limhamns vackra kyrka.

IMG_20160610_0001Jag kan inte berömma mig av att vara speciellt religiös. Jag är ingen frekvent kyrkobesökare. Men det har blivit en del på senare tid. Med åldern blir det tyvärr då mest begravningar! Jag måste väl erkänna att Limhamns Kyrka är lite speciell för mig ändå, eftersom båda min föräldrars begravningsceremonier avhållits där och dom är begravda strax utanför kyrkporten.
På något sätt är begravningar ändå fina och skapar en viss eftertanke. Då inte bara av religiösa orsaker. Jag vet till exempel inte varför jag berörs speciellt när jag hör psalmen Tryggare Kan Ingen Vara. Kan det vara något från barndomen. Det var faktiskt så att jag i slutet av 40-talet gick i det som kallades Söndagsskola i S:t Petri Kyrka. Jag deltog säkert i sjungandet av ”Tryggaré” då. Även om det enda minne jag har av Söndagsskolan var det häfte i vilket man klistrade in det märke man fick vid varje närvaro. Jag kan inte minnas att mina föräldrar var särskilt kyrksamma.
Tryggare Kan Ingen Vara framfördes med församlingen vid begravningen av Ulf Rytterborg. Dessutom fick vi höra Frank Sinatra i Paul Ankas My Way och Rod Stewart i Charlie Chaplins Smile. Jag har erfarit att My Way är en av de mest spelade låtarna vid begravningar numera. En annorlunda version hörde jag när Git Gay begravdes för några år sedan. I S:t Petri Kyrka sjöng hon själv i en upptagning med svensk text från hennes sista stora show i Göteborg. Första gången jag hörde applåder under en begravningsceremoni…
Jag hade gärna tagit upp en applåd för Ulf Rytterborg, men det hade självfallet varit synnerligen opassande. Det är var en begravning som gav rättvisa och värdighet åt Ulf Rytterborg. Korrekt men också personlig.
Från chefredaktör Ulfs gamla arbetsplats såg jag bl a den politiska redaktion han jobbade med, Gunnar Branten och Sven Bergqvist, tidigare redaktionschefen Per-Magnus Forsblad och Arne Reimer från sporten, Lars Klint som fortfarande krönikerar, Susanne Lindén som närmaste dagarna gör sin sista dag som chef. Gamle sporträven Cars Stenfeldt, stort namn på Expressen en gång var där liksom näringslivshöjdaren och gamle MFF-basen Hans Cavalli-Björkman som säkert fått sig en och annan snyting från Ulf Rytterborgs vassa penna i Dr Besk – som ingen efter Ulf kunnat efterlikna! Fotografen Pierre Mens har aldrig varit anställd av Kvällsposten men är en god vän till många som han plåtat åt.

Tankarna går till främst Ulfs hustru Kristina och hans syster Ulla. För mig var Ulf en mycket god vän sedan slutet av 50-talet då vi båda var medlemmar i Konservativa Skolungdomsföreningen College. Jag har skrivit om detta i en tidigare blogg.

Matadors Korsbaek på Bakken en succé

klistrad

Det var många år sedan, nå’n gång på 50-talet (?) som jag besökte Dyrehaven och nöjesfältet Bakken i Klampenborg strax norr om Köpenhamn. Jag har ju sett på avstånd, från galoppbanan i Klampenborg och även hört lite glada utrop från Bakken, men genom åren alltid tagit till vänster efter stationen och inte upp till höger för att ta promenaden – eller hästdroskan – genom skogen med alla sin 2000 hjortar av olika slag.

Korsbäck-KvPNågra av Kvällspostens gamla järngäng på Bakken. Björn Björnskär, Christer Borg, Jimmy Olsson, Torsten Pamp, Erik Jonsson, Claes-Allan Lundin. Peter Kastensson Och Thobjörn Falk. Bild: PIERRE MENS

Men för några dagar sedan var det dags. Erik ”Direkt” Jonsson hade arrangerat en utflykt för ett antal gamla Kvällspostare till Bakken där vi togs emot av VD Nils-Erik Winther, 40-faldig landslagsspelare och tidigare handbollsproffs i Caja Madrid och Grasshoppers. Han mötte oss i Korsbaek, den på Bakken återuppbyggda staden från det som kallats århundradets bästa TV-serie, Matador, skriven av Lise Nörgaard. Ursprungligen sänd 1978-82 och repriserad många gånger.

Winter BakkenBakkens VD Nils-Erik Winther berättar för sammanbitna Pierre Mens, Torsten Pamp och Jimmy Olsson.

– Lise Nörgaard lever fortfarande och fyller 100 nästa år. Vi hoppas hon finns med oss då på Bakken och Korsbaek för att hyllas, sa Nils-Erik Winther.
Han bjuder på en Röd Tuborg från fat i en pub-restaurang som ligger granne med Töjhuset,  som öppnades av Mads Skjern (spelades av Jörgen Buckhöj), i Matador gift med Ingeborg, spelad av legendariska Ghita Nörby. Röd Tuborg är en specialbrygd ale, lite rödaktig i färgen, som var vanlig på Korsbaeks tid men nu bara finns att dricka i Bakkens Korsbaek.
Nils-Erik Winther berättar att det fanns många tvivlare när man beslöt att ”återuppbygga” Korsbaek som nu har ett år på nacken.
– Efter 2015 visade det sig att Bakken ökat sin omsättning med 23 procent. Om man plockar bort Korsbaek handlar det om 15 procent och åkbanden hamnade på samma ökning. Så tvivlarna har tystnat, sa Winther som också berättade att Bakken är världens äldsta nöjesfält och god tvåa efter Tivoli men före Legoland i antalet årliga besökare.

Korsbäck SkjaernSkjerns Magasin i Korsbaek.

Bakken Korsbäck 2Erik ”Röde” Jensen med damsällskap på en gata i Korsbaek.

Bakken Korsbäck1Grisehandlerens bil på gårdsplanen.

I Bakkens Korsbaek kan man se inhyrda skådespelare vandra omkring och beblanda sig med besökarna. Vi såg Grisehandleren Larsen (i TV-serien Buster Larsen) och hans dass med bilderna på Hitler (under dasslocket), Mussolini och Stalin, Misse Möhge (Karen Nellemose) och Fru Fernando Möhge (Karen Berg) och förstås Lauritz ”Röde” Jensen (Kurt Ravn). Som promenerade omkring mellan Skjerns Magasin, Töjhuset, Postgården, Jernbanestationen och allt vad husen hette i Matador. Här inte bara kulisser utan man välkomnas in i levande lokaler med både försäljning och restauranger.

Den Hvide Hest
Man måste ju dra in pengar också, för ni vet väl att det inte som på t ex Tivoli kostar dyr entré. På Bakken finns inga vändkors när man kommer fram efter skogspromenaden eller hästdroskan. Utanför Korsbaek finns fortfarande Den Hvide Hest vars Frokostplatte á 118 danska jag livligt kan rekommendera.

Bakken hästRätt skönt att ta en hästdroska tillbaka till Klampenborg station.
Bilder: PETER KASTENSSON

Praktverk om Elitloppet

klistrad

Elitloppet bokJag fick överraskande en bok med posten häromdagen, ”ELITLOPPET – En dag om året”. Ett praktverk, varken mer eller mindre. I en tid där mycket handlar om spel och där ATG försöker förminska Elitloppets sportsliga storhet är den här boken oerhört välkommen.

Det är Travrondens tidigare chefredaktör Clas Freidenvall som efter ett intensivt detektivarbete åstadkommit en historik över Elitloppet historia från starten som Solvallas Jubileumslopp 1952 till Elitloppet 2015. Påpassligt färdig inför söndagens Elitlopp, det 65e i ordningen.
Varje upplaga skildras i egna kapitel. Därtill loppets alla fyr- och tvåbenta hjältar – från första vinnaren Permit via – bland andra – Frances Bulwark, Gélinotte, Jamin, Ozo, Elma, Roquépine, Eileen Eden, Fresh Yanee, Ego Boy, Pershing, Iedal du Gazeau, Meadow Road, Rex Rodney, Mack Lobell, Napoletano, Peace Corps, Copiad, Coktail Jet, Moni Maker, Victory Tilly till 200-taletss Varenne, From Above, Gidde Palema, Torvald Palema, Iceland, Brioni, Nahar, Timoko och fjolårets Magic Tonight.

Alla dom tvåbenta vinnande tränare- och kuskprofilerna – dom internationella från Walter Heitmann 1952 och bl a Charlie Mills, Gerhard Krüger, Jean Riaud, Roger Massue, Johannes Frömming, Jean-René och Michel Marcel Gougeon, Henri Levesque, Joe O’Brien, Giancarlo Baldi, Leopold Verroken, Eugéne Lefévre, John Campbell, Jos Verbeeck, Jean-Etienne Dubois, Jimmy Takter/Wally Hennessey, Giampaolo Minnucci, Jean-Michel Bazire, Christophe Martens. Plus våra svenska vinnare Sören Nordin, Olof Persson, Berndt Lindstedt, Ingemar Olofsson, Stig H Johansson, Torbjörn Jansson, Thomas Nilsson, Erik Berglöf, Stefan Hultman/Örjan Kihlström, Björn Goop, Åke Svanstedt, Stefan Melander/Johnny Takter och Robert Bergh.
Statistikdelen med alla resultaten, namnen på kuskar, tränare och ägare är komplett med ALLA deltagare genom åren. Suveränt.

Det diskuteras då och då vilken häst som varit den bäste vinnaren genom tiderna, vilket Elitlopp som varit det starkaste. Den här boken är ett fint underlag för diskussionerna och kan rekommenderas inte minst till historielösa kommentatorer i ATG:s många TV-sändningar i TV4 och på nätet. Där man gärna som megafoner – förmodligen tillsagda därtill – utropar att årets upplaga är den starkaste.
Min personliga favorit av dom Elitlopp jag haft glädjen av att uppleva på plats är Mack Lobell och John Campbells seger 1988. Den roligaste när Copiad och Erik Berglöf 1994 lurade skjortan av amerikanske Pine Chip med Chris Boring.
Men det var Ego Boy och Ingemar Olofsson som 1973 satte Elitloppet på kartan hos den stora allmänheten, då TV-sänt när man i skiljeheat betvingade Flower Child med Joe O’Brien. I SvT långt före TV4:s tid refererat av Bertil Hallqvist, lugnt och säkert och utan behov av att som många av dagens TV-referenter försöka glänsa själv. På den tiden blev det ett skiljeheat, race off, enbartb mellan de två vinnarna i försöken.
Bertil Hallqvists referat av Ego Boys vinst kan ses och höras här:

Ego Boy Elitloppet

Apropå ATG och TV, så är ATG:s marknadsföring av Elitloppet beklämmande. Man förminskar landets största internationella sportsliga storhet på Solvalla. Man försöker sälja sitt spel med ponnyn Vinnie både i TV-reklam och i tidningsannonser. Inte en rad om Elitloppets sportsliga dignitet. Ägarna travförbundet, ST, tiger förstås och samtycker.

Undrar om ryktet som säger att Vinnie ska sjunga Du Gamla Du Fria vid Elitloppsinvigningen på söndag är sant?! Skulle i och för sig inte bli överraskad om…

Elitloppsgeneralen har gjort ett gott jobb!

klistrad

Det finns förutsättningar för ett toppfint Elitlopp på Solvalla på söndag. Jag tycker att Solvallas Markus Myron, ensam Elitloppsgeneral i år, har gjort ett bra jobb. Den kritik som riktas mot honom, främst från norskt håll, kan han ta med en klackspark.

Så här ser Elitloppsförsöken ut:

Elitloppet, försök 1
1 609 meter autostart

1. Oasis Bi – Johnny Takter (Stefan P Pettersson)
2. Resolve – Åke Svanstedt
3. Propulsion – Örjan Kihlström (Daniel Redén)
4. Timoko – Björn Goop (Richard Westerink)
5. Mosaique Face – Lutfi Kolgjini
6. Volstead – Stefan Melander
7. Your Highness – Franck Nivard (Fabrice Souloy)
8. Voltigeur de Myrt – Gabriele Gelormini (Roberto Donati)

Elitloppet, försök 2
1 609 meter autostart

1. Royal Fighter – Jennifer Tillman (Per K Eriksson)
2. Nuncio – Örjan Kihlström (Stefan Melander)
3. On Track Piraten – Johnny Takter (Hans R Strömberg)
4. Un Mec d’Heripre – Joseph Verbeeck (Fabrice Souloy)
5. Call Me Keeper – Franck Nivard (Daniel Redén)
6. B.B.S.Sugarlight – Peter Untersteiner (Fredrik Sohlberg)
7. Magic Tonight – Erik Adielsson (Roger Walmann)
8. Billie de Montfort – David Thomain (Sebastien Guarato)

Det finns en ilska från norskt håll mot att Papagayo E. inte får vara med. Han blev ju ”världsmästare” på Yonkers i New York förra året. Visst. Efter en fantastisk styrning av svenske Ulf Ohlsson!
Men vad har Papagayo E. gjort efter det? Inte mycket. En tredjeplats på Axevalla i en uttagning till Olympiatravet, dit Papagayo ändå blev inbjuden. Bara för att bli struken i finalen. Efter det en tredjeplats i Algot Scotts Minne på Åby där vinnaren, On Track Piraten, blev direktkvalificerad till Elitloppet. Tvåa var Nahar, som inte heller blivit inbjuden till Elitloppet.
Detta har fått även Robert Bergh att ilskna till. Han tycker han har två hästar som borde få vara med. Förutom Nahar även Ed You. I sitt husorgan Expressen sluggar han i sin besvikelse vilt mot Markus Myron. ”Myron kan inte analysera trav. Det krävs att man är duktig på trav när man avläser loppen”, dundrar Bergh, som också tycker att Myron borde hört av sig till honom.
Det samma tycker norrbaggarna. Att Myron skulle hört av sig. Men nog ligger det mycket i det Markus Myron säger, att hans jobb är att bjuda in hästar till Elitloppet, inte att förklara varför den ene eller den andre INTE blir inbjuden.
Så simma lugnt, Markus Myron, skit i vad en och annan besviken svensk eller norsk tränare skriker om. Du har gjort ett bra jobb!

Apropå Norge så har jag ett roligt minne från ett VM-lopp, det sista som kördes på Roosevelt Raceway i New York 1987. Ett VM-lopp som Norges Elitloppsvinnare Rex Rodney INTE vann. Men som han skulle vinna.
Jag har skrivit om det nå’n gång tidigare och ni som minns det kan sluta läsa här. Jag var inte på plats i New York då, jag upplevde loppet ”live” på Momarkens travbana i Norge. ”Live” är citerat eftersom loppet inte sändes live men väl med en timmes fördröjning. Det visste vi inte när vi kom till Momarken, varken jag, alla norrmän eller svenska Callits värmländska fans som tagit sig dit.
Loppet kördes på natten svensk (och norsk) tid och jag började så smått undra om det skulle bli någon riktig livesändning ju längre tiden led. Jag gick ut i bilen och satte mig att lyssna på bilradion när tiden som sagts för loppet kom. Lasse Kinch direktsände. Norske fantomen och Elitloppsvinnaren 1986 Rex Rodney med Kjell Håkonsen var stor favorit. Och fick på nöten av Callit och Karl O ”Kalle på Trappa” Johansson. !
Jag hade kunnat bli ganska rik på det här när jag kom in på plats igen. Vill minnas att jag blev erbjuden tio gånger pengarna av norrmän på Momarken som inte visste om det jag visste, nämligen att Callit vunnit. Frestelsen var förvisso stor, men grannsämjan fick gå före…
Callit blev den siste vinnaren av Roosevelt International Trot. Året efter flyttades det till Yonkers Raceway i en ganska nersliten stadsbild norr om New York, och där kördes loppet fram till 1995, där jag fick uppleva två svenska segrar, Atas Fighter L. med Torbjörn Jansson 1992 och His Majesty med Stefan Melander 1995. Loppet återupptogs 2015, då det alltså blev norsk(svensk) seger genom Papagayo E. med Ulf Ohlsson.

Papagayo E. kommer alltså inte att kunna upprepa Rex Rodneys Elitloppstriumf, åtminstone inte år. Men norrmännen har ju en annan representant i B.B.S.Sugarlight körd av svenske Peter Untersteiner. Fast jag tror ändå inte på norsk(svensk) triumf på söndag.

Kul när gamla proggare festar för Krutte, 75!

klistrad

Krutte4.jpgGamla proggmusiker har fortfarande roligt. Vilket kommer till glädje även för en gammal dixiegubbe, som aldrig lyckades uppfatta proggens härligheter. Eller vad man nu ska kalla det…

Har upplevt det tidigare tillsammans med gamla proggbandet, numera kultbandet, Grus I Dojjan. Still going strong på sitt 46e år. Musikerna har skiftat men bandleader Christer ”Krutte” Hedberg består. Men ”OriginalGruset” kan fortfarande, vilket man visade på Siriusorden i Svedala på lördagen. Där firade nämligen Krutte sin 75-årsdag. ”När man kan ha fest, så skall man ha det”. Tycker Krutte.
Och det blev det verkligen!

Ungefär lika många gäster som Kruttes år tog sig till Svedala på lördagen och undfägnades storligen med både mat – underbar dansk flaeskesteg med riktig svaer (svål) – och dricka från bl  a yngste sonen Emils organiska urval.
Plus musik, av den ena Gruset-medlemmen efter den andre genom åren.

Krutte3.jpgJag räknade ett tag till nio, eller var det tio, från gamla och nya gruset på scen vid ett tillfälle. Jag fångades speciellt av Tore Persson som på originalspråk från trakterna av Höör reciterade bygdediktaren Daniel Rydsjö. Minns inte vad dikten hette, men den utmynnade i en duett mellan Tore och nuvarande Gruset-medlemmen Peter Clemmedsson i Edvard Perssons gamla slagnummer Om Lindberg Kommer som Edvard skrev svensk text tillsammans med Arvid Richter om Charles Lindbergs Atlantflygning, musiken var gamla jazzlåten Stormy Weather.
Daniel Rydsjös dikt påminde mig nämligen om en annan traktens bygdediktare Nils Ludvig Olsson. Jag hörde Nils Ludvig ”live” när han läste Di Fåste Fjeden (De Första Stegen) på en avslutningsfest på en hushållningsskola i Hörby (eller var det Höör) där min kära syster gick i slutet av 50-talet (var det väl?). Di Fåste Fjeden spelades för övrigt in av Peps Blodsband på sin tid.
Krutte2.jpgKrutte7.jpgDan ”Gisen” Malmqvist går och väntar på att operera fingrar men minsann hade han inte sin klarinett med sig och hoppade in i bandet. Där han möttes av bl a Christer ”Åbbe” Åberg med sitt cajundragspel, Ullik Ehrenstråle med sin svängande fiol, swinglady Marie Valentin, trummisen Tobias Ember, Håkan Skytte med skedar och diverse rytmprylar och så hoppade min bordsgranne trubaduren Berndt Hammarlund in sedan han speciellt för ”Krutte” sjungit bl a Fred Åkerströms härliga Jag Ger Dig Min Morgon.

Krutte6.jpgDet blev en och annan glädjetår från Krutte under kvällen och självfallet tog han också sin med sitt munspel plats i mitten av gamla och nuvarande musikanter i Gruset och till avecen passade det förstås bra med Kaffe Utan Grädde.

Presentbordet dignade av godsaker och glädjespridaren Krutte är värd precis allting och lite till. Och så han har ju också sin Ulla!

Bilder: Tack, EVA NILSSON!

Tack, Ulf Rytterborg!

klistrad

RytterborgUlf Rytterborg är död. En av mina äldsta vänner, ja, rent av den äldste, inom såväl politiken som journalistiken. Ulf Rytterborg var nämligen i hög grad inblandad i mina yrkesval sedan jag tvingats lämna alla planer på att bli yrkesmilitär på grund av allergi (gudskelov!).

Studentexamen 1959 på S:t Petri (dåvarande Realskolan i Malmö)och sedan lumpen på Lv4 som i stället för 15 månader som befälselev blev tio månader som tio som malaj, en kortvarig sejour som volontär (eller vad det kallades) på Handelsbanken. Då föreslog Ulf Rytterborg, två år yngre än jag, att jag skulle komma till en ombudsmannakonferens med Unghögern på Visingsö. Ulf hade jag då känt i flera år sedan tiden med Konservativa Skolungdomsföreningen KS College i Malmö.
Jag åkte dit. Väl där fick jag omedelbart ta båten tillbaka till Gränna, ta en ombudsmannafolka där och köra till Jönköping och fylla en resväska med sprit. Blev på kuppen anställd som ombudsman för skolungdomarna i Stockholm. Så gick det till på den tiden.
Ulf Rytterborg var något av ett politiskt underbarn och kom tidigt med i Malmös kommunalfullmäktige. Han fick SDS-koncernens ägare familjen Wahlgrens öra och blev en av förgrundsfigurerna när Olof Wahlgren drog igång Medborgerlig Samling, MbS, inför valrörelsen 1964. Högern, Folkpartiet och Centern gjorde gemensam valrörelse i det som kallades Fyrstadskretsen. Då hade Rytterborg så att säga kallat igen. Det där med borgerlig samverkan tilltalade mig redan och plötsligt var jag ombudsman i Helsingborg inför valet. Jobbade med bl a Sten Sjöholm, stor boxningsmotståndare och kronofogdeman som kallades ”Jultomten” eftersom han gärna gav uppskov med indrivningar över julhelgen.
Valet blev en succé för MbS med riksdagsmandat för Sjöholm, Centerns Bertil Rubin (välkänd fotograf och inte minst stor IFK Malmö-patriot!) och Carl-Gösta Regnell, bankman från Lund. Efter valet flyttade jag till Malmö och satt som kanslichef för MbS i Malmö, hämtade min lön direkt från Olof Wahlgren. Men hade egentligen inte mycket att göra eftersom riksdagsmännen jobbade för sina respektive partier och MbS så att säga rann ut i sanden. I dag hade det aldrig fungerat med en tidning som blev så politiserad både på nyhets- och ledarplats som Kvällsposten var då. Fast – Aftonbladet, möjligen…
Olof Wahlgren var en visionär, men elakt var det många som tyckte att ”fel man fick rätt idé vid fel tidpunkt”. Det här var långt före Alliansens tid.
Men så var Ulf Rytterborg och jag ute och gjorde Malmö en kväll. Det hände då och då… Hamnade på sta’ns första nattklubb på Hotell Arkaden. Nattklubb då, 1965, betydde att restaurangen stängde kl. 22.00 och sedan öppnade igen en timme senare med enbart öl- och vinrättigheter och stängde vid ett-halvtvå-tiden. Tror jag det var.
Vi hamnade sedan hemma hos Ulf, som då bodde med sin mamma på Sergels väg. Med var bl a Thure Isacson, välkänd och fruktad fotbollsskribent som styrde Kvällspostens sportredaktion, även om det var Birger Buhre som var officiell sportchef. Hur det nu var så frågade Ulf Rytterborg nämnde Isacson om han inte hade ett jobb på sportredaktionen till mig, ”Kastensson är en jävel på hästar”, sa Ulf visst. Eftersom tidningens ordinarie hästsportskribent, Rune Andersson, göteborgare och tidigare allsvensk fotbollsmålvakt för Gais var sjuk, så blev svaret: ”Han kan komma på måndag morgon kl sex!”
Så upp i ottan och ut till Kvällsposten. Där satt Kajan Sandell och Leif Ström, båda i salig åminnelse, utan att veta någonting om vad Thure hade bestämt. Leif Ström undrade på sitt försynta sätt ”vem fan är du och vad fan vill du”? Jag sa, som det var, att Thure Isacson hade sagt åt mig att komma dit. Ström väckte Thure på morgonkulan hemma och fick svaret ”kom den dumme jäveln”. Jag var kvar i 21 år, så gick det också till på den tiden.
Ulf Rytterborg blev chefredaktör 1973, såg till så att upplagan blev all-time-high och passerade Sydsvenskan, drygt 118.000 i vardagsupplaga och 146.000 söndagar. Hed 25-procentig täckning i Malmöområdet och lokalredaktionen ända upp till Växjö.
Jag måste berätta en historia till om Ulf Rytterborg. Vi var både medlemmar i det illustra Sällskapet Ölhäfvarne, där en av medlemmarna var legendariske Claes Lindskog, bankdirektör för Skandinaviska Banken i Malmö. Stor vän med bl a Fritiof Nilsson Piraten. Jo, jag bor nu i samma hus som Piraten bodde under sina sista år, på Sergels väg 13B i Malmö. Utan att – förstås – kulturfientliga Malmö Kommun (eller Stad som man vill kalla sig) uppmärksammat det med en minnesplatta på huset.
Nåväl, Claes Lindskog hade inviterat Ulf och mig till en lunch i matsalen på stamlokuset Savoy någon gång, tror jag, i början av 80-talet.
Ulf och jag ville gärna ha en Pustaschnitzel, en legendarisk rätt på Savoy. Men bara i Grillen/Ölskänken… Vilket vi nogsamt upplystes om av en ung servitör i matsalen. Varpå vår värd Claes Lindskog bad att få tala med antingen Savoys ägare Lars Lendrop eller hans direktör Olle Bornefors, båda goda vänner till oss. Direktör Bornefors kom ilande och bankdirektören Lindskog, som utan tvekan varit en av Savoys absolut största kunder med sin bank, undrade om det verkligen kunde stämma. ”Naturligtvis inte”, svarade Bornefors och Ulf Rytterborg och jag fick vår Pustaschnitzel i matsalen. ”Jag är inte stark, men elak” kommenterade Claes Lindskog med ett litet leende.

Ulf Rytterborg lämnade Kvällsposten 1985 och se’n har det bara gått utför, för att inte säga åt h-e för både Sydsvenskan och allra mest för Kvällsposten – som började utförsbacken när man några år senare gick ihop med GT i Göteborg för att bilda iDag. Ulf blev chefredaktör och publisher för internationella veckomagasinet Tempus som han drev när han gick bort för kort tid sedan.
Kvällspostens själ försvann och den har man aldrig återfunnit. Nu är det väl bara en tidsfråga innan Bonnier och Expressen inser att det inte går att längre profitera på ett gammal fint tidningsnamn – Kvällsposten!

Jag är Ulf Rytterborg stor tack skyldig. Vila i frid gamle vän!

Bild. BERNE LUNDKVIST

Hur länge kan S och MP sitta kvar?

klistrad

Jag har inte förespråkat nyval i Sverige. Jag har nämligen inte trott på att det skulle bli bättre. Det tror jag egentligen fortfarande inte. Men frågan är trots allt ändå – är det inte dags för ett nyval? Hur länge ska egentligen Stefan Löfven kunna klamra sig kvar med tanke på alla de affärer av olika slag som kommer i stort sett slag i slag.

Hans samröre med miljöpartiklarna och deras dåliga omdöme krackelerar alltmer. Gustav Fridolins och Åsa Romsons uttalanden som stöd för sparkade bostadsministern Mehmet Kaplan var ovanligt korkade för att komma även från MP! Ett parti vars samröre med tveksamma muslimska representanter spridit sig långt utanför regeringskretsar.
Båda språkrören bör ha tappat allt förtroende som ministrar och beträffande Romson borde det ha föranlett Löfven att ge henne foten redan tidigare med tanke på alla grodor om Auschwitz och 11 september i New York som hon spritt omkring sig sedan hon inlett sin karriär som miljöminister med att använda giftig bottenfärg till sin båt. Hon blev visserligen av med eventuella befogenheter som ”vice statsminister” där plötsligt Margot Wallström dök upp. Vad hon nu har gjort för att förtjäna den posten efter sitt antisionistiska Palestinakramande som utrikesminister…
Nu senast är det Mona Sahlin som – igen! – ställt till det för sig och för sossarna! Hon ingår visserligen inte i regeringen men avgick hastigt och huxflux som nationell samordnare mot våldsbevakande extremism, därtill utsedd av regeringen, sedan hon skrivit ett falskt löneintyg till en privat livvakt – eller vad han nu var…? – så att denne kunde köpa en miljonlägenhet. Men hon får säkert en rejält tilltagen fallskärm trots en härva av lögner.
Till detta kommer ju den valhänt skötta flyktingfrågan som drogs igång redan under Fredrik Reinfeldts tid.
Jag skulle tro att det blivit regeringskris i de flesta västerländska länder med sådana här händelser i maktens korridorer?! Jag tror heller att det är slut med problemen för Löfven, när det nu faktiskt tycks finnas journalister som återupptagit sin uppgift och tagit sig ut ur det slutna PK-rummet.
Statsministern får också sin fiskar varma i Aftonbladet, där LO styr ledarsidan och V kultursidorna.
Så här skrev Aftonbladets politiske redaktör Lena Mellin efter 1 maj:

”Det är konstigt att Stefan Löfven inte lär sig.
När han ska nita Alliansen tar han hjälp av halvsanningar eller rena lögner.
Han borde kunna bättre.
…—
Säger saker som inte stämmer
Löfven tog självfallet tillfället i akt att hoppa på Alliansen. Det är inte en konst han behärskar.
Man brukar säga att lögner, personangrepp och höjd röst tillgrips när de egna argumenten tryter. Kan det vara så illa i Löfvens fall?
Han säger nämligen saker om sina motståndare som inte stämmer.
För det första är inte alternativet till en koalition mellan S och MP en ”blåbrun sörja”. Det kan vara en regering med enbart S, med S, V och MP eller till och med en som sträcker sig över blockgränsen.
Det är inte heller så att Moderaterna vill lagstifta om sänkta löner. De vill inte, läs noga, inte, lagstifta om sänkta ingångslöner och de vill inte sänka lönen för dem som redan har ett jobb.”

Lena Mellin har enligt min mening helt rätt avseende vilka nya regeringskonstellationer som kan bli aktuella. Frågan är om vi orkar vänta på valet 2018?! Att jag sedan har en känsla av att det kan finnas diverse skelett i garderoben även hos Allianspartierna är en annan historia…

 

 

Förändringskrav på ATG och ST – på tiden! – men hjälper det?

klistrad

I dag är det på nytt OnsdagXPress på Jägersro. V86 delat med Solvalla. Folk kommer att strömma till banan. Sådär en 7-800 personer om man räknar snällt med alla totofunktionärer, kuskar, tränare och stallpersonal…

Det här är det ultimata beviset på hur ST (Svensk Travsport) och ATG (AB Trav och Galopp) gemensamt gör för att avfolka banorna.
ST äger ATG till 90 procent. Galoppen äger 10 procent. Men staten har styrelsemajoriteten i ATG:s styrelse. ST:s styrelse utgörs av representanter för mellan- och småbanorna. Storbanorna Solvalla, Åby och Jägersro är utan styrelsefolk. Det här betyder enkelt uttryckt, att det är de mindre banorna som bestämmer och enbart ser till sitt eget bästa.
Nu har dock tio travsällskap reagerat. Solvalla, Åby och Jägersro skickade tillsammans med Färjestads, Gotlands, Sydöstra Sveriges, Sörmlands, Västergötlands, Örebros och Östergötlands travsällskap en motion med rubriken ”Vems är travsporten” till ST:s årsstämma för en vecka sedan.
I motionen skriver man bl a. ”Svensk Travsports styrelse och ledning nu och framöver tar det fulla ansvaret gentemot sina ägare och försvarar sportens värden för travbanorna i ATG.”
Jägersros ordförande Kerstin Peterson-Brodda sa vid årsstämman att ”vi har kommit i skymundan och är inte med i matchen när de stora besluten tas.”
Jägersros ordförande var rejält skarp i sitt inlägg på stämman: ”Ägarstrukturen är att travsällskapen och de aktivas organisationer äger Svensk Travsport som äger ATG som äger Kanal 75. Men maktstrukturen är precis tvärtom. Kanal 75 bestämmer över ATG som bestämmer över ST som bestämmer över de aktivas organisationer och travsällskapen, där de aktiva har större inflytande än travsällskapen!” Citat från Travronden.
Bra rutet, Kerstin!

I motionen står också beträffande lunchtravet, senareläggningen av V75 lördagar och V86-Xpress: ”Det är förändringar initierade av ATG, som fått negativa konsekvenser för banorna publika arrangemang. Vi upplever att Svenskt Travsport inte i tillräcklig omfattning försvarat sportens och banornas intressen i dessa beslut.”
Senkommet – men ord och inga visor!
Faktiskt fick man stämman att besluta om att ST:s styrelse tillsammans med tre representanter för travsällskapen bakom motionen omedelbart ska börja utarbeta förslag till hur kommunikationen ska bli bättre…”. Observera omedelbart, detta ska vara klart till Derbyhelgen första september på Jägersro!
ST:s ordförande Hans Ljungkvist fick erkänna att när det gällde besluten om V75 och V86 hade dessa skett på tjänstemannanivåerna. Vilket kan utläsas: ATG:s VD Hasse Skarplöth och han knähund, ST:s generalsekreterare Johan Lindberg.
Inom ST och ATG jublar man också över det kvartalsbokslut som nyligen presenterades: ”Har aldrig sett bättre ut”, utropar Johan Lindberg medan stortränaren och Lindbergpolaren Robert Bergh fyller på med ”Fantastiska siffror”.
Jaha.
Sanningen är att i årets första kvartal minskade vinsten från 71,7 miljoner 2015 till 58,3 miljoner. Dessutom delades till trav och galoppen ut 10 miljoner kronor mindre i år.
Utlandsspelet med nu indragna rabatter till storspelare minskade med 220 miljoner, säkert har en del av det nu kommit in i det svenska spelet i stället. Här är ökningen 169,2 miljoner, högst någonsin, och det är förstås detta som åstadkommer jubelorkanen från ATG, ST och en och annan med dem förbundna.
Man ser dock ingen som jublar över det faktum man faktiskt kan utläsa ur kvartalsbokslutet, att kostnaderna för ATG och Kanal 75 ökat med 56 miljoner!
Ur kvartalsrapporten kan man dock inte utläsa hur mycket den totalt misslyckade satsningen som storsponsor på ishockeyn och SHL kostat. Det mörkas fortfarande från både ATG och ST.
Anders Engman i Sydsvenskan avslutade en blogg efter årsstämman så här:
”Hans Ljungkvist pratade mycket om att han ”har en plan”. Lät som ”Sickan” i Jönssonligan under debatten.+ + + Hade kanske för stora förväntningar på debatten efter ST’s stämma, men den var väldigt tandlös. Svaren, formuleringarna och förhoppningarna kände vi sedan tidigare. Inte ett konkret besked. Synd.

Vågar man hoppas att det blir någon ändring på den toppstyrda behandlingen av travsporten med hjälp av den ovan omtalade motionen? Eller blir det som vanligt, att ATG och ST bestraffar ”de tios gäng”?!


Östen borde fått Piratenpriset!

klistrad

– Det är skamligt att Östen Warnerbring aldrig fick Piratenpriset!
Det sa Christer Borg på Malmös Teatermuseum på lördagen när han kåserade om Östen Warnerbring och spelade några av hans insjungningar.

Borg-ÖstenChrister Borg har rätt! Få artister och musiker har framfört så mycket av och för Fritiof Nilsson Piraten som Östen Warnerbring. Östen gick bort 2006. Han har nu fått en egen utställning på Teatermuséet och i höstas kom Christer Borg ut med en hyllad bok om Östen Med Rösten på Kira Förlag, som jag skrivit om tidigare. Han är nu en efterfrågad föredragshållare om Östen, som var en god vän till både Christer och mig.
Då brukar han spela Kivikspolka som handlar om Fritiof Nilsson Piraten. ”Det är den bästa låt som Östen Warnerbring framfört”, är Christer Borgs mening. Det var Arne ”Besökstid” Ericsson som skrev texten till musiken av Gustaf Egerstam och den framförde Östen första gången redan 1973 på Kronprinsen och den blev en av hans mest älskade. Min personliga favorit är Det var en lördag aften, den danska folkvisan som Warnerbring sjöng in med egen finstämd text om krigsslutet 1945 när ljusen tändes i Köpenhamn på andra sidan Öresund.
2003 gav Östen ut CD:n Piraten, Bombi Bitt och jag som blev hans sista.
Så det fanns verkligen tid för Fritiof Nilsson Piraten Sällskapet att ge Piratenpriset till Östen. Det gjorde man inte och även om jag själv är medlem i Piraten Sällskapet tycker jag det är väldigt, väldigt dåligt att han aldrig fick det här priset. Jag håller helt med Christer Borg.
Dessutom bor jag ju i samma trappuppgång på Sergels väg i Malmö som Piraten gjorde. Har jag nog skrivit någon gång tidigare. Borde förstås uppmärksammas med en minnesplatta på huset av Malmö Kommun. Det är nästan, men bara nästan, lika uselt som Piraten Sällskapets negligering av Östen Warnerbring.

Hade det varit nå’n stake i det här sällskapet hade man snabbt sett till att dela ut priset postumt till Östen Warnerbring. Han vore mer värd det här priset än några av dom som fått det. Det behöver man inte gå så långt tillbaka i tiden för att anse…

Untitled - 0 0Den här hänger hemma på en vägg. En EP-skiva i Skåneformat som Östen skickade till mig som ett tack för en uppvaktning. Östen Warnerbring gav ut den på Frituna med låtarna Jag Bor Vid Ett Rastställe, en av Östen tonsatt Hjalmar Gullberg-dikt samt Ka’l De’ Snöar och Törringelund, båda med text och musik av Östen.

Löfven ”en konflikträdd papegoja”!

klistrad

Det tog inte så lång tid. Men Stefan Löfven tvingades ändå att öppna falluckan för Mehmet Kaplan, den oduglige bostadsministern från MP, som umgicks i fel kretsar. Men det är ingen direkt merit för vår statsminister.

Jag ska citera Lena Mellin i Aftonbladet som ger en förklaring till vår statsministers räddhågade framträdande vid presskonferensen där han meddelade Kaplans avgång, att ”Kaplan begärt att få lämna regeringen”: ”Den mest sannolika förklaringen är att Miljöpartiet ligger illa till och att Mehmet Kaplan är mycket populär i sitt parti. Den kombinationen ledde till att Stefan Löfven lät som en konflikträdd papegoja. Och att språkrören hyllade den fine Kaplan.”
Fridolidolidolin och Dumson försökte överglänsa varandra i att hylla Kaplan. Fridolidolidolin ser ju inte bara ut som en fjortis, han har ett intellekt som ligger där nånstans också, om alla fjortisar ursäktar. Dumson går ju sedan tidigare utom toton, grodorna hoppar ur munnen på henne. Att tala om terrorhändelserna 11 september 2001 i New York som en ”olyckor” i ett morgonprogram i TV spädde bara på hånet mot en svensk minister som ännu en gång spreds över världen. Fridolidolidolin berättade att han jobbat ihop med den fine och av MP prisade Kaplan i 20 år. 32 år han idag – och han är alltså vår skolminister… Matematik var i alla fall inte hans bästa ämne. Heller.
Men Stefan Löfven är feg, feg, feg! Han vågar helt enkelt inte stöta sig med miljöpartiklarna som är med och ”styr” landet. En samling pinsamma, odugliga och totalt omdömeslösa ministrar.

Nog borde det finnas möjlighet att slänga ut MP ur regeringen och ombilda denna. Utan att det ska behöva bli nyval?! Och om inte – nyval! Omvärlden skrattar åt oss, Löfven!

Härliga musikantdagar på Tuppen och Teatermuséet – men fy för Malmö Stad!

klistrad

Jag har haft förmånen att lyssna till Anna-Mia Barwe och Sven Bjerstedt två dagar. Sämre sällskap kan man ha. Först hos Hot House på Tuppen fredag och i går när Teatermuseet invigde en utställning om Östen Warnerbring. I fredags blev jag dock jäkligt förbannad gällande Tuppen!

Nej. Det har inte med vare sig Barwe, Hot House eller Johnny Bengtsson som driver restaurangverksamheten på Tuppen. Det gäller Malmö kommun (eller Stad som man vill alla sig). Man vill i princip slänga ut de runt pensionärsföreningar liksom jazzföreningen Hot House so har sin hemvist där. Så kallade slutna föreningar ska inte längre vara välkomna. Föreningar som lever på medlemsavgifter och entréer ska väck! Allt ska vara gratis för alla!
I Sydsvenskan säger områdeschefen Emelie Wieslander:
”Vi kommer att storsatsa på Tuppen med fler aktiviteter som är gratis och publika… – aktiviteterna ska vara relevanta för fler, därför breddas målgruppen…- om man tittar på programmet är drygt 70 procent slutna eller avgiftsbelagda föreningsaktiviteter… – det innebär att inte stötta slutna föreningsverksamheter som inte kommer alla Malmöbor till gagn… – men vi vill samarbeta med de slutna föreningarna, vill de inte får de se sig omkring efter andra lokaliteter, vi kan inte förse dem gratis lokalhyra.”
Ett uttalat hot från en kommunal byråkratnolla mot bl a Seniornet och Hot House. Den senare föreningen har jag erfarenhet av. Jazzkvällar inte bara för medlemmar, men självfallet mot en avgift. Vem ska annars betala banden? Kommunen???
Dessutom kommer Johnny Bengtsson att sluta som krögare. Restaurangdriften ska övertas av ABF, men då utan rättigheter! En jazzklubb där du inte kan få en öl eller glas vin??? Hur jäkla korkad är den där människan Wieslander? Men det är väl så, att man i Malmö Stad tycker att äldre personer mår bättre av kaffe och kaka, kanske en lättöl om man är riktigt djärv…
Berörda klubbar kommer att ha ett möte med kommunansvariga den 21 april. Inte för att jag tror det blir någon ändring på beslutet att efter 30 år låta en av Malmös populäraste mötesplatser gå i graven. Den rödgröna politikermaffian har talat. Igen! Men jag hoppas alla berörda klubbar och enskilda överöser byråkraterna med protester!
Detta om detta…

Barwe TuppenJag blev i alla fall som vanligt på gott humör av Anna-Mia Barwe och hennes spelkamrater. Förutom Sven Bjerstedt med sin pianovirtuositet fanns på scenen Per Ekman bas, Jerker Heijkenskiöld bas och så ersatte Mattias Carlson på ett ypperligt sätt Dan Gisen Malmqvist på klarinett och sax. Gisen ska lägga fram näven under kniven för att operera ett ”klofinger”. Usch, det är besvärligt, jag har egen erfarenhet av det!
Vi fick förstås många exempel på Sven Bjerstedts härliga förskånskande av The American Songbook där en av mina favoriter Sweet Georgia Brown, nu Svitt, Jordi’ o Brun, inte saknades. En härlig kväll!

Anna-Mia - 0 0Anna-Mia och Sven inledde också öppningen av utställningen om Östen Warnerbring på Teatermuseet i Malmö. Anna-Mia och Sven tolkade bl a Östens När Malmö Doftade. En Sommarvind och Glöm Ej Bort Det Finns Rosor där det också blev allsång av de Malmöbor som samlats ute på Kompanigården inför öppningen.
Östens första fru Anita Warnerbring fanns på plats tillsammans med gemensamma sonen Jonas som med syskonen Niklas och Lena-Maria med Östenminnen hemifrån har varit teatermuséets bas Kjell Hansson stort behjälplig med att få en bred och väldigt fin och överskådlig utställning.

Anita WarnerbringAnita gladdes mycket åt den fina skyltningen av Östens och hennes gemensamma minnen, bilder, affischer, instrument (”alla barnen har fått var sitt”) i glasmonter och showkostymer som hon själv designat.
Anita berättade också för mig, att hennes favoritlåt med Östen är Som En Dröm – ”hans röst har aldrig varit bättre och den ger mig gåshud fortfarande”! – med den var Östen väl Sveriges representant i Eurovisionsschlagern 1967?!
Christer Borg, som nyligen kommit ut med en hyllad bok om Östen Warnerbring (Kira Förlag) inledde efter musiken med en kort betraktelse om Östen och eftersom den här utställningen delas med Ystads Teater fick också Thomas Lantz, chef för teatern, ordet.

Teatermuséets eldsjäl – en av dom! – Kjell Hansson gav en röd ros till musikanterna och hedersgästerna innan Anita Warnerbring tillsammans med Thomas Lantz ”klippte” bandet och gav oss alla tillträde till den lilla pärla på Kalendegatan i Malmö som det här muséet utgör.

Bilder: PETER KASTENSSON

Det tog två år att få bort henne…

klistrad

I april för två år sedan skrev jag i en blogg om trafiksituationen i Malmö nedanstående. Det är fortfarande aktuellt även om en av de ansvariga äntligen har fått foten.

Den 25 april 2014:
Gatudirektören i Malmö heter Kerstin Gustafsson. Det är hon som ansvarig för att kostnaderna för dom nya superbussarna som snart ska börja rulla från Rosengård till Västra Hamnen, i folkmun döpta till Bagdadexpressen, blivit 31 miljoner dyrare än projekterat! Tillsammans med bl a Karolina Skog, kommunalråd för ”framtidens trafik” från grönkålsmaffian (snacka om att sätta räven som hönsvakt!). Ordföranden i tekniska nämnden, sossen Milan Obradovic säger att ”det är oacceptabelt”. Halledudane då! Snacka om att ha koll…
Som av en händelse träffade jag senare i går tidigare gatudirektören Rolf Johnsson, pensionerad sedan ett par år. Jag ska inte här återge vad han tycker om sin efterträdare. Men han var minst sagt förvånad över missen från gatukontoret att man inte i anbudsförfarandet avseende den nya asfalteringen av superbussfilerna inte föranstaltat om att asfalteringen måste förstärkas och att förorenad mark måste åtgärdas. Plus att trafikljusen hade längre kablar än man räknat med. Bara dom här missarna ger en merkostnad på runt 15 miljoner!
Jag säger bara en sak – det var bättre på Rolf Johnssons tid! Och förutspår att Kerstin Gustafssons dagar är räknade som gatudirektör…”.
Detta alltså skrivet i april 2014.

rolf-jonsson

Jo, det var bättre på Rolf Johnssons tid! Bild: PETER KASTENSSON

Det har tagit sin tid. Men i mars i år fick Kerstin Gustafsson sparken. Men hon hann med att ställa till med många problem ytterligare. Hyrcyklarna i Malmö t ex. Man håller på att sätta upp cykelställ lite varstans i staden. Men ännu är inget klart. Upphandlingen har skötts felaktigt och OM det blir hyrcyklar eller VAR dessa kommer ifrån, det vet vi inte.
I dagarna har det också uppdagats grava felaktigheter gällande det som skulle bli en ”millenieskog” i Lindängen där man nu polisanmält bl a svartbygge av baracker och har hittat en åtta meter hög obelisk i granit som ”ingen” vet var den kommer ifrån. En härva av lögner har fått stadsrevisionen att be kommunstyrelsen att för andra gången pricka tekniska nämnden. Där ovan nämnde kommunalrådet Milan Obradovic (S) fortfarande är ordförande. Till SDS säger han på frågan om han kan sitta kvar som ordförande: ”Ja, jag hoppas att de kan ha det förtroendet för mig.”
Bullshit, säger jag. Han borde liksom Kertsin Gustafsson få en stor spark i arschlet, men så långe som partikollegan Katrin Stjernfeldt Jammeh styr den här staden tillsammans med miljöpartikeln Karolina Skog lär det knappast ske. Man brukar se till att ”ta hand om de sina”.
Apropå grönkålsmaffian så var bostadsministern Mehmet Kaplan i Malmö under gårdagen för att svara på frågor om den höstbudget som nyligen lagts av regeringen. Ungefär samtidigt avslöjar Expressen att Kaplan i somras deltog i en middag arrangerad av Turkiska Riksförbundet där även fascistsammanslutningen ”Grå Vargarna” från Turkiet deltog.
Fast det var ingenting som Kaplan brydde sig om. ”Det är låg journalistik att fråga om detta. Kungen har säkert varit på någon middag där även Bert Karlsson deltagit” kommenterade Mehmet Kaplan.
Apropå ”ta hand om de sina” så är Anders Sundström, nyligen tillsammans med VD sparkad ordförande i Swedbank, utredare för flygplatsen Brommas framtid. ”Bromma behövs inte, men Arlanda måste byggas ut, menar han.
Vilket får Lena Mellin, som jag faktiskt brukar uppskatta, i Aftonbladet att tycka: ”Det här är viktigt. För Stockholms som Sveriges ledande region. Och för hela landet. Vi vill bara undantagsvis flyga till Köpenhamn eller Helsingfors för att ta oss vidare ut i världen.”
Ur ett snävt nollåttaperspektiv, Stockholm ja… Men Sydsverige (läs Skåne) skiter man i och gör allt för att stänga ute Kastrup och kontinenten för.
… och i Financial Times gnäller vår statsminister:  ”Men vad som är är ännu mer surrealistiskt är att alla siffror går åt rätt håll, men bilden som allmänheten har är att landet är på väg åt fel håll. Det handlar inte bara om att de är oroliga över flyktingkrisen, det är som om allt går åt fel håll.”
Håhåjaja, Stefan Löfven. Jag vet inte om det är speciellt intelligent att gnälla över vårt lands väljare?!

Det är i alla fall just nu välgörande tyst från hans kumpaner Fridolidolidolin och Dumson.

 

i

Skönt att skriva av sig lite mög!

klistrad

Eftersom det framåt eftermiddagen/kvällningen väntar en lunch/middag med gode vännen Bosse Olsson – det är inte Jägers förrän i morgon – tänkte jag skriva av mig lite mög som snurrat i skallen ett tag. Försöka rensa ut. I den mån det låter sig göra.

Svensk Travsport, ST, har i ett styrelseprotokoll formulerat att man ska upprätta en ”Code of Conduct”, en uppförandekod för alla involverade i travet. Inte så märkligt egentligen, det finns inom de flesta idrotter. Dessutom finns det hos travtränarna ”Vårt Sätt” som mycket väl, enligt insatta, borde kunna ligga till grund för det som ST nu ska genomföra.
Det har på sina håll – även hos mig – tolkats som om man vill lägga någon form av munkavle på aktiva att t ex i pressen diskutera alla dumheter som kommit från ST (och ATG). Vi vet ju att Lutfi Kolgjini i Aftonbladet är mycket kritisk medan Robert Bergh i Expressen numera köper allt som kommer ut från Hästsportens Hus.
Att mycket i att det här utspelet kanske uppfattats felaktigt beror på att ST:s generalsekreterare Johan Lindberg är en riktig ”glappkäft” och gett sig in i att försöka uppfostra i vilka media en debatt bör drivas. Alltså samme Lindberg som tyckte det var ”trams” med kritiken mot ST (och ATG) när det nyligen var bestämt att i en del lopp skulle kuskarna köra i hockeytröjor från SHL-lagen. De som inte gjorde detta bötfälldes först med 300 kronor, sedan med 1.000 kronor. Varpå det plötsligt bestämdes att inga böter skulle utgå, detta sedan Lutfi Kolgjini hotat med att låta allt få en rättslig påföljd. Beslutet med hockeytröjor stred helt enkelt mot det reglemente som ST har.
… och då kallade glappkäftade Lindberg det plötsligt som ”trams”.
Någon självkritik finns det inte hos ST. Det värsta djurplågeri som i modern tid skett inom travet var för ett par år sedan då några unghästar under svåra plågor dog av syrebrist under en transport från Estland till Sverige. Detta sopades helt under mattan av ST sedan en åklagare lagt ner fallet utan att kunna hitta någon ansvarig. Därmed lät sig ST nöja, någon vidare utredning gjorde man inte, trots att man i reglementet mycket väl skulle kunna finna orsaker till möjliga bestraffningar.
En oberoende utredare av hur ST hanterat det hela (inte själva sakfrågan), Olle Sohlberg, kom med mycket skarp kritik mot ST i sin utredning hösten 2015. Han var faktiskt tillsatt av ST, men hans kritik har inte utmynnat i mycket mer än möjligtvis någon marginell förändring i det reglemente som finns. ST har agerat så oerhört fegt i det här fallet. Allt snack från det hållet om ”hästens väl” är oerhört cyniskt. Men ändå lär styrelsen omväljas när det inom kort stundar årsmöte.
En helt annan Lindberg, med förnamnet Anders, figurerar allt som oftast på Aftonbladets ledarsida. Så länge han nu får vara kvar… AB har alltmera fått göra något som kan liknas vid ”avbön”. I samma takt som Stefan Löfven gällande flyktingpolitiken kört över sina makthungriga och hycklande regeringskolleger i MP där man anser regeringsposterna viktigare än politiken, har även Aftonbladets ledarsida fått skifta position och en del personer som varit tongivande bakom PK-idealen fått lämna sina poster. Ledarsidans chef Karin Pettersson avslutar sin Ledare i dag:
I Sverige har Stefan Löfven fördömt SD som nyfascister. Inget fel med den analysen. Problemet är att bara att Social­demokraterna inte dragit några tydliga slutsatser av hur de själva måste förändras i detta nya politiska landskap.”
Karin Pettersson har svängt från ett ensidigt fördömande av SD som något man absolut inte bör ha något samröre med till att man nog i stället bör försöka bemöta deras politik. Allt i takt med att partiet växt till landets tredje största.
I mitt tycke är Anders Lindberg en fjant. Han lever kvar i den myt som också omhuldas av t ex Jan Guillou, en annan av AB:s krönikörer, och skrev nyligen att ”överklassen har alltid haft ett stråk av auktoritära och ickedemokratiska idéer”.
Han har tillsammans med Jan Guillou också hittat nya hatobjekt i förre Moderatledaren Ulf Adelsohn och hans hustru Lena Adelsohn Liljeroth, tidigare kulturminister i Alliansregeringen. Paret Adelsohn uttryckte i en intervju i Dagen Nyheter att ”media förtigit en del sanningar om invandringen av oro för att de skulle tolkas negativ av läsarna”. För detta har paret hudflängts i PK-media. Förstås, sanningen är inte accepterad även om den är väl känd!
Ulf Adelsohn skrev i ett genmäle i Expressen:
”Vi blev inbjudna till en diskussion i Studio 1 i Sveriges radio dit man också inbjudit en gästprofessor på JMK (journalistutbildningen), talande nog grundaren och partiledare i maoistiska norska Arbeidernas Kommunistparti, vilket dock inte nämndes. Sådana källor behöver ju inte ifrågasättas i vårt land. Lena har varit ordförande i Fryshuset i tio år, jag drev integration stenhårt som landshövding. Men ingen av oss blundar för att den stora invandringen också kan leda till problem. Men det får man inte säga.”
När det gäller TV är det så att Aftonbladets tidigare chefredaktör Jan Helin utsetts till ny programdirektör på SVT. I Studio 1 uttryckte han ”att paret var rov för en ideologi för vilken det är viktigt att måla ut medierna som en del av en konspiration som försöker påtvinga folket ett mångkulturellt samhälle”. Han nämnde också en medarbetare i Expressen i samma tongångar.
Att en chef i ett public service-företag uttrycker sig på det sättet inger i alla fall mig oro för hur det står till med objektiviteten hos SVT?!
Jag har också läst att Moderatledaren Anna Kinberg Batra uttalat sig om Lena Adelsohn Liljeroth. Apropå att förre kulturministern uttalat att hon faktiskt besökt sajten Avpixlat (kallad hatsajt). I Aftonbladet (naturligtvis) fick AKB den här frågan:
Vad skulle du säga om du hade en sådan kulturminister i en regering du ledde?
– Det skulle jag inte ha.
PK så det skvätter om det, men AKG är väl okunnig om att Lena Adelsohn Liljeroth under sin ministertid kämpade EMOT att medieföretag (eller vad man nu skall kalla det för) som Avpixlat skulle ha presstöd.
Men Anna Kinberg Batra är ingen statsministerkandidat i min bok. Lika lite som den nuvarande eller någon annan av dagens partiledare. Usch!

Så… nu ha jag skrivit av mig och kan gå till något mycket trevligare, lunchmiddagen med gamle vännen Bosse Olsson.

 

Inte PK kanske… men det finns trevliga saker också i världen

klistrad

Det är mitt i påsken och jag har inte bloggat på snart två veckor. Det har varken känts angeläget eller roligt. Det skulle bara bli patetiskt om jag gick in och försökte skriva om skräckhändelserna i Belgien och alla politiska kommentarer i olika media.

Patetiskt! Det överlåter jag åt andra utan självinsikt. Många sådana finns det.
Det är väl inte PK (politiskt korrekt) att ägna sig åt de små glädjeämnen som trots allt finns i vår hemska värld. Men det skiter jag i. Livet måste gå vidare.

Palladium slut 1I söndags firade Harry Arnold-sällskapet i Malmö 25-årsjubileum med en dubbelkonsert på Palladium. Mycket välbesökt båda föreställningarna. Kort sagt succé för det program som Roger Berg Big Band bjöd på tillsamman smed gästsolisterna Anna Pauline Andersson, Niklas Fredin och Filip Jers.
Vi blev mycket glada när det hela uppmärksammades oerhört positivt av Alexander Agrell i Sydsvenskan på det här viset:
Agrell recension SDS

För att inte  om Christer Nilsson i OrkesterJournalen:
Nilsson recension i OrkesterJournalen

Dessutom gav Jan Olsson, Jolson, mycket positiva omdömen i Skånska Dagbladet, men där lägger man tyvärr inte ut det på nätet för allmän beskådan.
Den som vill läsa ännu mer kan gå in på Harry Arnolds hemsida där jag själv skrivit i all ödmjukhet:
Harry Arnold

Roger BergTyvärr blir det ingen Harry Arnold-konsert med traditionell stipendieutdelning i Pildammarna i år. Malmö Sommarscen hade först gett Harry Arnold-sällskapet och Roger Berg Big Band ett datum som accepterats. När bandet engagerats och det också var klart att årets stipendiat blir Vivian Buczek – och att hon kunde komma! – fick man plötsligt återbud från Malmö Sommarscen som sa sig vilja förnya och gav ett ”storbandsdatum” till Amiralens Storband i stället. Vad som ligger bakom detta kan man bara spekulera om.
Men jag tar ett citat ut Christer Nilssons recension i OrkesterJournalen:
”Sedan i somras blev de utbytta redan under den traditionellt återkommande Harry Arnold-konserten (med stipendieutdelning) på Pildammarna mot  trumslagaren Roger Bergs storband. Det tror jag knappast någon kan motsätta sig. I alla fall inte då Bergs storband spelade ut hela sitt register med bländande som dynamiska melodislingor så man ibland fick ta europeiska konkurrenter i jämförelse.”
Men vi ska nog hitta ett annat festligt tillfälle för att dela ut Harry Arnold-stipendiet till Vivian Buczek och Stand By-stipendiaten, trombonisten Lars Ullberg, ung norrlänning som går på Skurups jazzlinje.

Jazz Five Björn IDetta om detta. I går skärtorsdag åkte jag till Köpenhamn som har helgdag med affärsstängning men numera med fart på kroglivet. Jag besökte Charlie Scott’s där Jazz Five spelade och man hade gästsolisten Björn Ingelstam med sin trumpet. Fullknökat hos Charlie, inte en sittplats så lång ögat nådde.
Mycket beroende på det strul som regeringen och andra politiker med god hjälp av Skånetrafiken och danska DSB (är det väl på danska sidan?) åstadkommit och gjorde att jag kom sent till Skindergade. Dessutom har man för att glädja oss höjt biljettpriset med JoJo-kort till Köpenhamn retur till 192 kronor (från 168 tror jag det var). Snyggt jobbat! En parentes…
Björn Ingelstam har ett speciellt – och svårerhållet – treårsvisum som tillåter honom pendla mellan Köpenhamn och New York, där han även får göra det han mest av allt vill, nämligen spela och sjunga. ”Som att åka buss ungefär”, sa Björn om att fara som en skottspole. Han får verkligen ligga i, för det är inte billigt med alla flygresor och boende i New York.
Han får offra för konsten, den här mästaren på trumpet som spelar all sorts jazz men aldrig ”glömmer” sin Louis Armstrong. Jazz Five, en ungdomlig sammanslutning som leds av saxofonisten Johan Bylling Lang som funnits i faktiskt 20 år, ”tager sit publikum til nutidens New Orleans og leverer et unikt show med funky 2nd line grooves, blues, shuffle og jazz’n’roll”, enligt sin hemsida:
Jazz Five

Populärt och drar också mycket – och dansanta! – ungdomar till spelningarna. Det har vi i stort sett misslyckats med på den här sidan Bron.

Veterinärer djurens beskyddare? Inte alla!

klistrad

I dag ska jag börja med att citera Bengt Adielsson i Expressen, en av få svenska hästsportjournalister, som inte är ”köpt” av ATG och/eller ST (travförbundet).

Bengt Adielsson skrev i går:

”Åbys ökände banveterinär Anders Bergqvist är i farten igen.
Han har anmält montéryttarinnan Jenny Brunzell till länsstyrelsen för en drivning på Åby. Det har nu gått till tingsrätten och Jenny Brunzell åtalas för djurplågeri alternativt brott mot djurskyddslagen.
Djurens vite riddare? Glöm det.
Vad det handlar om är att Bergqvist blev förnärmad när Brunzell talade om för honom vilken fjant har var. När han kom ner och anklagade henne efter loppet.
För att det var märken på hästen på bägge sidor. När hon bara drivit på en sida.
I sakfrågan?
– Jag besiktigade hästen efter loppet. Det fanns inte ett märke på honom och det står jag för, säger korrekte och mycket välrenommerade travtränaren Thomas Uhrberg.
Nu får väl någon ta itu med den föregivne djurvännen Bergqvist. Som gång på gång i sitt ämbete gör sig skyldig till myndighetsmissbruk.
I sammanhanget? Blir jag väldigt upprörd av en artikel på ST:s hemsida. Som okritiskt refererar de grundlösa anklagelserna mot Jenny Brunzell.”

Jag kan fortsätta med att citera Lutfi Kolgjini i Aftonbladet i dag, Jägersrotränaren, som – liksom ovan nämnde Jägersrokollegan Uhrberg – inte heller genom ekonomiska intressen är ”styrd av” ATG-ST:

”Det värsta av allt är att vårt eget förbund ST helt okritiskt har skrivit om ärendet. På det här sättet kan karriären förstöras för en ung tjej som brinner för sporten. Det är så jäkla tragiskt!
Vårt förbund och inkompetente jurist orkar inte kritiskt granska ärendet. Men skriva går bra. Åby har en av de mest kompetenta måldomarnämnderna. Om drivningen var av sådan art borde straffet vara därefter.
Nu fick Jenny Brunzell ett normalstraff för drivningen. En väsentlig fråga. Hur kan måldomarnämndens bedömning vara så annorlunda mot banveterinärens?”

Det handlar alltså om en ganska normal drivningsförseelse på Åby i ett montélopp nyligen. I ett lördagsprogram i radio P4 i dag på eftermiddagen fick Axevallas banveterinär Björn Sandgren kommentera frågan ur banveterinärens perspektiv. Banveterinärerna är tillsatta av Jordbruksverket för att tillvarata djurens intressen och han hade inga positiva saker att säga om travsporten och de drivningsregler som finns. Flera kuskar bötfälls varje dag för att överträda dessa regler, och det har han ju faktiskt rätt i. Men så länge man talar om ”normala drivningsförseelser” får vi dras med negativ uppmärksamhet och myndighetsmissbruk som Åbys banveterinär ägnar sig åt för att hämnas. Och bli omskriven…
Banveterinärerna slåss för att drivningsförseelser ska bestraffas med diskvalifikation av hästen. Ja, varför inte?! Även om det då kan finnas en motsättning mellan att totalisatorresultatet måste kvarstå, men att en diskvalifikation i efterhand kan ta bort hästen som vinnare och inga prispengar betalas ut! Jag har faktiskt ingen svårighet med den saken. Kuskar och ryttare är inte så obegåvade att man inte snabbt kan anpassa sig.
För inte vill vi väl ha den norska modellen där körspön är förbjudna?!
Men vi har ett travförbund som sväljer mygg och silar kameler och inte klarade av att sköta det mest flagranta fallet vi haft av djurplågeri inom sporten för ett par år sedan. Fyra hästar plågades svårt, transporterades med andra och dog under vägen från Estland till Sverige. En svensk tränare hade ansvar för hästarna som stod på hans träningslista utan att bestraffas, en aktiv från Estland begåvades sedan med svensk tränarlicens. Djurplågeri? Inte om man får tro ST som lät det bero och fallet gick aldrig till domstol! Ingen veterinär brydde sig heller!

Förtroende för småbanestyrda ST och dess tjänstemannavälde med Bagdad Bob, eller Predikanten som Kolgjini säger, för att inte tala om han som lär vara jurist, i spetsen? Njae…

PS. Undrar var det fantastiska positioneringssystemet tog vägen i V75 Direkt??? Eller det kanske bara var ett gratisprov…

 

 

Varav hjärtat är fullt… Svend Asmussen!

klistrad

Det här är ett långt inlägg. En del har kanske läst valda delar av det på Harry Arnold-sällskapets hemsida. Men den som inte orkar behöva ju inte fortsätta. Men varav hjärtat är fullt…

Det har väl inte undgått någon normalt jazzintresserad att en legendar, en av de allra största, inom jazzen fyller 100 år på söndag. Svend Asmussen, den virtuose danske violinisten.

Jag har ett litet förhållande till Svend. Min mor berättade nämligen när hon varit på någon jubileumstillställning hemma i Köpenhamn. Valby Strömpefabrik A/S där min morfar Vilhelm var en av ägarna hade haft stor fest. Hur många år den av Vilhelm delägda firman, där han var VD, fyllde, vte jag inte. Han dog 1952 och det bör ha varit några år tidigare. Men min mor Karen hade nämligen på den här festen träffat Svend Asmussen som varit där och spelat med sin orkester, och jag tyckte det var stort. Jag visste nämligen mycket väl hur stor Svend Asmussen var hemma i Danmark redan när jag var runt tio år gammal.
Jag skulle gissa, att det var ungefär då, den här versionen On The Sunny Side Of The Street spelades in, finns i Sveriges Televisions filmarkiv:
On The Sunny Side

Svend Asmussen hade då ett riktigt showband med bl a festlige trummisen Erik ”Frederik” Frederiksen, Kjeld Bonfils på vibrafon och nog tycker jag det ser ut som Ulrik Neumann på gitarr, men det kan också vara Svend Hauberg som även spelade trumpet.
Svend Asmussen blev riktigt stor i Sverige när han lierade sig med Alice Babs och Ulrik Neumann i fantastiskt musikaliska showtrion Swe-Danes med massor av utsålda hus på Berns i Stockholm under åren 1958-61 och gästspelade också om jag minns rätt på Coconut Grove i Los Angeles. Var man inte också på Kronprinsen i Malmö?
Svend Asmussen spelade också med de stora jazznamnen. Min favorit som jazzviolinist Stuff Smith, som var något av en idol för Svend Asmussen och de spelade tillsammans under en tid runt 1965 då Stuff Smith bodde i Köpenhamn. Svend spelade också med Duke Ellington och här är ett långt inslag från Tivoli i Köpenhamn då han gjorde ett gästuppträdande med Benny Goodman. Ha tyvärr inte årtalet, men det bör ha varit mitten av 80-talet och jag tror inspelningen är gjord på jazzklubben Slukefter som inte finns mer. Scrolla fram till 29 minuter in i inslaget och fyra minuter senare ger Benny Goodman och Svend Asmussen en ruggigt svängig improvisation över After You’ve Gone:
Benny Goodman-Svend Asmussen

Det har varit några ”Svend A-tillställningar” senaste tiden. Vid Harry Arnold-sällskapets årsmöte spelade violinisten Anders Frostin, klassiskt skolad och Rikspelman tillsammans med trumpetaren Mårten Lundgren, pianisten John Venkiah, basisten Simon Petersson och trummisen Roger Berg och med Mimi Terris sång, och självfallet blev det en del Svend Asmussen.
Has 0Man spelade dock inte den här låten, som var Svend Asmussens signaturmelodi:

Svend Asmussens signatur June Night

Den kom i stället, självfallet vid en konsert på söndagen som jag också hade glädjen att bevista.

Svend-hyllning.låg

Jag hoppas verkligen att Svend Asmussen får en videoupptagning av minneskonserten som utspann sig i Vellinges Konsertsal på hans 100-årsdag den 28 februari. För mera respektfullt, musikaliskt, artistiskt elegant och roligt kan det inte göras. Det Ulla & Mikael Neumann bjöd på tillsammans med violinisten Anders Frostin, gitarristen Johan Pihleke och basisten Janne Carlsson var så oerhört uppskattat av den med 250 personen knökfulla om än inte speciellt bekväma salongen. 100 minuter för 100 kronor i ett härligt tempo!

Konserten inleddes som musikanterna vid Harry Arnold-sällskapet på onsdagen både inledde och avslutade, med Scandinavian Shuffle. Fast här fick vi hela versionen innan Anders Frostin gav oss Svend Asmussens välkända signatur June Night.
I scenens fond växlade bilder på Svend Asmussen och några av de andra världsmusiker han spelat samman med. Fats Waller, Stepháne Grapelli, Börge Rosenbaum (Victor Borge) och förstås Ulrik Neumann och Alice Babs. Mikael Neumann berättade att Svend själv ansåg att tiden med Swe-Danes var den roligaste och höjdpunkten under hans långa karriär.

Pihleke-Ulla-Mikael.låg
Nu kom pärlorna ur hans repertoar på rad. Sweet Georgia Brown i rejält upptempo, Fats Wallers Ain’t Misbehavin’ med Ulla Neumann som, trots halsproblem, gav en bluesig ursprungsversion från musikalen. Så’na triviala problem som lite halsrosslighet stör inte ett fullfjädrat proffs och är det egentligen inte alltför sällan vi får höra Ulrik Neumanns ”äldsta barn” (som hon uttryckte det själv i lite kärleksfullt syskongnabb med Mikael) i sådana här sammanhang?!
Mikael Neumann i en rolig gammal raspig stenkakeversion av My Blue Heaven, lite filmmusik från Kispus, Side By Side, Dinah och Ulrik Neumanns gamla örhänge Kärleksvals, variationen var stor.

Anders Frostin låg
Anders Frostin och hans violin var förstås en viktig komponent i konserten. Vi fick baktaktshärliga Hambo Om Bakfoten med utsökt samspel med Johan Pihlekes gitarr och Janne Karlssons bas och liksom på Harry Arnold-aftonen Det Snöar från Svend Asmussens samarbete med Jan Johansson i Jazz På Ungerska.
Till sist – och inte minst – en portion Swe-Danes med bl a ”blupblupblup-diggediggedo”/At A Georgia Camp Meeting och nynnvänliga Gunga I En Hammock.
Den som missade den här konserten gör klokt i att beställa biljetter redan nu till reprisen i höst. Den 23 oktober är man tillbaka i Vellinge med hyllningen till Svend Asmussen, som firade sin 100-årsdag i Sarasota, Florida.
Må vingarna bära en video till honom från hans goda vänner Mikael och Ulla Neumann!

Text: PETER KASTENSSON
Färgbilden: ULF STJERNBO
Svartvita bilder: BO I
NGVAR SVENSSON

 

Vilken fest med ”tjocka släkten” – och andra!

klistrad

Jag har – förstås! – inte glömt den stora FESTEN förra veckan, då jag hade glädjen att träffa delar av ”tjocka släkten”. Jag har inte för vana att ”hänga ut” min familj och ska så heller inte göra här. Men…

… det ar ju så att min favoritsysterdotter, som ärligt talat också är den enda jag har, Pernilla Amort-Karyd firade 50 år (ni förstår hur jäkla gammal jag då är…) förra lördagen. Hon firades då på Luftkastellet av ett 70-tal vänner från bl a Schweiz, London och himmavid som fick avnjuta en överdådig buffé från Sularpsfarmen i Södra Sandby. Libanesiskt-turkiskt som presenterades av Nabil Fakhro, som är ett fint bevis hur någon från Rosengård inte behöver heta Zlatan Ibrahimovic – utan alla jämförelser i övrigt! – för att lyckas i Sverige!
Pernilla hyllades i flera tal och många tårar framkallade hennes mor, min syster Marianne Karyd, när hon framförde hur stolt hon var över sin dotter som haft tidvis många svåra år fram till den lycka hon i dag kan känna tillsammans med sina barn Tim och Amanda Amort-Karyd. Det var för övrigt Amanda som framkallade det sista livstecknet från sin mormor, alltså min mor,  då hon som baby lades på hennes bröst och mormor sa ”Amanda” innan hon somnade in några dagar senare 1997.
Pernilla driver i dag ett skyddat specialboende för kvinnor som haft problem och kanske misshandlats sedan hon efter 25 år i Schweiz flyttade hem med sina barn för flera år sedan.
Nog sagt om detta och det var en överdådig fest som bjöds tillsammans med många vänner och jag bjuder här på några bilder tagna av Andreas Åberg/mittbröllop.se.

Tim-Pernilla-AmandaPernilla tillsammans med barnen Tim 21 och Amanda 18.

Marianne-Marianne-Peter-Ulla BrittLilla jag tillsammans med min syster Marianne Karyd och hennes man Urban Skoglund och till höger Pernillas faster Ulla-Britt Karyd som går i spänd förväntat på att hennes och barnen Martins och Ninas skapelse i Annabostäder, Saluhallen ska öppnas i höst vid Malmö Live.
PS! Efter att ha tittat på bilden har jag nu skrivit på för Fitness24seven för att återskapa något av mina forna glans (?). 99 spänn i månaden dagtid för oss panchisar! Nu jäklar…

Graaf-KarydSyster Mariannes yngste son och Pernillas bror Peter – som var trespråkig (minst) och rolig toastmaster – tillsammans med sin hustru Hannah Graaf-Karyd.

Göran-Eva-VictorMin yngste bror Bosse tillsammans med hustru Eva Veslie-Kastensson och Bosses äldste son Victor.

Fest 3Det blev bättre framåt natten… Festföremålet med två av sin morbröder.

Därmed slut på avdelningen ”tjocka släkten-krönikan”!

 

 

Tårar av sorg och glädje

klistrad

Det har varit några omtumlande dagar. Tårar av sorg och av glädje. Det känns fel att skriva om båda händelserna i samma blogg. Min vän Stefan ”Polis” Wihlborgs sorgliga bortgång. Min kära systerdotter Pernilla Amort-Karyds 50-årsdag så otroligt glädjefylld, jag återkommer.

Jag kan inte skriva bättre om Stefans ”Polis” bortgång än vad hans son Sebastian gjort på Facebook till sina vänner. Sebastian studerar vid The American Academy of Dramatic Arts i New York. Jag vet att Stefan var mycket stolt över Sebastian och hans yrkesval. Sebastian har skrivit det här och jag vill inte ge mig på att översätta:

”On February 12th you closed your eyes and fell asleep for the very last time. I’ve been going around since then, thinking about what I want to say to you. There was simply not enough time with you on earth. It’s been a rough ride but I think it’s important to tell you that you were and will always be my best friend.

Life is not fair and it certainly wasn’t fair to you. The last couple of days I’ve been thinking about how I feel about you passing on and understand now that I’m happy that you’re finally free. Free from the chains that held you down and kept you from living the life you deserved. That being said, it hasn’t been all bad. I remember laughs and stories about trips you took and the complex love we had for each other. I would often get stopped on the street by people I’ve never met, who asked me if my father was Stefan Wihlborg. I’m proud to say that we are so alike and I’m happy to be your son.

You were a father that was so proud of me and never thought twice about telling me that you were. You were a father who shined every time someone mentioned my name, who told everyone about me and found joy in sharing the smallest things with me. You would call me and tell me stories I had heard 100 times before and you knew that you had done so — but it didn’t matter. The last couple of years we were so far apart and you never needed an excuse to talk to me. Your name was Stefan and among some of your friends your nickname was Stiff. You weren’t stiff — you were the warmest and the most wonderful man I have ever met. You didn’t want us to suffer and you didn’t want us to feel bad for you. You knew this was coming but you saw it as more important that we enjoyed the last time together here on earth.

I have had long talks with mom and Mona. I have explained to Ewa and some other people who were dear to you, what I will do now. I know that you loved me endlessly for the choices I made and the dream I followed. You would hate me forever if I gave up and especially if I gave up on the craft. I decided that I will not go home right now. You and I can be together later and talk, laugh and cry about times that were. People live and people die. The only way we can make someone immortal is by making them live through us. In my case I will let you live through my art. The first time I played that awful recorder in church you cried. You never stopped crying. Those proud tears were shed through the first time I sang for you, Hair, Spring Awakening and every time we talked about those moments. People often remember their loved ones laughing. The moments I will cherish forever is the moments that you cried — because I know that there weren’t many and I know that those tears came from the deep love you had for me. I’m doing all this for you, dad.

Your uncle Göte always said that when he passed, that he would sit up high on a cumulus cloud and look down on us. I know that you’re up there with him now — looking down on us — laughing and crying about all the foolish things we do down here.

The puddles of tears around my apartment will dry, but you will never be forgotten. You will always be my best friend. I will love you forever. Rest in peace.”
– Your dear son Sebastian

Sebastians kärlek till sin far och i likhet med mig ni kanske fäller en tår. Mina tankar också till hustru Mona Sigbritt och yngre barnen Nils och Elin uppe i Dalarna. Begravningsakt fredag 11 mars på Mellersta Kyrkogården kl 11.00.

 

 

 

Det finns trevligare saker än politik att ägna tiden åt!

klistrad

Lite tankar runt midnatt när den i år långa månaden februari passerat hälften, 14,5 dagar. John Blund har övergivit mig, annars finns det någon som tycker  att jag gör mig bäst när jag sover. Eller hur det nu var den förträfflige jazzmusikern Björn Franzén uttryckte sig…

Så läste jag Gunnar Bernstrups blogg om Pojkminister Fridolf Friddulin, alltså vår skolminister Fridolidolin som lovade att reformera skolan på 100 dagar, men som inte gjort ett jäkla dugg sedan han fick sin taburett som han bundit fast sig vid – som partiledarkollegan Dumson. Ni vet hon som gett krokodiltårarna ett ansikte i TV, liksom en som heter Anna Book. Fast hon kan i alla fall sjunga. Väl…?
Men jag orkar inte ödsla mer kraft på grönkålsmaffian och deras hycklande företrädare. Inte heller på att vår statsminister snart sagt vid varje tillfälle han reser runt i världen – som tycks vara hans huvuduppgift – på ett utsökt sätt representerar ”die dumme Schweden”. Ursäkta om böjningen kanske är fel, min utrikiska är inte mycket bättre än statsministerns…
Det kanske är fel att försöka vara ironisk i det allvarliga läge vårt land befinner sig i, med en rikspolischef som erkänner att han inte har kontroll och med mord och misshandel snart varje dag i asylboenden och som mörkas av polisen med stor hjälp av Dagens Nyheter (främst).

Nä, jag ser fram emot en vecka med ett möjligt besök på Charlie Scotts i Köpenhamn med Olivier Franc Quintet från Paris. Dessutom är det danska Peruna Jazzband på Hot House och Tuppen fredag, ett klassiskt New Orleansband från Köpenhamn.
Alldeles definitivt avslutas veckan med en hejdundrande fest på Luftkastellet på lördag när min favoritsysterdotter (jag har i och för sig bara en…) Pernilla fyller 50. Jag har provet smokingen och om jag pressar lite kan jag få plats i den.
Nästa veckan blir det mycket Svend Asmussen, den levande legenden, som fyller 100 år den 28 februari. Först vid Harry Arnold-sällskapets årsmöte den 24e, när violinister Anders Frostin anger tonen i Svends signatur June Night (skulle jag tro). Tillsammans med Mårten Lundgren trumpet, Simon Petersson bas, John Venkiah piano och Roger Berg trummor plus, inte minst, eminenta sångfågeln Mimi Terris.

12729174_10205269175438822_8151704496999936671_nMera Svend Asmussen blir det sedan i Vellinge Konserthus på själva födelsedagen söndag när syskonen Ulla och Mikael Neumann med Anders Frostin igen, Johan Pihleke och kompmusiker ger en hyllning till Svend Asmussen.

Nu skiter jag i John Blund. Jag somnar på egen hand. Hoppas jag.

SHL-striden i travet – hur kunde det bli så här?

klistrad

Striden om hockeytröjorna inom travet har inte avtagit. En av våra största inom travsporten, Björn Goop, menar att ”väx upp”, riktat till de lärlingar som vägrat att sätta på sig hockeytröjorna och för detta dömts till böter av travförbundet, ST.

Grunden är att ATG träffat ett sponsoravtal med SHL, Svenska Hockeyligan, som får ett antal, ganska många så vitt jag vet, miljoner. I avtalet ingår bland annat att travkuskarna ska köra i SHL-lagens klubbtröjor i ett V75-lopp under några månader framåt.
V75 är travets skyltfönster. De stora namnen syns i V75-loppen varje vecka. De flesta, både proffs och lärlingar, har sina egna sponsorer. När det gäller lärlingarna är det inte så ofta dessa sponsorer kan synas i travets elitserie i TV i samband med V75 lördagar.
Det är naturligtvis lätt för Björn Goop som en av landets största, framgångsrika och mest exponerade att göra sin stämma hörd och ryta till mot lärlingarna. Stall Goop är för övrigt inte kända för att särskilt ofta ge lärlingarna chansen köra lopp, men så är ju deras upplägg och ingen kan klaga på framgångarna.
På lördag har man lagt SHL-loppet som V75-Mästaren. Det vill säga att då ska de kuskar som vann flest V75-lopp 2015 göra upp i en traditionell kuskmatch. Det är mycket prestige i det här loppet. Men nu marginaliserar ST – och ATG! – det här loppet och anonymiserar kuskarna som inte ska få köra i sina ordinarie dresser.
Den här striden är inte kuskarnas fel. Det är helt och hållet ST, och ATG, som vållat diskussionerna genom sin totala brist på transparens och sitt enväldiga handlande. Man har över huvudet på de aktiva bara bestämt, att så här ska det vara. Utan någon som helst hänsyn till de kontrakt kuskarna har med sina egna sponsorer.
Det påpekas från sina håll, att det ju finns kuskar som kör en del hästar i hästägardresser. En helt annan sak. Detta vet deras sponsorer, att ibland får de stora namnen, ja till och med Björn Goop (Mr J.P.!), sätta på sig en dress från en hästägare. Men nu kommer det plötslig ett dekret från ST (och ATG) om att nu ska ni köra de här loppen i ishockeytröjor!
Gör man inte detta blir det böter. Man började med 300 kronor som det normalt kostar att inte ha rätt körsvensdress. Men visade snabbt sitt fula pamptryne och höjde till 1.000 kronor när två lärlingar körde i sina egna dresser i det första loppet. Den ena, duktige Rommelärlingen Oskar J Andersson, vann loppet. Precis som Marc Elias, nu hos Marcus Lindgren i Halmstad, gjorde på Jägersro senast i sin egen dress.
Vad som händer på lördag vet jag inte. Om någon av de stora namn som finns med vågar trotsa pamparna?
Det kan sägas, att det här är en strid i sandlådan. Men det är också ett bevis på att ”fotfolket” börjar reagera på pampfasonerna från ST (och ATG). Man ska bara stå där med mössan i hand och acceptera vad feodalherrarna bestämmer. Utan att veta.
Utan att veta… hur mycket av travets pengar som går till SHL. Vad får travet tillbaka av miljonerna? För mig, och många med mig, verkar det som om ishockeyn inte ger mycket åter mer än någon ynka tekningscirkel på isen. I stället borde väl egentligen SHL-lagen i någon match spela med en tränares dress, till exempel Malmö Redhawks i Lutfi Kolgjinis?
Transparensen från ST (och ATG) är i stort sett helt obefintlig. Man talar om affärsuppgörelser som ska hemlighållas. Vad kostar den lyxiga TV-studion man byggt upp i Värtahamnen i Stockholm? Vad kostar TV-sändningarna med alla personer som är inblandade? Jo, jag vet att TV är en nödvändighet och ofta gör man också bra reklamprogram för travet. Även om man inte ska jämföra det med journalistik…
Jag skriver medvetet ”och ATG” ovan. Det är enligt min mening så att ST och dess högste chef Johan Lindberg (och därmed hans underlydande) ofta sitter i knäet på ATG. Liknelsen med Bagdad Bob är inte oförtjänt.
Enkelt uttryckt är det ST (och galoppen till 10 procent) som äger ATG. ST har sin grund i landets 33 travsällskap, 41 travklubbar och så finns det nio basorganisationer för tränare, amatörer, uppfödare, kallblod och några andra. Det är inte så att man därifrån ryter till och även om det på sina håll jäser i leden så har kan hittills snällt fogat i vad överheten bestämmer. Risken för bestraffningar i form av försämrade villkor är annars överhängande…
Det kan ju också påpekas att landets tre största banor, Solvalla, Åby och Jägersro, inte finns representerade vare sig i ST:s eller ATG: styrelse och därmed också ofta missgynnas. Solvalla har man bortsett från Elitloppet i princip dödat. Jägersro har tappat tävlingsdagar i år. Till exempel den extra V75-tisdagen med de intressanta Derbyuttagningarna, som i år förlänats kallblod på Dannero!!! Mot sådana beslut kämpar Jägersros tjänstemän förgäves.
Storbanorna har heller inte längre en fast tävlingsdag längre. Solvalla nästan aldrig på grund av V86 som ska delas med Åby, Jägersro och Bergsåker (jag räknar inte fredagseftermiddagarna). Jägersro fick nöja sig med fem lunchlopp på tisdagen.

Jag älskar travsport. Men måste avsluta med en enkel fråga – hur har det kunnat bli så här?