Här är det tomt numera

klistrad

Hot House tomt2016 års Malmöfestival är över. På platsen ovan finns det inget tält längre. Där stod Hot House Jazztält som försvann för tre år sedan.
Då tyckte en festivalgeneral vid namn Pella Ström som sedan hon fått sparken som PR-chef för Malmö Stadsteater befordrades till högsta basen för Malmöfestivalen. Totalt oduglig här också men sossarna tar hand om de sina.
Hon tyckte att Hot House-medlemmarna och de som besökte Jazztältet var för gamla. En ren åldersdiskriminering som dåvarande högsta hönset i Malmö. sossebasen Ilmar Reepalu köpte rakt av.
Här blev ett ungdomstält som i stort sett inte drog en människa under två år. I år var det borta och Södertull mitt emot Swingtältet stod tomt.
Men nu är det som det är. Vad madamen Ström gör nu vet jag inte. Det ryktades om att hon låg bakom att dom stora fälttävlanstävlingarna på Limhamnsfältet försvann. Kan jag mycket väl tänka mig men förhoppningvis är hon nu förvisad till en källare på Stadshuset där hon kan sitta och vända papper och inte döda fler festligheter för Malmö invånare. Jag ovar att aldrig mera nämna hennes namn i min blogg.
Jag hade tänkt att skriva lite om festivalen och musiken i Swing- och Bluestälten. Men det har jag gjort på Harry Arnold Sällskapets hemsida ganska utförligt och jag gör det enkelt för mig.
Kolla in

http://harryarnold.se/

Klicka in på Swinging News!

Bild: PETER KASTENSSON

Gruset-spelning med sorgkant

klistrad

GrusetGrus I Dojjan underhöll på Bullen i går kväll och spelar traditionellt på sitt 30e år eller nå’t sånt på invigningen av Malmö-Festivalen vid kräftskivan på Stortorget i kväll. Men det är spelningar med sorgkant. Tore Persson gick bort natten till i går.

Tore Persson, gitarristen, kan väl hänföras till ”Original-Gruset”, läkare och sedan många år bosatt i Stockholm. Han skulle gästspelat med Grus i Dojjan såväl på Bullen som på Stortorget. Grusetbasen Krutte Hedberg hade svårt att hålla rösten i styr när han tillsammans med bandet valde att spela finska Messi Marsch (ursäkta om jag uppfattat namnet fel) som en hyllning till Tore P.
Krutte3.jpgJag kan inte berömma mig av att närmare ha känt Tore P. själv mer än att jag träffat honom vid några tillfällen i samband med Gruset-spelningar. Som jag förstår det en man med ett stort hjärta.
Jag fick dock en härlig pratstund med honom när Krutte nyligen firade sin 75-årsdag på Siriusorden i Svedala. Då massor av gamla Gruset-musikanter ställde upp. Det var inte så länge sedan och någon kanske ihåg att jag skrev följande i min blogg efter firandet:

”Jag räknade ett tag till nio, eller var det tio, från gamla och nya gruset på scen vid ett tillfälle. Jag fångades speciellt av Tore Persson som på originalspråk från trakterna av Höör reciterade bygdediktaren Daniel Rydsjö. Minns inte vad dikten hette, men den utmynnade i en duett mellan Tore och nuvarande Gruset-medlemmen Peter Clemmedson i Edvard Perssons gamla slagnummer Om Lindberg Kommer som Edvard skrev tillsammans med Arvid Richter om Charles Lindbergs Atlantflygning.
Daniel Rydsjös dikt påminde mig nämligen om en annan traktens bygdediktare Nils Ludvig Olsson. Jag hörde Nils Ludvig ”live” när han läste Di Fåste Fjeden (De Första Stegen) på en avslutningsfest på en lanthushållningsskola i Hörby (eller var det Höör) där min kära syster gick i slutet av 50-talet (var det väl?). Di Fåste Fjeden spelades för övrigt in av Peps Blodsband på sin tid.”

Tore P. kände förstås till Nils Ludvig och hans bygdemålsdikter och han syns på bilden ovan tillsammans med Peter Clemmedson. Frid över Tore Perssons minne, jag är glad över att jag fått träffa honom.
Ikväll träffas alltså Grus I Dojjan på Stortorget kl. 19.00 och två timmar. Med gamla och nya ”Grusare” – Krutte, Peter Clemmedson, fabulöse banjospelaren Jesper Lindberg, Ullik Ehrenstråle med sin fiol och flera andra. Säkert blir det någon gästspelare också, jag skulle gissa att Gisen Malmquist kommer med sin klarinett för ett och annat nummer.

Själv inleder jag festivalen – i avsaknad av klassiska Hot House-tältet som revs av kommunen för ett par år sedan – i Swingtältet där Roger Berg Explosion med Roger’s Sisters spelar upp kl. 15.00.

Sisters

SDS svarar: ”Borde ställt kritiska frågor”

klistrad

I min förra blogg berättade jag om att jag skickat ett mejl till Sydsvenskans ansvariga utgivare Pia Rehnquist i anledning av artiklar om en knarklangare som sökt nåd. Jag har nu fått ett svar.

Jag publicerar mitt mejl här igen:

 ”Hej,
Jag vet att ni i princip struntar i mina klagomål. Men nu kan jag inte hålla tyst!
Vad är er mening med den fruktansvärda socialpornografi som SDS publicerar när man låter en person som Erdogan Saikaya bli huvudfigur i stora reportage. En mycket stor knarkhandlare! Varför är det synd om honom??? Om jag är korrekt underrättad har han dessutom dubbla domar på sig?! Varför ska han beviljas nåd??? Hur många människor, de flesta unga, har han tagit livet av genom sina hänsynslösa knarkaffärer???
Inte med en rad har ni ställt den frågan i reportagen! Det är en beklämmande och vettlös journalistik och jag är övertygad om att den bidrar till att det går än mer och snabbare utför för SDS/HD. Jag kan inte säga att jag beklagar detta.
Skäms, skäms, skäms!”

På måndagen kom ett svar från Pia Rehnquist, sålunda lydande:

”Hej Peter,
Tack för att du hör av dig med din kritik. Tvärtemot vad du tycks tro uppskattar jag att ni läsare hör av er, hur ska vi annars kunna förändra sådant som ni inte uppskattar.
Texten du är missnöjd med syftar till att belysa en möjlighet till nåd som alla fångar i svenska fängelser har. Det är alltså något som lagstiftarna beslutat om och som brukar användas för fångar som är dödssjuka. Vi har såklart ingen åsikt i frågan, så ska inte nyhetsjournalistik fungera. Jag håller därför med om att vi borde ha ställt en eller ett par mer kritiska frågor till honom.
Med vänlig hälsning,
Pia”

 Jag uppskattar hennes svar. Hon ger mig rätt i att man borde följt upp med kritiska frågor, som helt saknades. Det blev ”tycka-synd-om”-artiklar som jag kallar socialpornografi. Ingenting heller om att den snyftande knarklangaren faktiskt gjort TVÅ ”vändor”.
Något förvånar det mig ändå att det var Tobias Barkman, en rutinerad kriminalreporter som skrev. Han har också gett ut två böcker om bl a gängrelaterat våld och av honom borde man kunnat förvänta en mera objektiv insats.

Men Pia Rehnquist ska ha tack för svaret. Det finns kanske hopp.

Snyftreportage om knarklangare med många liv på sitt samvete

klistrad

Egentligen ska jag inte bry mig om Sydsvenskan, som jag hellre kallar Sursvenskan. Men ibland rinner det över, och det har det gjort nu.

I går skickade jag det här mejlet till tidningens ansvarige utgivare Pia Rehnquist:
”Hej,
Jag vet att ni i princip struntar i mina klagomål. Men nu kan jag inte hålla tyst!
Vad är er mening med den fruktansvärda socialpornografi som SDS publicerar när man låter en person som Erdogan Saikaya bli huvudfigur i stora reportage. En mycket stor knarkhandlare! Varför är det synd om honom??? Om jag är korrekt underrättad har han dessutom dubbla domar på sig?! Varför ska han beviljas nåd??? Hur många människor, de flesta unga, har han tagit livet av genom sina hänsynslösa knarkaffärer???
Inte med en rad har ni ställt den frågan i reportagen! Det är en beklämmande och vettlös journalistik och jag är övertygad om att den bidrar till att det går än mer och snabbare utför för SDS/HD. Jag kan inte säga att jag beklagar detta.
Skäms, skäms, skäms!”

Jag har säkert tidigare skrivit om att SDS funnits i min familj från det jag föddes 1940. Mina föräldrar hade den i alla år, jag fortsatte när jag flyttade hemifrån, jag jobbade för SDS-koncernen (Kvällsposten) i 21 år – då var det en löneförmån – när jag flyttade till Stockholm (genom jobbet) och när jag flyttade till Malmö igen. Jag har fortfarande tidningen i min brevlåda, men numera enbart på fredagar-söndagar. I övrigt på nätet. Men nu vete f-n…
Snyftreportaget om den tunge knarklangaren av turkiskt ursprung är gjort utan någon kommentar. Tidningen styrs och produceras inte för inte av den värsta sortens PK-journalister. Brott begångna av utländska etniciteter ska förtigas allmänheten, och om man nu skriver om det, som med den nämnde turken, så ska man tycka synd om brottslingen. Inte om alla brottsoffer han skapat – för att inte säga tagit död på – som den värsta massmördare.
Tyvärr är jag inte överraskad.
Skattefinansierade Sveriges Television tillhör också värsta sortens PK-maffia. Nyligen har ledningen delat ut en fyrsidig guide – ”Tips och språkråd när du jobbar med att spegla Sverige” – till sina medarbetare med regler för hur man ska behandla invandrare och människor av utländsk bakgrund.
Man ska i fortsättningen kalla inte bara svenskar utan även utlandsfödda islamister som reser från Sverige för att delta i terroristrelaterade handlingar för ”svensk som haft samröre med våldsbejakande/militanta islamister”. Människor som inte är svenska medborgare ska inte kallas för invandrare utan till exempel för ”de som bor i Sverige”.
”Använd inte polisens språkbruk rakt av (något TT gör)”, heter det också. Man ska vara försiktig med att använda polisens beskrivning av signalement. När nu detta händer, polisen har ju också fått direktiv om att undvika som uttryck som ”färgad”, ”av en annan hudfärg” eller ”afrikanskt ursprung” när man efterlyser folk för brottslighet.

Detta är Sverige av i dag. Som det utformats under Fredrik Reinfeldts regeringstid ”öppna era hjärtan” och som utvecklats av Stefan Löfven, var han nu befinner sig. Ibland undrar jag faktiskt om han finns i verkligheten?

 

 

Härliga dagar med ny magi – men också med frågetecken

klistrad

Det blev två härliga travdagar den här veckan. Måndag med Kolgjini Sales i Vomb och tisdag med Åbergskvällen på Jägersro. Jag kände mig ganska urlakad på onsdagen efter sent nattjobb.

Lutfi Kolgjini hade klokt flyttat sin auktion från fredagen före Travderbyt till måndagen före Åbergs. I alla fall delvis på grund av att det tillkommit en ny auktion i Stockholmsområdet som blivit en utmanare, eller i alla fall en konkurrent, det tidigare datumet.
”Alla”  vet väl vid det här laget att det sattes ett nytt präktigt svenskt auktionsrekord när Am Bloodstocks Anders Ström sålde Forfantone Am för 2,7 miljoner till Roger Walmanns hästägare Lennart Ågren (efter hård kamp med Peter Untersteiner).. Att ytterligare en häst överträffade det gamla rekordet när Rudisha, såldes för 2,4 millar av WHAP Trotting AB till Lulzim Kolgjini AB. Highlights AB och WHAP Trotting, som alltså behöll en del i hästen.
Sant är, att den här auktionen är inte för den lille eller kanske vanlige hästägaren. Det är egentligen en ganska liten krets i trav-Sverige som har råd att köpa hästarna på Kolgjini Sales som i år omsatte 32,5 miljoner. Samtidigt är det tacksamt, mycket tacksamt, ett det fortfarande finns hästägare som både kan och vill göra den här satsningen i tider som är en bra bit ifrån dom bästa som travet upplevt.
Ludde vore inte den han är om han inte överraskar. För mig var det i alla fall en överraskning att Ludde före auktionen hyllade ST:s generalsekreterare Johan Lindberg (”som jag i min blogg i Aftonbladet kallat Predikanten”) med en unison applåd som säkert gick hem hos föremålet som ”tillsammans med ST medverkar till att höja både prispengar och status för unghästarna från 2018”. Eller hur det nu var Ludde exakt uttryckte det. Det var förstås viktigt för auktionen att visa framtidstro…
Det blev dock ingen stående ovation, den sparades för Margareta Wallenius-Kleberg, svensk travsports Old Grand Lady, som flugit in i sitt privatplan, och som från nästa år och många år framåt gör en mångmiljonsatsning för svenskuppfödda unghästar på Solvalla, landets ”nationalarena” som ST och ATG gjort sitt bästa för att utplåna.
Det råder olika uppgifter om hur mycket, men om jag fattat det rätt rör det sig om en satsning från Wallenius-Kleberg på 16 miljoner och så lika mycket som hon på något sätt villkorat att ATG och ST också satsar vardera.
Ludde är unik. Han tillåter sig ha åsikter som inte gillas alla gånger. Men hans satsning på travet är värd att hyllas hur mycket som helst. Utan honom skulle travet vara mycket, mycket tråkigare. Tyck vad ni vill om det!
Att för mig som ”föredetting” på ålderns höst få promenera omkring ute hos familjen Kolgjini den här dagen och träffa gamla travvänner som t ex Jägersrochampions som ”Limonaden” Rolf Regnér och Tommy Zackrisson, internationelle Anders Lindqvist, galoppkungen och tidigare travtränaren Hans Adielsson, tidigare Jägersro-VD Swen-Åke Borg, Claes Kärrstrand, hästsportfotografen som still going strong fortfarande åker världen runt och förstås ovan nämnda Margareta Wallenius-Kleberg (som jag fick hyra ett litet hus av på Menhammar första tiden när jag flyttade till Stockholm 1986!) är fint. Hann inte träffa förre Jägersroordföranden och Kolgjini-grannenTore Johnsson men förstås sonen Hans Johnsson (som inte är så gammal) som är utan tvekan auktionutroparen utan jämförelse.
Hur gärna hade jag inte unnat Ludde och Adrian att få vinna Hugo Åbergs Memorial med Mosaique Face. Eller Dante Boko för den delen som var positiv fyra.
Jag har sett om loppet flera gånger. Och kan inte tycka att Adrian egentligen gjorde något fel när Örjan Kihlström fick luckan från ryggen med Propulsion. Jag trodde faktiskt att Robert Bi och Robin Bakker skulle vinna loppet i slutkurvan. Säkert såg också Adrian att den holländske hästen kom väldigt snabbt i spåren, samtidigt som en tapper On Track Piraten började bli tagen i dödens. Adrian tog chansen att köra ifrån. Hade han inte gjort tror jag att Robert Bi hunnit förbi. Samtidigt som Propulson inte hade fått den lucka som Örjan Kihlström började ana skulle komma slutsvängen.
Pest eller kolera för Adrian! Så läser i alla fall jag loppet. Att det sedan kanske smärtade extra mycket att det var Kihlström som ”färdärvade” igen för Kolgjinistallet som han de facto gjorde i StoChampionatet genom en felbedömning (som han själv erkände) bakom In Toto Sund mot Pasithea Face, gjorde nog inte förlusten lättare att uthärda?
För att citera Roger Walmann efter det att Kihlström vunnit efter genialisk styrning av King City i V75-1 – ”visst har jag varit förbannad flera gånger på hur Örjan kört, men då har jag sagt det till väggen och inte till Örjan. Det kommer alltid nya lopp!”
Jag föreställer mig dock att Conrad Lugauer har svårt att acceptera ”att det kommer alltid nya lopp” sedan karismatiske Spartan Kronos på nytt gjort bort sig med galopp i ett stort lopp på hemmaplan…
V75-omsättningen sjönk med runt fem miljoner jämfört med förra året och har nära nog halverats sedan rekordåret 2010 då det spelades för 66,45 miljoner. V75-loket har mist mycket av sin dragkraft och det är oroande inför det s k Pokalåret 2018 då en massa extramiljoner skall tillföras travet. Tro’t den som vill…
Publikminskningen V75-lördagarna har accelererat men att få ATG och ST att erkänna att satsningen med senareläggningen av V75-loppen är felaktig är väl att hoppas för mycket? Därifrån görs ju aldrig några fel…

Publikmässigt var det glädjande att Jägersrotisdagen ökade med cirka tusen personer jämför med 2015. Stämningen var på topp. Det kunde man uppleva inte minst från pressläktaren under läktartaket där sorlet fångades upp en härlig sommarkväll när solen gick ner vid sidan av Turning Torso. Åbergskvällen behåller sin magi.

 

Publiktapp inget som pamparna bryr sig om

klistrad

Förra V75-omgången vid normalt pålitliga publikdragaren Årjäng minskade publiken med 4.000 personer jämfört med 2015. Okey, vädret var inte det allra bästa. Men ändå…
I går på Axevalla minskade publiken med 3.500 jämfört med 2015. Okey, vädret var alltför bra. Men ändå…

Nä, det här är förstås åt h-e! Nu drar inte ens banornas stordagar dom stora V75-skarorna. Det har hänt efter det att ATG och travförbundet ST bestämde sig för att senarelägga lördagstävlingarna.
Men ingen reagerar från det pampvälde som styr svensk trav-(och galopp-)sport.
Det är ju så, att banorna inte längre har ett skit att säga till om. Propositioner, starttider, antal lopp, hur loppen ska läggas under tävlingsdagen (ex. galoppens Svenskt Derby sist på kvällen vid halvtiotiden). Allt bestäms centralt. Man tillåts i nåder ha önskemål från banorna, men det är en papperskonstruktion, det är ATG som bestämmer i slutändan. ST accepterar och skiter också i att publiken minskar. Det viktigaste är att många tittar på TV-sändningarna. Punkt och slut.
Men nu börjar det också ta emot för V75-spelet som urholkas i takt med att man arrangerar fler och fler omgångar för det tidigare så pålitliga dragloket. På Årjäng förra lördagen var det dubbeljackpot med en omsättning på 83,1 miljoner (borde varit 100) mot 72,2 utan någon jackpot förra året. Axevalla i går hade 79,1 miljoner med jackpot mot 72,3 utan jackpot 2015. Marginella ökningar enligt mitt förmenande.
När Jägersro tävlade i tisdags var banan så kallad saxbana i skuggan av Bollnäs som var huvudbana. På lunchen hade Solvalla tävlingar (en tisdag!!!). Samtidigt tävlade Bro Galopp… Det här upplägget är banorna helt oskyldiga till, det bestämmer ATG-Skarplöth och hans kalfaktor ST-Lindberg samtycker.
Hur många tror för övrigt fortfarande på att det så kallade Pokalåret 2018 ska skänka ” guld och gröna skogar” för travsporten…?

Slutligen – är det inte dags för svenska arrangörer att bojkotta franske tränaren Fabrice Souloy? Han må ha kanonhästar, men han har också sina egna lagar och stryker hästar så fort dom får dåliga startspår. Ge f-n i att bjuda in honom. Åby kan ju börja med Un Mec d’Heripre gällande Åby Stora!?

99e Svenskt Derby på Jägersro – hur länge till?!

klistrad

I morgon rids Svensk Derby för 99e gången på Jägersro Galopp

Jag fick ett mail från en av galoppsortens grand old gentlemen. Gunnar Atterholm, tidigare ordförande i Skånska Fältrittklubben och styrelsemedlem i Skånska Travsällskapet och sedan Jägersro Trav och Galopp, som det blev sedan travet och galoppen gått samman 1982. Då hette travordföranden K-G Bertmark och galoppens Malte Ramel.
Vi var många som reagerade skarpt när Fältrittklubbens styrelse lät sig styras av galoppförbundet i Stockholm att bryta med travet. Okänsligt och idiotiskt, enligt min – och många med mig –  mening.
Nu är detta ett faktum sedan tre år tillbaka.

Svenskt DerbyGunnar Atterholm skriver:
”Jag hittar i mina papper en färgglad och informativ broschyr “JTG Verksamheten 2012”.  Där meddelar vår ordförande att denna årgång är den sista i JTGs historia. JTG bildades 1982 och fick alltså en 31-årig verksamhetstid.
I Jägersroboken har Peter med all önskvärd tydlighet skildrat motsättningarna mellan travets och galoppens sällskap som alltså fick ett lyckligt slut 1982 i och med bildandet av JTG.
Så småningom uppstod tyvärr oro i samarbetet under stark påverkan från Stockholm som ville att hela galoppverksamheten mer skulle styras därifrån.
Det är min övertygelse att oenigheten skulle kunnat lösas med diplomati men Fältrittklubben valde att gå sin egen väg.  I dag har vi två helt skilda verksamheter.
Men det är ingen idé att gråta över spilld mjölk.  Svensk galoppsport står i vart fall inför nya organisationsproblem innan den nya banan Bro Park (som jag önskar all framgång !) har funnit sin plats. Vi som var med om Täby Galopps första tid på 60-talet minns ett och annat.
Den nya andan i galoppsporten visar sig nu när man fortsätter att göra den löpning som i mer än 95 år varit den viktigaste och mest traditionsfyllda i sporten till ett lördagskvällsnöje. Dagen för Svenskt Derby och övriga derbydagslöpningar måste få vara en söndag, liksom alla år tidigare.  Den braskande reklamen i Derbydagsprogrammet påminner lite om Kiviks marknad.  Vad är Akinita Group och vad har den för relation till Derbyhäst nr 5 Cala Boca?
På Derbydagens logga upptäcker man en elegant klädd dam och en halv häst som tycks galoppera iväg från henne.  En kvart efter att Derbyt har avgjorts, bryter en show lös som senare följs av Derby Night Disco. Varför? Innan dess har publiken, under kvällens lopp, utsatts för hattävlingar av olika slag.  Jag kan inte förstå sambandet mellan hattar och hästkapplöpningar, i synnerhet om “hattparaden” inkräktar på vad som sker i paddocken och på tävlingsbanan.
“att vårda ett kulturarv”, “att föra sportens starkaste tradition vidare” (citat ur lördagens program) måste ske under mer respektfulla former än de som Svensk Galopp presenterar på lördag.”
– GUNNAR ATTERHOLM

Inom galoppförbundet och därmed Skånska Fältrittklubben pågår en allvarlig strävan att hitta en egen bana i Malmöområdet för att ”slippa” hyra in sig hos travet.
Att man på sikt också strävar efter att flytta Svenskt Derby från Jägersro/Malmö till nya banan i Bro är kanske inte klart uttryckt, men var så säkra på att det förekommer diskussioner!
Det hinner inte att ske till 100-årsjubileet nästa år, det får nog ”vara ifred” för förre generalsekreteraren Björn Eklunds och hans koryféers klåfingrighet. Kanske kan Jägersro till och med få en V75-dag vid jubiléet av ATG, som tidigare visat sin generositet mot galoppen (bara att titta på prissummorna…).
Får den skånska galoppen en egen bara. så vill jag se att den finansieras helt och håller från galoppens egna medel med hjälp av alla de miljoner (miljard?) man får för försäljningen av Täby, varav bara småsmulor hittills utbetalats.
Men sedan vill jag se att ATG går in och rejält medfinansierar en total omläggning av travbanan på Jägersro till minst en 1400-metersbana, vilket skulle lyfta inte bara Jägersro utan svensk travsport i stort!

Skandal av hästsportjournalisterna!
Slutligen vill jag än en gång uttrycka mitt stora ogillande mot de personer som år efter år negligerar och direkt hånar en av landets största travprofilerar och inte väljer in honom i Hall of Fame vid Travmuséet i Årjäng – Bo W Takter!
Inte ett enda namn från Jägersro finns i Hall of Fame, där Jägersros mångårige champion Birger Bengtsson också redan borde funnits med.

Skandal är ordet! Skam åt hästsportjournalisterna i Sverige (och Norge!) som gemensamt ligger bakom urvalet.

Poros, en pärla i den grekiska övärlden

klistrad

Fjorton dagar på grekiska ön Poros. Något av de härligaste dagar jag upplevt under mitt långa liv som ändå omfattat ganska mycket resande.

Många har pratat så gott om Poros med stor erfarenhet. Tom Ahlsell är en av många vänner från Bullen som rest mycket till den grekiska ön, det  var säkert minst 30 år sedan han var där första gången.
Nu är han där med hustru Elin Heijkenskjöld och deras son Moltas, 3,5 och Elins 13-årige son Oscar. Plus – och förlåt om jag kanske missat någon – Vicky och Per med dottern Saskia, Anders ”Snygge Bengtsson” med 17-årige sonen Anton, Leif ”Fille” Olsson, Lars ”Skuggan” Dahlberg, Eva Nilsson. Alla välkända Bullen-profiler och det är ju också Lotta Reingardt som mycket överraskande dök upp samma dag som bl a jag skulle lämna ön.
Dessutom mötte vi många från ”familjen Viktoria Friberg” som bodde på grannen Askilos. Be mig inte reda ut hur Andreas, Max, Tasso och fru Liv med barn och några till hör ihop, men trevligt var det, det räcker.
Restaurangerna och tavernorna var många, alla med fritt wifi liksom på vårt trevliga familjeägda hotell Saga. Råkade baren vara obemannad så var det bara att själv förse sig från kylen och förstås inte glömma att göra en notering.
Poros är drygt 41 kvadratkilometer stor och har 4.000 fasta innevånare och lever i huvudsak av turism. Om ni skulle undra.
Båtresan från Atens hamnstad Pireus tar en dryg timme med en dieselstinkande gammal flygbåt, nå’n kanske minns hur det var mellan Malmö och Köpenhamn på den ”gamla goda” (?) tiden. Jag beundrar Moltas som klarade omaket med att må riktigt illa i den krängande båten som en stor man utan gnäll. När jag lämnade ön var det med en Seacat, en katamaran som var betydligt bekvämare.
Nä, jag gjorde inga utflykter i den väldigt historiska miljön, det behövs bättre knän än mina och jag nyttjade hellre hotellets pool – där Molle med sina flytkuddar snabbt plaskade omkring utan rädsla – än lite steniga sandstränder där det var lätt att halka och då ett helt företag att komma upp. Och låg tavernan vi skulle besöka på kvällen lite långt bort kostade det inte mycket att anlita taxi…
Hela hemresan gick för övrigt alldeles geschwindt med allt på tid. Nåja, då – förstås – undantaget Skånetrafikens trånga Öresundståg som alltid försenas med minst en kvart i Hyllie på grund av löjlig passkontroll bara en kvart efter att det skett på Kastrup. Och jag har fortfarande bara positiva erfarenheter av Norwegian.

Poros 7 molnÄven när molnen lägrat sig lågt över Peloponnesos på andra sidan det smala sundet var aftonen härlig i Poros (som betyder sund) nere hos ”Mat-Tina”, Matinas Taverna. F-n vad mätt man blev!

Poros 2 båt evaEva i tankar inför en båtutflykt med ett 15-tal goda vänner från Poros.

Poros 3 båt SternångDet här påminner mig lite om motiv från Greklandskännaren och konstnären Peter Sternängs akvareller.

Poros 4 badUtflyktsbåten stannade vid miniön Teachers’s Island för bad efter ett stopp vid en lagun för snorkling som kunde slutat verkligt illa för en äldre deltagare (inte undertecknad!) som i ett strömt vatten drabbades av kramp. Anders ”Snygge-Bengtsson” agerade berömvärd livräddare! Allt slutade lyckligt och efter picknick på Teacher’s Island bar det hemåt.
Poros 7 båtPoros Og-MolleÅldersspannet var stort från yngste deltagaren Moltas, ”Molle”, 3,5, ett fantastiskt socialt charmtroll och storebror (”världens bäste”) Oscar ”Oggan” Heijkenskjöld 13 till 76-årige bloggaren nedan som inte skämdes för en öl vid lunchtid. I stället för ”paddor”….

IMG_20160629_125007Poros Skuggan-FilleEn stunds lugn för ”Skuggan” och ”Fille” i loungen-baren på hotell Sagas tak innan mörkrets infall. I de trånga gränderna på höjden i bakgrunden ligger en av de äldsta och genuinaste tavernorna, Platanos Taverna. För en dryg hundring (i kronor räknat) får man på de flesta ställen en god varmrätt med en öl eller glas vin. Vin i liter beställs för övrigt som kilo…

Poros 6 matMaten förenade ofta sällskapet och vid sidan av Elin Bullen-Vickys och Pers dotter sitter Saskia, året yngre än sin ”bordskavaljer ”Oggan”. Tro inte att det var en organiserad ”chaterfälla” med en massa ”måsten”. Ville man  vara ensam, så var man det. Men  det blev så att man sammanstrålade i poolbaren och sedan gick man ofta ut tillsammans. Det handlade nämligen om att sällskapet trivdes tillsammans. So simple as that!

Poros goodbyeTime to say good-bye Poros. Förhoppningsvis blir det möjlighet att återvända.

Bilder: PETER KASTENSSON

Den här underbara bilden lånar jag från ”Bullen-Vicky” Friberg. Det tog några dagar men sedan var det full fart i poolen för Molle! Här utför han en äkta Mollebergare!
Moltas

 

 

Adrenalinkick skadar inte i grekisk utflykt

klistrad

Genom olika så kallade sociala media går det inte att undandra sig händelser världen runt av olika dimensioner. Den största boven är förstås Facebook, har man väl kommit med där så är det nästan omöjligt att gå ur. Jag kan säga direkt att jag inte är helt förtjust i detta ibland kloakmässiga utsläpp av allt från räliga katter till amatörfilosofiska utläggningar om Brexit.
… och ändå sitter jag framför datorn på en grekisk ö med gratis wifi på varenda liten bykrog!

För det är ju också att man ibland kan gå må ganska bra efter adrenalinkickar av att t ex läsa Sursvenskan på nätet. Här finns inga begränsningar för den journalistiska inkompetensen där man kan släppa igenom en text från allsång i Småbåtshamnen i Limhamn som berättar att kvällen inleddes med att man sjöng Evert Taubes Ta Mig Till Havet. Jag har alltid haft för mig att det var Peter Lundblad som skrev den…
Jaja, en bagatellartad okunnighet i det stora hela. Men parat med socialpornografiska snyftreportage om en student som fick vatten hällt på sig av rektorn som försökte släcka en förbjuden bengal vid utspringet och en störtpackad yngling som anonymt framträder och tycker det är för jäkligt att han fick dropp av en ambulanssjukskötare för att kanske kunna må bättre när han vaknade ur sin fylla – så är det ingen journalistisk bragdjournalistik som den här blaskan bjuder på.
Att sportsidorna dessutom är en ren klubbtidning för MFF som ägnas devota hyllningsartiklar var och varannan dag har jag nästan vant mig vid. Men bara nästan.
Via Facebook kan man ta del av senaste märkligheten från vår Rikspolischef Dan Eliasson, det senaste utskottet på regeringens totalt misslyckade utnämningspolitik. Han har tagit fram ett armband med texten ”Tafsa inte” som gratis ska delas ut till – förmodar jag – de ensamkommande barn i 25-40-årsåldern som har ett behov av våldtäkter med sig i bagaget från sina hemländer. Att det brinner i förorter som polisen totalt tappat greppet om bekymrar inte denne Dan Eliasson, kommen från Försäkringskassan och utan polisutbildning som dock gärna klär sig i elegant uniform med mycket guld. Att sedan våra domstolar inte vågar utdöma några straff ger honom ju också en viss legitimitet för löjliga aktioner.
Jag har också läst att det ska gå en boxningsmatch mellan två svenska amasoner som tycks hata varandra och slänger värsta sortens glåpord och sprutar myggspray. Mikaela Laurén och Klara Svensson heter tjejerna och boxningens förespråkare tycker att sån’t hör till, det kallas för ”trashtalk”. Och så säger man att boxning inte skadar hjärnan!?

Som nämnts, skönt att få en och annan adrenalinkick, det skadar i alla fall inte hjärnan. Så vitt jag vet. Undrar var Bullens Elitserielag på turné har bestämt i afton på denna härliga grekiska ö som heter Poros?
Poros hamn
PLTANOSDelar av Bullens Elitserielag på grekisk utflykt.

Bild: PETER KASTENSSON

 

Kärt återseende och och mindre kära tankar!

klistrad

Gjorde en efter mina förhållanden lång utfärd med ”min lilla röe golfbil” till Halmstad lördag-söndag.  30 mil så där ungefär tur och retur. Det gick bra och gav lite funderingar.
IMG_20160619_125931
Jag var på kärt besök hos gamla vänner sedan Stockholmstiden, Camilla och Magnus Rundgren och 11-åriga dottern Alexandra, labradoren Zorro inte att förglömma. Magnus jobbade då på travförbundet men är sedan flera år nu fast etablerad i Karlstorp strax hitom Tylösand som VD för Am Bloodstock, den kvalitetsuppfödning i stor skala som bedrivs av Unibet-grundaren Anders Ström som är ensamägare till bolaget.

IMG_20160618_171317
IMG_84661
IMG_20160618_171743
IMG_20160618_171437Egentligen hade vi tänkt spela golf men eftersom jag är sämre än sämst just nu har jag lagt klubborna på hyllan tills jag återkommer från grekiska Poros som jag åker till på torsdag. Jag fick i alla fall som turist återknyta bekantskapen med Halmstads GK, där jag för så där en 25 år sedan begick min första tävling i en ATG-golf i samma boll på södra banan som en 15-16-årig Björn Goop som då pinsamt utklassade mig totalt.
Minns i alla fall uppsnacket inför tävlingen som skedde hemma hos framlidne storhästuppfödaren Bruno Janstorp i hans chateau vid Tylöhus. Det var roligare än själva golfen…
Fick nu också stifta bekantskap med Magnus’ och dottern Alexandras hemmabana Ringenäs, som ligger nära Tylösandsbanorna med deras ”uppnästa” medlemmar. Ursäkta om jag kom att tänka på Falsterbo GK som inte heller är för ”vanliga” människor. Ringenäs ligger väldigt vackert och nästa gång jag åker upp ska jag ta klubborna med mig. Bara för att bli utklassad av Alexandra…
Till bilkörningen. Jag såg inte en enda polisbil vid färden norrut på lördagslunchen med intensiv trafik. På hemfärden mötte jag en polisbil under uttryckning mellan Löddeköpinge och Landskrona. Jag förmodar att man var på rymmen från Hyllie och gränskontrollerna. För det är ju så, att polisen med våra politikers och högste polischefen Dan Eliassons medgivande har släppt alla tankar på hastighets- och nykterhetskontroller. Vägarna är fria för fartdårar och rattfyllerister eftersom poliserna ska kontrollera Köpenhamnstågen i Hyllie och göra det dagliga livet till ett h-e för pendlarna mellan Malmö och Köpenhamn.
När jag körde hem passerades jag på den ganska långa sträckan vid Halmstad-Laholm – där 120 km/tim är tillåtet – av fyra-fem danskregistrerade minibussar av märket Mercedes, inhyrda från Europcar. Fyllda med ungdomar. Det liknade en karavankörning där det också fanns flera vanliga personbilar med. Alla från Danmark Det var inte många meter mellan bilarna vars hastighet jag uppskattade till runt 150 km/tim. Jag vet ju hur fort jag själv körde…
Men som nämnts, det här är ju ingenting som är prioriterat av polisen.
Jag hann också fundera mycket på det svenska rättsväsendet, som nu verkar ha ett totalt sammanbrott i den heliga integrationens och Migrationsverkets namn. Våldtäkter en masse får passera ostraffat eftersom alla våldtäktsmän tycks kategoriseras som ensamkommande flyktingbarn, så må dom komma från både Afghanistan och Somalia. Och Etiopen, och Kroatien och…
Det svenska samhället är på väg att implodera och vår rätt intelligensbefriade (snällt uttryck) statsminister och alla dom andra likasinnade i den svenska riksdagen oavsett parti ger inte stort hopp för landet Sverige.
Som jag funderade när danskarna susade förbi mig på motorvägen.
Jag har kanske sansat mig lite grann efter hemkomsten och vill hellre tänka på den fina samvaron och goda maten och drickan (bortsett från en förfärlig spansk brandy…) som jag furnerades med hemma hos familjen Rundgren i deras fina jättevilla.
Apropå Unibet-grundaren Anders Ström så påminner han gärna om ett möte bakom läktaren i Eskilstuna där han och jag träffades för ett jobb han sökt på Travronden när jag råkade vara chef där. Nå’n gång runt 1990 skulle jag tro. Han fick det inte. Vilken jäkla tur för honom. Då hade det kanske aldrig blivit Unibet och bostad i fashionabla Chelsea i London.

Kanske heller inget Am Bloodstock och VD-jobb för min vän Magnus. Som det kan gå! För övrigt har Am Bloodstock 16 ”Am-ettåringar” till försäljning vid Kolgjini Sales unghästauktion på måndagen 25 juli, da’n innan Åbergs. Ett enkelt ”lycka till” kan väl vara en ursäkt (fast det var egentligen inte jag som bestämde slutligen!) för det där mötet bakom Eskilstunas läktare för så där en 25 år sedan…

Bilder: MAGNUS RUNDGREN och PETER KASTENSSON

 

Ett värdigt farväl

klistrad

I dag på förmiddagen tog vi farväl av Ulf Rytterborg. Mycket folk i Limhamns vackra kyrka.

IMG_20160610_0001Jag kan inte berömma mig av att vara speciellt religiös. Jag är ingen frekvent kyrkobesökare. Men det har blivit en del på senare tid. Med åldern blir det tyvärr då mest begravningar! Jag måste väl erkänna att Limhamns Kyrka är lite speciell för mig ändå, eftersom båda min föräldrars begravningsceremonier avhållits där och dom är begravda strax utanför kyrkporten.
På något sätt är begravningar ändå fina och skapar en viss eftertanke. Då inte bara av religiösa orsaker. Jag vet till exempel inte varför jag berörs speciellt när jag hör psalmen Tryggare Kan Ingen Vara. Kan det vara något från barndomen. Det var faktiskt så att jag i slutet av 40-talet gick i det som kallades Söndagsskola i S:t Petri Kyrka. Jag deltog säkert i sjungandet av ”Tryggaré” då. Även om det enda minne jag har av Söndagsskolan var det häfte i vilket man klistrade in det märke man fick vid varje närvaro. Jag kan inte minnas att mina föräldrar var särskilt kyrksamma.
Tryggare Kan Ingen Vara framfördes med församlingen vid begravningen av Ulf Rytterborg. Dessutom fick vi höra Frank Sinatra i Paul Ankas My Way och Rod Stewart i Charlie Chaplins Smile. Jag har erfarit att My Way är en av de mest spelade låtarna vid begravningar numera. En annorlunda version hörde jag när Git Gay begravdes för några år sedan. I S:t Petri Kyrka sjöng hon själv i en upptagning med svensk text från hennes sista stora show i Göteborg. Första gången jag hörde applåder under en begravningsceremoni…
Jag hade gärna tagit upp en applåd för Ulf Rytterborg, men det hade självfallet varit synnerligen opassande. Det är var en begravning som gav rättvisa och värdighet åt Ulf Rytterborg. Korrekt men också personlig.
Från chefredaktör Ulfs gamla arbetsplats såg jag bl a den politiska redaktion han jobbade med, Gunnar Branten och Sven Bergqvist, tidigare redaktionschefen Per-Magnus Forsblad och Arne Reimer från sporten, Lars Klint som fortfarande krönikerar, Susanne Lindén som närmaste dagarna gör sin sista dag som chef. Gamle sporträven Cars Stenfeldt, stort namn på Expressen en gång var där liksom näringslivshöjdaren och gamle MFF-basen Hans Cavalli-Björkman som säkert fått sig en och annan snyting från Ulf Rytterborgs vassa penna i Dr Besk – som ingen efter Ulf kunnat efterlikna! Fotografen Pierre Mens har aldrig varit anställd av Kvällsposten men är en god vän till många som han plåtat åt.

Tankarna går till främst Ulfs hustru Kristina och hans syster Ulla. För mig var Ulf en mycket god vän sedan slutet av 50-talet då vi båda var medlemmar i Konservativa Skolungdomsföreningen College. Jag har skrivit om detta i en tidigare blogg.

Matadors Korsbaek på Bakken en succé

klistrad

Det var många år sedan, nå’n gång på 50-talet (?) som jag besökte Dyrehaven och nöjesfältet Bakken i Klampenborg strax norr om Köpenhamn. Jag har ju sett på avstånd, från galoppbanan i Klampenborg och även hört lite glada utrop från Bakken, men genom åren alltid tagit till vänster efter stationen och inte upp till höger för att ta promenaden – eller hästdroskan – genom skogen med alla sin 2000 hjortar av olika slag.

Korsbäck-KvPNågra av Kvällspostens gamla järngäng på Bakken. Björn Björnskär, Christer Borg, Jimmy Olsson, Torsten Pamp, Erik Jonsson, Claes-Allan Lundin. Peter Kastensson Och Thobjörn Falk. Bild: PIERRE MENS

Men för några dagar sedan var det dags. Erik ”Direkt” Jonsson hade arrangerat en utflykt för ett antal gamla Kvällspostare till Bakken där vi togs emot av VD Nils-Erik Winther, 40-faldig landslagsspelare och tidigare handbollsproffs i Caja Madrid och Grasshoppers. Han mötte oss i Korsbaek, den på Bakken återuppbyggda staden från det som kallats århundradets bästa TV-serie, Matador, skriven av Lise Nörgaard. Ursprungligen sänd 1978-82 och repriserad många gånger.

Winter BakkenBakkens VD Nils-Erik Winther berättar för sammanbitna Pierre Mens, Torsten Pamp och Jimmy Olsson.

– Lise Nörgaard lever fortfarande och fyller 100 nästa år. Vi hoppas hon finns med oss då på Bakken och Korsbaek för att hyllas, sa Nils-Erik Winther.
Han bjuder på en Röd Tuborg från fat i en pub-restaurang som ligger granne med Töjhuset,  som öppnades av Mads Skjern (spelades av Jörgen Buckhöj), i Matador gift med Ingeborg, spelad av legendariska Ghita Nörby. Röd Tuborg är en specialbrygd ale, lite rödaktig i färgen, som var vanlig på Korsbaeks tid men nu bara finns att dricka i Bakkens Korsbaek.
Nils-Erik Winther berättar att det fanns många tvivlare när man beslöt att ”återuppbygga” Korsbaek som nu har ett år på nacken.
– Efter 2015 visade det sig att Bakken ökat sin omsättning med 23 procent. Om man plockar bort Korsbaek handlar det om 15 procent och åkbanden hamnade på samma ökning. Så tvivlarna har tystnat, sa Winther som också berättade att Bakken är världens äldsta nöjesfält och god tvåa efter Tivoli men före Legoland i antalet årliga besökare.

Korsbäck SkjaernSkjerns Magasin i Korsbaek.

Bakken Korsbäck 2Erik ”Röde” Jensen med damsällskap på en gata i Korsbaek.

Bakken Korsbäck1Grisehandlerens bil på gårdsplanen.

I Bakkens Korsbaek kan man se inhyrda skådespelare vandra omkring och beblanda sig med besökarna. Vi såg Grisehandleren Larsen (i TV-serien Buster Larsen) och hans dass med bilderna på Hitler (under dasslocket), Mussolini och Stalin, Misse Möhge (Karen Nellemose) och Fru Fernando Möhge (Karen Berg) och förstås Lauritz ”Röde” Jensen (Kurt Ravn). Som promenerade omkring mellan Skjerns Magasin, Töjhuset, Postgården, Jernbanestationen och allt vad husen hette i Matador. Här inte bara kulisser utan man välkomnas in i levande lokaler med både försäljning och restauranger.

Den Hvide Hest
Man måste ju dra in pengar också, för ni vet väl att det inte som på t ex Tivoli kostar dyr entré. På Bakken finns inga vändkors när man kommer fram efter skogspromenaden eller hästdroskan. Utanför Korsbaek finns fortfarande Den Hvide Hest vars Frokostplatte á 118 danska jag livligt kan rekommendera.

Bakken hästRätt skönt att ta en hästdroska tillbaka till Klampenborg station.
Bilder: PETER KASTENSSON

Praktverk om Elitloppet

klistrad

Elitloppet bokJag fick överraskande en bok med posten häromdagen, ”ELITLOPPET – En dag om året”. Ett praktverk, varken mer eller mindre. I en tid där mycket handlar om spel och där ATG försöker förminska Elitloppets sportsliga storhet är den här boken oerhört välkommen.

Det är Travrondens tidigare chefredaktör Clas Freidenvall som efter ett intensivt detektivarbete åstadkommit en historik över Elitloppet historia från starten som Solvallas Jubileumslopp 1952 till Elitloppet 2015. Påpassligt färdig inför söndagens Elitlopp, det 65e i ordningen.
Varje upplaga skildras i egna kapitel. Därtill loppets alla fyr- och tvåbenta hjältar – från första vinnaren Permit via – bland andra – Frances Bulwark, Gélinotte, Jamin, Ozo, Elma, Roquépine, Eileen Eden, Fresh Yanee, Ego Boy, Pershing, Iedal du Gazeau, Meadow Road, Rex Rodney, Mack Lobell, Napoletano, Peace Corps, Copiad, Coktail Jet, Moni Maker, Victory Tilly till 200-taletss Varenne, From Above, Gidde Palema, Torvald Palema, Iceland, Brioni, Nahar, Timoko och fjolårets Magic Tonight.

Alla dom tvåbenta vinnande tränare- och kuskprofilerna – dom internationella från Walter Heitmann 1952 och bl a Charlie Mills, Gerhard Krüger, Jean Riaud, Roger Massue, Johannes Frömming, Jean-René och Michel Marcel Gougeon, Henri Levesque, Joe O’Brien, Giancarlo Baldi, Leopold Verroken, Eugéne Lefévre, John Campbell, Jos Verbeeck, Jean-Etienne Dubois, Jimmy Takter/Wally Hennessey, Giampaolo Minnucci, Jean-Michel Bazire, Christophe Martens. Plus våra svenska vinnare Sören Nordin, Olof Persson, Berndt Lindstedt, Ingemar Olofsson, Stig H Johansson, Torbjörn Jansson, Thomas Nilsson, Erik Berglöf, Stefan Hultman/Örjan Kihlström, Björn Goop, Åke Svanstedt, Stefan Melander/Johnny Takter och Robert Bergh.
Statistikdelen med alla resultaten, namnen på kuskar, tränare och ägare är komplett med ALLA deltagare genom åren. Suveränt.

Det diskuteras då och då vilken häst som varit den bäste vinnaren genom tiderna, vilket Elitlopp som varit det starkaste. Den här boken är ett fint underlag för diskussionerna och kan rekommenderas inte minst till historielösa kommentatorer i ATG:s många TV-sändningar i TV4 och på nätet. Där man gärna som megafoner – förmodligen tillsagda därtill – utropar att årets upplaga är den starkaste.
Min personliga favorit av dom Elitlopp jag haft glädjen av att uppleva på plats är Mack Lobell och John Campbells seger 1988. Den roligaste när Copiad och Erik Berglöf 1994 lurade skjortan av amerikanske Pine Chip med Chris Boring.
Men det var Ego Boy och Ingemar Olofsson som 1973 satte Elitloppet på kartan hos den stora allmänheten, då TV-sänt när man i skiljeheat betvingade Flower Child med Joe O’Brien. I SvT långt före TV4:s tid refererat av Bertil Hallqvist, lugnt och säkert och utan behov av att som många av dagens TV-referenter försöka glänsa själv. På den tiden blev det ett skiljeheat, race off, enbartb mellan de två vinnarna i försöken.
Bertil Hallqvists referat av Ego Boys vinst kan ses och höras här:

Ego Boy Elitloppet

Apropå ATG och TV, så är ATG:s marknadsföring av Elitloppet beklämmande. Man förminskar landets största internationella sportsliga storhet på Solvalla. Man försöker sälja sitt spel med ponnyn Vinnie både i TV-reklam och i tidningsannonser. Inte en rad om Elitloppets sportsliga dignitet. Ägarna travförbundet, ST, tiger förstås och samtycker.

Undrar om ryktet som säger att Vinnie ska sjunga Du Gamla Du Fria vid Elitloppsinvigningen på söndag är sant?! Skulle i och för sig inte bli överraskad om…

Elitloppsgeneralen har gjort ett gott jobb!

klistrad

Det finns förutsättningar för ett toppfint Elitlopp på Solvalla på söndag. Jag tycker att Solvallas Markus Myron, ensam Elitloppsgeneral i år, har gjort ett bra jobb. Den kritik som riktas mot honom, främst från norskt håll, kan han ta med en klackspark.

Så här ser Elitloppsförsöken ut:

Elitloppet, försök 1
1 609 meter autostart

1. Oasis Bi – Johnny Takter (Stefan P Pettersson)
2. Resolve – Åke Svanstedt
3. Propulsion – Örjan Kihlström (Daniel Redén)
4. Timoko – Björn Goop (Richard Westerink)
5. Mosaique Face – Lutfi Kolgjini
6. Volstead – Stefan Melander
7. Your Highness – Franck Nivard (Fabrice Souloy)
8. Voltigeur de Myrt – Gabriele Gelormini (Roberto Donati)

Elitloppet, försök 2
1 609 meter autostart

1. Royal Fighter – Jennifer Tillman (Per K Eriksson)
2. Nuncio – Örjan Kihlström (Stefan Melander)
3. On Track Piraten – Johnny Takter (Hans R Strömberg)
4. Un Mec d’Heripre – Joseph Verbeeck (Fabrice Souloy)
5. Call Me Keeper – Franck Nivard (Daniel Redén)
6. B.B.S.Sugarlight – Peter Untersteiner (Fredrik Sohlberg)
7. Magic Tonight – Erik Adielsson (Roger Walmann)
8. Billie de Montfort – David Thomain (Sebastien Guarato)

Det finns en ilska från norskt håll mot att Papagayo E. inte får vara med. Han blev ju ”världsmästare” på Yonkers i New York förra året. Visst. Efter en fantastisk styrning av svenske Ulf Ohlsson!
Men vad har Papagayo E. gjort efter det? Inte mycket. En tredjeplats på Axevalla i en uttagning till Olympiatravet, dit Papagayo ändå blev inbjuden. Bara för att bli struken i finalen. Efter det en tredjeplats i Algot Scotts Minne på Åby där vinnaren, On Track Piraten, blev direktkvalificerad till Elitloppet. Tvåa var Nahar, som inte heller blivit inbjuden till Elitloppet.
Detta har fått även Robert Bergh att ilskna till. Han tycker han har två hästar som borde få vara med. Förutom Nahar även Ed You. I sitt husorgan Expressen sluggar han i sin besvikelse vilt mot Markus Myron. ”Myron kan inte analysera trav. Det krävs att man är duktig på trav när man avläser loppen”, dundrar Bergh, som också tycker att Myron borde hört av sig till honom.
Det samma tycker norrbaggarna. Att Myron skulle hört av sig. Men nog ligger det mycket i det Markus Myron säger, att hans jobb är att bjuda in hästar till Elitloppet, inte att förklara varför den ene eller den andre INTE blir inbjuden.
Så simma lugnt, Markus Myron, skit i vad en och annan besviken svensk eller norsk tränare skriker om. Du har gjort ett bra jobb!

Apropå Norge så har jag ett roligt minne från ett VM-lopp, det sista som kördes på Roosevelt Raceway i New York 1987. Ett VM-lopp som Norges Elitloppsvinnare Rex Rodney INTE vann. Men som han skulle vinna.
Jag har skrivit om det nå’n gång tidigare och ni som minns det kan sluta läsa här. Jag var inte på plats i New York då, jag upplevde loppet ”live” på Momarkens travbana i Norge. ”Live” är citerat eftersom loppet inte sändes live men väl med en timmes fördröjning. Det visste vi inte när vi kom till Momarken, varken jag, alla norrmän eller svenska Callits värmländska fans som tagit sig dit.
Loppet kördes på natten svensk (och norsk) tid och jag började så smått undra om det skulle bli någon riktig livesändning ju längre tiden led. Jag gick ut i bilen och satte mig att lyssna på bilradion när tiden som sagts för loppet kom. Lasse Kinch direktsände. Norske fantomen och Elitloppsvinnaren 1986 Rex Rodney med Kjell Håkonsen var stor favorit. Och fick på nöten av Callit och Karl O ”Kalle på Trappa” Johansson. !
Jag hade kunnat bli ganska rik på det här när jag kom in på plats igen. Vill minnas att jag blev erbjuden tio gånger pengarna av norrmän på Momarken som inte visste om det jag visste, nämligen att Callit vunnit. Frestelsen var förvisso stor, men grannsämjan fick gå före…
Callit blev den siste vinnaren av Roosevelt International Trot. Året efter flyttades det till Yonkers Raceway i en ganska nersliten stadsbild norr om New York, och där kördes loppet fram till 1995, där jag fick uppleva två svenska segrar, Atas Fighter L. med Torbjörn Jansson 1992 och His Majesty med Stefan Melander 1995. Loppet återupptogs 2015, då det alltså blev norsk(svensk) seger genom Papagayo E. med Ulf Ohlsson.

Papagayo E. kommer alltså inte att kunna upprepa Rex Rodneys Elitloppstriumf, åtminstone inte år. Men norrmännen har ju en annan representant i B.B.S.Sugarlight körd av svenske Peter Untersteiner. Fast jag tror ändå inte på norsk(svensk) triumf på söndag.

Kul när gamla proggare festar för Krutte, 75!

klistrad

Krutte4.jpgGamla proggmusiker har fortfarande roligt. Vilket kommer till glädje även för en gammal dixiegubbe, som aldrig lyckades uppfatta proggens härligheter. Eller vad man nu ska kalla det…

Har upplevt det tidigare tillsammans med gamla proggbandet, numera kultbandet, Grus I Dojjan. Still going strong på sitt 46e år. Musikerna har skiftat men bandleader Christer ”Krutte” Hedberg består. Men ”OriginalGruset” kan fortfarande, vilket man visade på Siriusorden i Svedala på lördagen. Där firade nämligen Krutte sin 75-årsdag. ”När man kan ha fest, så skall man ha det”. Tycker Krutte.
Och det blev det verkligen!

Ungefär lika många gäster som Kruttes år tog sig till Svedala på lördagen och undfägnades storligen med både mat – underbar dansk flaeskesteg med riktig svaer (svål) – och dricka från bl  a yngste sonen Emils organiska urval.
Plus musik, av den ena Gruset-medlemmen efter den andre genom åren.

Krutte3.jpgJag räknade ett tag till nio, eller var det tio, från gamla och nya gruset på scen vid ett tillfälle. Jag fångades speciellt av Tore Persson som på originalspråk från trakterna av Höör reciterade bygdediktaren Daniel Rydsjö. Minns inte vad dikten hette, men den utmynnade i en duett mellan Tore och nuvarande Gruset-medlemmen Peter Clemmedsson i Edvard Perssons gamla slagnummer Om Lindberg Kommer som Edvard skrev svensk text tillsammans med Arvid Richter om Charles Lindbergs Atlantflygning, musiken var gamla jazzlåten Stormy Weather.
Daniel Rydsjös dikt påminde mig nämligen om en annan traktens bygdediktare Nils Ludvig Olsson. Jag hörde Nils Ludvig ”live” när han läste Di Fåste Fjeden (De Första Stegen) på en avslutningsfest på en hushållningsskola i Hörby (eller var det Höör) där min kära syster gick i slutet av 50-talet (var det väl?). Di Fåste Fjeden spelades för övrigt in av Peps Blodsband på sin tid.
Krutte2.jpgKrutte7.jpgDan ”Gisen” Malmqvist går och väntar på att operera fingrar men minsann hade han inte sin klarinett med sig och hoppade in i bandet. Där han möttes av bl a Christer ”Åbbe” Åberg med sitt cajundragspel, Ullik Ehrenstråle med sin svängande fiol, swinglady Marie Valentin, trummisen Tobias Ember, Håkan Skytte med skedar och diverse rytmprylar och så hoppade min bordsgranne trubaduren Berndt Hammarlund in sedan han speciellt för ”Krutte” sjungit bl a Fred Åkerströms härliga Jag Ger Dig Min Morgon.

Krutte6.jpgDet blev en och annan glädjetår från Krutte under kvällen och självfallet tog han också sin med sitt munspel plats i mitten av gamla och nuvarande musikanter i Gruset och till avecen passade det förstås bra med Kaffe Utan Grädde.

Presentbordet dignade av godsaker och glädjespridaren Krutte är värd precis allting och lite till. Och så han har ju också sin Ulla!

Bilder: Tack, EVA NILSSON!

Tack, Ulf Rytterborg!

klistrad

RytterborgUlf Rytterborg är död. En av mina äldsta vänner, ja, rent av den äldste, inom såväl politiken som journalistiken. Ulf Rytterborg var nämligen i hög grad inblandad i mina yrkesval sedan jag tvingats lämna alla planer på att bli yrkesmilitär på grund av allergi (gudskelov!).

Studentexamen 1959 på S:t Petri (dåvarande Realskolan i Malmö)och sedan lumpen på Lv4 som i stället för 15 månader som befälselev blev tio månader som tio som malaj, en kortvarig sejour som volontär (eller vad det kallades) på Handelsbanken. Då föreslog Ulf Rytterborg, två år yngre än jag, att jag skulle komma till en ombudsmannakonferens med Unghögern på Visingsö. Ulf hade jag då känt i flera år sedan tiden med Konservativa Skolungdomsföreningen KS College i Malmö.
Jag åkte dit. Väl där fick jag omedelbart ta båten tillbaka till Gränna, ta en ombudsmannafolka där och köra till Jönköping och fylla en resväska med sprit. Blev på kuppen anställd som ombudsman för skolungdomarna i Stockholm. Så gick det till på den tiden.
Ulf Rytterborg var något av ett politiskt underbarn och kom tidigt med i Malmös kommunalfullmäktige. Han fick SDS-koncernens ägare familjen Wahlgrens öra och blev en av förgrundsfigurerna när Olof Wahlgren drog igång Medborgerlig Samling, MbS, inför valrörelsen 1964. Högern, Folkpartiet och Centern gjorde gemensam valrörelse i det som kallades Fyrstadskretsen. Då hade Rytterborg så att säga kallat igen. Det där med borgerlig samverkan tilltalade mig redan och plötsligt var jag ombudsman i Helsingborg inför valet. Jobbade med bl a Sten Sjöholm, stor boxningsmotståndare och kronofogdeman som kallades ”Jultomten” eftersom han gärna gav uppskov med indrivningar över julhelgen.
Valet blev en succé för MbS med riksdagsmandat för Sjöholm, Centerns Bertil Rubin (välkänd fotograf och inte minst stor IFK Malmö-patriot!) och Carl-Gösta Regnell, bankman från Lund. Efter valet flyttade jag till Malmö och satt som kanslichef för MbS i Malmö, hämtade min lön direkt från Olof Wahlgren. Men hade egentligen inte mycket att göra eftersom riksdagsmännen jobbade för sina respektive partier och MbS så att säga rann ut i sanden. I dag hade det aldrig fungerat med en tidning som blev så politiserad både på nyhets- och ledarplats som Kvällsposten var då. Fast – Aftonbladet, möjligen…
Olof Wahlgren var en visionär, men elakt var det många som tyckte att ”fel man fick rätt idé vid fel tidpunkt”. Det här var långt före Alliansens tid.
Men så var Ulf Rytterborg och jag ute och gjorde Malmö en kväll. Det hände då och då… Hamnade på sta’ns första nattklubb på Hotell Arkaden. Nattklubb då, 1965, betydde att restaurangen stängde kl. 22.00 och sedan öppnade igen en timme senare med enbart öl- och vinrättigheter och stängde vid ett-halvtvå-tiden. Tror jag det var.
Vi hamnade sedan hemma hos Ulf, som då bodde med sin mamma på Sergels väg. Med var bl a Thure Isacson, välkänd och fruktad fotbollsskribent som styrde Kvällspostens sportredaktion, även om det var Birger Buhre som var officiell sportchef. Hur det nu var så frågade Ulf Rytterborg nämnde Isacson om han inte hade ett jobb på sportredaktionen till mig, ”Kastensson är en jävel på hästar”, sa Ulf visst. Eftersom tidningens ordinarie hästsportskribent, Rune Andersson, göteborgare och tidigare allsvensk fotbollsmålvakt för Gais var sjuk, så blev svaret: ”Han kan komma på måndag morgon kl sex!”
Så upp i ottan och ut till Kvällsposten. Där satt Kajan Sandell och Leif Ström, båda i salig åminnelse, utan att veta någonting om vad Thure hade bestämt. Leif Ström undrade på sitt försynta sätt ”vem fan är du och vad fan vill du”? Jag sa, som det var, att Thure Isacson hade sagt åt mig att komma dit. Ström väckte Thure på morgonkulan hemma och fick svaret ”kom den dumme jäveln”. Jag var kvar i 21 år, så gick det också till på den tiden.
Ulf Rytterborg blev chefredaktör 1973, såg till så att upplagan blev all-time-high och passerade Sydsvenskan, drygt 118.000 i vardagsupplaga och 146.000 söndagar. Hed 25-procentig täckning i Malmöområdet och lokalredaktionen ända upp till Växjö.
Jag måste berätta en historia till om Ulf Rytterborg. Vi var både medlemmar i det illustra Sällskapet Ölhäfvarne, där en av medlemmarna var legendariske Claes Lindskog, bankdirektör för Skandinaviska Banken i Malmö. Stor vän med bl a Fritiof Nilsson Piraten. Jo, jag bor nu i samma hus som Piraten bodde under sina sista år, på Sergels väg 13B i Malmö. Utan att – förstås – kulturfientliga Malmö Kommun (eller Stad som man vill kalla sig) uppmärksammat det med en minnesplatta på huset.
Nåväl, Claes Lindskog hade inviterat Ulf och mig till en lunch i matsalen på stamlokuset Savoy någon gång, tror jag, i början av 80-talet.
Ulf och jag ville gärna ha en Pustaschnitzel, en legendarisk rätt på Savoy. Men bara i Grillen/Ölskänken… Vilket vi nogsamt upplystes om av en ung servitör i matsalen. Varpå vår värd Claes Lindskog bad att få tala med antingen Savoys ägare Lars Lendrop eller hans direktör Olle Bornefors, båda goda vänner till oss. Direktör Bornefors kom ilande och bankdirektören Lindskog, som utan tvekan varit en av Savoys absolut största kunder med sin bank, undrade om det verkligen kunde stämma. ”Naturligtvis inte”, svarade Bornefors och Ulf Rytterborg och jag fick vår Pustaschnitzel i matsalen. ”Jag är inte stark, men elak” kommenterade Claes Lindskog med ett litet leende.

Ulf Rytterborg lämnade Kvällsposten 1985 och se’n har det bara gått utför, för att inte säga åt h-e för både Sydsvenskan och allra mest för Kvällsposten – som började utförsbacken när man några år senare gick ihop med GT i Göteborg för att bilda iDag. Ulf blev chefredaktör och publisher för internationella veckomagasinet Tempus som han drev när han gick bort för kort tid sedan.
Kvällspostens själ försvann och den har man aldrig återfunnit. Nu är det väl bara en tidsfråga innan Bonnier och Expressen inser att det inte går att längre profitera på ett gammal fint tidningsnamn – Kvällsposten!

Jag är Ulf Rytterborg stor tack skyldig. Vila i frid gamle vän!

Bild. BERNE LUNDKVIST

Hur länge kan S och MP sitta kvar?

klistrad

Jag har inte förespråkat nyval i Sverige. Jag har nämligen inte trott på att det skulle bli bättre. Det tror jag egentligen fortfarande inte. Men frågan är trots allt ändå – är det inte dags för ett nyval? Hur länge ska egentligen Stefan Löfven kunna klamra sig kvar med tanke på alla de affärer av olika slag som kommer i stort sett slag i slag.

Hans samröre med miljöpartiklarna och deras dåliga omdöme krackelerar alltmer. Gustav Fridolins och Åsa Romsons uttalanden som stöd för sparkade bostadsministern Mehmet Kaplan var ovanligt korkade för att komma även från MP! Ett parti vars samröre med tveksamma muslimska representanter spridit sig långt utanför regeringskretsar.
Båda språkrören bör ha tappat allt förtroende som ministrar och beträffande Romson borde det ha föranlett Löfven att ge henne foten redan tidigare med tanke på alla grodor om Auschwitz och 11 september i New York som hon spritt omkring sig sedan hon inlett sin karriär som miljöminister med att använda giftig bottenfärg till sin båt. Hon blev visserligen av med eventuella befogenheter som ”vice statsminister” där plötsligt Margot Wallström dök upp. Vad hon nu har gjort för att förtjäna den posten efter sitt antisionistiska Palestinakramande som utrikesminister…
Nu senast är det Mona Sahlin som – igen! – ställt till det för sig och för sossarna! Hon ingår visserligen inte i regeringen men avgick hastigt och huxflux som nationell samordnare mot våldsbevakande extremism, därtill utsedd av regeringen, sedan hon skrivit ett falskt löneintyg till en privat livvakt – eller vad han nu var…? – så att denne kunde köpa en miljonlägenhet. Men hon får säkert en rejält tilltagen fallskärm trots en härva av lögner.
Till detta kommer ju den valhänt skötta flyktingfrågan som drogs igång redan under Fredrik Reinfeldts tid.
Jag skulle tro att det blivit regeringskris i de flesta västerländska länder med sådana här händelser i maktens korridorer?! Jag tror heller att det är slut med problemen för Löfven, när det nu faktiskt tycks finnas journalister som återupptagit sin uppgift och tagit sig ut ur det slutna PK-rummet.
Statsministern får också sin fiskar varma i Aftonbladet, där LO styr ledarsidan och V kultursidorna.
Så här skrev Aftonbladets politiske redaktör Lena Mellin efter 1 maj:

”Det är konstigt att Stefan Löfven inte lär sig.
När han ska nita Alliansen tar han hjälp av halvsanningar eller rena lögner.
Han borde kunna bättre.
…—
Säger saker som inte stämmer
Löfven tog självfallet tillfället i akt att hoppa på Alliansen. Det är inte en konst han behärskar.
Man brukar säga att lögner, personangrepp och höjd röst tillgrips när de egna argumenten tryter. Kan det vara så illa i Löfvens fall?
Han säger nämligen saker om sina motståndare som inte stämmer.
För det första är inte alternativet till en koalition mellan S och MP en ”blåbrun sörja”. Det kan vara en regering med enbart S, med S, V och MP eller till och med en som sträcker sig över blockgränsen.
Det är inte heller så att Moderaterna vill lagstifta om sänkta löner. De vill inte, läs noga, inte, lagstifta om sänkta ingångslöner och de vill inte sänka lönen för dem som redan har ett jobb.”

Lena Mellin har enligt min mening helt rätt avseende vilka nya regeringskonstellationer som kan bli aktuella. Frågan är om vi orkar vänta på valet 2018?! Att jag sedan har en känsla av att det kan finnas diverse skelett i garderoben även hos Allianspartierna är en annan historia…

 

 

Förändringskrav på ATG och ST – på tiden! – men hjälper det?

klistrad

I dag är det på nytt OnsdagXPress på Jägersro. V86 delat med Solvalla. Folk kommer att strömma till banan. Sådär en 7-800 personer om man räknar snällt med alla totofunktionärer, kuskar, tränare och stallpersonal…

Det här är det ultimata beviset på hur ST (Svensk Travsport) och ATG (AB Trav och Galopp) gemensamt gör för att avfolka banorna.
ST äger ATG till 90 procent. Galoppen äger 10 procent. Men staten har styrelsemajoriteten i ATG:s styrelse. ST:s styrelse utgörs av representanter för mellan- och småbanorna. Storbanorna Solvalla, Åby och Jägersro är utan styrelsefolk. Det här betyder enkelt uttryckt, att det är de mindre banorna som bestämmer och enbart ser till sitt eget bästa.
Nu har dock tio travsällskap reagerat. Solvalla, Åby och Jägersro skickade tillsammans med Färjestads, Gotlands, Sydöstra Sveriges, Sörmlands, Västergötlands, Örebros och Östergötlands travsällskap en motion med rubriken ”Vems är travsporten” till ST:s årsstämma för en vecka sedan.
I motionen skriver man bl a. ”Svensk Travsports styrelse och ledning nu och framöver tar det fulla ansvaret gentemot sina ägare och försvarar sportens värden för travbanorna i ATG.”
Jägersros ordförande Kerstin Peterson-Brodda sa vid årsstämman att ”vi har kommit i skymundan och är inte med i matchen när de stora besluten tas.”
Jägersros ordförande var rejält skarp i sitt inlägg på stämman: ”Ägarstrukturen är att travsällskapen och de aktivas organisationer äger Svensk Travsport som äger ATG som äger Kanal 75. Men maktstrukturen är precis tvärtom. Kanal 75 bestämmer över ATG som bestämmer över ST som bestämmer över de aktivas organisationer och travsällskapen, där de aktiva har större inflytande än travsällskapen!” Citat från Travronden.
Bra rutet, Kerstin!

I motionen står också beträffande lunchtravet, senareläggningen av V75 lördagar och V86-Xpress: ”Det är förändringar initierade av ATG, som fått negativa konsekvenser för banorna publika arrangemang. Vi upplever att Svenskt Travsport inte i tillräcklig omfattning försvarat sportens och banornas intressen i dessa beslut.”
Senkommet – men ord och inga visor!
Faktiskt fick man stämman att besluta om att ST:s styrelse tillsammans med tre representanter för travsällskapen bakom motionen omedelbart ska börja utarbeta förslag till hur kommunikationen ska bli bättre…”. Observera omedelbart, detta ska vara klart till Derbyhelgen första september på Jägersro!
ST:s ordförande Hans Ljungkvist fick erkänna att när det gällde besluten om V75 och V86 hade dessa skett på tjänstemannanivåerna. Vilket kan utläsas: ATG:s VD Hasse Skarplöth och han knähund, ST:s generalsekreterare Johan Lindberg.
Inom ST och ATG jublar man också över det kvartalsbokslut som nyligen presenterades: ”Har aldrig sett bättre ut”, utropar Johan Lindberg medan stortränaren och Lindbergpolaren Robert Bergh fyller på med ”Fantastiska siffror”.
Jaha.
Sanningen är att i årets första kvartal minskade vinsten från 71,7 miljoner 2015 till 58,3 miljoner. Dessutom delades till trav och galoppen ut 10 miljoner kronor mindre i år.
Utlandsspelet med nu indragna rabatter till storspelare minskade med 220 miljoner, säkert har en del av det nu kommit in i det svenska spelet i stället. Här är ökningen 169,2 miljoner, högst någonsin, och det är förstås detta som åstadkommer jubelorkanen från ATG, ST och en och annan med dem förbundna.
Man ser dock ingen som jublar över det faktum man faktiskt kan utläsa ur kvartalsbokslutet, att kostnaderna för ATG och Kanal 75 ökat med 56 miljoner!
Ur kvartalsrapporten kan man dock inte utläsa hur mycket den totalt misslyckade satsningen som storsponsor på ishockeyn och SHL kostat. Det mörkas fortfarande från både ATG och ST.
Anders Engman i Sydsvenskan avslutade en blogg efter årsstämman så här:
”Hans Ljungkvist pratade mycket om att han ”har en plan”. Lät som ”Sickan” i Jönssonligan under debatten.+ + + Hade kanske för stora förväntningar på debatten efter ST’s stämma, men den var väldigt tandlös. Svaren, formuleringarna och förhoppningarna kände vi sedan tidigare. Inte ett konkret besked. Synd.

Vågar man hoppas att det blir någon ändring på den toppstyrda behandlingen av travsporten med hjälp av den ovan omtalade motionen? Eller blir det som vanligt, att ATG och ST bestraffar ”de tios gäng”?!


Östen borde fått Piratenpriset!

klistrad

– Det är skamligt att Östen Warnerbring aldrig fick Piratenpriset!
Det sa Christer Borg på Malmös Teatermuseum på lördagen när han kåserade om Östen Warnerbring och spelade några av hans insjungningar.

Borg-ÖstenChrister Borg har rätt! Få artister och musiker har framfört så mycket av och för Fritiof Nilsson Piraten som Östen Warnerbring. Östen gick bort 2006. Han har nu fått en egen utställning på Teatermuséet och i höstas kom Christer Borg ut med en hyllad bok om Östen Med Rösten på Kira Förlag, som jag skrivit om tidigare. Han är nu en efterfrågad föredragshållare om Östen, som var en god vän till både Christer och mig.
Då brukar han spela Kivikspolka som handlar om Fritiof Nilsson Piraten. ”Det är den bästa låt som Östen Warnerbring framfört”, är Christer Borgs mening. Det var Arne ”Besökstid” Ericsson som skrev texten till musiken av Gustaf Egerstam och den framförde Östen första gången redan 1973 på Kronprinsen och den blev en av hans mest älskade. Min personliga favorit är Det var en lördag aften, den danska folkvisan som Warnerbring sjöng in med egen finstämd text om krigsslutet 1945 när ljusen tändes i Köpenhamn på andra sidan Öresund.
2003 gav Östen ut CD:n Piraten, Bombi Bitt och jag som blev hans sista.
Så det fanns verkligen tid för Fritiof Nilsson Piraten Sällskapet att ge Piratenpriset till Östen. Det gjorde man inte och även om jag själv är medlem i Piraten Sällskapet tycker jag det är väldigt, väldigt dåligt att han aldrig fick det här priset. Jag håller helt med Christer Borg.
Dessutom bor jag ju i samma trappuppgång på Sergels väg i Malmö som Piraten gjorde. Har jag nog skrivit någon gång tidigare. Borde förstås uppmärksammas med en minnesplatta på huset av Malmö Kommun. Det är nästan, men bara nästan, lika uselt som Piraten Sällskapets negligering av Östen Warnerbring.

Hade det varit nå’n stake i det här sällskapet hade man snabbt sett till att dela ut priset postumt till Östen Warnerbring. Han vore mer värd det här priset än några av dom som fått det. Det behöver man inte gå så långt tillbaka i tiden för att anse…

Untitled - 0 0Den här hänger hemma på en vägg. En EP-skiva i Skåneformat som Östen skickade till mig som ett tack för en uppvaktning. Östen Warnerbring gav ut den på Frituna med låtarna Jag Bor Vid Ett Rastställe, en av Östen tonsatt Hjalmar Gullberg-dikt samt Ka’l De’ Snöar och Törringelund, båda med text och musik av Östen.

Löfven ”en konflikträdd papegoja”!

klistrad

Det tog inte så lång tid. Men Stefan Löfven tvingades ändå att öppna falluckan för Mehmet Kaplan, den oduglige bostadsministern från MP, som umgicks i fel kretsar. Men det är ingen direkt merit för vår statsminister.

Jag ska citera Lena Mellin i Aftonbladet som ger en förklaring till vår statsministers räddhågade framträdande vid presskonferensen där han meddelade Kaplans avgång, att ”Kaplan begärt att få lämna regeringen”: ”Den mest sannolika förklaringen är att Miljöpartiet ligger illa till och att Mehmet Kaplan är mycket populär i sitt parti. Den kombinationen ledde till att Stefan Löfven lät som en konflikträdd papegoja. Och att språkrören hyllade den fine Kaplan.”
Fridolidolidolin och Dumson försökte överglänsa varandra i att hylla Kaplan. Fridolidolidolin ser ju inte bara ut som en fjortis, han har ett intellekt som ligger där nånstans också, om alla fjortisar ursäktar. Dumson går ju sedan tidigare utom toton, grodorna hoppar ur munnen på henne. Att tala om terrorhändelserna 11 september 2001 i New York som en ”olyckor” i ett morgonprogram i TV spädde bara på hånet mot en svensk minister som ännu en gång spreds över världen. Fridolidolidolin berättade att han jobbat ihop med den fine och av MP prisade Kaplan i 20 år. 32 år han idag – och han är alltså vår skolminister… Matematik var i alla fall inte hans bästa ämne. Heller.
Men Stefan Löfven är feg, feg, feg! Han vågar helt enkelt inte stöta sig med miljöpartiklarna som är med och ”styr” landet. En samling pinsamma, odugliga och totalt omdömeslösa ministrar.

Nog borde det finnas möjlighet att slänga ut MP ur regeringen och ombilda denna. Utan att det ska behöva bli nyval?! Och om inte – nyval! Omvärlden skrattar åt oss, Löfven!

Härliga musikantdagar på Tuppen och Teatermuséet – men fy för Malmö Stad!

klistrad

Jag har haft förmånen att lyssna till Anna-Mia Barwe och Sven Bjerstedt två dagar. Sämre sällskap kan man ha. Först hos Hot House på Tuppen fredag och i går när Teatermuseet invigde en utställning om Östen Warnerbring. I fredags blev jag dock jäkligt förbannad gällande Tuppen!

Nej. Det har inte med vare sig Barwe, Hot House eller Johnny Bengtsson som driver restaurangverksamheten på Tuppen. Det gäller Malmö kommun (eller Stad som man vill alla sig). Man vill i princip slänga ut de runt pensionärsföreningar liksom jazzföreningen Hot House so har sin hemvist där. Så kallade slutna föreningar ska inte längre vara välkomna. Föreningar som lever på medlemsavgifter och entréer ska väck! Allt ska vara gratis för alla!
I Sydsvenskan säger områdeschefen Emelie Wieslander:
”Vi kommer att storsatsa på Tuppen med fler aktiviteter som är gratis och publika… – aktiviteterna ska vara relevanta för fler, därför breddas målgruppen…- om man tittar på programmet är drygt 70 procent slutna eller avgiftsbelagda föreningsaktiviteter… – det innebär att inte stötta slutna föreningsverksamheter som inte kommer alla Malmöbor till gagn… – men vi vill samarbeta med de slutna föreningarna, vill de inte får de se sig omkring efter andra lokaliteter, vi kan inte förse dem gratis lokalhyra.”
Ett uttalat hot från en kommunal byråkratnolla mot bl a Seniornet och Hot House. Den senare föreningen har jag erfarenhet av. Jazzkvällar inte bara för medlemmar, men självfallet mot en avgift. Vem ska annars betala banden? Kommunen???
Dessutom kommer Johnny Bengtsson att sluta som krögare. Restaurangdriften ska övertas av ABF, men då utan rättigheter! En jazzklubb där du inte kan få en öl eller glas vin??? Hur jäkla korkad är den där människan Wieslander? Men det är väl så, att man i Malmö Stad tycker att äldre personer mår bättre av kaffe och kaka, kanske en lättöl om man är riktigt djärv…
Berörda klubbar kommer att ha ett möte med kommunansvariga den 21 april. Inte för att jag tror det blir någon ändring på beslutet att efter 30 år låta en av Malmös populäraste mötesplatser gå i graven. Den rödgröna politikermaffian har talat. Igen! Men jag hoppas alla berörda klubbar och enskilda överöser byråkraterna med protester!
Detta om detta…

Barwe TuppenJag blev i alla fall som vanligt på gott humör av Anna-Mia Barwe och hennes spelkamrater. Förutom Sven Bjerstedt med sin pianovirtuositet fanns på scenen Per Ekman bas, Jerker Heijkenskiöld bas och så ersatte Mattias Carlson på ett ypperligt sätt Dan Gisen Malmqvist på klarinett och sax. Gisen ska lägga fram näven under kniven för att operera ett ”klofinger”. Usch, det är besvärligt, jag har egen erfarenhet av det!
Vi fick förstås många exempel på Sven Bjerstedts härliga förskånskande av The American Songbook där en av mina favoriter Sweet Georgia Brown, nu Svitt, Jordi’ o Brun, inte saknades. En härlig kväll!

Anna-Mia - 0 0Anna-Mia och Sven inledde också öppningen av utställningen om Östen Warnerbring på Teatermuseet i Malmö. Anna-Mia och Sven tolkade bl a Östens När Malmö Doftade. En Sommarvind och Glöm Ej Bort Det Finns Rosor där det också blev allsång av de Malmöbor som samlats ute på Kompanigården inför öppningen.
Östens första fru Anita Warnerbring fanns på plats tillsammans med gemensamma sonen Jonas som med syskonen Niklas och Lena-Maria med Östenminnen hemifrån har varit teatermuséets bas Kjell Hansson stort behjälplig med att få en bred och väldigt fin och överskådlig utställning.

Anita WarnerbringAnita gladdes mycket åt den fina skyltningen av Östens och hennes gemensamma minnen, bilder, affischer, instrument (”alla barnen har fått var sitt”) i glasmonter och showkostymer som hon själv designat.
Anita berättade också för mig, att hennes favoritlåt med Östen är Som En Dröm – ”hans röst har aldrig varit bättre och den ger mig gåshud fortfarande”! – med den var Östen väl Sveriges representant i Eurovisionsschlagern 1967?!
Christer Borg, som nyligen kommit ut med en hyllad bok om Östen Warnerbring (Kira Förlag) inledde efter musiken med en kort betraktelse om Östen och eftersom den här utställningen delas med Ystads Teater fick också Thomas Lantz, chef för teatern, ordet.

Teatermuséets eldsjäl – en av dom! – Kjell Hansson gav en röd ros till musikanterna och hedersgästerna innan Anita Warnerbring tillsammans med Thomas Lantz ”klippte” bandet och gav oss alla tillträde till den lilla pärla på Kalendegatan i Malmö som det här muséet utgör.

Bilder: PETER KASTENSSON

Det tog två år att få bort henne…

klistrad

I april för två år sedan skrev jag i en blogg om trafiksituationen i Malmö nedanstående. Det är fortfarande aktuellt även om en av de ansvariga äntligen har fått foten.

Den 25 april 2014:
Gatudirektören i Malmö heter Kerstin Gustafsson. Det är hon som ansvarig för att kostnaderna för dom nya superbussarna som snart ska börja rulla från Rosengård till Västra Hamnen, i folkmun döpta till Bagdadexpressen, blivit 31 miljoner dyrare än projekterat! Tillsammans med bl a Karolina Skog, kommunalråd för ”framtidens trafik” från grönkålsmaffian (snacka om att sätta räven som hönsvakt!). Ordföranden i tekniska nämnden, sossen Milan Obradovic säger att ”det är oacceptabelt”. Halledudane då! Snacka om att ha koll…
Som av en händelse träffade jag senare i går tidigare gatudirektören Rolf Johnsson, pensionerad sedan ett par år. Jag ska inte här återge vad han tycker om sin efterträdare. Men han var minst sagt förvånad över missen från gatukontoret att man inte i anbudsförfarandet avseende den nya asfalteringen av superbussfilerna inte föranstaltat om att asfalteringen måste förstärkas och att förorenad mark måste åtgärdas. Plus att trafikljusen hade längre kablar än man räknat med. Bara dom här missarna ger en merkostnad på runt 15 miljoner!
Jag säger bara en sak – det var bättre på Rolf Johnssons tid! Och förutspår att Kerstin Gustafssons dagar är räknade som gatudirektör…”.
Detta alltså skrivet i april 2014.

rolf-jonsson

Jo, det var bättre på Rolf Johnssons tid! Bild: PETER KASTENSSON

Det har tagit sin tid. Men i mars i år fick Kerstin Gustafsson sparken. Men hon hann med att ställa till med många problem ytterligare. Hyrcyklarna i Malmö t ex. Man håller på att sätta upp cykelställ lite varstans i staden. Men ännu är inget klart. Upphandlingen har skötts felaktigt och OM det blir hyrcyklar eller VAR dessa kommer ifrån, det vet vi inte.
I dagarna har det också uppdagats grava felaktigheter gällande det som skulle bli en ”millenieskog” i Lindängen där man nu polisanmält bl a svartbygge av baracker och har hittat en åtta meter hög obelisk i granit som ”ingen” vet var den kommer ifrån. En härva av lögner har fått stadsrevisionen att be kommunstyrelsen att för andra gången pricka tekniska nämnden. Där ovan nämnde kommunalrådet Milan Obradovic (S) fortfarande är ordförande. Till SDS säger han på frågan om han kan sitta kvar som ordförande: ”Ja, jag hoppas att de kan ha det förtroendet för mig.”
Bullshit, säger jag. Han borde liksom Kertsin Gustafsson få en stor spark i arschlet, men så långe som partikollegan Katrin Stjernfeldt Jammeh styr den här staden tillsammans med miljöpartikeln Karolina Skog lär det knappast ske. Man brukar se till att ”ta hand om de sina”.
Apropå grönkålsmaffian så var bostadsministern Mehmet Kaplan i Malmö under gårdagen för att svara på frågor om den höstbudget som nyligen lagts av regeringen. Ungefär samtidigt avslöjar Expressen att Kaplan i somras deltog i en middag arrangerad av Turkiska Riksförbundet där även fascistsammanslutningen ”Grå Vargarna” från Turkiet deltog.
Fast det var ingenting som Kaplan brydde sig om. ”Det är låg journalistik att fråga om detta. Kungen har säkert varit på någon middag där även Bert Karlsson deltagit” kommenterade Mehmet Kaplan.
Apropå ”ta hand om de sina” så är Anders Sundström, nyligen tillsammans med VD sparkad ordförande i Swedbank, utredare för flygplatsen Brommas framtid. ”Bromma behövs inte, men Arlanda måste byggas ut, menar han.
Vilket får Lena Mellin, som jag faktiskt brukar uppskatta, i Aftonbladet att tycka: ”Det här är viktigt. För Stockholms som Sveriges ledande region. Och för hela landet. Vi vill bara undantagsvis flyga till Köpenhamn eller Helsingfors för att ta oss vidare ut i världen.”
Ur ett snävt nollåttaperspektiv, Stockholm ja… Men Sydsverige (läs Skåne) skiter man i och gör allt för att stänga ute Kastrup och kontinenten för.
… och i Financial Times gnäller vår statsminister:  ”Men vad som är är ännu mer surrealistiskt är att alla siffror går åt rätt håll, men bilden som allmänheten har är att landet är på väg åt fel håll. Det handlar inte bara om att de är oroliga över flyktingkrisen, det är som om allt går åt fel håll.”
Håhåjaja, Stefan Löfven. Jag vet inte om det är speciellt intelligent att gnälla över vårt lands väljare?!

Det är i alla fall just nu välgörande tyst från hans kumpaner Fridolidolidolin och Dumson.

 

i

Skönt att skriva av sig lite mög!

klistrad

Eftersom det framåt eftermiddagen/kvällningen väntar en lunch/middag med gode vännen Bosse Olsson – det är inte Jägers förrän i morgon – tänkte jag skriva av mig lite mög som snurrat i skallen ett tag. Försöka rensa ut. I den mån det låter sig göra.

Svensk Travsport, ST, har i ett styrelseprotokoll formulerat att man ska upprätta en ”Code of Conduct”, en uppförandekod för alla involverade i travet. Inte så märkligt egentligen, det finns inom de flesta idrotter. Dessutom finns det hos travtränarna ”Vårt Sätt” som mycket väl, enligt insatta, borde kunna ligga till grund för det som ST nu ska genomföra.
Det har på sina håll – även hos mig – tolkats som om man vill lägga någon form av munkavle på aktiva att t ex i pressen diskutera alla dumheter som kommit från ST (och ATG). Vi vet ju att Lutfi Kolgjini i Aftonbladet är mycket kritisk medan Robert Bergh i Expressen numera köper allt som kommer ut från Hästsportens Hus.
Att mycket i att det här utspelet kanske uppfattats felaktigt beror på att ST:s generalsekreterare Johan Lindberg är en riktig ”glappkäft” och gett sig in i att försöka uppfostra i vilka media en debatt bör drivas. Alltså samme Lindberg som tyckte det var ”trams” med kritiken mot ST (och ATG) när det nyligen var bestämt att i en del lopp skulle kuskarna köra i hockeytröjor från SHL-lagen. De som inte gjorde detta bötfälldes först med 300 kronor, sedan med 1.000 kronor. Varpå det plötsligt bestämdes att inga böter skulle utgå, detta sedan Lutfi Kolgjini hotat med att låta allt få en rättslig påföljd. Beslutet med hockeytröjor stred helt enkelt mot det reglemente som ST har.
… och då kallade glappkäftade Lindberg det plötsligt som ”trams”.
Någon självkritik finns det inte hos ST. Det värsta djurplågeri som i modern tid skett inom travet var för ett par år sedan då några unghästar under svåra plågor dog av syrebrist under en transport från Estland till Sverige. Detta sopades helt under mattan av ST sedan en åklagare lagt ner fallet utan att kunna hitta någon ansvarig. Därmed lät sig ST nöja, någon vidare utredning gjorde man inte, trots att man i reglementet mycket väl skulle kunna finna orsaker till möjliga bestraffningar.
En oberoende utredare av hur ST hanterat det hela (inte själva sakfrågan), Olle Sohlberg, kom med mycket skarp kritik mot ST i sin utredning hösten 2015. Han var faktiskt tillsatt av ST, men hans kritik har inte utmynnat i mycket mer än möjligtvis någon marginell förändring i det reglemente som finns. ST har agerat så oerhört fegt i det här fallet. Allt snack från det hållet om ”hästens väl” är oerhört cyniskt. Men ändå lär styrelsen omväljas när det inom kort stundar årsmöte.
En helt annan Lindberg, med förnamnet Anders, figurerar allt som oftast på Aftonbladets ledarsida. Så länge han nu får vara kvar… AB har alltmera fått göra något som kan liknas vid ”avbön”. I samma takt som Stefan Löfven gällande flyktingpolitiken kört över sina makthungriga och hycklande regeringskolleger i MP där man anser regeringsposterna viktigare än politiken, har även Aftonbladets ledarsida fått skifta position och en del personer som varit tongivande bakom PK-idealen fått lämna sina poster. Ledarsidans chef Karin Pettersson avslutar sin Ledare i dag:
I Sverige har Stefan Löfven fördömt SD som nyfascister. Inget fel med den analysen. Problemet är att bara att Social­demokraterna inte dragit några tydliga slutsatser av hur de själva måste förändras i detta nya politiska landskap.”
Karin Pettersson har svängt från ett ensidigt fördömande av SD som något man absolut inte bör ha något samröre med till att man nog i stället bör försöka bemöta deras politik. Allt i takt med att partiet växt till landets tredje största.
I mitt tycke är Anders Lindberg en fjant. Han lever kvar i den myt som också omhuldas av t ex Jan Guillou, en annan av AB:s krönikörer, och skrev nyligen att ”överklassen har alltid haft ett stråk av auktoritära och ickedemokratiska idéer”.
Han har tillsammans med Jan Guillou också hittat nya hatobjekt i förre Moderatledaren Ulf Adelsohn och hans hustru Lena Adelsohn Liljeroth, tidigare kulturminister i Alliansregeringen. Paret Adelsohn uttryckte i en intervju i Dagen Nyheter att ”media förtigit en del sanningar om invandringen av oro för att de skulle tolkas negativ av läsarna”. För detta har paret hudflängts i PK-media. Förstås, sanningen är inte accepterad även om den är väl känd!
Ulf Adelsohn skrev i ett genmäle i Expressen:
”Vi blev inbjudna till en diskussion i Studio 1 i Sveriges radio dit man också inbjudit en gästprofessor på JMK (journalistutbildningen), talande nog grundaren och partiledare i maoistiska norska Arbeidernas Kommunistparti, vilket dock inte nämndes. Sådana källor behöver ju inte ifrågasättas i vårt land. Lena har varit ordförande i Fryshuset i tio år, jag drev integration stenhårt som landshövding. Men ingen av oss blundar för att den stora invandringen också kan leda till problem. Men det får man inte säga.”
När det gäller TV är det så att Aftonbladets tidigare chefredaktör Jan Helin utsetts till ny programdirektör på SVT. I Studio 1 uttryckte han ”att paret var rov för en ideologi för vilken det är viktigt att måla ut medierna som en del av en konspiration som försöker påtvinga folket ett mångkulturellt samhälle”. Han nämnde också en medarbetare i Expressen i samma tongångar.
Att en chef i ett public service-företag uttrycker sig på det sättet inger i alla fall mig oro för hur det står till med objektiviteten hos SVT?!
Jag har också läst att Moderatledaren Anna Kinberg Batra uttalat sig om Lena Adelsohn Liljeroth. Apropå att förre kulturministern uttalat att hon faktiskt besökt sajten Avpixlat (kallad hatsajt). I Aftonbladet (naturligtvis) fick AKB den här frågan:
Vad skulle du säga om du hade en sådan kulturminister i en regering du ledde?
– Det skulle jag inte ha.
PK så det skvätter om det, men AKG är väl okunnig om att Lena Adelsohn Liljeroth under sin ministertid kämpade EMOT att medieföretag (eller vad man nu skall kalla det för) som Avpixlat skulle ha presstöd.
Men Anna Kinberg Batra är ingen statsministerkandidat i min bok. Lika lite som den nuvarande eller någon annan av dagens partiledare. Usch!

Så… nu ha jag skrivit av mig och kan gå till något mycket trevligare, lunchmiddagen med gamle vännen Bosse Olsson.

 

Inte PK kanske… men det finns trevliga saker också i världen

klistrad

Det är mitt i påsken och jag har inte bloggat på snart två veckor. Det har varken känts angeläget eller roligt. Det skulle bara bli patetiskt om jag gick in och försökte skriva om skräckhändelserna i Belgien och alla politiska kommentarer i olika media.

Patetiskt! Det överlåter jag åt andra utan självinsikt. Många sådana finns det.
Det är väl inte PK (politiskt korrekt) att ägna sig åt de små glädjeämnen som trots allt finns i vår hemska värld. Men det skiter jag i. Livet måste gå vidare.

Palladium slut 1I söndags firade Harry Arnold-sällskapet i Malmö 25-årsjubileum med en dubbelkonsert på Palladium. Mycket välbesökt båda föreställningarna. Kort sagt succé för det program som Roger Berg Big Band bjöd på tillsamman smed gästsolisterna Anna Pauline Andersson, Niklas Fredin och Filip Jers.
Vi blev mycket glada när det hela uppmärksammades oerhört positivt av Alexander Agrell i Sydsvenskan på det här viset:
Agrell recension SDS

För att inte  om Christer Nilsson i OrkesterJournalen:
Nilsson recension i OrkesterJournalen

Dessutom gav Jan Olsson, Jolson, mycket positiva omdömen i Skånska Dagbladet, men där lägger man tyvärr inte ut det på nätet för allmän beskådan.
Den som vill läsa ännu mer kan gå in på Harry Arnolds hemsida där jag själv skrivit i all ödmjukhet:
Harry Arnold

Roger BergTyvärr blir det ingen Harry Arnold-konsert med traditionell stipendieutdelning i Pildammarna i år. Malmö Sommarscen hade först gett Harry Arnold-sällskapet och Roger Berg Big Band ett datum som accepterats. När bandet engagerats och det också var klart att årets stipendiat blir Vivian Buczek – och att hon kunde komma! – fick man plötsligt återbud från Malmö Sommarscen som sa sig vilja förnya och gav ett ”storbandsdatum” till Amiralens Storband i stället. Vad som ligger bakom detta kan man bara spekulera om.
Men jag tar ett citat ut Christer Nilssons recension i OrkesterJournalen:
”Sedan i somras blev de utbytta redan under den traditionellt återkommande Harry Arnold-konserten (med stipendieutdelning) på Pildammarna mot  trumslagaren Roger Bergs storband. Det tror jag knappast någon kan motsätta sig. I alla fall inte då Bergs storband spelade ut hela sitt register med bländande som dynamiska melodislingor så man ibland fick ta europeiska konkurrenter i jämförelse.”
Men vi ska nog hitta ett annat festligt tillfälle för att dela ut Harry Arnold-stipendiet till Vivian Buczek och Stand By-stipendiaten, trombonisten Lars Ullberg, ung norrlänning som går på Skurups jazzlinje.

Jazz Five Björn IDetta om detta. I går skärtorsdag åkte jag till Köpenhamn som har helgdag med affärsstängning men numera med fart på kroglivet. Jag besökte Charlie Scott’s där Jazz Five spelade och man hade gästsolisten Björn Ingelstam med sin trumpet. Fullknökat hos Charlie, inte en sittplats så lång ögat nådde.
Mycket beroende på det strul som regeringen och andra politiker med god hjälp av Skånetrafiken och danska DSB (är det väl på danska sidan?) åstadkommit och gjorde att jag kom sent till Skindergade. Dessutom har man för att glädja oss höjt biljettpriset med JoJo-kort till Köpenhamn retur till 192 kronor (från 168 tror jag det var). Snyggt jobbat! En parentes…
Björn Ingelstam har ett speciellt – och svårerhållet – treårsvisum som tillåter honom pendla mellan Köpenhamn och New York, där han även får göra det han mest av allt vill, nämligen spela och sjunga. ”Som att åka buss ungefär”, sa Björn om att fara som en skottspole. Han får verkligen ligga i, för det är inte billigt med alla flygresor och boende i New York.
Han får offra för konsten, den här mästaren på trumpet som spelar all sorts jazz men aldrig ”glömmer” sin Louis Armstrong. Jazz Five, en ungdomlig sammanslutning som leds av saxofonisten Johan Bylling Lang som funnits i faktiskt 20 år, ”tager sit publikum til nutidens New Orleans og leverer et unikt show med funky 2nd line grooves, blues, shuffle og jazz’n’roll”, enligt sin hemsida:
Jazz Five

Populärt och drar också mycket – och dansanta! – ungdomar till spelningarna. Det har vi i stort sett misslyckats med på den här sidan Bron.

Veterinärer djurens beskyddare? Inte alla!

klistrad

I dag ska jag börja med att citera Bengt Adielsson i Expressen, en av få svenska hästsportjournalister, som inte är ”köpt” av ATG och/eller ST (travförbundet).

Bengt Adielsson skrev i går:

”Åbys ökände banveterinär Anders Bergqvist är i farten igen.
Han har anmält montéryttarinnan Jenny Brunzell till länsstyrelsen för en drivning på Åby. Det har nu gått till tingsrätten och Jenny Brunzell åtalas för djurplågeri alternativt brott mot djurskyddslagen.
Djurens vite riddare? Glöm det.
Vad det handlar om är att Bergqvist blev förnärmad när Brunzell talade om för honom vilken fjant har var. När han kom ner och anklagade henne efter loppet.
För att det var märken på hästen på bägge sidor. När hon bara drivit på en sida.
I sakfrågan?
– Jag besiktigade hästen efter loppet. Det fanns inte ett märke på honom och det står jag för, säger korrekte och mycket välrenommerade travtränaren Thomas Uhrberg.
Nu får väl någon ta itu med den föregivne djurvännen Bergqvist. Som gång på gång i sitt ämbete gör sig skyldig till myndighetsmissbruk.
I sammanhanget? Blir jag väldigt upprörd av en artikel på ST:s hemsida. Som okritiskt refererar de grundlösa anklagelserna mot Jenny Brunzell.”

Jag kan fortsätta med att citera Lutfi Kolgjini i Aftonbladet i dag, Jägersrotränaren, som – liksom ovan nämnde Jägersrokollegan Uhrberg – inte heller genom ekonomiska intressen är ”styrd av” ATG-ST:

”Det värsta av allt är att vårt eget förbund ST helt okritiskt har skrivit om ärendet. På det här sättet kan karriären förstöras för en ung tjej som brinner för sporten. Det är så jäkla tragiskt!
Vårt förbund och inkompetente jurist orkar inte kritiskt granska ärendet. Men skriva går bra. Åby har en av de mest kompetenta måldomarnämnderna. Om drivningen var av sådan art borde straffet vara därefter.
Nu fick Jenny Brunzell ett normalstraff för drivningen. En väsentlig fråga. Hur kan måldomarnämndens bedömning vara så annorlunda mot banveterinärens?”

Det handlar alltså om en ganska normal drivningsförseelse på Åby i ett montélopp nyligen. I ett lördagsprogram i radio P4 i dag på eftermiddagen fick Axevallas banveterinär Björn Sandgren kommentera frågan ur banveterinärens perspektiv. Banveterinärerna är tillsatta av Jordbruksverket för att tillvarata djurens intressen och han hade inga positiva saker att säga om travsporten och de drivningsregler som finns. Flera kuskar bötfälls varje dag för att överträda dessa regler, och det har han ju faktiskt rätt i. Men så länge man talar om ”normala drivningsförseelser” får vi dras med negativ uppmärksamhet och myndighetsmissbruk som Åbys banveterinär ägnar sig åt för att hämnas. Och bli omskriven…
Banveterinärerna slåss för att drivningsförseelser ska bestraffas med diskvalifikation av hästen. Ja, varför inte?! Även om det då kan finnas en motsättning mellan att totalisatorresultatet måste kvarstå, men att en diskvalifikation i efterhand kan ta bort hästen som vinnare och inga prispengar betalas ut! Jag har faktiskt ingen svårighet med den saken. Kuskar och ryttare är inte så obegåvade att man inte snabbt kan anpassa sig.
För inte vill vi väl ha den norska modellen där körspön är förbjudna?!
Men vi har ett travförbund som sväljer mygg och silar kameler och inte klarade av att sköta det mest flagranta fallet vi haft av djurplågeri inom sporten för ett par år sedan. Fyra hästar plågades svårt, transporterades med andra och dog under vägen från Estland till Sverige. En svensk tränare hade ansvar för hästarna som stod på hans träningslista utan att bestraffas, en aktiv från Estland begåvades sedan med svensk tränarlicens. Djurplågeri? Inte om man får tro ST som lät det bero och fallet gick aldrig till domstol! Ingen veterinär brydde sig heller!

Förtroende för småbanestyrda ST och dess tjänstemannavälde med Bagdad Bob, eller Predikanten som Kolgjini säger, för att inte tala om han som lär vara jurist, i spetsen? Njae…

PS. Undrar var det fantastiska positioneringssystemet tog vägen i V75 Direkt??? Eller det kanske bara var ett gratisprov…

 

 

Varav hjärtat är fullt… Svend Asmussen!

klistrad

Det här är ett långt inlägg. En del har kanske läst valda delar av det på Harry Arnold-sällskapets hemsida. Men den som inte orkar behöva ju inte fortsätta. Men varav hjärtat är fullt…

Det har väl inte undgått någon normalt jazzintresserad att en legendar, en av de allra största, inom jazzen fyller 100 år på söndag. Svend Asmussen, den virtuose danske violinisten.

Jag har ett litet förhållande till Svend. Min mor berättade nämligen när hon varit på någon jubileumstillställning hemma i Köpenhamn. Valby Strömpefabrik A/S där min morfar Vilhelm var en av ägarna hade haft stor fest. Hur många år den av Vilhelm delägda firman, där han var VD, fyllde, vte jag inte. Han dog 1952 och det bör ha varit några år tidigare. Men min mor Karen hade nämligen på den här festen träffat Svend Asmussen som varit där och spelat med sin orkester, och jag tyckte det var stort. Jag visste nämligen mycket väl hur stor Svend Asmussen var hemma i Danmark redan när jag var runt tio år gammal.
Jag skulle gissa, att det var ungefär då, den här versionen On The Sunny Side Of The Street spelades in, finns i Sveriges Televisions filmarkiv:
On The Sunny Side

Svend Asmussen hade då ett riktigt showband med bl a festlige trummisen Erik ”Frederik” Frederiksen, Kjeld Bonfils på vibrafon och nog tycker jag det ser ut som Ulrik Neumann på gitarr, men det kan också vara Svend Hauberg som även spelade trumpet.
Svend Asmussen blev riktigt stor i Sverige när han lierade sig med Alice Babs och Ulrik Neumann i fantastiskt musikaliska showtrion Swe-Danes med massor av utsålda hus på Berns i Stockholm under åren 1958-61 och gästspelade också om jag minns rätt på Coconut Grove i Los Angeles. Var man inte också på Kronprinsen i Malmö?
Svend Asmussen spelade också med de stora jazznamnen. Min favorit som jazzviolinist Stuff Smith, som var något av en idol för Svend Asmussen och de spelade tillsammans under en tid runt 1965 då Stuff Smith bodde i Köpenhamn. Svend spelade också med Duke Ellington och här är ett långt inslag från Tivoli i Köpenhamn då han gjorde ett gästuppträdande med Benny Goodman. Ha tyvärr inte årtalet, men det bör ha varit mitten av 80-talet och jag tror inspelningen är gjord på jazzklubben Slukefter som inte finns mer. Scrolla fram till 29 minuter in i inslaget och fyra minuter senare ger Benny Goodman och Svend Asmussen en ruggigt svängig improvisation över After You’ve Gone:
Benny Goodman-Svend Asmussen

Det har varit några ”Svend A-tillställningar” senaste tiden. Vid Harry Arnold-sällskapets årsmöte spelade violinisten Anders Frostin, klassiskt skolad och Rikspelman tillsammans med trumpetaren Mårten Lundgren, pianisten John Venkiah, basisten Simon Petersson och trummisen Roger Berg och med Mimi Terris sång, och självfallet blev det en del Svend Asmussen.
Has 0Man spelade dock inte den här låten, som var Svend Asmussens signaturmelodi:

Svend Asmussens signatur June Night

Den kom i stället, självfallet vid en konsert på söndagen som jag också hade glädjen att bevista.

Svend-hyllning.låg

Jag hoppas verkligen att Svend Asmussen får en videoupptagning av minneskonserten som utspann sig i Vellinges Konsertsal på hans 100-årsdag den 28 februari. För mera respektfullt, musikaliskt, artistiskt elegant och roligt kan det inte göras. Det Ulla & Mikael Neumann bjöd på tillsammans med violinisten Anders Frostin, gitarristen Johan Pihleke och basisten Janne Carlsson var så oerhört uppskattat av den med 250 personen knökfulla om än inte speciellt bekväma salongen. 100 minuter för 100 kronor i ett härligt tempo!

Konserten inleddes som musikanterna vid Harry Arnold-sällskapet på onsdagen både inledde och avslutade, med Scandinavian Shuffle. Fast här fick vi hela versionen innan Anders Frostin gav oss Svend Asmussens välkända signatur June Night.
I scenens fond växlade bilder på Svend Asmussen och några av de andra världsmusiker han spelat samman med. Fats Waller, Stepháne Grapelli, Börge Rosenbaum (Victor Borge) och förstås Ulrik Neumann och Alice Babs. Mikael Neumann berättade att Svend själv ansåg att tiden med Swe-Danes var den roligaste och höjdpunkten under hans långa karriär.

Pihleke-Ulla-Mikael.låg
Nu kom pärlorna ur hans repertoar på rad. Sweet Georgia Brown i rejält upptempo, Fats Wallers Ain’t Misbehavin’ med Ulla Neumann som, trots halsproblem, gav en bluesig ursprungsversion från musikalen. Så’na triviala problem som lite halsrosslighet stör inte ett fullfjädrat proffs och är det egentligen inte alltför sällan vi får höra Ulrik Neumanns ”äldsta barn” (som hon uttryckte det själv i lite kärleksfullt syskongnabb med Mikael) i sådana här sammanhang?!
Mikael Neumann i en rolig gammal raspig stenkakeversion av My Blue Heaven, lite filmmusik från Kispus, Side By Side, Dinah och Ulrik Neumanns gamla örhänge Kärleksvals, variationen var stor.

Anders Frostin låg
Anders Frostin och hans violin var förstås en viktig komponent i konserten. Vi fick baktaktshärliga Hambo Om Bakfoten med utsökt samspel med Johan Pihlekes gitarr och Janne Karlssons bas och liksom på Harry Arnold-aftonen Det Snöar från Svend Asmussens samarbete med Jan Johansson i Jazz På Ungerska.
Till sist – och inte minst – en portion Swe-Danes med bl a ”blupblupblup-diggediggedo”/At A Georgia Camp Meeting och nynnvänliga Gunga I En Hammock.
Den som missade den här konserten gör klokt i att beställa biljetter redan nu till reprisen i höst. Den 23 oktober är man tillbaka i Vellinge med hyllningen till Svend Asmussen, som firade sin 100-årsdag i Sarasota, Florida.
Må vingarna bära en video till honom från hans goda vänner Mikael och Ulla Neumann!

Text: PETER KASTENSSON
Färgbilden: ULF STJERNBO
Svartvita bilder: BO I
NGVAR SVENSSON

 

Vilken fest med ”tjocka släkten” – och andra!

klistrad

Jag har – förstås! – inte glömt den stora FESTEN förra veckan, då jag hade glädjen att träffa delar av ”tjocka släkten”. Jag har inte för vana att ”hänga ut” min familj och ska så heller inte göra här. Men…

… det ar ju så att min favoritsysterdotter, som ärligt talat också är den enda jag har, Pernilla Amort-Karyd firade 50 år (ni förstår hur jäkla gammal jag då är…) förra lördagen. Hon firades då på Luftkastellet av ett 70-tal vänner från bl a Schweiz, London och himmavid som fick avnjuta en överdådig buffé från Sularpsfarmen i Södra Sandby. Libanesiskt-turkiskt som presenterades av Nabil Fakhro, som är ett fint bevis hur någon från Rosengård inte behöver heta Zlatan Ibrahimovic – utan alla jämförelser i övrigt! – för att lyckas i Sverige!
Pernilla hyllades i flera tal och många tårar framkallade hennes mor, min syster Marianne Karyd, när hon framförde hur stolt hon var över sin dotter som haft tidvis många svåra år fram till den lycka hon i dag kan känna tillsammans med sina barn Tim och Amanda Amort-Karyd. Det var för övrigt Amanda som framkallade det sista livstecknet från sin mormor, alltså min mor,  då hon som baby lades på hennes bröst och mormor sa ”Amanda” innan hon somnade in några dagar senare 1997.
Pernilla driver i dag ett skyddat specialboende för kvinnor som haft problem och kanske misshandlats sedan hon efter 25 år i Schweiz flyttade hem med sina barn för flera år sedan.
Nog sagt om detta och det var en överdådig fest som bjöds tillsammans med många vänner och jag bjuder här på några bilder tagna av Andreas Åberg/mittbröllop.se.

Tim-Pernilla-AmandaPernilla tillsammans med barnen Tim 21 och Amanda 18.

Marianne-Marianne-Peter-Ulla BrittLilla jag tillsammans med min syster Marianne Karyd och hennes man Urban Skoglund och till höger Pernillas faster Ulla-Britt Karyd som går i spänd förväntat på att hennes och barnen Martins och Ninas skapelse i Annabostäder, Saluhallen ska öppnas i höst vid Malmö Live.
PS! Efter att ha tittat på bilden har jag nu skrivit på för Fitness24seven för att återskapa något av mina forna glans (?). 99 spänn i månaden dagtid för oss panchisar! Nu jäklar…

Graaf-KarydSyster Mariannes yngste son och Pernillas bror Peter – som var trespråkig (minst) och rolig toastmaster – tillsammans med sin hustru Hannah Graaf-Karyd.

Göran-Eva-VictorMin yngste bror Bosse tillsammans med hustru Eva Veslie-Kastensson och Bosses äldste son Victor.

Fest 3Det blev bättre framåt natten… Festföremålet med två av sin morbröder.

Därmed slut på avdelningen ”tjocka släkten-krönikan”!

 

 

Tårar av sorg och glädje

klistrad

Det har varit några omtumlande dagar. Tårar av sorg och av glädje. Det känns fel att skriva om båda händelserna i samma blogg. Min vän Stefan ”Polis” Wihlborgs sorgliga bortgång. Min kära systerdotter Pernilla Amort-Karyds 50-årsdag så otroligt glädjefylld, jag återkommer.

Jag kan inte skriva bättre om Stefans ”Polis” bortgång än vad hans son Sebastian gjort på Facebook till sina vänner. Sebastian studerar vid The American Academy of Dramatic Arts i New York. Jag vet att Stefan var mycket stolt över Sebastian och hans yrkesval. Sebastian har skrivit det här och jag vill inte ge mig på att översätta:

”On February 12th you closed your eyes and fell asleep for the very last time. I’ve been going around since then, thinking about what I want to say to you. There was simply not enough time with you on earth. It’s been a rough ride but I think it’s important to tell you that you were and will always be my best friend.

Life is not fair and it certainly wasn’t fair to you. The last couple of days I’ve been thinking about how I feel about you passing on and understand now that I’m happy that you’re finally free. Free from the chains that held you down and kept you from living the life you deserved. That being said, it hasn’t been all bad. I remember laughs and stories about trips you took and the complex love we had for each other. I would often get stopped on the street by people I’ve never met, who asked me if my father was Stefan Wihlborg. I’m proud to say that we are so alike and I’m happy to be your son.

You were a father that was so proud of me and never thought twice about telling me that you were. You were a father who shined every time someone mentioned my name, who told everyone about me and found joy in sharing the smallest things with me. You would call me and tell me stories I had heard 100 times before and you knew that you had done so — but it didn’t matter. The last couple of years we were so far apart and you never needed an excuse to talk to me. Your name was Stefan and among some of your friends your nickname was Stiff. You weren’t stiff — you were the warmest and the most wonderful man I have ever met. You didn’t want us to suffer and you didn’t want us to feel bad for you. You knew this was coming but you saw it as more important that we enjoyed the last time together here on earth.

I have had long talks with mom and Mona. I have explained to Ewa and some other people who were dear to you, what I will do now. I know that you loved me endlessly for the choices I made and the dream I followed. You would hate me forever if I gave up and especially if I gave up on the craft. I decided that I will not go home right now. You and I can be together later and talk, laugh and cry about times that were. People live and people die. The only way we can make someone immortal is by making them live through us. In my case I will let you live through my art. The first time I played that awful recorder in church you cried. You never stopped crying. Those proud tears were shed through the first time I sang for you, Hair, Spring Awakening and every time we talked about those moments. People often remember their loved ones laughing. The moments I will cherish forever is the moments that you cried — because I know that there weren’t many and I know that those tears came from the deep love you had for me. I’m doing all this for you, dad.

Your uncle Göte always said that when he passed, that he would sit up high on a cumulus cloud and look down on us. I know that you’re up there with him now — looking down on us — laughing and crying about all the foolish things we do down here.

The puddles of tears around my apartment will dry, but you will never be forgotten. You will always be my best friend. I will love you forever. Rest in peace.”
– Your dear son Sebastian

Sebastians kärlek till sin far och i likhet med mig ni kanske fäller en tår. Mina tankar också till hustru Mona Sigbritt och yngre barnen Nils och Elin uppe i Dalarna. Begravningsakt fredag 11 mars på Mellersta Kyrkogården kl 11.00.

 

 

 

Det finns trevligare saker än politik att ägna tiden åt!

klistrad

Lite tankar runt midnatt när den i år långa månaden februari passerat hälften, 14,5 dagar. John Blund har övergivit mig, annars finns det någon som tycker  att jag gör mig bäst när jag sover. Eller hur det nu var den förträfflige jazzmusikern Björn Franzén uttryckte sig…

Så läste jag Gunnar Bernstrups blogg om Pojkminister Fridolf Friddulin, alltså vår skolminister Fridolidolin som lovade att reformera skolan på 100 dagar, men som inte gjort ett jäkla dugg sedan han fick sin taburett som han bundit fast sig vid – som partiledarkollegan Dumson. Ni vet hon som gett krokodiltårarna ett ansikte i TV, liksom en som heter Anna Book. Fast hon kan i alla fall sjunga. Väl…?
Men jag orkar inte ödsla mer kraft på grönkålsmaffian och deras hycklande företrädare. Inte heller på att vår statsminister snart sagt vid varje tillfälle han reser runt i världen – som tycks vara hans huvuduppgift – på ett utsökt sätt representerar ”die dumme Schweden”. Ursäkta om böjningen kanske är fel, min utrikiska är inte mycket bättre än statsministerns…
Det kanske är fel att försöka vara ironisk i det allvarliga läge vårt land befinner sig i, med en rikspolischef som erkänner att han inte har kontroll och med mord och misshandel snart varje dag i asylboenden och som mörkas av polisen med stor hjälp av Dagens Nyheter (främst).

Nä, jag ser fram emot en vecka med ett möjligt besök på Charlie Scotts i Köpenhamn med Olivier Franc Quintet från Paris. Dessutom är det danska Peruna Jazzband på Hot House och Tuppen fredag, ett klassiskt New Orleansband från Köpenhamn.
Alldeles definitivt avslutas veckan med en hejdundrande fest på Luftkastellet på lördag när min favoritsysterdotter (jag har i och för sig bara en…) Pernilla fyller 50. Jag har provet smokingen och om jag pressar lite kan jag få plats i den.
Nästa veckan blir det mycket Svend Asmussen, den levande legenden, som fyller 100 år den 28 februari. Först vid Harry Arnold-sällskapets årsmöte den 24e, när violinister Anders Frostin anger tonen i Svends signatur June Night (skulle jag tro). Tillsammans med Mårten Lundgren trumpet, Simon Petersson bas, John Venkiah piano och Roger Berg trummor plus, inte minst, eminenta sångfågeln Mimi Terris.

12729174_10205269175438822_8151704496999936671_nMera Svend Asmussen blir det sedan i Vellinge Konserthus på själva födelsedagen söndag när syskonen Ulla och Mikael Neumann med Anders Frostin igen, Johan Pihleke och kompmusiker ger en hyllning till Svend Asmussen.

Nu skiter jag i John Blund. Jag somnar på egen hand. Hoppas jag.

SHL-striden i travet – hur kunde det bli så här?

klistrad

Striden om hockeytröjorna inom travet har inte avtagit. En av våra största inom travsporten, Björn Goop, menar att ”väx upp”, riktat till de lärlingar som vägrat att sätta på sig hockeytröjorna och för detta dömts till böter av travförbundet, ST.

Grunden är att ATG träffat ett sponsoravtal med SHL, Svenska Hockeyligan, som får ett antal, ganska många så vitt jag vet, miljoner. I avtalet ingår bland annat att travkuskarna ska köra i SHL-lagens klubbtröjor i ett V75-lopp under några månader framåt.
V75 är travets skyltfönster. De stora namnen syns i V75-loppen varje vecka. De flesta, både proffs och lärlingar, har sina egna sponsorer. När det gäller lärlingarna är det inte så ofta dessa sponsorer kan synas i travets elitserie i TV i samband med V75 lördagar.
Det är naturligtvis lätt för Björn Goop som en av landets största, framgångsrika och mest exponerade att göra sin stämma hörd och ryta till mot lärlingarna. Stall Goop är för övrigt inte kända för att särskilt ofta ge lärlingarna chansen köra lopp, men så är ju deras upplägg och ingen kan klaga på framgångarna.
På lördag har man lagt SHL-loppet som V75-Mästaren. Det vill säga att då ska de kuskar som vann flest V75-lopp 2015 göra upp i en traditionell kuskmatch. Det är mycket prestige i det här loppet. Men nu marginaliserar ST – och ATG! – det här loppet och anonymiserar kuskarna som inte ska få köra i sina ordinarie dresser.
Den här striden är inte kuskarnas fel. Det är helt och hållet ST, och ATG, som vållat diskussionerna genom sin totala brist på transparens och sitt enväldiga handlande. Man har över huvudet på de aktiva bara bestämt, att så här ska det vara. Utan någon som helst hänsyn till de kontrakt kuskarna har med sina egna sponsorer.
Det påpekas från sina håll, att det ju finns kuskar som kör en del hästar i hästägardresser. En helt annan sak. Detta vet deras sponsorer, att ibland får de stora namnen, ja till och med Björn Goop (Mr J.P.!), sätta på sig en dress från en hästägare. Men nu kommer det plötslig ett dekret från ST (och ATG) om att nu ska ni köra de här loppen i ishockeytröjor!
Gör man inte detta blir det böter. Man började med 300 kronor som det normalt kostar att inte ha rätt körsvensdress. Men visade snabbt sitt fula pamptryne och höjde till 1.000 kronor när två lärlingar körde i sina egna dresser i det första loppet. Den ena, duktige Rommelärlingen Oskar J Andersson, vann loppet. Precis som Marc Elias, nu hos Marcus Lindgren i Halmstad, gjorde på Jägersro senast i sin egen dress.
Vad som händer på lördag vet jag inte. Om någon av de stora namn som finns med vågar trotsa pamparna?
Det kan sägas, att det här är en strid i sandlådan. Men det är också ett bevis på att ”fotfolket” börjar reagera på pampfasonerna från ST (och ATG). Man ska bara stå där med mössan i hand och acceptera vad feodalherrarna bestämmer. Utan att veta.
Utan att veta… hur mycket av travets pengar som går till SHL. Vad får travet tillbaka av miljonerna? För mig, och många med mig, verkar det som om ishockeyn inte ger mycket åter mer än någon ynka tekningscirkel på isen. I stället borde väl egentligen SHL-lagen i någon match spela med en tränares dress, till exempel Malmö Redhawks i Lutfi Kolgjinis?
Transparensen från ST (och ATG) är i stort sett helt obefintlig. Man talar om affärsuppgörelser som ska hemlighållas. Vad kostar den lyxiga TV-studion man byggt upp i Värtahamnen i Stockholm? Vad kostar TV-sändningarna med alla personer som är inblandade? Jo, jag vet att TV är en nödvändighet och ofta gör man också bra reklamprogram för travet. Även om man inte ska jämföra det med journalistik…
Jag skriver medvetet ”och ATG” ovan. Det är enligt min mening så att ST och dess högste chef Johan Lindberg (och därmed hans underlydande) ofta sitter i knäet på ATG. Liknelsen med Bagdad Bob är inte oförtjänt.
Enkelt uttryckt är det ST (och galoppen till 10 procent) som äger ATG. ST har sin grund i landets 33 travsällskap, 41 travklubbar och så finns det nio basorganisationer för tränare, amatörer, uppfödare, kallblod och några andra. Det är inte så att man därifrån ryter till och även om det på sina håll jäser i leden så har kan hittills snällt fogat i vad överheten bestämmer. Risken för bestraffningar i form av försämrade villkor är annars överhängande…
Det kan ju också påpekas att landets tre största banor, Solvalla, Åby och Jägersro, inte finns representerade vare sig i ST:s eller ATG: styrelse och därmed också ofta missgynnas. Solvalla har man bortsett från Elitloppet i princip dödat. Jägersro har tappat tävlingsdagar i år. Till exempel den extra V75-tisdagen med de intressanta Derbyuttagningarna, som i år förlänats kallblod på Dannero!!! Mot sådana beslut kämpar Jägersros tjänstemän förgäves.
Storbanorna har heller inte längre en fast tävlingsdag längre. Solvalla nästan aldrig på grund av V86 som ska delas med Åby, Jägersro och Bergsåker (jag räknar inte fredagseftermiddagarna). Jägersro fick nöja sig med fem lunchlopp på tisdagen.

Jag älskar travsport. Men måste avsluta med en enkel fråga – hur har det kunnat bli så här?

Dags att välja in Taktertrion i Hall of Fame!

klistrad

fyraÄr det inte dags att hästsportjournalisterna och travförbundet ST äntligen erkänner familjen Takters storhet. Hästsportjournalisterna genom Svenska Hästsportjournalisters Klubb som är med och utser vilka som ska väljas in i Hall of Fame vid Nordiska Travmuséet i Årjäng. Gör detta tillsammans med kollegerna i Norge, norska namn finns också här.
I veckans V75-program till Jägersro har jag skrivit den här texten:

Bok2.indb

Johnny, Bo William och JImmy Takter på den tiden ”det begav sig” på Jägersro i slutet av förra decenniet.

– Jag är stolt över det här. Det är bara Sören Nordin som lyckats med detta tidigare!
Det sa Johnny Takter när han vid Travgalan på Jägersro nyligen fick utmärkelsen Årets Kusk efter att bland annat ha blivit champion på banan för 12e gången. För detta hyllas han på lördag publikt tillsammans med övriga championkategorier.

Vad Johnny menade att det var 34 år sedan han för första gången blev champion på Jägersro 1981. Samma långa ”livstid” för championat hade Sören Nordin på Solvalla där han var segerrikast första gången 1942 och sista gången – efter ytterligare 20 titlar – 1976!
När familjen Takter kom till Jägersro 1978 förändrades mycket på banan. Inte sedan den store Birger Bengtssons tid kom ett namn att dominera på samma sätt i kusk- och tränarligorna. På Birgers tid räknade man körsvenssegrar enbart, då talade man inte om tränarchampionat. På den tiden körde – som regel – tränarna sina egna hästar. Punkt och slut. Birger Bengtsson tog åren 1954-69 12 championat som kusk, eller körsven som man alltså sade då.
Sören Nordins 20 titlar på Solvalla kanske blir svårt att nå? Men… Familjen Takter har tillochmed 2015 14 championtitlar på banan.
Allt började med att Bo William Takter efter att ha blivit champion på Mantorp 1977 och 1978 flyttade till Jägersro. Jag minns första gången jag pratade med Bo William inför flytten till Jägersro.
– Maten är god och skåningarna är trevliga. Men jag flyttar för att bli bäst, att bli champion, sa Bo William.
Jag kan väl säga, att jag inte blev direkt övertygad om att han skulle få rätt. Men så fel jag – och flera med mig! – hade! Redan sitt andra hela år på Jägersro 1980 klev Bo William Takter upp på segerpallen som vinnare med 57 ettor på banan.
Bo William var tillbaka som segerrikast 1983 och åren där emellan tog Johnny som lärling över 1981 och 1982. Första gången en lärling blev körsvenschamp på Jägersro. Johnny spädde sedan på åren 1984, 1986, 1989, 1990, 1991, 1992 och 2012-2015.
Lillebror Jimmy flyttade redan 1982 till USA för att utbilda sig hos ovan nämnde Sören Nordin som ”på gamla da’r” startat en ny och framgångsrik karriär där. Snart nog blev Jimmy sin egen och i USA är namnet Takter sedan flera år etablerat som ett av de största. Fem gånger har Jimmy av US Harness Writers Association utsetts till Årets Tränare i USA och belönats med Glen Garnsey Award, som Sören Nordin fick 1986 och Per Eriksson 1991. Hambletonian har Jimmy vunnit vid fyra tillfällen genom Malabar Man, Muscle Massive, Trixton som han körde själv och Pinkman, Elitloppet med Moni Maker. 2015 sopade han i stort sett rent i Breeders’ Crown-finalerna med sex vinnare där Johnny var över och hjälpte honom till en av vinsterna med Creatine, som Johnny ju vann Hugo Åbergs med på Jägersro 2015. Jimmy Takter är förstås invald i The Living Hall of Fame i USA.

Namnet Takter har för alltid satt stora avtryck i inte bara på Jägersro utan även i den svenska och den internationella travsporten. Men ännu har inget Jägersronamn kommit in i Hall of Fame vid Travmuséet i Årjäng, vilket jag uppfattar som något uppseendeväckande. Jag har nu föreslagit att man väljer in Takterfamiljen som en enhet – det vill säga Bo William, Johnny och Jimmy. Att familjen har haft enormt stor betydelse för utvecklingen av det moderna Jägersro är ostridigt.
… och snart nog måste väl också ett annat namn hyllas på lördag, Lutfi Kolgjini, som tagit Jägersro ytterligare ett steg framåt genom sitt totala engagemang i sporten och sitt Sverigechampionat som vinstrikaste tränare i år, vara aktuell för Hall of Fame!

FOTNOT: Bo William Takter gav barfotakörningen ”ett ansikte” när han ryckte av alla skorna på Micko Fripé efter provstarten och sedan vann Svensk Travderby 1983. Bland andra större vinster märks Mikkeli-ajo i Finland (Busy Randy), Oslo Grand Prix och Copenhagen Cup (E.O.Brunn) och Danskt Mästerskap (Ellizar H.).

 

Kloka ord från två horisonter

klistrad

Det är i många avseenden ett bedrövligt samhällsklimat vi lever i. Politikerna ljuger hej vilt, polisen både ljuger och mörkar. Men jag tänker inte skriva så mycket själv om det i dag.

Stefan Löfven är den kanske sämste statsminister vi haft. Det finns folk som anser att Ola Ullsten var i samma klass. Jag vet inte. Stefan Löfven lär nu ha haft en form av krismöte per telefon. Han meddelar att han är stridsberedd och att hans politik är den bästa. Jävla snömos! Så länge han inte slänger ut   .grönkålsmaffian och alla värdelösa ministrar sker ingenting. Alltmedan partisekreteraren Carin Jämtin efterlyser fler studiecirklar. Herregud…
Rikspolischefen Dan Eliasson är en fruktansvärd nolla. Han kallar en 15-årig mördare för offer i likhet med vad en sossekärring nånstans ute i landet gjort. Polisen mörklägger med hjälp av hjärntvättade PK-journalister som ännu inte vaknat upp till verkligheten massor av våldsamma händelser ute på asylboenden, hur ensamkommande ”barn” driver omkring i storstäderna, våldtar och misshandlar. ”Barn”, pyttsan!
Inrikesminister Anders Ygeman har gett polisen order om att utvisa kanske uppemot 80.000 som nekats asyl. Sent ska syndarna vakna och hur fan ska det gå till??? Ett spel för galleriet är vad det är.
M KU-anmäler Stefan Löfven och S KU-anmäler Fredrik Reinfeldt. Snacka om sandlåda! Det enda som är rätt är att båda har lika stort ansvar för den havererade flyktingpolitiken.Jag ska ge två länkar med i mitt tycke läsvärda kommentarer. Den första är skriven av Aftonbladets Lena Mellin, politisk kommentator på allmän plats som inte styrs av LO på ledarsidan.
Lena Mellin är säkert en finne i röven för S och inte minst politiskt enögda kolleger som – inte minst – Anders Lindberg och Fredrik Virtanen. För att inte tala om kommunisten Åsa Linderborg på kulturen.
Lena Mellin skriver så här i dag:
Lena Mellin Aftonbladet

I Göteborgska GP är Alice Teoduresco ledarskribent och hon tillhör definitivt inte PK-maffian. Hon skrev i går:
Alice Teoduresco GP

Dags för Stefan Löfven och Anna Kinberg Batra att agera. På allvar och tillsammans! Annars kan dom lika gärna träda ut i den eviga dimman!

PS. På söndagen uttalade Ygeman apropå bråken i Stockholms city: ”Det är en oroande samhällsutveckling. Rasistiska grupper sprider hot och hat på våra gator. Det måste mötas med kraft.” Det finns intet försvar för det som hände. Men inte ett ord om ORSAKEN. Ygeman är också en feg jävel!

Ny bok om Radio Syd som ger sköna minnen

klistrad

Radio Syd, hur många minns den här piratradiokanalen som en maktfullkomlig Olof Palme stoppade när han var kommunikationsminister. Usch och fy för reklamradio, inte mycket frihetstänkande där från den på sina håll avgudade Palme. Nu har det kommit ut en fin bok, ”Piraterna på Öresund – vi minns Radio Syd – Skånes egen radio”.

Utgivare är KIRA Förlag i Malmö, som är riktigt på alerten med täta bokutgivningar. Senaste veckorna genom Christer Borgs hyllade bok om Östen Warnerbring, Toni Rhodins tredje och sista bok om cirkusfamiljen Mundi Chica Boom, Staffan Askers krogsväng i Malmö Fem Kök Och En Saxofon och så nu boken om Radio Syd.
Radio Syd sände från internationellt vatten i Öresund, inledningsvis som Skånes Radio Mercur 1958 och från 1962 till 1966 som Radio Syd. Det hela drogs igång av Nils-Eric ”NES” Svensson och fortsattes av Britt Wadner, innan Palme satte stopp för det i april 1966. Britt Wadner hann till och med göra några TV-sändningar men sista sändningen skedde redan i januari 1966 då sändningsfartyget Cheeta II på 450 ton (egentligen norskbyggda Mosken) som ersatt 107-tonnaren Cheeta som sjönk i Malmö hamn efter en storm 1964, tvingades söka nödhamn på grund av den svåra issituationen.
Det var boksläpp nyligen för boken som skrivits av Staffan Olander och Ulf Clarén. Kul grej från förlagsägaren Jeanette Rosengren att låta det ske på M/S Pelle vid Sundskajen i Limhamn. Välkänd för alla fiskeintresserade Malmöbor för sina turer i Öresund. Men kanske inte så många vet, att det var den här båten som fraktade Rolling Stones ut till sändningsfartyget 1965 när Rolling Stones gav en konsert i Baltiska Hallen, arrangerat av Radio Syd. Tre av ”stenarna” bodde också hemma hos Britt Wadner på Nygatan i Lund.

Radio SydFörfattarna Staffan Olander och Ulf Clarén tillsammans med Radio Syd-teknikern Christer Swede på M/S Pelle. Foto: PETER KASTENSSON

Pensionerade bankmannen Staffan Olander är annars mest känd som 10.000-kronorsvinnare i ämnet Beatles i Sveriges Television 1973, medverkar som Beatleskännare ofta i diverse radio- och TV-program och har ett långt ”kärleksförhållande” till Radio Syd. Ulf Clarén är nyligen pensionerad kunnig, nöjesjournalist i popmusikens irrgångar från starten.
Boken är en härlig nostalgitripp för oss som var med. Det har kommit ut en bok tidigare om Rado Syd, Piratdrottningen – en biografi om Britt Wadner som hennes barnbarn Fredric Karén (nu chefredaktör för Svenska Dagbladet) kom ut med 1999 på Martin Boströms Förlag i Lund.
Den nya boken ger en – skulle jag tro – heltäckande bild av åren med Radio Mercur och Radio Syd. Man har grävt rejält i arkiven, det saknas vare sig löpsedlar, tidningsklipp eller reportagetext och intervjuer med i livet varande gamla medarbetare.
Jag hade förmånen att bli god vän med Britt Wadner. Hennes livskamrat Ingvar Hjulström jobbade extra på Kvällspostens sportredaktion en sommar, gammal allsvensk handbollsspelare i Örebro som han var.
När Cheeta II förbjöds att verka i Öresund togs skutan in på varv i holländska Vlissingen innan hon skulle ner till Kanarieöarna för att bli sändnings- och restaurangbåt.

Cheeta IICheeta II på varvet i Vlissingen. Britt Wadner omges av besättningen inför Kanarieresan från vänster Klas Wik, sändningstekniker, jag själv, maskinisten Karl-Åke Thore, en holländsk maskinist som hette Rüdi, Britts son K-G Alfe (gick bort 1994, 46 år gammal), Curt Wik och Ingvar Hjulström (dog 62 år gammal 1990).

Jag mönstrade på båten för att göra reportage i Kvällsposten. Nu kom jag dock aldrig med på den resan. På väg ut i Engelska Kanalen en oktoberdag 1967 stannade den ena motorn. Vi fick lägga ankar över natten vid sandbankarna utanför Hollands kust för att försöka reparera. Jag hade första vakten på bryggan. Bara ett ankare kunde läggas ut, det andra försvann med ett ljudligt plopp – ankarkättingen var inte fastgjord i båten… När jag vaknade på morgonen efter mina fyra timmar på bryggan var vi på väg in till varvet igen. Det tog sedan några veckor innan Cheeta II slutligen kom iväg till Kanarieöarna.
Sista gången jag träffade Britt Wadner var 1984, då jag under julhelgen plötsligt stötte på henne på ett hotell i Melbourne. Hon och Ingvar var där i samma ärende som jag, att kolla Davis Cup-finalen i tennis mellan Australien och Sverige. Hon och Ingvar hade stort tennisintresse, flyttade 1986 till Båstad. Ett år senare gick Britt Wadner bort, 72 år gammal. Det är många minnen kommer upp när man bläddrar i boken, fint redigerad av Sara Andersson.

Radio Syd fick inte så många år i det sossestyrda Sverige. Men blev i alla fall en spark i röven på Sveriges Radio som snart efter Radio Syds startade P3 och populära program som t ex. ”Det ska vi fira”, direkt plankat från båten i Öresund.

 

 

Kan man ha förtroende för Wallström?

klistrad

Dåligt omdöme, absolut! Lögner, kanske? Korruption, möjligt? Vår utrikesminister Margot Wallström är ingen person jag har något förtroende för. Det finns flera orsaker.

Först vill jag ha detta sagt. En utrikesminister borde ha ett säkerhetsklassat tjänsteboende. Det är ett bevis på den svenska naiviteten (som statsministern har talat om i ett annat avseende, när han väl sagt något…) att en utrikesminister med en post som måste sägas vara riskutsatt, ska behöva söka efter en bostad själv.
Men nu är det som det är. Och då har även en utrikesminister att hålla sig till de regler som gäller. Det har inte Margot Wallström hon gjort. Det är omdömeslöst.
Nu kastar Wallström och Kommunalbasen Annelie Nordström skit på varandra när det gäller vad som är sagt och inte sagt angående lägenhetsaffären. ”Nordström ljuger”, säger Wallström. ”Wallström har missförstått det hela” säger Nordström. Egentligen riktigt roligt om det inte varit så förödande för både fackföreningsrörelsen och socialdemokraterna.
Men någon ljuger. Vilket jag i och för sig inte bryr mig så mycket om. Tycker Kommunal att Annelie Nordström är en bra ordförande ska hon förstås vara kvar efter att ha skyllt allt på kassören Anders Bergström. För mig verkar hon enbart falsk. Men vad vet jag, runt 2000 medlemmar har i alla fall begärt sitt utträde ur Kommunal…
Det har talats om eventuell korruption gällande lägenheten. Lena Mellin skriver i Aftonbladet i dag ”att det handlar om ett pampvälde som man, felaktigt, trodde att arbetarrörelsen hade gjort upp med för länge sedan. Extravaganta julfester med mycket sprit. Presenter i fina påsar. Lägenheter till folk man hoppas dra nytta av. Tjänster och gentjänster. Korruption skulle man också kunna kalla det för. Men eftersom det är söndag är vi snälla och använder bara ordet en gång i här texten. Alltid något att glädja åt, Kommunal”. Skriver alltså Aftonbladets Lena Mellin.
Vad statsminister Stefan Löfven tycker vet vi inte. Den gamle fackföreningsbossen har krupit in i sin garderob igen och säger ingenting. Har han kanske några skelett han själv behöver rensa ut först?!

Sedan är det ju det här med att vara utrikesminister. Margot Wallström saknar allt vad diplomatisk talang heter. Hon gör sig ovän med det ena landet efter det andra. Att hon tycker att Saudiarabien är medeltida kan hon ha hur rätt i som helst, men uttrycker det alltför klumpigt. Palestinakramaren Wallström har vid flera tillfällen visat sig ha antisemitiska tankar har gjort att hon nu är persona non grata i Israel. Starkt jobbat av en svensk utrikesminister!
Sverige gick sossar och Alliansen tillsammans för att förklara Västsahara för en självständig stat. Det har dock ännu inte skett och kanske har Wallström faktiskt insett (fast f-n vet…) att det nog inte är så klokt med tanke på våra förbindelser med Marocko – som sagt nej till att ta emot de ensamkommande kriminella ”barn” som driver omkring i våra storstäder utan papper och som ska skickas tillbaka till Nordafrika.
Men detta till trots finns alltså anledning att betvivla Margot Wallströms omdöme i både den ena och den andra.

Det sägs att Sverige aspirerar på en plats i FN:s säkerhetsråd i år. Det är till att höga tankar om sin utrikespolitik…

PS: Stefan Löfven kommer att framträda i Agenda i SVT2 kl. 21.15 ikväll. Han debatterade med Anna Kinberg Batra. Hon är inte heller någon stjärna. Om man så säger…

Fulspel mellan journalister och polis

klistrad

Rättsröta råder i Sverige. På annat sätt kan jag inte tolka uppgifterna som kommit fram, att polisen mörkat gängöverfall från bl a nordafrikanska unga män. För att inte spela SD i händerna. Detta enligt ett polisbefäl i Stockholm.

Högste ansvarig är förstås rikspolischefen Dan Eliasson som tillträdde sin tjänst 2015. Under sin tid som chef för försäkringskassan uttalade han sig om att ville kräkas om han skulle debattera med SD:s ordförande Jimmie Åkesson.
Tacka f-n för att hans underlydande chefer då försöker mörka något som kan tänkas gynna Åkesson och hans fränder. Med det uttalandet i bagaget borde Dan Eliasson aldrig utnämnts till rikspolischef. Nu låtsas han inte om det här, säger att det ska tillsättas en utredning hur det kunde gå så illa inom hans nya fögderi.
En spark i ändalykten ut från polisämbetet borde han ha. Snabbt som fanken. Han har sett till så att polisen i en redan svår situation fått en än otacksammare uppgift och förtroendet rubbas förstås när signalerna som kan tolkas som en rekommendation att mörka kommer från högsta hönset (eller tuppen!).
Jag kan inte frigöra mig från misstanken att en och annan journalist deltagit i fulspelet. Jag är övertygad om att man på tidningsredaktionerna fått signaler om vad som inträffat under nyår inte bara i Köln utan även i Stockholm, Kalmar, Göteborg och Malmö. Men i den kåranda som råder bland PK-journalister har man nöjt sig med de så kallade fakta som spritts från polismyndigheten landet runt.
Inga ansatser till granskande journalistik har gjort, det medger ju tillochmed en av de främsta förespråkarna för den hycklande PK-journalistiken, Expressenchefen Thomas Mattsson i en blogg.
Sursvenskan idag gör på ledarplats ett vagt försök till försvar, att det ju faktiskt var DN som slutligen avslöjade vad som hänt i Kalmar. Ja, långt om länge. Men Sursvenskan nöjde sig helt med den desinformation som även Malmöpolisen spred efter nyårsnatten. Utan någon som helst granskning.
Hade det inte varit för dödsannonserna som man i min ålder har mera nytta av än födelsenotiserna, så hade jag för länge sedan även sagt upp min prenumeration på nättidningen. Nåja, Per T Ohlssons söndagskolumn brukar också vara läsvärd.

Slutligen har jag upptäckt att vår statsminister, som gett den politiska fegheten ett ansikte, klivit ut från garderoben. Stefan Löfven lär ha uttalat sig nånstans. Var, och om han haft någon åsikt, vet jag inte.

Tack för vodkan, Calle!

klistrad

Jägersro har bett mig skriva några gamla minner under rubriken Jägersros Minns till program oh hemsida. Jag har även publicerat på min blogg och här kommer ännu ett avsnitt. Om en stor, liten man och en stor avelshingst. Ni som redan läst på Jägersros hemsida kan ju klicka fram något annat.

För några veckor sedan kördes Breeders’ Crown på Jägersro, det sista stora tvåårsloppet för hästarna som var födda 2013. Ytterligare en titt i historieboken för tvååringar påminner oss om en något märklig sak, som nog inte skulle kunna ske i dag.
Svensk Uppfödningslöpning vanns 1946 av Jägersrolegendaren Allan Lindskog med en häst som hette Peter Scott. Pappa till Peter Scott var en av de största avelshingstarna i Sverige vid namn Sir Walter Scott. Den som kan sin Jägersrohistoria kanske inte har sett den här hästen men Sir Walter Scott har gjort stora avtryck i svensk travsport. Fader till Sir Walter Scott var Peter Scott, och så hände det märkliga, att såväl pappan som en avkomma till Sir Walter Scott hette Peter Scott! Uppfödare till svenske Peter Scott var Edvard Andersson och dylika namngivningar hade inte tillåtits idag av travförbundet – hoppas jag i alla fall…
Sir Walter Scott hämtades från USA till Sverige av en annan av Jägersros tränarlegendarer, Carl A ”Calle” Schoug. Sir Walter Scott föddes 1929 på Donerail i Kentucky och uppfödare var Harry Burgoyne. 1933 fick Calle Schoug slag på hästen som då fanns i New York och två dagar före julafton kom Sir Walter Scott med båt till Göteborg.
Schoug, född i Borås 1890, hade inlett sin karriär i Danmark men vid den ”riktiga” Jägersropremiären, eller omstarten för travet när tototillståndet gavs, 1923, hade knappt en tvärhand höge Calle blivit Jägersrotränare och vann sitt första lopp 1925. Han gjorde allt. Köpte och sålde, födde upp hästar, tränade och körde och Sir Walter Scott blev en stjärna i stallet. Hästen hade inlett sin karriär som tvååring på historiska Goshen – där Hambletonian föddes – i USA, hade då rekordet 1.19,2 och som fyraåring travade han 1.17,7.

Sir Walter ScottMen det tog sin lilla tid att acklimatisera sig. Först som sjuåring blommade han ut och vann lopp landet runt. När han avslutade sin svenska tävlingskarriär 12 år gammal hade han gjort 161 starter och vunnit 34 segrar, bland annat Grand Prix i Oslo 1937.
Men det var i aveln Sir Walter Scott blev riktigt stor. Den allra bästa avkomman var Iran Scott (mamman Bulwark-dottern Arola) som vann 51 av 158 lopp, bl a två segrar i Åby Stora Pris 1950 och 1951. Segermaskiner som Jane Will, Lord Iran, Racke och Golden Iran inte att förglömma. Sir Walter Scott lämnade också Schougs egen Derbyvinnare 1944 Fänrik Scott och Kriterievinnaren 1949 Löjtnant Scott. Parentetiskt kan nämnas att Schoug haft ytterligare en uppfödningsvinst i Derbyt, Princess Hollyrood som vann 1935 för Oscar Persson var uppfödd på hans stuteri i Gessie vid havet söder om Malmö.
Över 300 föl inregistrerades i Sverige med Sir Walter Scott som fader. En var som nämnts Iran Scott som i sin tur också blev en stor beskällare och av avkommorna måste förstås nämnas Duke Iran.
Under sin långa tid i travets tjänst hann Calle Schoug även med ett championat. Inte på Jägersro men väl på Solvalla 1930, som Jägersrotränare.
Schoug avled i februari 1979 kort före sin 89-årsdag. Jag har ett festligt minne av Calle. Någon gång under slutet av 60-talet, hade han sin bil, Saab tror jag det var, parkerad utanför Jägersros sekretariat. Han steg ur och sa att han hade en liten present till mig. Han gillade folk som var obstinata och sa sin mening och jag hade väl ett visst rykte för detta genom mina skriverier. Han öppnade bagageluckan och tog ut en 37-a Explorer vodka och gav den till mig med orden ”den ska du ha för att du skriver så bra i Kvällsposten”. Han var förvisso en hedersman… Inte bara för detta, han blev också utsedd till Travsportens Hedersman efter sin oerhört populära Derbyseger med Fänrik Scott 1944.
Vad hände då med Uppfödningslopp-vinnaren Peter Scott, sonen till Sir Walter Scott? Han blev en duglig tävlingshäst även på äldre dagar och vann 22 av 158 lopp.

Skönt att ni sluppit läsa om politik och dess avigsidor? Men jag lovar inte att jag inte återkommer…

Var håller den där Löfven hus?

klistrad

Var i h-e håller den svenska statsministern hus? Var har han sprungit och gömt sig? För det är ju precis det som Stefan Löfven gjort inför natten då Sveriges port mot kontinenten stängs. Vilket sker kl. 0000 då den av Sverige beordrade ”Sverigemuren” tas i bruk på Kastrup, Copenhagen Airport.

Tiotusentals pendlare mellan Malmö och Köpenhamn får då sin vardag totalt förändrad. Fördärvad. Dubbla ID-kontroller – först på Kastrup och sedan i Hyllie – kommer att försena resandet med säkert uppemot en timme. Om inte mer.
Det gäller nämligen även att komma med Öresundstågen. Inga långa niovagnarståg, enbart korta med sex vagnar. Inga tiominutersintervaller i rusningstid, 20 minuter hela dagen. Trängseln och knuffandet för att ta sig ombord kommer att bli olidlig.
Det är detta saken gäller. Det vardagliga livet för människor runt Öresund. Människor som den svenska regeringen och dess lydpartier skiter i.
Det är Stefan Löfven som är ansvarig som statsminister. Hand i hand med Sverigedemokraterna har sossarna och miljöpartiklarna genomfört detta. Med tyst medgivande från Alliansen. Men var f-n håller han hus, Löfven? Trodde i min enfald att någon av alla PK-journalister som dominerar den svenska pressen skulle ha fått Löfven att träda fram. Men icke.
Sursvenskan låter några lättviktare ta rejäl plats. En bimbo skriver en tyckarsida om att hon kan se 476 viktigare saker för att starta en ”Öresundsrevolution” än den som bl a Mats Genberg i Simrishamn dragit igång och som fått, skulle jag gissa, runt 20.000 följare på bara några dagar. Men i Sursvenskan blandar man glatt äpplen med både päron och morötter. Öresundsrevolutionen handlar om försvårandet för vanliga människor att resa över Öresund. Totalt opolitiskt. Men detta har förstås PK-maffian svårt att inse.
En annan volontär, eller vad det nu är, har följt upp den i flera PK-media socialpornografiska trenden och får på flera sidor berätta om hur svårt det är för en romsk kvinna och EU-migrant som papperslös föder sitt femte eller om det var sjätte barn i Sverige, om vilka våndor detta föranleder. Visst är det synd om henne. Men hon väljer väl själv hur många barn hon vill ha och var. Men inte en enda frågeställning om detta. Nä, förstås, det är ju inte PK.

Men i natt blir alltså Sverige ett stängt land. Tack för det Fredrik Reinfeldt som så naivt drog igång det hela, Gustav Fridolin och Åsa Romson som tycker makten är viktigare än principer, Anna Kinberg Batra, Annie Lööf, Jan Björklund, Ebba Busch Thor och så ytterligheterna på kanterna Jonas Sjöstedt som tiger och Jimmie Åkesson som applåderar.

Usch, vilket byke! God fortsättning förresten!

En viktig rörelse som växer snabbt

klistrad

ÖresundrevolutionÖresundsrevolutionen är igång. En rörelse som genom sociala medier, läs Facebook, sprider sig som en löpeld.

Det heter bland annat: ”här samlar vi alla galenskaper om hur makten i vårt land inte vet att Sydsverige finns. Inte vet att Kastrup är viktigare för oss än vad Arlanda någonsin blir. Inte fattar att Öresundstågen är förr oss vad T-banan är för dom. Inte skickar en enda minister för att se och prata. Låter redaktioner i Stockholm prata med ministrar i Göteborg om saker ingen av dem vet något om.
En av initiativtagarna till Öresundsrevolutionen är Mats Genberg i Simrishamn. Centerpolitiker och välkänd inom arabhästgaloppsporten.
Så här skrev Sydsvenskan den 23 december:
Sydvenskan Öresundsrevolutionen

I dag är det annandag jul, 26 december. Den här ”revolutionen” har växt blixtsnabb och fått flera tusen anhängare.
Den 4 januari stoppar politikerna i Stockholm i praktiken möjligheten till all Öresundspendling med tåg. Tiotusentals som jobbar på ömse sidor om Öresund får svårigheter att fortsätta sina jobb. Öresundstågen stannar på Kastrup. SJ-tågen går inte längre än till Malmö.
Det här är inte bara sossarnas fel. Visserligen har den uppenbart rätt lågt begåvade Stefan Löfven vaknat sent när det gäller flyktingpolitiken, men glöm inte att det var moderatledaren och dåvarande statsministern Fredrik Reinfeldt som öppnade PK-slussarna på vid gavel med det naiva ”öppna era hjärtan” – ett i mitt tycke popularitetssökande humanistsvammel – som startade det hela.
Sossarna backas upp av SD. Nu har det ingen betydelse att det här var ett parti man inte vill ta i ens med tång. Men M, L, C(?) och KD är lika goda kålsupare när det gäller gränsstängningen. Man tiger som den mur som nu byggs upp på Kastrup.
Hade man sökt tidigare samarbete med i första hand Danmark om gränsdragningsproblematiken och även vågat diskutera den för svenskarna så skrämmande frågan ”hur många klarar vi av att ta emot?” så hade läget varit annorlunda. Det är jag övertygad om.
Men här ska vi alltid försöka vara bäst i klassen som den mest humanistiska staten i världen, kosta vad det kosta vill. Nu är vi vid vägs ände och då plötsligt vaknar grönkålsmaffian som vanstyr landet. Man blir desperata – ”vi stänger mot Danmark!”
Nu skyller den övervintrande rödvinsvänstern som styr politiken på norskägda Aftonbladet med förespråkare som den politiske lille fjutten Anders Lindberg, det överåriga popsnöret Fredrik Virtanen och kulturchefen bokstavskommunisten Åsa Linderborg i spetsen regeringens plötsliga omsvängning på liberala ledarskribenter i GP, Expressen och SvD som tidigt förespådde vad som skulle ske.
Därför är det dags att vi på allvar säger ifrån här nere ifrån.
Skriv på för Öresundsrevolutionen. Det är en helt opolitisk rörelse över alla politiska partier.
Klicka på länken här:
Öresundsrevolutionen – skriv på!

Öresundrevolution

En bok om Östen som gör mig glad

klistrad

ÖstenI elfte timmen inför julhandeln har den kommit, boken om Östen Warnerbring. I ett välbesökt releaseparty på ”gamla Östen-domäner” presenterades Christer Borgs ”Östen med rösten – sångare musiker och underhållare” av Jeanette Rosengren, kvinnan bakom Kira Förlag i Malmö.

Jag är inte rätt man att göra en recension av boken. Jag är alltför färgad av mångårig vänskap med Östen Warnerbring och både vän och tidigare arbetskollega till Christer Borg. Men kort sagt – jag – verkligen – tycker om boken.
Östen Warnerbring möte jag första gångerna när han spelade på skoldanser gymnastiksalen inte bara på Latinskolan utan också på ”min” skola, S:t Petri, som då hette Realskolan. Jag minns att hans orkester även spelade en gång på en nyårsfest som dåvarande Unghögern ordnade på Savoy Hotel i slutet av 50-talet.
Men jag lärde inte känna på riktigt honom förrän på 60-talet när vi blev vänner genom det gemensamma intresset för travhästar, som var hans stora intresse som uppfödare och ägare, och IFK Malmö som var Östens lag i Malmö.
Båda delarna finns förstås beskrivna i Christer Borgs runt 300 sidor välmatade bok. Som jag också upplever som rolig att bläddra runt i med tanke på den levande redigering som Jörgen Bergkvist formgivit, och som kan sägas är representativ för de böcker som jag sett från Kira Förlag.
Christer-JeanetteFörläggaren Jeanette Rosengren är en fin kulturrepresentant för Malmö. Hennes första bok handlade om en annan av Malmös stora musiker och sångare, rockaren Kal P Dal, alltför tidigt bortgången – ”Raka rör – historien om Kal P Dal”. Hon har – bland annat – också gett ut ”Victoria – 100 års historia” där Christer Borg var en av medförfattarna tillsammans med Kjell Hansson och Sydsvenskans Håkan Thorsson.. Kjell är nu ordförande i Teatermuseets Vänner där han förbereder en utställning om Östen Warnerbring i april 2016.
Från Kira kommer också några andra böcker i min bokhylla – ”Mitt Malmö Stadsteater” av Christina ”Gagga” Kamnert, som också skrivit ”Mitt Bullen”. Det finns massor av unik Malmöhistoria i utgivningarna från Kira Förlag. Kolla här: Kiras hemsida

Anita W-ChristerMen nu var det Östen Warnerbring. På plats på Översten var det fint att återse Östens första hustru Anita (bilden ovan med Christer Borg) och deras gemensamma barn Lena-Marie, Jonas och Niklas. Samtliga nu boende i Helsingborg som blev Östens hemstad sedan han blivit ensam efter två äktenskap.
Anita må förlåta mig om jag nämner att denna kvinna hunnit bli 80+ – det finns unika människor som möjligen åldras i siffror men med ett oerhört behag. En av rubrikerna i boken är ”När Östen mötte Anita” och inleder en av de många festliga historier som finns skildrade.
På releasepartyt var också Ingmar Nordström, ”sax- och dansbandskungen” som kommit ner från Växjö. liksom Anita en evigt ung människa. Också han 80+ och väl det… Spelade flitigt tillsammans med Östen 1970-76. Även ”huspianisten” par preference Jan Andrén, som jobbade ihop med Östen redan från början av 50-talet (Studion 52 i Lund) hade tagit sig till Översten.
Det var ju på Hugo Åbergs showkrog Kronprinsen som Östen Warnerbring hade några av sina största publiksuccéer där han för första gången 1973 framförde Kivikspolka som en älskad hyllning till Piraten. Det var också här han 1985 drabbades av en hjärtinfarkt när han showade med Hasse ”Kvinnaböske” Andersson.
Östen och Hasse skulle dock finna ett samarbete igen, detta tillsammans med Eva Rydberg i matsalen på Tobaksbolaget i hamnen Malmö som 1990 blev en megasuccé under några veckor. Och vi är många som skrattat gott åt ”Curt och Majken” som blev en av duons stora danska succéer på Marienlyst utanför Helsingör. Kolla det här klippet som kan vara från Kronprinsen:
Curt & Majken
Det här och många andra minnen har Christer Borg sammanställt, bland annat med hjälp av det omfångsrika klipparkiv som Östen fört och som familjen ställt till hans förfogande. Jag måste nämna Östens andra fru Kerstin, som fortfarande bor kvar den gård de köpte tillsammans för hästuppfödning nere på Vellinge ängar och där Kerstin fortfarande bor kvar efter deras skilsmässa. Hon kunde på grund av ohälsa inte närvara på Översten.
Det gjorde bland andra från artistvärlden Mikael Neumann och Tommy Juth och IFK Malmös gamle fotbollsboss Kaj Dannegård, barndomsvän till Östen, båda deras fäder var poliser i Malmö. Östens far Otto (familjen hette Andersson då) körde bl a Svarta Maja, den grå men felbyggda och alltför höga piketbilen som ryckte ut vid slagsmål på t ex Möllan i Malmö, då man bodde på Bergsgatan.
Kvällspostens tidigare kultur-, sportchef, arrangör av ”landets minsta bokmässa i sin bostad”, stjärnskådare och f-n vet allt, Ulf R Johansson, bidrog till boksläppet med att intervjua sin förre kollega Borg.
Östen Warnerbring skickade ett mail till Jeanette Rosengren när hon en gång bad om hjälp med någon historia från Möllevången. Berättade hur han rusade till fönstret när han hörde den välkända sirenen från Svarta Maja och ropade på sin moder, ”mor, mor, nu välter snart far”! Den höga bilen med tunga poliser välte ibland när man tog vänstersvängen från Skolgatan upp till Möllevångstorget för att ta hand om buset.
Boken om Östen Warnerbring är en härlig julklapp till oss gamla jazz- och nöjesnostalgiker. Och en yngre generation kan behöva påminnas om en av vårt lands stora sångare, showare och musikanter.

Slutligen ett filmklipp från en inspelning på Badhotellet i Tranås 1999 när kungen var på besök vid en sammankomst med Piratensällskapet där medlemmen Östen underhöll tillsammans med sin ovan nämnde  pianist Jan Andrén. Jag blir så glad av det här:

Östen och Piratensällskapet

Hoppas ni minns Östen med samma glädje!

TV-sporten förfalskar sanningen

klistrad

Chefen för sporten på Sveriges Television är en ynkrygg. Per Yng heter han.

Jag lärde känna honom som en bra journalist i mitten på 70-talet och träffade honom flera år framåt under bl a min bevakning av tennisen i Wimbledon. Han var då utsänd från Göteborgs-Posten, jag från Kvällsposten.
Som chef för TV-sporten har han tappat all journalistisk heder!
Det är han som är ansvarig för den ”granskning” som TV-sporten nu gör av svensk travsport. Där man bl a förfalskar bilder.
Den här ”granskningen” gjordes faktiskt redan i maj i år, men sänds av någon anledning först nu. Det har hittills handlat om en häst som man anser startat massor av gånger trots en svår skada. Att flera veterinärer gett klartecken bryr man sig inte om. I stället lyfter man fram en pensionerad banveterinär från Solvalla, Lars Audell. En banveterinär som gjort sig känd som en man som aldrig någonsin kört ut en halt häst från start. Det var också Audell som för flera år sedan ansåg att en amerikansk häst i Elitloppet skulle få starta trots att hästen var klart halt. Med motiveringen ”att vi kan ju inte köra ut en inbjuden häst som rest så långt”. Så mycket för hans roll som djurskyddets bevakare på travbanan!
Att dessutom Åbys nuvarande banveterinär Anders Bergqvist vitt och brett uttalar sig om travets tillkortakommande avseende djurskyddet är inte överraskande, det gör han så ofta han ser minsta tillfälle och det ger förstås beröm för lobbygruppen Djurens Rätt, som dock inte vet ett dugg om hur en travhäst egentligen har det men skriker högst. Inte förvånande hänvisar också SVT i en tweet till deras hemsida!
Mest allvarligt är dock TV-sportens förfalskning av en bild. Man har tagit en bild på Åbytränaren Veijo Heiskanen när han höjer sitt spö i glad segergest. Sedan har man animerat bilden så att armen höjer sig upp och ner och det ser ut som om han ger sin häst flera kraftiga förbjudna ”enhandare” med sitt spö.
Travsporten ska självfallet som alla andra företeelser granskas i TV. Den bevakning som sker i TV4 och deras grannkanaler är helt ensidig. Eftersom det är ATG som finansierar alla travsändningar här så sker ingen som helst kritik och det är också illa. Den enda kritik som förekommer är om någon av ATG:s betalda medarbetare uttrycker sin ilska om någon kusk anses ha kört ett dåligt lopp som gör att egna spel inte varit lyckosamma. Det finns inga så kallade staketkuskar som ges så stort utrymme som ATG:s ”travjournalister”.
Det är Per Yng som chef som är ansvarig för sina okunniga medarbetare.
Apropå honom så har jag tidigare mailat honom för att försöka få till en rättelse av ett inslag som flera gånger sänts i uppskattade sportinslaget ”Stopptid”. Försökte först få en av programmets redaktörer Jens Lind att ändra till mitt namn i stället för Stefan Castas i ett TV-inslag från 1974, där jag gjorde den första intervjun med MFF:s nye tränare Bob Houghton och MFF-hövdingen Eric Persson. Jens Lind lovade att så skulle ske. Men icke. Det är fortfarande inte ändrat. Jag skrev till Per Yng för att påpeka det, men han orkade inte ens svara på mitt mail. Nu skiter jag i det, jag vill inte bli ansedd som en ”rättshaverist” på grund av dåliga TV-medarbetare.

… och finns det någon stake i Svensk Travsports högste tjänsteman så anmäler han den ensidiga ”granskningen” av travet i TV-sporten och inte minst bildförfalskningen till Granskningsnämnden.

Travminnen är trevligare än en värdelös regering

klistrad

Orkar ni med ytterligare lite gamla travminnen? Det är ju så förbannat tråkigt att skriva om vår odugliga regering…

Inför Svensk Uppfödningslöpning mindes om Bulwark som den mest framgångsrike avelshingsten med vinnare av loppet. Vi spinner lite vidare på den tråden. Svensk Uppfödningslöpning är ju det första loppet i Triple Crown som också omfattar Svenskt Travkriterium för treåringarna och fyraåringarnas Svenskt Travderby.

Bok2.indbÄven dagens generation har kanske hört talas om att Etta June är den enda svenskfödda häst som lyckats vinna alla tre loppen 1932-34. Ibrahim Pascha lyckades förstås första åren 1926-28, men han var ju dansk…BIlden ovan är från prisutdelningen med Etta June efter Derbysegern.
Sören Nordin var nära, men bara nära, att lyckas med bedriften med Janbro Active, omdöpt till Active Bowler sedan en familj med namnet Janbro inte gillat travkopplingen. Men efter Uppfödningslöpning och Kriterium 1977-78 var Active Bowler ”bara” tvåa bakom May Björn i Derbyt.
Hur långt kan då årets vinnare av tvååringarna största lopp Gareth Boko räcka? Först gäller det alltså Kriteriet nästa år och det är bara åtta hästar som lyckats med bedriften att vinna de två första loppen i Triple Crown. Senast var det – 32 år efter Janbro Active/Active Broline – Lutfi Kolgjinis Raja Mirchi som gjorde det men sedan galopperade i Derbyuttagningen 2011.

FascinationNu är det dock också så, som travtränaren Lars I Nilsson påminner mig om. Han har ju faktiskt tränat en Triple Crown-vinnare”. Bland stona, men ändå… Fascination (bilden ovan med Johnny Takter) till seger i Svensk Uppfödningslöpning 2011, i Svenskt Trav-Oaks 2012 och Derbystoet 2013! Det här kan väl kallas ”Stonas Triple Crown”, även om den benämningnen officiellt inte finns.
Såväl Oaks som Derbystoet har ju tillkommit som, vi kan väl kalla klassiska årgångslopp, under senare år.
Bra gjort är det under alla omständigheter och konkurrensen har ju tilltagit genom åren sedan Etta June – som sto! – tog hem trippeln,
Konkurrensen har ju inte direkt blivit lättare med åren och Etta Junes prestation blir inte lätt att slå. Etta June var – officiellt – uppfödd av Sven Anton Sjunnesson I Eslöv, men egentligen av Theodor Egnell i Skövde som ägde mamman Etta Axworthy som köpts dräktig med Peter June från Tyskland. Fölet föddes på Asmundtorp hos Sjunnesson som tog över ägandet årsskiftet 1930-31 och sedan sålde Etta June till herrarna Truedsson & Larsson.
Denne skribent har också lite anknytning (nåja…) till Sven Anton Sjunnesson som var utsedd till Travsportens Hedersman. Min far Arthur Kastensson i Stall Sisu köpte nämligen från Asmundtorp Caprice, ett sto uppfött av Sjunnesson. Fader till Caprice var Bulwark och hon var fyra i det Travderby 1949 där de fyra främsta, Presidenten-Indigo-Frances Bulwark-Caprice, samtliga hade samma fader, som vi berättat om tidigare. Parentetiskt så vann Caprice Jägersros Store Treåringspris 1948 bl a, var tvåa i Åby Stora Pris bakom Iran Scot med Carl A Schoug 1951 och gjorde 50 starter i rad utan att vara utanför pengarna, alltid med Anshelm Mattsson. Fast det har ju inte med det här att göra…
Orkar ni lite mera historik som avslutning på årets Svensk Uppfödningslöpning? Etta Junes tränare Gotthard Ericsson (champion på Jägersro 1931), lär ha kallats ”Jazzaren” eftersom han var synnerligen dansant, fick sin körlicens 1925 hos Anders ”Baltic” Nilsson, farfar till jockeyn och galopptränaren Bruno Nilsson. Och ”Baltic” är i allra högsta grad historisk. 1927 vann han nämligen ett trav- och galopplopp på Jägersro samma dag. Med samma häst – Pärla V!

Etta Junes historiska trippel kan möjligen slås av årets vinnare Gareth Boko om två år. Men ”Baltics” dubbel kommer, är jag övertygad om, att leva för evigt!

Bilder: Jägersros Jubileumsbok och Kanal 75

”Rekord i dumhet och förakt”!

klistrad

Jag vill egentligen inte mer. Men ibland övertrumfar känslorna förnuftet när det gäller omgivningen. Inte den allra närmaste.

Det finns värre och allvarligare händelser än styrningen av svensk travsport. Styrningen av Sverige. Rättare – bristen på styrning. Så det får bli politik. Igen. PK-journalister, inte minst hos SVT, försöker förstås göra allt för undervärdera SCBs undersökning. I Aftonbladet ägnar man för tiden stort utrymme på ledarplats åt att skylla allt på de journalister som börjat vakna och inse vad det är som håller på att hända. Aftonbladets politiska chef Karin Pettersson och den lille pigge och löjlige krabaten Anders Lindberg liksom Björn Wiman på Dagens Nyheter lägger nu stor kraft på att skylla tillbakagången för S och framgången för SD i undersökningen på nyvaknade journalistkollegor.
Det finns en man som är ansvarig för det här, statsminister Stefan Löfven! Det är inte okey, för att använda hans egen vokabulär. Han är heller inte ansvarig helt och hållet för att blivit så här i Sverige. Hans företrädare Fredrik Reinfeldt var genom sitt naiva ”öppna era hjärtan” precis lika, om inte mer, ansvarig. Hans mesallians med MP har stor skuld. Reinfeldt gömmer sig nånstans nu.
Men det är Stefan Löfven som tagit in Fridolidolidolidolin, Dumson och grönkålsmaffian i regeringen. Hycklare som gång på gång nu visar att makten är viktigare för dom än den politik man gick till val på.
Senaste utspelet är som vi blivit varse, att det ska finnas lagliga möjligheter att stänga Öresundsbron för att om inte helt så i alla fall nästan stänga av möjligheten till allt asylsökande.
Det som för inte så länge sedan var absolut otänkbart att ens prata om, det vill säga flyktingkvoterna, är nu tydligen högsta prioritet sedan Löfven upptäckt ”att vi har varit naiva”. Ja, han och hans marionetter i regeringen. Men det är många som inte känner igen sig i uttrycket ”vi”. Som kallades rasister därför att man vågade tala om just kvoter.
08-regeringen har aldrig egentligen brytt sig om Öresundsbron, knappast ens erkänt att den faktiskt finns och betyder enormt mycket för den svensk- (nåja skånsk-)danska integrationen. Nu vill man plötsligt få möjlighet att stänga den i sitt sena uppvaknande.
Jag har inget patentsvar på hur man ska lösa flyktingproblematiken. V anser inte att det är något problem och det andra ytterlighetspartiet, SD, som växer sig allt starkare, skulle förmodligen orsaka än större och vidare problem om man fick någon maktposition.
Men det är banne mig upp till Stefan Löfven att hitta en acceptabel lösning! Han kunde t ex börja med ombilda regeringen, göra sig av med grönkålsmaffian, för att söka samarbete åt mitten och ge f-n i vänstern, dit också MP hör.
Men jag tvivlar på att vår statsminister har den politiska styrkan – kanske heller inte intellektet? – att lämna naiviteten bakom sig och söka en varaktig bred lösning på problemen som vårt land inte bara står inför utan redan har.

Stänga Öresundsbron… så naivt. För att inte säga korkat! Jag måste dock ge Aftonbladets Oisin Cantwell – egentligen ingen av min favoriter – en eloge för att han på webben idag skriver: ”Detta kan möjligen vara nytt politiskt rekord i såväl dumhet som förakt för grundlagen.”

Minnen i anledning av Svensk Uppfödningslopp

klistrad

Lördag körs Svensk Uppfödningslöpning på Jägersro. Det handlar om svensk travhistoria. Det första loppet kördes 1926 och har körts varje år sedan dess förutom 1961, 1963 och 1970, då det anmäldes för få hästar.

Självfallet har jag en del minnen från det här loppet för tvååriga hästar. Dock inte från första årgången även om en och annan förmodligen tycker jag är gammal nog för det…
GrafikJag minns loppet för 50 år sedan. 1965 hade min far en häst till start i tvååriga Safari Marie.
Det året fick vi se en av de mest överlägsna vinnare någonsin. Tyvärr var det inte Safari Marie och Anshelm Mattsson. Men när Grafik och Bertil Jansson vann med halva upploppet – minst – var Safari Marie överraskande trea, slagen med liten marginal av Lloydson.
Safari Marie lyckades vinna fyra lopp och var en egen uppfödning i tredje generationen. Mamma var Roll Marie (e Rollo) undan Locomotive-dottern Lill Marie. Pappan kom från Danmark och hette Safari the Great, som tävlade framgångsrikt för danske legendaren Walter Kaiser-Hansen och bl a vann Danskt Uppfödningslopp. Safari the Great var pappa till bl a svenske Derbyvinnaren Björn (1968 för Birger Bengtsson) och elithästen Eminent, som väl jämte Emigrant och My Nevele var Walter Kaisers bästa hästar. Vann stora lopp i Skandinavien och som är en av Danmarks största tränare genom tiderna. Walter Kaiser kom att bli en mycket god vän under min yrkeskarriär.
…och Bertil Jansson blev vi familj med eftersom min mellanbror Göran och Bertils dotter Agneta fortfarande är gifta med varndra
Finns ju mycket travhistoria bland både fyr- och tvåbenta här.
Den största hästen av alla när det gäller Svensk Uppfödningslöpning är Bulwark som haft fem vinnande avkommor: Stall Kåas Silver Princess med Sören Nordin 1941, Stall H:s Dresden 1951 med Kalle Pettersson, G Englunds Evy Bulwark 1952 med Nils Sundin, Stall Fortunas Freddy Bulwark med Stig ”Pucken” Johnsson 1953 och Stall Fortunas Hetty Bulwark 1955 med ”Pucken” Johnsson.
Bulwark (efter Volomite-Sister Guy e. Guy Axworthy) var född 1933 och köptes 1936 till Sverige sedan sjukdom hindrat hästen att starta i Hambletonian där han räknades som en av favoriterna. Harald Andersson,”Snusarn” kallad, från Sundbyberg och Solvallatränaren Peder Paul Nielsen,”P.P.” köpte. Det fanns rykten om att svenskarna var tvungna att köpa Bulwark för att få köpa den häst de var ute efter, Poplar Hill. Travrondens grundare Sten ”Sannlunn” Sandberg fick ett vykort som löd: ”Vi har köpt en fantastisk häst vid namn Poplar Hill och en svart fuling som heter Bulwark!”
Med på samma båt från USA fanns även Frances Great som tillsammans med Bulwark nio år senare skulle bli föräldrar till en viss Frances Bulwark!
Efter ett par år tvingades ”Snusarn” att sälja Bulwark som för 25.000 kr köptes på Fasig-Tipton-auktionen av ett konsortium med bl a Martin Eklund på Väsby Stuteri, advokaten Klas Andersson (vars son Robert är aktiv amatörtränare) på Lorensdal i Vellinge, Gunnar Andersson och Nils Bengtsson, Fortuna kallad.
Bulwark gjorde 113 starter i Sverige och tog 27 segrar och tränades förutom av Peder Paul Nielsen av Sören Nordin på Solvalla och Filip Norén på Jägersro.
Grönsaksodlaren Nils Bengtsson, Stall Fortuna, köpte efter oenighet 1948 ut övriga för den för dåtiden fabulösa summan av 150.000 kronor när kompanjonskapet upphörde. Det behövde han aldrig ångra. Många anser att Bulwark är den främste beskällaren någonsin i Sverige.

Bok2.indbBulwarks dominans kan påvisas bl a av Derbyt 1949, då han var far till de fyra främsta hästarna. Det här minns jag också speciellt. I alla fall i efterhand… Här hade min far sin häst Caprice efter Presidenten till start. Tyvärr var det inte Caprice som vann. Hon fick faktiskt nöja sig med den fjärde ”Bulwarkplatsen”, utanför bilden ovan. Vann gjorde Presidenten (som tränades av Holger och Jan Bengtssons farbror Folke Bengtsson) före Indigo med Erik Larsson, favoriten Frances Bulwark med Sören Nordin och Caprice med Anshelm Matsson.
En liten historia om Folke Bengtsson, jag tar den direkt ur Jägersros Jubileumsbok. En tidning hade skickat ut en journalist för att göra ett reportage. Det var före min tid… Journalisten var inte helt främmande för travsporten och frågade Folke Bengtsson efter en rundvandring i stallet om vilken av hästarna som var bästa hästen. I en av boxarna stod Presidenten.
”Den här”, sa Folke till den förvånade journalisten och pekade på en annan häst.
”Men det här är väl ingen stjärna”, sa den frågande journalisten.
”Nä”, men vi vet när den ska vinna”, sa Folke!

Visst var en del om inte bättre så i alla fall roligare på den tiden…

Zlatan ifrågasätts från vänster

klistrad

Stor Zlatanfest i Malmö i dag. Oavsett hur mycket MFF förlorar med, så är det en stor idrottshändelse på MFF:s fotbollsborg ute vid Stadionområdet. Hur stor händelsen är i idrottshistoriskt perspektiv kan man ju alltid diskutera.

Det finns i alla fall en som INTE hyllar Zlatans återkomst. Sursvenskan gav i veckan stort utrymme till den här personen, vilket fick mig att fundera på att skicka ett öppet brev till tidningen ansvarige utgivare. Fundera alltså, jag skickade det aldrig.
Sålunda lydande:

”Tag emot mina hjärtliga gratulationer till det ytterst goda omdömet att bereda uppseendeväckande stor plats åt ”Zlatan-hataren” Showan Shattak i måndagens tidning. Men det är förstås helt i linje med Sydsvenskans styrning mot den yttersta vänsterkanten att ge publicitet åt en av den autonoma vänsterns mest framträdande personligheter, som blivit känd för att stampa på taket på en polisbil och sparka sönder blåljusen för att försöka förhindra en Davis Cup-match i tennis mot Israel liksom för det feministiskt roliga upptåget att sätta fyr på bilar. Att han sedan blivit illa misshandlad av lika hjärndöda högerextrema idioter förhöjer väl bara mannens hjältestatus på Sydsvenskans redaktion. Det är heller inte första gången som media ger plats åt hans Zlatanfientliga inlägg i den avundsjuka som är ett signum för den våldsfraktion på vänsterflygeln som han företräder.”

Som nämnts, jag skickade det aldrig. Sursvenskan är ett hopplöst fall som styrs av journalister skapade av den så kallade politiska korrektheten som krackelerar allt snabbare, till och med skapar krokodiltårar i TV hos en regeringsföreträdare, en av hycklarna som sätter makten före politiken.

Är då Zlatanmatchen i dag det största som hänt inom Malmöidrotten? Kan väl diskuteras. Vi har ju i Malmö haft såväl VM-fotboll 1958 som VM i speedway 1961, då Ove Fundin blev världsmästare, första gången VM avgjordes utanför Wembley i London. Det har också satts ett och annat världsrekord i friidrott både på Gamla IP och Malmö Stadion.

Men visst tusan är det stort. Så må MFF vara aldrig så chanslöst.

 

Kloka ord av Thomas Uhrberg

klistrad

Jag sitter och läser Sydsvenskan på nätet nere i värmen. Några dagar innan hemresa, där det bl a väntar en V75-dag på Jägersro med Svensk Uppfödningslöpning på lördag.

Jägersrotränaren Thomas Uhrberg brukar lördagar ha en V75-krönika i Sydis där han inte är rädd för lufta diverse åsikter. Kloka sådana.
Idag handlar det om V75. Ingen kan ju ha undgått ATG:s och travförbundets påfund att senarelägga V75-tävlingarna. Uhrberg är en av många som inte gillar detta.
2016 har man också fråntagit en V75-dag från Jägersro. I stället för en extra V75-tisdag när man har en av årets mest intressanta tävlingsdagar, kvalen i till Svenskt Travderby, har man snott den här dagen och förlagt den till Dannero och kallblodskriteriet. Vilket inte bara – självfallet! – kommer att innebära sämre V75-omsättning, utan även att Jägersro tappar 1,8 miljoner i prispengar för en utebliven V75-dag och ytterligare en annan borttagen dag. Detta gillas av lätt förståeliga skäl inte heller av Thomas Uhrberg.

Så här skriver Uhrberg i Sydsvenskan i dag:

”Det finns en del saker som jag tycker ATG och SvenskUhrberg close Travsport har tagit fel beslut kring. Båda har V75 som gemensam nämnare. Nästa år tappar min hemmabana Jägersro en V75-dag. Det drabbar väldigt hårt mot banan. Dels i form av publikintäkter, men även för oss aktiva på banan. Att det fortfarande, som den här veckan tävlas utomlands på våra V75-omgångar under lördagarna, är fel så länge inte varje svensk travbana har en V75-omgång. Vi behöver våra V75-dagar, det är inte så att vi gärna skänker bort dem.
En annan sak är påhittet kring senare starttid. Att V75 börjar 16.20 och slutar strax innan 19.00 är inte alls bra. Det avfolkar travbanorna å det grövsta. Jägersro hade V75-tävlingar för ett par veckor sedan och 500 färre kom på årets tävlingsdag kontra fjolårets. Solvalla förlorade 500 personer jämfört med samma tävlingsdag i fjol – detta trots att självaste Nuncio startade.
Hoppas vi går tillbaka till den gamla starttiden så snart som möjligt. Vad jag kan se och höra så har det inte gett några stora positiva signaler – framför allt inte från oss aktiva. Jag älskar den här sporten alldeles för mycket för att bara stå och titta på när det går utför.”
– THOMAS UHRBERG

Ord och inga visor från en klok Jägersrotränare med massor av erfarenhet – till skillnad från en del medlöpare som styr trav-Sverige!

Vila i frid, Benny!

klistrad

Nås av ett tråkigt bud som plötsligt fick himlen att bli lite mörkare nere på Gran Canaria. Ett kanske inte direkt oväntat bud, men ändå kom det så plötsligt. Benny Persson har lämnat sina vänner.

Han tillhörde den innersta kretsen av ”Bullenmåndagarna”. För att inte tala om söndagarnas boulespel i Pildammsparken, som dock jag inte var invigd i (och det ska nog båda parter vara tacksamma för…) en kontakt som han upprätthöll bara till en kort tid innan han gick bort. Det här skedde för några veckor sedan. Då hade Benny dragit sig undan. Den elaka vidden av sin sjukdom ville han inte prata om. Kanske visste han inte, men det kan också vara så, att det inte var något han ville besvära sina vänner med?
För sådan var han Benny.

Nyår m Benny, Fille o FredrikSenaste Nyårsafton tillbringade Benny hemma hos mig tillsammans med min muppvän Fredrik Olin och Leif ”Fille” Ohlsson. Egentligen hade vi bestämt att klinga in 12-slaget på Bullen. Men väl där kom vi underfund med att den danska Cirkusrevyen skulle sändas i sin helhet på dansk TV, föregången av en dokumentär om det komiska geniet Dirch Passer.
Sålunda kom det sig att fyra glada gossar i den begynnande äldre medelåldern sågs lämna Bullen med tre välmatade portioner av Bullenklassikern Stekt Fläsk med Löksås för transport till min bostad på Piratens gamla adress på Sergels väg.
Där blev det en fin Nyårsafton som varade en bra bit in på detta året tillsammans med först Dirch Passer och sedan Ulf Pilgaard, Lisbeth Dahl och alla dom andra från 2014 års Bakken-revy.
Det var ett fint minne av Benny Persson också. En snäll man som gick försynt genom livet, som aldrig ville besvära någon men som gärna ställde upp för att hjälpa andra.

Vila i frid käre Benny.

Fegheten styr och då blir det som det blivit

klistrad

Vår fege statsminister skickar fram inrikesministern Morgan Johansson och finansministern Magdalena Andersson som spjutspetsar för att indikera en omsvängning beträffande migationspolitiken. Nu är det plötsligt så kallad signalpolitik som gäller. Själv sitter han väl i en grotta och gömmer sig,

Tidigare har S tillsammans med MP tvärsäkert uttalat sig om att vi ”vi har plats och vi har råd” att ta emot alla som kommer, så må det vara unga pojkar från Afghanistan eller riktigt flyktingar från Syrien. Men så – plötsligt! – det har vi inte ju inte.
Man skryter om att man kom överens med Alliansen om flyktingpolitiken. Snicksnack! Det här var bara en modern version av H.C.Andersens ”Kejsarens Nya Kläder”. I stort sett till intet förpliktande. Enda lilla tvistefröet tycks ha varit det från permanent till tre år förkortade uppehållstillståndet, som dock inte skulle drabba ”ensamkommande barn” och ”familjer med barn”.
Jag ser varje kväll jag lämnar tävlingar på Jägersro dessa ”barn” i massor som tagit sig hit. Bara unga män. Visst, det finns några familjer också med små barn. Som det absolut är synd om. Hotel Jägersro har blivit så kallat ”ankomstboende” och Migrationsverket i Sveriges Radios gamla lokaler vid Jägersro tar emot och ska registrera. Stora tält har nu satts upp för att ge väderskydd medan man väntar på sin tur.
Det är inte värdigt men ett resultat av regeringens – och Alliansens! – ”humanitära tänkande” och förre statsministern Fredrik Reinfeldts naiva ”öppna hjärtan”…
Värdigt är heller inte romernas situation i Malmö. Men jag kan inte få in i min skalle, att romerna mot alla lagar och förordningar skulle ha besittningsrätt till den privata marken vid Industrigatan. Men valhänta politiker, tjänstemän och polis lät det fortsätta i år utan att agera, och när man väl rensade upp i skiten, bokstavligen, så blev det ett jädra hallå på arbetsskygga proffsdemonstranter och vänsterextremister. Som nu verkar vara flera än de romer som sedan dess satt sig utanför Stadshuset i Malmö. Polisen rensar upp och tar bort madrasser och skit som vänsterns ungdomar släpar dit.
All heder dock åt Carina Nilsson från miljönämnden i Malmö som långt om länge tog de obekväma beslutet och dessutom inte fegade ur för att möta ”EU-migranter” och slagordskastande vänsterextremister utanför Stadshuset.
Nej, jag vet inte var romerna som satt tiggeriet i system ska ta vägen. Mer än att återvända hem. Jag kan inte se annat än att det är hemländernas plikt att ta hand om sina medborgare. Rumänien är ju faktiskt medlemmar av EU, som tyvärr blivit en lika tandlös organisation som FN. Det ser inte bra ut för världen
Jag vet inte om det blir bättre för Sverige om den fege Stefan Löfven, den enligt min mening sämste statsminister vi haft i modern tid, försvinner efter ett extraval. Jag tänker inte förändra mitt omdöme på den punkten förrän han – innan det är för sent – gör sig kvitt sänkena från den verklighetsfrämmande grönkålsmaffian i regeringen och tar ett samlat grepp om flyktingfrågan tillsammans med M och Fp.

Men jag har tyvärr inte heller något förtroende för M:s Anna Kinberg Batra som oppositionsledare. Finns det någon opposition förresten…

Kåseberga med Ulf R och Piraten!

klistrad

Hade egentligen tänkt skriva om ”vanliga tråkigheter” i vårt i många sammanhang sjuka samhälle. Men så var jag på Kåseberga Bykrog i går kväll, och då kom jag på bättre tankar. Där var det nämligen väldigt trevligt.

Ulf R KåsebergaJag var där med några ”gamla Kvällspostare” – bland andra – för att lyssna på just en ”gammal KvP-are” – Ulf R Johansson som sysslat med det mesta på den tidning som tyvärr numera befinner sig i djupaste förfall som en Expressen-edition. Han har varit kulturchef, sportchef, insändarredaktör, har i många år arrangerat landets minsta bokmässa i sin lägenhet, är förstås med i Gammeldanskens Vänner och så – Piraten-älskare! Med mera. Han var på Kåseberga Bykrog för att berätta om Fritiof Nilsson Piraten.
Det var Erik Jonsson, tidigare nyhetsansvarig och redaktör för ”Direkt-spalten” där han efterträdde Ulf R, som stod bakom arrangemanget. Fullspikat till sista plats när krögaren, tidigare grafikern, Bill Greitans (bilden ovan med Ulf R) tog emot tillsammans med sambon Miclara Höegh, grönländska som står för all mat. Bill och Miclara tog över krogen för 12 år sedan och hade ett styvt jobb att sudda ut det dåliga rykte som tillhåll för kriminella stället hade på i slutet av förra århundradet. Nu är den åter en gammal fin skånsk i bykrog i skuggan av Ales Stenar.
Eller vad sägs om den här Piraten-supén:
Fördrink Texas Ros (tror det var någon tequilablandning) förrätt Potifars skaldjursröra, varmrätt Franskans heta gryta, efterrätt Toras glass och så kaffe med Espings kveckare (cognac+whisky).
Jodå, man kunde få Piraten-bäsk till förrätten också…

Hellsvik KåsebergaErik Jonsson och hustru Marianne, med sommarviste i närbelägna Valleberga, kunde välkomna bland andra tidigare moderata justitieministern Gun Hellsvik med make Per. Apropå ovan nämnda Gammeldanskens Vänner så var ordföranden Christer Borg också med, vi väntar med spänning på hans bok om Östen Warnerbring som är på ingående. Vi hade alla mycket roligt när Ulf R delgav oss sina Piraten-favoriter, berättade om Piratens och Sten Bromans samröre och läste två korta berättelser på sin vackra ”Höör-skånska”, så väl ägnad att ge Piraten den rätta tolkningen.
Vi pratade för övrigt om var Piraten bodde sin sista tid i livet (han dog 1972). Sergels väg 13, sista huset mot Limhamnsvägen var det. Men i A-, B- eller C-trappan? Jag har för mig att det var i B-trappan, där jag själv bor numera. Men det finns olika meningar om det. Den som vet får gärna höra av sig!
Ser ni att Ulf R Johansson ger en Piraten-afton nånstans, så skynda dit. Det ryktas för övrigt att det senare kommer att bli även en kväll om Povel Ramel med Ulf R i Kåseberga.

Söndagen blev kanske inte så trevlig. Två röda MFF-kort på hemmaplan! Att se det dåliga omdöme som nyutsedde ”Årets Skåning 2015” MFF-kaptenen Marcus Rosenberg visade redan efter fem minuter med utvisning som följd i årets viktigaste match i allsvenskan mot IFK Norrköping, liksom senare också inhopparen Franz Brorsson, drar ner årets samlade betyg för MFF. Inte ens Marcus Rosenberg ska få uppträda som en diva! Nu tappade MFF också den fjärdeplats som kunnat innebära Europaspel även nästa år. Starkt jobbat, lagkapten Rosenberg!

Men grattis IFK Norrköping – det är ett klassiskt storlag som efter många år i skuggan nu är tillbaka!

Angenäma men också sorgliga minnen

klistrad

Flera minnen kom över mig när jag besökte Hot House på Tuppen i går kväll. New Orleans Delight på scenen, det dansksvenska bandet. Angenäma men också sorgliga minnen.

Kjeld brandtJag minns New Orleans Delights basist Stefan Kärfve som plötsligt gick bort för några år sedan. Bandet spelade vid begravningsakten i Paulikyrkan i Malmö och vid marschen den korta biten till kyrkogården för begravningen. Då anfört av klarinettisten Kjeld Brandt Jakobsen (bilden) som ganska kort senare tvingades lämna bandet efter en stroke och nu tillbringar sin tid hemma på Bornholm utan att kunna kommunicera vare sig med tal eller musik.
Stefan Kärfves ersättare Karl-Erik ”Kalle” Kronqvist har kontakt med Kjell Brandt. Kalle har besökt Kjeld och är den ende som Kjeld vill ha kontakt med från sitt musikliv med jazzen. Kalle berättar att Kjeld nu enbart lyssnar på klassisk musik. Kjeld är kusin till den skicklige fotografen Nikolai Jakobsen i Paris, som jag jobbade tillsammans med i många fina reportage under Kvällspostentiden och som jag träffade för ett par år sedan då han inviterade mig till legendariska jazzklubben Le Petite Journal på Boulevard Saint-Michel i Paris, där Sidney Bechets trumspelade son Daniel spelade tillsammans med Olivier Franc Jazz Group. Som för övrigt gästade Hot House Jazztält på Malmöfestivalen innan festivalmajorskan och åldersfascisten Pella Ström körde bort oss som älskar den här jazzen. Men det är en helt annan historia…
Jag kommer också att tänka på fina trombonisten Fredrik John som drabbats på samma fruktansvärda sätt som Kjeld Brandt Jakobsen, även om Fredrik har talförmågan. Rullstolsbunden har han fortfarande drömmen om att åter kunna hantera trombonen som han gjort i så många olika orkestrar. Oerhört saknad på musikscenen som både människa och musikant.

New ODI New Orleans Delight spelar som tidigare Erling Lindhardt (banjo) och sonen Claus (trummor) tillsammans med Jeppe Barker (trumpet), Erling Rasmussen (piano), Ole Olsen (klarinett och bas där han ersätter Kalle Kronkvist när Kalle tar sångmikrofonen) och svenskarna Bengt Hansson (trombon) och som nämnts Kalle Kronqvist (bas). Som alltid spelar man en härlig blandning av New Orleans, ragtime, cajun, blues, boogie, hymner och spirituals. Minns att jag vid ett tillfälle skrev att man även spelade dixieland, men blev vänligt men bestämt tillrättavisad av Kjeld Brandt, att dixieland spelade man INTE!

Karna EilertI en paus på fredagen delade Hot House ut sitt ungdomsstipendium som i år gick till Karna Eilert, dotter till Jonas Eilert, sousaphonespelare i bl a Salongsorkestern. Karna kompades av Bob Stalin piano, Dennis Johnson banjo och Olof Karlén bas (osynlig på bilden) i Cornet Chop Suey, känd inte minst genom Louis Armstrong, något av trumpetarnas mandomsprov (”kvinnodomsprov” finns det väl inget som heter?), liksom High Society för klarinettister (Johnny Dodds inspelning med King Oliver’s Jazzband är väl den mest kända?).

Några minnen nedtecknade en förmiddag på Jägersro där jag väntar på V75. Hade glömt det idiotiska påfundet från ATG för några veckor sedan att senarelägga dessa lördagstävlingar. Men för all del, så fick jag ju förhoppningsvis något väsentligt gjort…

Bilder: PETER KASTENSSON