Alltid lika trivsamt hos Ludde på Vomb

Standard

Mosaique Face och Truculent är två starka hemmahästar i Hugo Åbergs Memorial i morgon. Grannar ute i Vomb hos Lutfi Kolgjini där ju också Lars I Nilsson bedriver sin träningsverksamhet. I veckan hade Ludde och Jägersro lite ”för-Åbergs” ute på gården.

Det är egentligen lika imponerande varje gång man kommer ut till Kolgjini och vandrar igenom allt han byggt upp. Med dessa för både människor och djur härliga stallar. Att 19-årige Viking Kronos har en särskild plats i Luddes stora hjärta och har fått en 25 kvadratmeter stor ”lägenhet” är ju inte så konstigt. Det var ju med förvärvet av Vikingen som allt vände för Ludde som var på ruinens brant vid den tiden. Han har ju sannerligen tagit vara på dom förutsättningar som skapades med hjälp av Viking Kronos.
Viking KronosDet var med Viking Kronos som allt vände för Lutfi Kolgjini.

Fjolårets dubble Derbyvinnare, Svenskt Travderby och Europaderbyt, och världsrekordhållaren Mosaique Face har snabbt tagit steget in i den absoluta världstoppen. Kan tyckas vara ”bortlottad” med nionde startspåret bakom bilen i Åbergs. Men har samtidigt rygg på startsnabbe Orrechietti och Kolgjini fastslår, ”att det finns ingen som kan öppna så snabbt i rygg på en annan häst som Mosaique Face vilket kan innebära en bra placering i loppet”. Uppgiven är han inte, Ludde. Och det är knappast heller en karaktär som brukar prägla honom…

Mosaique FaceKolgjinis och sambo Anna Svenssons uppfödning Mosaique Face tog snabbt klivet in i världseliten redan som femåring.

Truculent köptes av Stall Courant och Anders Ström som ettåring när Lars I Nilsson jobbade för stallet. Han var med i USA tillsammans med Magnus Rundgren när hästen köptes och blev snabbt förtjust i hästen. När Courant behövde mera plats för nya unghästar fick Lars I, som då var sin egen, chansen att handla Truculent på fördelaktiga provisionsvillkor. Som senare har omförhandlats och Truculent har fått Courant som delägare igen tillsammans med Fred Persson (Fascination m fl) och där Lars I själv har 45 procent. Att Truculent varit svårt skadad och nu tävlar med en metallplatta och spikar i ett framben är säkert känt för travälskarna. Och om Mosaique Face hade otur i spårlottningen till Åbergs så fick spår 1 Lars I Nilsson att ropa av glädje. Mycket talar nu för att Johnny Takter glider till ledningen och väl där ska det mycket till för att besegra sjuåringen.

Truculent-Lars ITruculent är en häst med utstrålning kan både Lars I Nilsson och Lutfi Kolgjini konstatera. Truculents pappa heter Revenue och är uppfödd av Kolgjini som vann Hugo Åbergs med hästen 2003. Att Truculent också har en stor plats i Luddes hjärta liksom gode vännen Lars I är säkert :”Jag skulle bli lika glad för Lars skull om han vinner Åbergs som om jag själv vinner!”

Från Åbergs är det inte något stort steg till Svenskt Travderby den 7 september. Där Kolgjinis stall idag hyser förhandsfavoriten Archangel Am, detta efter en smått osannolikt grym uppvisning i ett fyraåringstest på Eskilstuna i senaste starten. Tredjespår i två svängar fram till dödens utvändigt ledaren, knäckte denne, tog emot en smygkörd häst på upploppet och vann på målfoto.
Även i Archangel Am är Stall Courant inblandad. Anders Ström och tränaren Marcus Lindgren har nämligen Am Bloodstock, där Am inte betyder American utan står för initialerna av deras förnamn. Kolgjini köpte Archangel Am obesett men gillade inte hästen när han fick ner den. Köpet hävdes. Men så ringde Lindgren och berättade att man skickat ner fel häst!!! Men den rätta att hästen nu var anmäld till åringsauktionen i Stockholm. Så Ludde åkte dit och köpte hästen – ”fast han blev betydligt dyrare då”!
Archangel-AdrianDen rätte Archangel Am kom så småningom till Vomb, här tillsammans med Adrian Kolgjini. Vann på 1.12,9/2640a i Eskilstuna efter det tunga loppet. Tommy Nilsson Holding AB, som äger Mosaique Face, har köpt in sig i hästen som han nu äger tillsammans med Kolgjinifamiljens Stall Behåll.

Att hästarna trivs ute på Vomb är höjt bortom alla tvivel. Ludde och hans personal har ju också alla möjligheter att se till så att hästarna hamnar i rätt boxar som alla är öppna. Skulle en eller annan inte trivas tillsammans är det lätt att flytta runt på dom. Alla gaphalsar från sammanslutningar som ”djurens vänner” och allt vad dom heter har igen aning om hur bra hästarna har det. Eller kanske representanter från länsstyrelsen som kan ha invändningar på något tillstånd som mera passar deras byråkrati än hästarnas välbefinnande. Sånt förekommer nämligen också…
I samband med Derbyhelgen har Lutfi Kolgjini liksom förra året en auktion ute i Vomb, Förra året slog man alla rekord. I själva arrangemanget men även – och det viktigaste! – i det pekuniära resultatet med flera miljonhästar och en auktion var make aldrig skådats i Sverige.
UnghästarSlutligen – här några av dom unghästar som kommer att bjudas ut i Kolgjini Sales den 5 september i Vomb.Och missa inte den suveräne auktionsutroparen Hasse Johnsson!

PS. Även Roger Malmqvist och Ola Samuelsson har sin träningsverksamhet på Vomb.

Bilder: PETER KASTENSSON

En insekt utan betydelse…

Standard

Vi pratade flugor vid fikapausen efter nio hål på Bosjöklosters golfbana i dag. Det var en massa randiga flugor där. Min partner som står ut med mitt dåliga golfspel sa, att man ska akta sig lite, ”dom här flugorna bits”. Han kan allt om insekts- och ogräsbekämpning efter att aktivt liv i ”giftbranschen” och visste det latinska namnet på dom här flugorna.

Jag frågade honom om vad sådana här kryp egentligen hade för uppgift eller var bra för.
”Specifikt dessa vet jag inte, men alla insekter har en uppgift att fylla”, sa han om han nämnde näringskedjan eller ekologin minns jag inte. Men han sa också:
”Det finns bara en insekt som jag vet inte fyller någon uppgift!”
Jag behövde inte fråga vilken, han sa direkt:
”Gustav Fridolin!”
Så utomordentligt välfunnet! Fridolidolidolin är ett av mina största politiska hatobjekt, gudarna ska veta att det finns många, tillsammans med sina kumpaner i grönkålsmaffian. Måste erkänna att hans språkrörskumpan Åsa Romlin närmat sig stort efter sitt framträdande i Almedalen.
Apropå Almedalen, för att fortsätta på den inslagna linjen. Miljöpartikeln och Femenaktivisten Jenny Wenhammar, ni vet feministerna  som visar pattarna i tid och otid, störde ju statsministern Fredrik Reinfeldts anförande genom att försöka ta sig upp på scenen för att framvisa dom yttre attribut som ersätter hjärnan på henne och släpades bort av polis. Hon är nu struken från MP:s riksdagslista inför valet och jag kan väl ge partiet en liten eloge, äntligen har man gjort något väsentligt…
Det här har fått en gammal surkål att dyka upp på nytt. Jag trodde nästan han var död… Men Per Gahrton som var med och bildade det här partiet och väl var deras första språkrör (tror jag) skriver en debattartikel i dagens Expressen/Kvällsposten där han menar att partiet nu sviker sina ideal. Han hoppas avslutningsvis ”att vi får se betydligt fler Femenaktioner, miljöstrejker, husockupationer och andra icke våldsliga (hoppsan, min anmärkning), konkreta aktioner i den gröna kampen för politisk makt”.
Jag vet inte om Per Gahrton är nonaktiv alkoholist eller aktiv nykterist numera. Men hans drapa tyder på, att om han inte varit packad när han skrivit det, så i alla fall fortsatt puckad.
Jag tycker han kan slå sig ihop med en annan gammal alkoholist som poppat upp igen, Gudrun Schyman. Per och Gudrun kan väl i stället för att AA, Anonyma Alkoholister, bilda ett eget MKA, Mediekåta Alkoholister! Så fick den kärringen också lite!
Nämnde statsministern. Va’ f-n sysslar han med egentligen just nu??? Världen står i brand på olika ställen, ett nytt världskrig kan närma sig. Men han är osynlig. Det är bara tjattergubben Carl Bildt som syns på Twitter och annat. Men OK, han är ju utrikesminister! Reinfeldt har kanske redan gett upp kampen inför höstens val?
Han var väldigt snabb att kalla till en presskonferens i våras när en av Djurgårdsfotbollens ledare hade blivit hotad. För all del han är ju supporter till Djurgår’n, men det säger onekligen något om vilka prioriteringar vår statsminister tycks göra numera. Semester? Skitsnack, en statsminister har aldrig semester!

OM, jag skriver OM, Stefan Löfven avsäger sig bekantskapen med grönkålsmaffian och kommunisterna inför höstens val,  så vete f-n om jag inte skulle kunna tänka mig att lägga rösten på s. Trodde jag väl aldrig skulle komma från mig… men å andra sidan är det scenariot nog omöjligt!

En klassisk adress i ny (jazz)tappning

Standard

The Standard
The Standard 2Minns ni den här byggnaden och vad den användes som tidigare? Nu åter i sin – tror jag – ursprungliga ljusgröna färg. Efter att under många år varit murrigt brun. Just det, Öresundsbolagets terminal vid Havnegade i Köpenhamn.

Här har man mönstrats av stränga tulltjänstemän när man ankommit till Köpenhamn eller köat för att lämna Köpenhamn med Öresund, Absalon, Örnen och Gripen, som väl var de senaste båtarna i den Öresundsbolagets flotta av ”dom stora båtarna” innan det blev flygbåtar, luftkuddefartyg och katamaraner. Och en bro.
Nu heter byggnaden The Standard och innehåller förstaklassrestaurangen The Studio (får nog snart en Michelinstjärna?!), något enklare Almanak bar och Jazzklubben The Standard.
Niels Lan Doky, danskvietnames, är mannen som drog igång det hela. En av de främsta jazzpianisterna i Danmark som har spelat med många av de stora och har turnerat världen runt, var med att återstarta klassiska Montmartre och har nu sitt eget ställe där han är musical director och förstås framträder själv.

AsplundJag var där för första gången i går för att se och lyssna till svenske trumpetfenomenet Peter Asplund som också hade sitt flygelhorn med sig, ”nya” sångerskan Hannah Svensson tillsammans med Niels Lan Dokys trio med Jonathan Bremer på bas och Niclas Bardeleben trummor.
En helt underbar afton! Peter Asplund är ju också en framträdande sångare och bjöd bl a på en scatuppvisning i I Hear Music och sanslöst upptempo som tog andan ur den fulltaliga publiken i…?  Jag hade glömt pennan hemma och det sitter i bakhuvudet till ingen nytta, men det bjuder jag på, jag är ingen musikrecensent till professionen. Bra var det i alla fall, och det är huvudsaken för mig.
Hannah Svenssons sköna balladsång i Come Rain or Come Shine gav en ”andhämtningspaus”, men även Hannah excellererar i pubikknipande scatutbrott. Vi fick en riktig stänkare i What A Little Moonlight Can Do, den som Hasse&Tage gjorde om till O Vad En Liten Gumma Kan Gno för Monica Zetterlund i revyn Glaset I Örat.
Niels Lan Doky och hans ungdomliga komp har jag upplevt på bl a jazzklubben Duc des Lombards i Paris och trion kom nästan direkt från en konsert i Wien, insprängt i Copenhagen Jazz Festival.
Fick en pratstund med Niclas Bardeleben, han berättade om 26 (!) spelningar under den här jazzveckan i Köpenhamn, har ju också turnerat i bl a Vietnam och Tokyo och har liksom Jonathan Bremer etablerat sig ordentlig i den yppersta jazzsfären.
Jag minns, att jag när jag träffade honom första gången som 17-åring i Hot House Jazztält (saligt i åminnelse) under Malmöfestivalen och förutspådde en fin karriär för honom – och även trumpetaren Björn Ingelstam.
I dag är grabbarna 23-24 år (har jag för mig) och jag kan nu konstatera att jag fått rätt.
När jag lämnade The Standard i går kväll frågade ett par engelsmän, som sett att jag pratade Niclas Bardeleben, om jag kände honom. Man var helt överväldigad över att en så ung kille kunde vara så enormt bra vid trummorna! Jo, jag hade nästan glömt hur bra han är, Niclas. Han gavs också möjligheten att visa sin skicklighet i det meriterade sällskapet i går.

Asplund 2I kväll ger den här konstellationen ytterligare två konserter, 20.30 och 22.30, på The Standard. 250 danska för biljetten är väl använda pengar. 50 kronor för en stor öl och 75 för ett glas gott vin är inget överpris. Speciellt inte om man har ”överlevt” 80 spänn för ett glas skitvin på den jättelika turistfälla som Nyhavn är – dessutom en riktig svinstia vid kajen.

Nu kan man inte ta båten till klassiska adressen (för en gammal båtpendlare) Havnegade, men Öresundståget till Copenhagan Airport Kastrup och sedan Metron till Kongens Nytorv och några minuters promenad. Rekommenderas!

Bilder: PETER KASTENSSON

En olycklig dag för Svenskt Derby

Standard

Nej, någon succé för Svenskt Derby i sin nya tappning på Jägersro blev det inte. Varken publik- eller spelmässigt. Det var en helt omöjlig dag man valt, och det var väl egentligen inte svårt att förutspå, utan att kallas efterklok.

Först som sist, från Jägersros marknadsavdelning hade Pia Skoog och Bosse Gillborg gjort ett jättearbete för att så att säga rädda hem dagen. Med sponsorers hjälp syntes man verkligen, såväl i media som ute på sta’n i Malmö. Men en publiksiffra på 2.794 personer när man nu flyttat fram Derbyt från augusti till juli är runt 500 personer mindre än man hade förra året. Spelet i år 3,7 miljoner mot 9,0 2013! V65 i stället för V64  nu och ingen Dagens Dubbel, men ändå!
Nu hade man konkurrens från VM i fotboll. Det var inte svårt att förutse. Någon kan kanske säga, att galoppen vänder sig inte till samma målgrupp, men det är bara trams. Till och med jag, som inte brukar fördriva min tid framför TV-n för att titta på fotboll, har fastnat i VM.
Det var Sprintermästarmeeting i Halmstad. Enligt uppgifter var det 14.800 personer på HalmstadTravet på lördagen för V75, och även om jag tror Halmstad som vanligt snurrat vändkorsen lite extra, så var där en jäkla massa folk. Det var inte heller svårt att förutse. Svensk Galopp som i Stockholm tagit beslutet att flytta Derbyt till den här dagen kan väl ändå inte mena, att galoppen inte vänder sig till travpubliken. Eller vid närmare eftertanke, det kan man förmodligen…
Jag är övertygad om att Derbydagen tappade minst 1000 personer på det här.
Dessutom – så var det start för ridsportens megastora Falsterbovecka. Lätt att veta om, det också!
Och… 250 kronor i entré!!! Nu var det nog inte så många som betalade fullt ut, det gick ju att köpa försök 100 spänn billigare och fribiljetter fanns det nog också gott om. Men jag reagerar på en här prissättningen. 200 kronor i Halmstad vill jag också beteckna som hutlöst!
Det räcker med att ställa en fråga – om man nu skulle flytta Derbydagen till en kväll i juli, varför tog man då inte fredagskvällen i stället. Då var det i alla fall travfritt i Halmstad.
Då hade man också sluppit spelkonkurrensen från V75 och kanske – men bara kanske! – fått lite mera tid i ATG Live än de få ynkliga minuter som gavs Fredrik Otter i går. Trots att Derbyt inte gick förrän 20.40 på kvällen (som sista lopp!), men då hade ATG Live gjort travtävlingar från norska Stavanger till det viktigaste. Vad säger egentligen Svensk Galopp – som är med och äger ATG! – om detta??? ATG Live ger inte direkt galoppen någon hjälp till spelet, och det är väl ändå en del av kanalens främsta uppgifter?!
Jag har ingen åsikt huruvida popgruppen (?) Alcazar var något som tilltalade galoppfolket, jag försvann snabbt efter Derbyloppet sedan jag hört soundchecken på eftermiddagen när jag följde HalmstadTravet. Jag tvivlar att det här bandet hade sin rätta målgrupp på Jägersro. Fast OK, jag är en gammal stöt.Men… allt tar väl sin tid och ett misslyckande publikmässig – för det var det tyvärr! – kan kanske vända sig när folk vant sig. Och skjut inte på budbäraren, i det här fallet Jägersro, det är Svensk Galopp som tagit beslutet om nyordningen. Arrangemangen ute på Jägersro var förstklassiga och tävlingsdagen flöt fint.
Ett grattis till norrmännen för ännu en seger i Svenskt Derby, den första till tränaren, dansken Niels Petersen, som dessutom fick båda sina hästar Duke Derby och Eye In The Sky på linje över mål samtidigt som svenske jockeychampion Per-Anders Gråberg äntligen fick sin första triumf i loppet på vinnande Duke Derby. Vi kan ju lägga märke till att Duke Derbys ägare Einar Nagell-Erichsen och tvåans Scandinavian Racing Stable bakom vilket står bl a Nils-Petter Gill, båda norrmännen är vana Derbyvinnare samt är två av nya ägarna till galoppbanan Klampenborg, som är under stort uppsving.

Slutligen ett stort grattis till en travprofil under uppsegling på Jägersro. Michael Lönborg vann både försök och final av Sprintermästaren i Halmstad torsdag som tränare till Happy Days värt en dryg miljon kronor och som lök på laxen körde han själv Tiramisu till vinst i Jydsk Hoppe 4-års Grand Prix i Aarhus på lördagen som gav 157.500 danska. Det är stort, Micke!

 

 

Allvar i Brasilien – då åker Sursvenskan hem!

Standard

Så har allvaret börjat borta i Brasilien med åttondelsfinalerna i fotbolls-VM. Direkt utslagning i en match, Cupernas Cup! Då reser Sursvenskans (SDS) utsände sportchef Anja Gatu hem!

Inte för att det egentligen spelar någon roll. Hon har ju inte åstadkommit ett vettigt ord från i sina krönikor ifrån Brasilien. Det mest bestående intrycket är hennes förvånade reflektion över att Chiles och MFF:s (ännu, tror jag) Miiko Albornoz inte ville stanna och prata med henne i den mixade zonen efter en match.
Herregud, Gatu har ju ägnat sig åt ren förföljelse av grabben efter en olycklig sexhistoria, som han för länge sedan avtjänat sitt straff för, men som Gatu tydligen anser ska förfölja honom hela livet. Hade jag fått syn på Gatu hade jag sprungit så långt bort från henne jag haft möjlighet till.
Men vad f-n åstadkom hon i Brasilien som tidningens utsända??? Egentligen är det ju en skandal av Sursvenskan att skicka ut den här journalistiska nollan som den enda egna medarbetaren till årets största idrottsbegivenhet. Henrik Brandao Jönsson, utomordentligt skicklig och stor Brasilienexpert och bosatt där, är visserligen medarbetare på Sursvenskan, men han är frilansmedarbetare. Presenteras dessutom i SVT som den DN-journalist han också är.
Det här är ännu ett bottenbetyg för Sursvenskan som gör självmål på självmål och slår in den ena spiken efter den andra i sin kista. Och nu även – om konkurrensverket säger ja – kommer att dra ner HD, Helsingborgs Dagblad, i den journalistiska komposthög som denna gamla fina och ärevördiga tidning utvecklats till och som vi säkert inte slutet på.

…och nu har dessutom söndagskrönikören Per T Ohlsson sommarfritt efter att precis ha återkommit från ledighet. Jag ger mig f-n på att han är på väg att ”fasas ut” när stora kvasten nu ska gå igen. Här borde, enligt mitt förmenande, annan medarbetare – gissa vem! – stå först i kön…

Bortplockad ur Stopptid – två gånger!

Standard

Stopptid i SVT, gjort av Jens Lind och Dennis Videmyr för TV-sporten är ett fint program. Nu pågår det en serie i halvtimmesavsnitt benämnt Stopptid Deluxe som sänds söndagar, tredje avsnittet i går. Fint. Men jag är uppriktigt förbannad.

Ett reportage jag gjorde 1974 för dåvarande Sportspegeln tillsammans med Ingvar Ernblad på Malmöredaktionen som producent har nämligen sänts två gånger i Stopptid. Båda gångerna har man felaktigt angett att Stefan Casta gjorde intervjuerna med nytillträdde MFF-tränaren Bob Houghton och legendariske MFF-hövdingen Eric Persson. Stefan Casta, uppskatta barnboksförfattare bl a, jobbade då också för radio-TV i Malmö.
Inslaget kan ses här http://www.svtplay.se/video/2135716/stopptid/stopptid-deluxe-avsnitt-3 Gå in 5,36 i programmet.
När det sändes för första gången i Stopptid för några år sedan kontaktade jag Jens Lind och berättade att det var jag och inte Stefan Casta som var med i inslaget. Han beklagade då felet och lovade att man  skulle gå in och rätta till missen, om det nu var så att det skulle sändas igen.
Det har man inte gjort. Att få medverka i Stopptid tycker jag är bevis på uppskattning, att inslaget anses bra, även om det är förkortat från hur det var ursprungligen.. Att få vara med två gånger gör inte det hela sämre.
Därför är jag rent ut sagt jäkligt ilsken, vilket jag meddelat Jens Lind och även Per Yng, TV-sportchefen, som jag känner sedan hans tid på Göteborgsposten.

Jens Lind är en med rätta uppskattad medarbetare på TV-sporten. Här tycker jag dock han agerat nonchalant och oprofessionellt, Har jag rätt som blir förbannad?

Fin hyllning till Malmöartister

Standard

”Way to Go” är ett unikt konstverk som invigs i Malmö nästa torsdag 26 juni. Det består av en massa skor som är vända i  olika riktningar.

Kända men avlidna artister och kulturpersonligheter från Malmö har fått sina skor avgjutna i brons. Vända i en riktning med anknytning till deras verksamheter. En fin hyllning till 19 kända Malmöbor!
Här ett litet smakprov på tre goda vänner till mig som av en händelse placerats vid sidan av varandra:

Östen m fl lågFrån vänster är det Östen Warnerbring, Git Gay och Leif Uvemark. Östen lärde jag känna när han spelade och sjöng på skoldanserna på 50-talet. Ibland satt han på någon annan musikers axlar, lutandes mot ribbstolarna i gymnastiksalen. Vi höll kontakter genom alla år, vi delade inte minst intresset för travhästar, där han hade framgångar både som uppfödare och ägare, som jag gjorde ”hemma-hos-reportage” om i Kvällsposten i både Mölle och Vellinge på den tiden man skrev om travSPORTEN. Välkänd entertainer med stora succéer på showkrogar som Hamburger Börs i Stockholm, Kronprinsen och Kramer i Malmö (med Ernst Hugo Järegård och Cornelis Vreeswijk, för att inte tala om danska Marienlyst vid Helsingör (tillsammans med Eva Rydberg bl a). En fin man, var han, Östen Warnerbring!

Git Gay lågGit Gay blev jag god vän med under senare år, Primadonnornas Primadonna, men med ett enkelt sinnelag ”till vardags”. Vi firade jul- och nyårshelger några gånger på Mallorca där hon och hennes man Lennart Carp hade en magnifik takvåning i Palma, midsommarfester i deras hus i Skåre men också på Hven.
Leif Uvemark drev sitt eget storband i många år, med fullsatta konserter i bl a Pildammarna. En generös och mycket duktig trumpetare. Han ställde upp vid min fars begravning i Limhamns Kyrka och förgyllde akten till en högtid, någon betalning var det aldrig tal om. Många trevliga stunder i Ölskänken/Grillen när Savoy var Savoy.
Maj Lindström, operettstjärnan, har jag också goda minnen av som en vän. Kan inte låta bli att berätta om hur det var vid en premiär på ”Jag vill träffa Fjodor” på Nya Teatern där hon hade gett mig en biljett till första raden och in kommer sångaren och skandalmannen Johnny Bode och sätter sig vid min sida. ”Jag höll på att komma av mig när jag fick se honom, han kan ju hitta på vad som helst, sa ”Majsan” i logen efteråt. Allt gick dock lugnt tillväga.
Har också något tidigt minne av trollerivärldsmästaren Hector El Neco. Han var med i samma loge som min far, ”1900 års män” och var vid något tillfälle hemma i barndomshemmet på Rönneholmsvägen 25, minns inte så mycket mer än att hans fingrar var oerhört krumma och värkbrutna.
Här är alla namnen på personerna som finns med på ”röda mattan” på Davidshallsbron: Harry Arnold, Hector El Neco, Sixten Ehrling, Göran frau Hyllie, Olga Hellquist, Jullan Kindahl, Carl Gustaf Kruuse, Edvard Persson, Nils Poppe, Trolle Rhodin, Leif Uvemark, Östen Warnerbring, Bo Widerberg, Oscar Winge, Naima Wifstrand, Eva Remaeus, Gudrun Brost, Git Gay och Maj Lindström.
Konstnären Åsa-Marie Bengtsson beskriver sitt verk på sin hemsida http://www.asamariabengtsson.se/bisidor/waytogo.htm

Jag har alltså sköna minnen från flera av ”skorna”. Säkert har de flesta Malmöbor minnen i en eller annan form. Invigning sker klockan 17.00 nästa torsdag.Kul

Bilder: PETER KASTENSSON

”Gammeldanskar” gör kulturgärning

Standard

Gammeldanskens vänner-lågFrån vänster Leif Carlsson, Lars Kragelund från Arcus, Ulla ”Sniff” Neumann, Tommy Juth, Mikael Neumann, Tobias Neumann och Lars Holm.

Gänget ovan är delar av Gammeldanskens Vänner & Friends som står för något av kulturgärning som dessutom har välgörande ändamål som bas.

För visst är nordiska dryckesvisor kultur. Vi behöver nya sådana och det är just det som man lagt ner ett stort arbete på, initierat av Mikael Neumann. Man släppte på onsdagen en CD till förmån för prostatacancerforskningen och det skedde hos Gammeldansken Viggo Persson, Galleri Persson, på Jöns Filsgatan på Gamla Väster i Malmö.
Man – det är Mikael Neumann, hans son Tobias och Lars Holm har förmått delar av den skånska nöjes- och kultureliten att medverka. Att komma till Neumanns Tubiux Studio i Ljunghusen för att spela in. Och har inte det gått att arrangera, så har man helt enkelt åkt hem till artisten och så har Tobias Neumann och Lasse Holm lagt på musiken efteråt. Allt går att lösa med dagens teknik. I Kivik besökte man t ex Björn Ranelid, för – självfallet! – finns han också med på CD-n med en mycket speciell ”Calvados”.
Lars Kragelund som är VD för Arcus Denmark A/S som äger Gammel Dansk Bitter fanns på plats, Arcus har sponsrat och gjort det möjligt att ge ut plattan, där alla artister ställt upp mot det furstliga gaget av – en flaska Gammel Dansk!
Det är sannerligen inge dålig artistparad som medverkar och i många fall också har skrivit dom nya dryckesvisorna. Jag nämner förutom Mikael Neumann, Hasse Andersson, Jesper Aspegren, Anna-Lena Bergelin, Leif Carlsson, Åke Cato, Ehling Eliasson, Glenn Gulli (från Norge), Tommy Juth, Sven Melander, Marianne Mörck, Ulla ”Sniff” Neumann, Mikael Ramel, Björn Ranelid, Ewa  Roos, Eva Rydberg, Jan Sigurd, Titti Sjöblom (Alice Babs dotter som lekte som barn ihop med Mikael Neumann – föräldrarna hade ju världssuccé tillsammans med Svend Asmussen i Swe Danes), Stefan & Kim, Håkan Streng (från Finland), Ulf Söderqvist (svensk och världsmästare i snapsvisor!) och så Druidkören Syd med min gamle arbetskompis Lars Grefmar.
…och så, icke att förglömma, en viss Percy Nilsson som sjunger en visa med text av Neumann och Claes Schmidt. Melodi? Hemglassbilens minst sagt störande signal, förstås! Den lyder så här:
”Nu Helan vi tar, sen Halvan vi tar
Ett konstigt ljud finns kvar
Det är överallt, nån tutar och kör
Vad är det som vi hör?

När vi har det bäst och njuter som mest
Stör Hemglass våran fest
Vi vill inte ha, nån glass i vår skål
Vi vill ha alkohol
Skål!”

Vi får Åke Catos egenhändigt sjungna, klassiska och festliga Skånsk Madavisa, ni vet den som inleds ”Rabbemos å spegefläsk, panntoflagröd med knudor”, som av någon anledning på sina håll ansetts vara en lundensisk karnevalsvisa. Mikael Ramel bjuder på en aldrig publicerad Povel-text på melodin Mors Lilla Olle:

”En gång i månan är är månen full
Det är den ofantliga jordskuggans skull
Oss däremot ingen skugga rår på
Vi kan bli lysande fulla ändå.”

Bland  musikerna finns förutom Tobias Neumann och Lars Holm bl a basisten Kalle Magnusson och Södra Ljunghusens Regementes Blåskvintett med namn som trumpetarna Niklas Fredin och Gert-Inge Persson och Aulin-Kvartetten med violiner och cello.
Som synes är ingen möda sparad för den här unika CD-n som för 125 spänn kan beställas från mikael@neumann.se
Vill ni läsa alla texterna, så finns dom att gratis ladda ner på http://www.gdvforlag.se

Malmöpressen var förstås inbjuden till det här skivsläppet. Ingen kom! Förvånar inte egentligen. Sursvenskan med sin von-oben-attityd skriver inte för läsarna längre och har också tappat 19 procent i upplaga (rätt åt dom!), så går det med en räknenisse som chefredaktör. Och Kvällsposten har ingen nöjesredaktion längre.

FOTNOT 1: Prostatacancerforskningen är viktig. Jag har själv turen att bli väl omhändertagen av Dr Villars Lunn på Ellenbogen i Malmö som menar att jag nog hinner dö av något annat innan prostatacancern ”tar mig”.

FOTNOT 2: Gammel Danskens Vänner består av 19 Gentlemän och kan i höst fira 30-årsjubileum samtidigt som Gammel Dansk, den största bittern i världen, firar 50 år. På bilden nedan Formanden i Gammeldanskens Vänner Christer Borg tillsammans med Tommy Juth och Viggo Persson, två av dom 19.
Christer Borg lågBilder: PETER KASTENSSON

En kväll att minnas!

Standard

Montmartre entre lågFick vara med om en en enligt mitt tycke smått sensationell konsert på anrika Montmartre i Köpenhamn på onsdagen. Björn Ingelstam är hemma på ”spelsemester” från skolarbetet i New York och har med sig tre unga kompisar från USA. Har fått två kvällar på Montmartre och det är sannerligen inte illa pinkat.

Den första avverkades i går på den danska Grundlovsdagen och det är väl inte en dag som lockar dom stora skarorna, precis som dagens svenska Nationaldag är det helg i Danmark. Och är det helg i Danmark, så är det tomt på gatorna, affärer och varuhus stängda. Trots detta var det välbesatt på Montmartre, och jag kan rekommendera ett besök i kväll, om ni har vägarna förbi.
Det är förstås inte ”tradjazz” som grabbarna spelar. Det har det aldrig varit på Montmartre, där det är modernare tongångar som härskar.
Men… när jag skrivit det, så är det ändå den traditionella jazzen som ligger i grunden för Björn Ingelstam. ”Men jag vill inte sätta någon etikett på den musik vi spelar. Bebop, funk, swing, vad du vill. Men det svänger”, säger Björn.

Monmartre NY QuartetOch nog svängde det alltid. Jag ”köper” till fullo det som den här trumpetvirtuosen bjuder på. Att han utvecklats under den New York-skolgång han fortsätter till hösten är utom ställt utom alla tvivel.
På onsdagen fick trummisen Andreas Svendsen blixtinkallas eftersom  Rajiv Jayaweera var försenad från Australien och New York. Han imponerade, Andreas!
Jag vill uppehålla mig speciellt vid pianisten Emmet Cohen. Oerhört dynamisk och fick rika tillfällen att visa sitt mästerskap. Jag fastnade speciellt för Fantasia Nr 3 i D-moll, ursprungligen komponerat och ofullbordat av Wolfgang Amadeus Mozart och sedan gjort känt i jazzsammanhang av Cedar Walton 1963 med Art Blakey Jazz Messengers. Walton namngav stycket till Ugetsu och Cohen presenterade det som både Fantasie in D och Ugetsu. Jag får rysningar bara jag tänker på hans framförande på Montmartres exklusiva Blüthner-flygel! Där Cohen även använde sig av strängarna för att åstadkomma lite ”arabtoner” i Duke Ellingtons Caravan.
Alexander Claffy med sin voluminösa dubbelbas var också en angenäm och ny bekantskap. Montmartre är ju känd för många fina basister med danske legendaren NHP, Niels-Henning Örsted Pedersen som det största namnet. Claffy behövde inte skämmas i fotspåren av den store NHP!
Björn var återhållsam med sången den här kvällen men Sweet Lorraine fick vi, tillochmed lite scatsong. Birdland, How High The Moon och The Blues Walk – ”som Dexter Gordon väl spelade ungefär en miljard gånger här på Montmartre” – exemplifierade den väl sammansatta bredden på Björn Ingelstam NY Quartets framträdande. i  ”Vilka fantastiska musiker dom är”, sa Björn blygsamt. Han borde sagt ”vi” i stället för ”dom”!

Som nämnts, ikväll är det dags igen, då med ordinarie trummisen på plats, söndag kan kvartetten höras i Gustaf Adolfs-kyrkan i Helsingborg och den 10 juni på Nilssons Skafferi i Ängelholm.

Bilder: PETER KASTENSSON

Varför B-kändisar i travsändningarna?

Standard

Borde skrivit tidigare, men livet som panschis är tufft. Golf och läkarbesök. Malignt melanomkollen i Lund, ultraljud OK, urologen i Malmö, gubbsjukan bara gradvis försämrad, halvår till nästa möte med båda, tack för det!. Vi kör ett tag till!

Har av någon anledning funderat på varför Kanal 75 och ATG inte anser att travsporten så att säga kan stå på egna ben. Man har en förkärlek för att liera sig med lokala B-kändisar från Stureplan och 08-sfären. Kanske någon producent som förblindas av frottera sig med dylika?!
I den förträffliga sändningen i av TV4 till Kanal 12 med ATG:s goda minne förvisade Elitloppssändningen, hade man av någon outgrundlig anledning enrollerat Alex Schulman och en kompis som jag inte ens kommer ihåg namnet på. Varför? Inte för att dom väl egentligen enligt mitt förmenande gjorde någon skada där dom promenerade omkring i folkhavet, men inte f-n tillförde dom något!
I V75-sändningen i lördags intervjuades av någon lika outgrundlig anledning en artist (?) som kallar sig Sean Bananm,. Att han var engagerad av Mantorpstravet som underhållare är en sak, han lockade säkert en massa sex-sjuåringar som drog med sig sina föräldrar. Det har jag ingenting emot. Men varför i h-e skulle Paula Ahlström, som gör så mycket gott i trav-TV, tvingas intervjua pajasen i V75-sändningen i TV4, eller om det nu var Kanal 12??? Det var enbart pinsamt.
Minns också hur Kanal 75 fördärvade ATG Live-sändningen – eller om det nu också var i någon TV4-kanal? – med en lokal stå-upp-kändis från 08-land som jag inte hört talas om vid den årliga Hästgalan. Numera fjärran från den trivsamma gala som ordnades när Svenska Hästsportjournalisters Klubb med ”Loket & Persson” höll sin vakande hand över den. Var det Mårten Andersson han hette? Synd om Jessica Almenäs att behöva dela scen med en totalt travokunnig och travointresserad halvfigur fjärran från all humor. Och vad gjorde Patrik Sjöberg där som prisutdelare? Pinsamt är bara förnamnet!
Jag undrar alltså om svensk travsport, i världsklass sportsligt, inte anses kunna klara sig på egen hand i TV? Inte tusan låter man pajasar bryta av i t ex fotbolls- och hockeysändningar. Även om Niklas Wikegård ligger farligt nära gränsen…

Nu hoppas jag, apropå något helt annat, att Öresundstågen snabbt börjar fungera igen. Jag har biljett till Jazzhuset Montmartre i Köpenhamn torsdag för att övervara Björn Ingelstam, nu hemma från New York, tillsammans med en kvartett unga musiker från NY. Man har fått två kvällar på Montmartre och det är inte illa pinkat. Dessutom vill jag vara med om ”se pinsesolen danse” på Petersens Familiehave i Köpenhamn pingstdagens morgon med start kl. 0700. Tillsammans med bl a Ricardos Jazzmen och gratis ”en lille en” som bjudes i kön innan man öppnar grindarna.

Dit tänker jag inte ta mig med hjälp av buss från Malmö. Så se för f-n till och få slut på strejken, Veolia och SEKO!