Slakten på sydsvenska papperstidningar!

Standard

I gårdagens SDS på opinionssidan 5. Ett långt inlägg från Martin Kroon, chefredaktör för den diminutiva del av Expressen som fortfarande heter Kvällsposten. Ett försvar för den slakt av gamla fina Kvällsposten som nu pågår. Alltså publicerat i en annan tidning som Bonnier-koncernen och dess VD Gunilla Herlitz gör sitt bästa för att mörda.

Det är Martin Kroons jobb. Det är det han har 120.000 kronor i månadslön för att göra. Någon makt som chefredaktör har han inte, han är en ren marionett till det som bestäms i Stockholm, det vill säga allt. Att Bonnier fortfarande behåller namnet Kvällsposten är ett sista försök att rida på den goodwill som namnet möjligen fortfarande har i Sydsverige, även om det är många år sedan tidningens storhetstid. Alltmera blir Kvällsposten en kopia av innehållet i Expressen och än mer kommer det att bli så i takt med att redaktionen i Malmö krympes. Det skriver faktiskt Kroon i sitt inlägg!
Det här är inte första försöket att slakta Kvällsposten. Men troligen det sista och avgörande. Kvällsposten, som grundades 1948 som en söndagstidning av Sydsvenskans ägarfamilj med majoren Christer Wahlgren i spetsen, hade sin storhetstid upplagemässigt 1972-73 då upplagan låg runt 120.000 ex vardagar och söndagar 146.000 ex. Då gick man för första gången förbi Sydsvenskan upplagemässigt.
Men sämre tider skulle komma. Upplagan rasade och desperata åtgärder vidtogs. Man fick en VD som hette Lena Wennberg, en katastrof som verksamt bidrog till att man slängde namnet Kvällsposten på soptippen och det blev iDAG tillsammans med GT i Göteborg. Wennbergs utredning som föregick beslutet kallades av någon för ”snömosutredningen”. Med en chefredaktör som hette Bengt Hansson som satt i Göteborg och förvandlade Malmöredaktionen till en maktlös lydstat. Så jäkla idiotiskt tänkt, att försöka sammanjämka två starka och synnerligen lokalt förankrade tidningar och starka varumärken från väst och syd till en och samma produkt. Som väntat blev det här en ekonomisk katastrof, som varade ända till 1995, då iDAG var också moget, övermoget, för soptippen. Kvällsposten kom tillbaka. Men har aldrig hämtat sig, det har heller inte GT gjort. 1997 köptes Kvällsposten upp av Bonnier och blev en edition av Expressen.
Var upplagan för Kvällsposten separat står idag redovisas inte, den anges tillsammans med Expressen/GT. För det tidigare starka fästet Malmö lär det ryktesvis röra sig om mellan fyra och femtusen ex. Det kommer inte att öka efter det senaste beslutet, att sparka politiske redaktören Peter J Olsson och kulturredaktören Christine Persson. Allt ska utgå ifrån Stockholm, även om det sägs att man lokalt kommer att använda sig av frilansade journalister inom dessa sektorer. Bonnier gör dessutom sig av med Torbjörn Wittström, affärsområdeschef för Kvällsposten. All makt till 08-land. Martin Kroon ska nog inte vara alltför säker på att ha får fortsätta som en dansande marionett styrd uppifrån.
Bonnier fortsätter också att nedmontera Sydsvenskan, och det är väl bara en tidsfråga innan det blir en edition av Dagens Nyheter?!. Inom kort kommer t ex den feministstyrda sportredaktionen bara att innehålla fem personer i Malmö. Även om man påstår att det är elva personer på sportredaktionen, men då finns sex stycken på från i juli inlemmade Helsingborgs Dagblad där även all redigering kommer att ske. Lars Dahmén som är VD för Sydsvenskan håller i den slaktkniven, hur han nu ska få tid till det, han lär väl inte vara hemma så mycket eftersom han ägnar sig åt att jaga nya länder till de 88 han redan besökt… Jag tycker synd om anrika Helsingborgs Dagblad, vars uppskattade kulturchef Gunnar Bergdahl på en fråga till Dahmén om vem som blir kulturchef när Sydsvenskan tar över HD, att ”det blir i alla fall inte du”!
Jag kan inte påstå att jag bidrar till överlevnaden av Kvällspostens och Sydsvenskans papperstidingar. Sydsvenskan läser jag numera på nätet och Kvällsposten har jag slutat köpa, möjligen på fredagar när Bengt Adielsson skriver om hästsport. Fast det har han inte gjort några veckor nu, kanske är han också bortlyft?

Så kan ju Bonnier skryta med att så och så många och fler och fler läser tidningarna på nätet sedan man medvetet sparat ihjäl papperstidningarna. En sorglig utveckling.

KvP-SDSBild ur Kvällsposten nyligen när Bengt Ottosson, Expressens VD, och Kvällspostens chefredaktör Martin Kroon avtackar Torbjörn Wittström som affärsområdeschef för Kvällsposten. Vilka hycklare!

Omdömeslöst, herr Statsminister!

Standard

Sveriges nye statsminister Stefan Löfven har inte suttit många dagar på sin taburett. Man han har redan hunnit visa att omdömet hans inte är det bästa.

Jag vet dock inte hur jag ska ställa mig till att hans nya regering vill erkänna Palestina som en självständig stat. Jag är för lite insatt i den frågan för att kunna ta ställning. Men jag kan definitivt ta ställning till och emot att det här sker utan någon som helst kontakt med riksdagens utrikesutskott och den borgerliga Alliansen, vilket är kutym i utrikespolitiska frågor av den här digniteten. Det visar om stor omdömeslöshet från Löfvens sida!
Detta visar den gamle svetsaren, ett hedervärt yrke, även när han utser Åsa Romson till vice statsminister. För det var ju så här grönkålsmaffians ena språkrör uttryckte sig i Almedalen i somras:

”I Sverige idag, 2014, är män fortfarande kraftigt överrepresenterade på alla ställen med makt och pengar. Samtidigt som kvinnor i Sverige tjänar 3,6 miljoner kronor mindre än den genomsnittlige mannen under en livstid.
Och här misstänker man ju att när det framför allt är vita, heterosexuella, medelålders män som sitter på makten, ja då är risken att samhället byggs utifrån normen om vita, heterosexuella, medelålders män, och det blir fel. För de allra flesta av oss är faktiskt inte just vita, heterosexuella, medelålders män utan människor, ni vet sådana som har lika värde men som är olika på alla möjliga sätt.
Vad är det som säger att mannen som sitter ensam i sin stadsjeep ska prioriteras högre än kvinnan som tar tunnelbanan in till jobben varje dag?
Vad är det som säger att mannen som flyger på affärsresa måste få en egen flygplats mitt inne i centrala Stockholm medan den kvinnliga studenten inte har nånstans att bo?
Och vad är det som säger att den svenske mannens rätt att äta kött varje dag går före den sudanesiske kvinnans rätt att slippa klimatkatastrofer som förstör hennes skörd?
Klimatförändringarna visar att världen är i akut behov av en feministisk politik.”

Det är en sådan människa som Sverige ska ha som vice statsminister och då ska företräda HELA nationen! F-n tro’t, Stefan Löfven. Ditt omdöme har sviktat betänkligt!
Att det dessutom avslöjats att Åsa Romson målat underredet på sin husbåt med miljöfarlig färg som numera är förbjuden och släppt ut s k gråvatten, disk och avloppsvatten, i Östersjön är bara grädde på moset på den här kvinnan som i hycklandets ädla konst inte står en viss Gudrun Schyman efter!
Samtidigt avslöjas det att det andra språkröret – för det i regeringen med ministerposter övervärderade knappa sjuprocentspartiet – Gustav Fridolidolidolin är en stark förespråkare för det s k miljonprogrammets upprustning. Samtidigt som hans hustru Jennie är projektledare för just upprustningen av miljonprogrammet med miljarder i potten hos NCC, en av landets två stora byggjättar jämte Skanska.

Hur länge kan den här regeringen egentligen sitta kvar?

PS! Lyssnade på utrikesminister Margot Wallström i radions ”P4 Extra” med Lasse Bengtsson i dag. Som hon bluddrade!

Teaterhösten tillhör Malmö!

Standard

Eftersom jag försvann i ett stort svart hål redan i första V75 i dag – som många andra! – kan jag lika gärna syssla med något roligare. Att skriva lite om två teaterföreställningar i Malmö som förgyllt mitt liv. Amadeus på Malmö Stadsteater/Hipp och Jobba För Två på Nöjesteatern.

AmadeuslågFör två veckor sedan såg jag Amadeus av den brittiske dramatikern Peter Shaffer. Gjordes som åttafaldigt Oscarsbelönad film 1984 av Milos Forman och nu alltså som teaterpjäs i Malmö. En härlig föreställning med två lysande huvudrollsinnehavare i Fredrik Gunnarsson som Antonio Salieri och Mattias Linderoth som Wolfgang Amadeus Mozart. Var det Salieri som giftmördade Mozart? Pjäsen ger lika litet som historien något svar. Salieri kände sig övergiven av Gud som gav det genistatus till underbarnet Mozart som Salieri trodde han skulle få och pjäsen är en återblick av detta på hans dödsbädd.
Det här är en mycket underhållande föreställning där Gunnarsson och Linderoth assisteras av några av Malmö Stadsteaters mångåriga bärande namn som Tom Ahlsell, Hans-Peter Edh, Håkan Paaske och Lars-Göran Ragnarsson.
Hipps scen har till den här pjäsen återfått sin gamla manegescen  om än fyrkantig – under den gamla ursprungliga cirkuskupolen. Det ställer extra krav på speciellt Gunnarsson och Linderoth som vid agerandet ständigt vänder ryggen åt någon del av publiken. Övriga roller spelas företrädesvis från de fyra gångarna i hörnen av publikplatserna plus direkt framför publiken. Jag kom på mig själv att från första raden sträcka ut mina ben och det kunde gått riktigt illa om jag inte snabbt kommit på mig och dragit in skånkarna. Det räcker med att jag gjort bort mig en gång under föreställningen av Drömmer Om Att Dö på¨Teater Terrier i Malmö med Tom Ahlsell 2006. Med en ringande mobil… Snacka om att skämmas!!!
Det slapp jag den här gången. I stället hade jag stort nöje av det föreställningen. Som inte innehåller en myckenhet av Mozarts musik.  Men en riktig showstopper finns det, när Mattias Linderoth visar sig på styva linan vid den lilla flygeln (eller är det en spinett?) som åker upp och ner på scenen. Magnifikt, verkligen!
Amadeus har fått mycket fin kritik i bl a Skånska Dagbladet, Kristianstadsbladet, Kvällsposten och i danska KBH-bladet. Att surkärringen Boel Gerell i Sursvenskan som vanligt mera skriver om sin egna kunskaper för att visa andra kulturskribenter hur duktig hon är ska man inte fästa sig vid. Det är bara precis som vanligt.
Gå till Hipp!
Jobba för två lågGå också till Nöjesteatern! Där hade Jobba För Två premiär i torsdags. Det här måste vara Anders Janssons stora genombrott som scenkomiker! Vilka jäkla tempo han håller, att han orkar! Det är årets skrattfest så här långt som Adde Malmberg översatt och regisserat. Svensk premiär för farsen som gjort stor succé i London. Alltså, det är ingen idé att försöka redogöra för innehållet. Men det klarnar under föreställningen där Anders Jansson har … ja, två olika jobb som dom olika arbetsgivarna inte får vara medvetna om. I en helt osannolik scen slåss han t ex med sig själv! Så jäkla bra, Anders Jansson. Kryddan Petersons lundensiske advokatroll är förstås som specialbeställd åt honom.
Sven Melander, honom räcker det egentligen med att följa minspelet på att för att få skrattkamp. Hans minimalistiska ryckningar i kroppen och hans TIMING!
Jag undrar om Göran Gillinger kommer att överleva alla de 40-tal spelningar som – minst! – återstår. Hans galne och gamle kypare måste få massor av stryk i de störtdykningar han tvingas till både fram- och baklänges till scenens nedre regioner. Gillinger måste ha stuntutbildning! Siw Erixon, som sekreterare till skrothandlaren Melander, är minnesvärd  liksom Birgitta Rydberg, som oemotståndlig bimbo och restaurangägare, och xylofonspelande Robert Rydberg tillsammans med den tidstypiska skiffleorkestern – som underhåller både före och i scenskiftena med rollinnehavarna som solister.
Jobba För Två har jag sett kritikerrosas i såväl Skånskan, Kvällsposten som – faktiskt! – i Sursvenskan av nöjesredaktionens Tor Billgren (ingen surkärring här, tack för det!).

...och ikväll har Familjen Addams premiär på Slagthuset med bl a Claes Malmberg, Lasse Kronér och Petra Nielsen. Stort kritikerhyllad under sin Göteborgssejour! Teaterhösten tillhör Malmö!
PS! Ska inte glömma Dr Zjivago på Malmö Opera med bl a Sanna Nielsen. Men den föreställningen har jag inte sett.

…och fick ett snabbt svar!

Standard
Jag fick ett snabbt svar från chefredaktören Pia Rehnquist på SDS. Jag kan inte annat än uppskatta såväl hennes snabba svar som de åsikter hon har – och måste ha! – chef.
Hej Peter,
Tack för ditt mejl även om det huvudsakliga beskedet är tråkigt.
Jag har sett ditt namn på Facebook och jag förstår att du är vän (där) med åtminstone ett par av våra medarbetare, så jag har lite svårt att veta exakt hur jag ska svara på bäst sätt. Försöker såhär:
Anja Gatu är en otroligt duktig sportchef. Hon är uppskattad av många av våra läsare men inte av alla. Detsamma gäller alla våra starka profiler – sticker man ut hakan i olika frågor blir det så. Inte heller Åke Stolt var älskad av alla. (Samma sak kan man skriva om Boel Gerell. Att recensera teater är att ha en åsikt. Det ligger i själva uppdraget att vara subjektiv och alla kan inte tycka lika.)
När vi ändå är inne på ditt missnöje: jag läser på din blogg att du är kritsik mot Expressens bevakning av SD. Där är jag enig med dig. Den bevakningen har sannolikt bidragit, snarare än motverkat, SD:s framgångar. Precis som de etablerade partierna har en hemläxa att göra kring SD:s framgångar måste även vi i etablerad media fundera på om vi hanterat partiet – och framförallt partiets väljare – på rätt sätt. Det är något vi diskuterar väldigt intensivt internt.
Slutligen: vår nya sportredaktion har tio medarbetare, inte fem. Sammanslagningen med HD är logisk, både ur ett affärsmässigt och ett journalistiskt perspektiv. Du verkar väldigt insatt i vår bransch så jag behöver säkert inte förklara vilka mekanismer som gör att alla dagstidningar i världen tvingas tänka nytt. Lösningen att slå ihop Sydsvenskan och HD har varit på gång i olika varianter sedan 1980-talet (eftersom det som sagt är mycket logiskt, Skånes västkust är i praktiken inte delad vid Kävlinges norra gräns). Nu gör vi det och på så sätt har vi en betydligt starkare position än om vi stått ensamma framåt.
Jag förstår att ditt beslut är noggrant genomtänk och att du kanske inte kommer att ångra dig. Men med en redaktion om totalt 150 journalister – den utan tvekan starkaste i landet utanför Stockholm – och extremt duktiga medarbetare är jag säker på att vi kommer att fortsätta göra stor skillnad i Malmö, Lund och kommunerna runtomkring. Vi var fyra personer på plats i Turin i tisdags, vi var fler än 50 personer i tjänst för att bevaka valet lokalt och regionalt (och riks) i söndags etc etc.
Hoppas att du kommer att hitta din information och dina analyser på andra ställen framåt och att du är mer nöjd med dem.
Vänliga hälsningar,
Pia

Nu är det avslutat!

Standard

Det var ett tungt beslut, men nu är det gjort. Sydsvenskan som papperstidning är ett för mig avlutat kapitel. Tack gamla Sydis som blivit Sursvenskan för mig.

Jag har delgett VD Lars Dahmén och chefredaktör Pia Rehnquist varför enligt nedanstående skrivelse:

Det är tråkigt när man blir av med gamla vänner. Sydsvenskan har funnits i mitt hem sedan 40-talet men nu har jag fått nog och min prenumeration av papperstidningen är uppsagd per den 6 oktober.
Skälen är flera.
Det har skett en allmän nedmontering av hela redaktionen på olika sätt. Sedan Anja Gatu blev sportchef – ett katastrofalt nerköp efter Åke Stolt! – har den redaktionen blivit ett rent ”feministiskt initiativ” med enligt min mening ett otal felsatsningar. Till exempel det naiva och okritiska hyllandet av World Village of Women Sports, där inte ens barackerna finns kvar på Hästhagen längre. Ni hade inte ens intresse av att skicka egna medarbetare till friidrotts-EM och EM-kval i fotboll i Wien. För herrar alltså, hade det varit damfotboll hade det säkert varit en annan sak. Nu ska sporten försämras än mer och förminskas till 5 eller 6 medarbetare. Visst, det ska sparas pengar. Men man kan spara sig till döds och det är det som nu i alltmer accelererande grad sker.
Vänsterkantringen på kultursidorna har pågått länge. Det är inte Sydsvenskan ensamt om. Att kulturmedarbetare inte skriver för läsarna utan för varandra har varit känt länge. I försöken att attrahera unga läsare har det blivit en snedkantring av musikbevakningen där ni helt struntar i till exempel bevakningen av den gamla swingjazzen, trots att den lockar fullsatta konserthus av de läsare som de facto köper tidningen.
Boel Gerells s k teaterrecensioner är ett annat exempel. Hon excellererar i sina eminenta kunskaper i teaterhistoria för att imponera på kolleger. Som när hon skriver om föreställningen av Amadeus på Hipp, där hon närmast i förbigående nämner de lysande huvudrollsinnehavarna Fredrik Gunnarsson och Mattias Linderoth för att i stället framhäva sig själv och allt vad hon kan. Alltid samma sak när hon recenserar. När det gäller bokrecensioner är ni duktiga på att framhäva egna medarbetare som ges hur mycket utrymme som helst, en sak som lika okända författare utanför SDS-sfären bara kan drömma om. Jaja, ni använder recensenter från andra media då för att försöka rättfärdiga det hela…
Så nu har jag fått nog av papperstidningen. Tyvärr kan inte ens Per T Ohlssons söndagskolumn uppväga alla Sydsvenskan andra brister.
Jag tycker synd om Helsingborgs Dagblad som nu ska inlemmas i Sydsvenskans fögderi.

Så är det sagt!

Tacka Bonniers boulevardpress för framgången, SD!

Standard

Någon har snuddat vid vad jag tror är en väsentligt bidragande orsak till den enligt mig trista framgången för SD i valet. Nämligen Bonnierägda Expressen/GT/Kvällsposten och deras fraternisering med Researchgruppen som har vissa kopplingar till extremvänstern.

Bonniers boulevardpress har de senaste veckorna pumpat ut ensidiga personangrepp på SD. Utan minsta fundering på att läsare/väljare kan reagera på massangreppen och därmed lägga sin röst av sympatier på Jimmy Åkesson. Nu väntar jag bara på ett man ska applådera den vänster som visade upp sig under valvakan i TV. Plakat- och slagordsvänstern med sina talkörer och knutna nävar. Är det så’na gaphalsar vi ska ha i regeringsställning???
Chefredaktören Thomas Mattssons tidningar portförbjöds på SD:s valvaka och gav honom därmed ytterligare ett tillfälle att utspy sin galla över SD i dagens tidning. Till hans hjälp skyndade förstås övrig PK-media. Man borde varit hedersgäster i stället eftersom man hjälpt SD till framgången. Jag tycker Mattsson borde ställa sin plats till förfogande. Fast mig kvittar det, jag har bestämt mig för att inte köpa tidningen (= Kvällposten som redan befinner sig i fritt fall!) i fortsättningen, vilket smärtar en gammal KvP-murvel.
Stefan Löfven verkar ändå vara en pragmatisk politiker, inte utan sympatiska drag. Även om han lika litet som SD fick min röst. Egentligen hoppas jag att han försöker formera en helt socialdemokratisk minoritetsregering utan inslag av velourputten Fridolidolidolidolin och bitchen Gåsa Åsa (”vi i Miljöpartiet hatar vita svenska män”), som jag tycker är lika mycket kommunister som någonsin Jonas Sjöstedt. Och när man säger att det var 87 procent som inte röstade på SD, så var det ju faktiskt nästan 95 procent som inte röstade på kommunisterna och nästan 93 procent som inte röstade på MP! Om man nu ska tala om procentsatser! Och nog tycker jag det är övermaga av Löfven att tala om en ny folkrörelse för ett parti som röstmässigt gör ännu ett dåligt val med bara lite drygt 31 procent av rösterna…
Jag har svårt att förstå de hatord som i sociala medier nu öses över Alliansen och Fredrik Reinfeldt. Sant är att jag tycker han verkat vara med som en trött förvaltare och utan sting senaste året och tror det katastrofala valet för Alliansen och M i synnerhet delvis beror på detta. Jag kan heller inte frigöra mig från tanken att oviljan att ta i invandrar- och integrationsfrågorna på ett annat sätt än bara det lite flummiga ”öppna era hjärtan”, hur sympatiskt det än kan låta, även bidragit till valresultatet. I stort sett tycker jag att Alliansen skött sina åtta år av regeringstid bra. Ekonomin i det här landet är stark, även om enkelspårigheten hos många belackare lyser igenom just nu. Utländska valanalyser som har lite andra perspektiv än inhemska navelskådare ger också besked om detta. Och att Sverige på grund av valresultatet blivit mera rasistiskt köper jag inte.
Jag är mycket nöjd med att Fi inte kom in i riksdagen. Den störste populisten av politiker är Gudrun Schyman men hennes försök att slå blå (förlåt) dunster i väljarnas ögon lyckades inte på riksplanet, där en röst på Fi, precis som jag förutspått, varit bortkastad.
Tyvärr tar dock Fi nu säte i kommunfullmäktige i min hemstad på bekostnad av SPI, pensionärspartiet. Det tycker Malmös ”starka kvinna” Katrin Stjernfeldt Jammeh är bra ”eftersom SPI var ett stödparti för borgerligheten”, enlig ett uttalande i Radio Malmöhus. Oss pensionärer skiter sossetanten helt i! Nog sagt!
Men ett nyval kan vara ganska nära i tiden, för hur ska Stefan Löfven egentligen få igenom sin budget under hösten mot en i alla fall på valnatten enig Allians. För nog är det ändå så, att SD trots alla löften från ”sjuklövern” om motsatsen kommer att få en vågmästarroll i den här frågan. Eller lägger man ner sina röster?

Slutligen ska jag citera Aftonbladets politiska kolumnist Lena Mellin, som jag uppskattar och tycker – för det mesta i alla fall – håller en balanserad ton: ”Det är inte Socialdemokraterna som lyfter den rödgröna sidan. Inte heller V eller MP. De vann för att Alliansen förlorade”, skriver hon i dag.

Hej då, Micke!

Standard


Micke Å lågI dag tar vi farväl av Micke Åström. Vi är ganska många från Bullen som åker upp till Heliga Korsets Kapell i Kristianstad för att tillsammans med hans närmaste följa Mickes sista färd och ta avsked av en mycket god vän.

Det var den 21 augusti som Micke chockade oss alla när han i kretsen av flera vänner drabbades av hjärtstillestånd på Bullen. Trots en massiv insats av närvarande och snabbt ditkommen ambulanspersonal lyckades man inte rädda honom.
Den som hade Micke som vän hade en riktig vän med massor av både humor och djup. Det kan väl sägas att han – som vi alla – hade sina egenheter. Plötsligt kunde han få för sig att lämna sällskapet utan att säga något. Det kunde ske på Bullen, det kunde ske i Köpenhamn, t ex vid ”sista anhalten” på Jernbanecaféen. Men han dök alltid upp nästa dag med sitt lite sneda och underfundiga leende, och så var det slutsnackat om det.
Hans bästa vänner Bullen-Lasse och Johnnie från Norge hade alltid en ”egen” dag när Johnnie kom ner från Norge. Tillsammans med en alternerande fjärde man var det förutom god mat och dricka kortspel natten lång. Lasses och Mickes Norgeutflykter innehöll massor av stoj och skoj och practical jokes har det berättats mig.

Micke-Lasse lågMickes och Bullen-Lasses utflykter till gode vännen Johnnie i Oslo innehöll mycket skoj och practical jokes.

Johnnie-Micke lågMicke var oerhört allmänbildad och samhällsorienterad. Nästan omöjlig att besegra i Wordfeud. Musikintresserad, vi delade bl a en faiblesse för Django Reinhardt. En dag hade han hittat en rysk site på nätet varifrån han laddat ner tio CD-plattor med Django Reinhardt och Franska Hotkvintetten som han kom och gav mig.
Han var något av en allkonstnär. Hade jag datorproblem kunde jag alltid vända mig till Micke. Hans profession var elmontör i både hög- och lågspänning på industrier och sjukhus. Han reste mycket. Inte bara i Sverige, han var på fartyg i Malaysia och under några månader i Sibirien. Nyligen skrev jag på Facebook och undrade vad det var för en båt som låg stilla flera dagar i Öresund – ”den ska jag ombord och jobba på, båten väntar bara på att komma till kaj”, meddelade Micke.
Han gav mig flera uppslag till min blogg. Det senaste var under den ”Oktoberfest” som i början av augusti fanns i ett tält på Stortorget med ett dubiöst utlandsbaserat Älvsjöföretag som av någon märklig anledning fått öl- och vintillstånd. Han skrev till Tillståndsmyndigheten sedan han inte fått kassakvitto, han hade inte fått svar när han chockartat gick bort.
I dödsannonsen skrev hans familj: ”Ett stort och innerligt tack till alla Mikaels vänner på ’Bullen’ i Malmö som gjorde allt som stod i deras makt för att rädd hans liv, ambulanspersonalen, personalen på akuten på MAS, ja till alla som sörjde för att Mikael inte lämnade livet ensam.”
Mikael Åström skulle fylla 62 år.

Hej då, Micke, vi saknar dig!

Micke Bullen 2