Musiken är en fin ljusbringare i mörkret

Standard

Skrev för ett tag sedan om Sursvenskans artikel för några veckor sedan om jazzen i Malmö som skulle vara liktydigt med föreningen Jazz i Malmö, som å det grövsta misshandlar Malmöjazzen trots ett väl tilltaget kulturbidrag.

Föreningen Hot House’ ordförande Liisi Nordström skrev ett tillrättaläggande och påpekade ”sin” förenings 60-åriga historia och betydelse för den klassiska jazzen i Malmö. Hon fick inget svar av skribenten (frilans), som inte var intresserad. Men när hon skickade en kopia på skrivelsen till chefredaktören Pia Rehnquist och kulturchefen Rakel Chukri fick hon snabbt svar av kulturredaktionens nyhetschef Jonas Gillberg som bad om ytterligare information om Hot House. Så får vi väl se vad det kan ge?
Jag var på Hot house på fredagen på ett fullsatt Tuppen. Hot House har under det senaste året ÖKAT sin publik med 30-35 procent och lever i högsta grad inför sitt 60-årsjubileum den 27 mars nästa år på Victoria med franska damorkestern Certain l’Aiment Chaud – en spark i arschlet till den vedervärdiga åldersfacisten och generalskan Pella Ström som sparkat ut Hot House från Malmöfestivalen.

NODNOD kompI fredags var svenskdanska New Orleans Delight på besök. Hot Housefolket hade inte glömt New Orleans Delight även om det var ett tag sedan man gästade föreningen. Om något band ger gladjazzen ett ansikte är det NOD!
Med frontmännen Jeppe Barker trumpet, Roger Hansson trombon (eller basun som man säger i Danmark), Ole Olsen klarinett och sax och lite bas, det pådrivande kompet med Erling Rasmussens fabulösa piano, Kalle Kronqvists distinkta bas och så bröderna Erling och Claus Lindhardts banjo respektive trummor.
Gamle (inte åldersmässigt!) Papa Bue-klarinettisten och –basisten Ole Olsen tog över basen när Kalle Kronqvist intog sångmikrofonen i Apple Blossom Time och lite Papa Bue fick vi oss till livs i Listen To The Mockinbird (på danska ”Lille Tulle (ligger under Mullet…)” om Papa Bues hund med sång av Liller. Mera gamla godingar genom Alexander Rag Time Band, Tishomingo Blues, Maria Elena, Over The Waves för att inte tala om Bunk Johnsons Yaka-Hula-Hicky-Dola som handlade om hans besök på en stripklubb med hawaianskor i New Orleans 1942! Erling Rasmussen gav oss Caledonia och som extra nummer mycket passande Kid Orys Get Out Of Here.
Kjeld Brandt2Säkert gick en och annan tanke till Kjeld Brandt Jakobsen (bilden), den tidigare ledaren av New Orleans Delight, sedan några år svårt drabbad av stroke och oförmögen att spela längre och vårdtagare hemma på Bornholm. Kalle Kronqvist är den ende musiker som fått besöka Kjeld i hemmet, där Kjelds hustru uppoffrande vårdar sin make och Kronqvist berättade att den enda musik Kjeld Brandt tycks uppskatta nu är musik av Johan Sebastian Bach under korta stunder. Ett tragiskt öde för en fin musikant som tyvärr inte är ensam musiker som drabbats.

Duktige och väldigt populäre trombonisten Fredrik John delar Kjell Brandts hårda situation, även om Fredrik John har en något lindrigare sjukdomsbild omöjliggör den ju vidare musicerande. Kom att tänka på Fredrik eftersom jag avser att på torsdag ta mig till Köpenhamn i dubbla ”uppdrag”. Först är det ett besök på Charlie Scott’s där Henning Munk Plum & Plumperne spelar, det band som Fredrik John var en del av.

The StandardSen eftermiddagsjazz på Charlie Scott’s och därefter tänker jag ta mig ner till gamla Öresundsterminalen på Havnegade och Niels Lan Dokys jazzklubb The Standard där det indonesiska 11-åriga underbarnet Joey Alexander spelar tillsammans med amerikanske världsbasisten Ira Coleman och danske trumekvilibristen Niclas Bardeleben.

Man behöver lite ljus i det trista novembermörker som omger en och då är musiken en fin ljusbringare i både ena och andra betydelsen.

Bilder: PETER KASTENSSON

Idrottsgalor med självmål och nomineringar i egen sak

Standard

Bokslut görs för 2014 både här och där. Inte minst i TV, där den nyligen timade Fotbollsgalan orsakat stora diskussioner. Och nä, jag tittade inte på spektaklet i TV4. Inte direkt och jag avser heller inte kolla in det i efterhand.

Det jag sett tidigare år är nämligen dålig TV-underhållning på sin ultimata nivå. Taskiga tacktal och artister som inte tilltalar mig. Speciellt inte den  s k ståupparen Soran Ismail som skulle vara någon frontalfigur på humorns område i årets gala. Som blivit berömd i ”järnrörsskandalen” med SD för ett par år sedan och därefter blivit en form av guru för den PK-maffia som styr svensk massmedia.
Han gjorde entré på en cykel och trodde sig därmed göra succé på damfotbollsspelaren Therese Sjögrans bekostnad, alluderande på Zlatans olyckliga uttalande förra året när Fotbollförbundet hyllade Anders Svensson med en bil medan Sjögran fick intet som damfotbollens meste landslagsman (f’låt -kvinna, eller kanske -hen???).
Årets spektakel faller förstås tillbaka på TV-producenten Pelle Porseryd, en figur som ju dessutom av ”utrymmesskäl”, det rörde sig om några minuter, strök bort ett inspelat inslag med Therese Sjögran när hon skulle hyllas för sina 200 landskamper.
Jag är ingen större konsument (inte alls, faktiskt) av damfotboll, men detta var ett präktigt självmål av TV4 och Fotbollförbundet.
Självfallet ska damerna (tjejerna, flickorna, hen????) ges samma möjlighet till hyllningarna som männen (grabbarna, pågarna, hen???).
Damfotbollens största hyllare i svenska massmedia, ultrafeministerna på Sursvenskan, tog förstås tillfället i akt genom sin sportchef Anja Gatu att utgjuta sin ilska och sina gråtattacker Jag ska göra det enkelt för mig och bara hänvisa till en annan blogg:
http://sport-steffeeckerstrom.blogspot.se/2014/11/den-massande-gatupredikanten.html

Den täcker mycket av mina åsikter i fallet Gatu, som väl redan är kända för mina läsare.
I januari är det dags för nästa TV-gala. Med det pretentiösa namnet Svenska Idrottsgalan 2015. Den sänds i SVT och därmed är ju urvalet förutbestämt i egen sak. Massor av vinteridrott, kasa på nederbörden och slagsmål med käpp.
I de sex kategorier som ska belönas har nominerats fyra aspiranter i varje kategori. Det vill säga 24 sammanlagt. Av dessa har 12 gjort sina prestationer på skidor, tre på skridskor. I kategorin ”årets lag” förekommer både herrstafettlaget och damstafettlaget på skidor tillsammans med herrstafettlaget i orientering och Tre Kronor.
Jag säger bara – Malmö FF? i Champions League i den globala jätten FOTBOLL! Var finns skidor, ishockey och orientering på den globala listan??? Jaja, jag vet att MFF-tränaren Åge Hareide finns med bland Årets Ledare och hans adept Isaac Kiese Thelin bland ”Årets Nykomling & Lilla Bragdguldet”.

Men man ska väl inte vara överraskad. I ett TV-bolag som med licensmedel (från alla svenska TV-tittare) som koncentrerar en massa pengar på den begränsade vintersporten i stället för att försöka vara med och konkurrera på den globala sportmarknaden!

Visst finns det jazz i Malmö förutom Jazz I Malmö (uppdaterad)

Standard

Uppdaterad version

För så där en två veckor sedan hade Sursvenskan en stort uppslagen artikel i sin kulturdel om att det finns bara en jazzklubb i Malmö och den har i stort sett ingen verksamhet. Man skrev om Jazz i Malmö som varje år tar emot ett stort kulturstöd från staden/kommunen för att främja den lokala jazzmusiken i Malmö. Ännu en gång har Sursvenskan visat sin okunskap och sitt totala ointresse för jazzen!

Föreningen Hot House i Malmö har gått i svaromål med det här brevet från ordföranden Liisi Nordström, sänt dagen efter artikeln publicerades:

”Theo Hagman Rogowski
Nöjen Sydsvenskan
Läste din artikel i Sydsvenskan den 24 oktober om Jazz i Malmö, mycket intressant och av egen erfarenhet vet jag att det inte är lätt att få ekonomin gå ihop.
I Malmö finns det mer än ”Jazz i Malmö”.  Här finns jazzklubbar som har verkat i flera år, Föreningen Hot House är en av dem.  Föreningen startades 1955 av ungdomar som ville spela jazz.  Senare gjordes en omstart 1985 och sedan dess har föreningen haft musikkvällar regelbundet, f.n. varannan vecka under vår, vinter och höst.
Föreningen värnar framför allt den gamla jazzen från 1910 t.o.m. 1940-talet.
Fredagen den 27 mars 2015 firar Föreningen Hot House sitt 60-årsjubileum på Victoriateatern i Malmö.
Vi håller på att sammanställa material om föreningen.  Allt skall vara klart till jubileet och tanken är att göra en jubileumsskrift (om ekonomin tillåter).
Under många år har vi försökt få tidningar att skriva om våra jazzkvällar, men tyvärr utan resultat.Om du är intresserad, hör gärna av dig.
Jazzhälsningar Liisi Nordström.”                   

Sursvenskans skribent, som jag aldrig hört talas om, har inte varit intresserad, hans lögnaktiga påståenden får stå oemotsagda i bladet.. Helt i linje med den von oben-attityd som deras kulturredaktion intar. Det finns mer jazz i Malmö än den minimala – och enligt mig numera totalt ointressanta del – som Jazz i Malmö producerar.
Hot House firar alltså nästa år sitt 60-årsjubileum med en konsert på Victoria. Rättare kanske 61-årsjubileum, eftersom föreningen egentligen bildades 1954 men hade sin första konsert 1955 på gamla Arbetarföreningens lokaler, nuvarande Stadt, på Stadt Hamburgsgatan.
Klubben låg sedan början av 60-talet i träda innan den nybildades 1985. Har sedan dess en intensiv verksamhet med runt 15 möten varje år. Deltog i 23 Malmöfestivaler innan åldersfascisten och festivalgeneralskan Pella Ström, denna vidriga Madame, körde bort Hot House förra året. Däremot får Malmö Jazzhouse, som i stort sett inte har någon annan verksamhet fortsätta verka på Malmöfestivalen, som rätt skött ger goda inkomster och som givit så till Hot House, som verkligen tar hand om den lokala jazzen i dess klassiska version i Malmö.
Men visst finns det jazz i Malmö, både i klubbar och med enskilda arrangörer. Här några exempel på vad jag besökt under senare tid.

AhlcronaDen 24 oktober såg det ut så här vid en Hot House-kväll på Tuppen med Ahlcrona Swing Band. Tuppenkvällarna, som för övrigt Sursvenskan ofta lägger under rubriken ”För äldre” i sitt kalendarium, trots påpekande om att det är Hot House-arrangemang, som också annonseras i tidningen.
Sara Ahlcrona Swingband, ett band som verkligen exemplifierar den starka tradition med lokala toppmusiker inom jazzen som besöker Hot House. Så kom det också mycket folk till den här kvällen när Sara, i välsignat tillstånd dom man säger, och pappa Bengan gav en härlig musikalisk upplevelse.
On The Sunny Side Of The Street, Don’t Get Around Much Anymore, Makin’ Whopee, All Of Me, It Had To Be You, Route 66, fina balladen It Had To Be You –  för att inte tala om en helsvängig scatduett mellan Sara och saxofonister Thomas Jonasson i Pennies From Heaven, vad mer kan man begära? Jo, förresten, solo av Bengt Ahlcrona på sin vibrafon, som t ex i Avalon!  Den eminente gitarristen Per Sjödin, basisten Jonas Castell och ett fint återseende med trummisen Carl Otto Strand fullkomnade denna Hot House-afton.

Det finns en jazzklubb som heter Harry Arnold Sällskapet som i många år delat ut ett stipendium till förtjänta jazzmusiker i Harry Arnolds anda. Detta sker på Malmös Sommarscen vid Pildammsteatern som då är fullsatt med jazzentusiaster som gillar den äkta swingmusik. Detta faktum lyckas Sursvenskan varje år undvika att nämna. Harry Arnold Sällskapet har för sina medlemmar, runt 250 stycken, jazzunderhållning vid sitt årsmöte och sitt höstmöte.

Niklas FredinSå här såg det ut i Pildammarna i år när trumpetaren och sångaren Niklas Fredin fick sitt stipendium, då även Nanna Carling fick ungdomsstipendiet Stand By. Båda spelade tillsammans med Amiralens Storband.

Harry A-Höstfest…och här vid höstmötet den 22 oktober då Niklas Fredin och Nanna Carling med sin sopransax underhöll med pianisten Sven-Erik ”Svempa” Lundeqvist, tidigare ungdomsstipendiat, med basisten Jan Karlsson och trummisen Andreas Baw. Vi fick förstås rika tillfällen att applådera inte minst stipendiaterna. Niklas Fredin som luftade både trumpeten och flygelhornet i bl a Charlie Chaplins Smile som också innehöll ljuvlig sång. Niklas är en oerhört skicklig scatsångare i t ex It Don’t Mean a Thing if You Ain’t got that Swing. Och hans scat i Lullaby of Birdland gjorde att åtminstone jag kom att tänka på en av världens i mitt tycke främsta scatsångare, nämligen Mel Tormé.
En liten scatduell bjöd han också på tillsammans med Nanna Carling i All of Me, hon kan inte bara hantera sin böjda sopransax på ett utomordentligt vis i Exactly Like You och Roses of Picardy bl a, hon sjunger också. Såklart, heter man Carling (med Max som pappa), så gör man!
”Svempa” bjöd på ett solonummer i den högre skolan när han bjöd oss på You don’t know what Love is until You’ve learned the Meaning of the Blues, ”en jäkligt lång titel” som t ex finns med såväl Billie Holiday som Sonny Rollins.

SerenadersDen här bilden är från Mattssons Musikpub vid St. Petri Kyrka, där för övrigt ”nya” Hot House 1985 inledde sin verksamhet. Nu håller Paul Bocciolone Strandberg till där sista torsdagen varje månad med Paul’s Playhouse som han inleder med bandet Mattsson’s Serenaders (bilden ovan), och här talar vi verkligen om klassisk jazz, innan kvällen fortsätter i jamsession med olika konstellationer.

Monday NightsvempaLDe här bilderna är också från Mattssons, där högklassiga Monday Night Big Band har konsert första måndagen varje månad. Här känner vi igen ovan nämnda Niklas Fredin och ”Svempa” Lundeqvist (bilden till vänster), trombonisten Vincent Nilsson, också en Harry Arnold-stipendiat och trumpetarna Mårten Lundgren och Gert-Åke Nilsson, altsaxofonister Mattias Carlson bland andra. Monday Night bjuder ofta på en något modernare storbandsmusik men drar sig inte för att då slänga in någon av de riktigt gamla swingklassikerna också. Det här är riktigt, riktigt bra!

Kan inte låta bli att lägga in en bild från Köpenhamn också. Long John Jazzklubb har ju sedan några år flyttat från Köbmagergade till Charle Scott’s på Skindergade. Vid Long Johns konserter har för övrigt medlemmarna i Hot House medlemsrabatt.
Dutch swingDen här söndagen hade man gästspel från Holland i Dutch New Orleans All Star Band och i framför bardisken träffade jag bl a Hans Ingelstam och Claes Rydbeck från Helsingborg, som också hoppade in som gästsolister – Hans hade inte trombonen med sig utan fick låna en trumpet, det gick bra det också, medan banjonisten Rydbeck nöjde sig med sång. De båda gästar för övrigt Hot House annandag jul med Dixie For You och då har man med sig Andreas Svendsen, hemma från New York, på trummor.

Anna P…och apropå Hot House igen. Så var jag på Tuppen på fredagskvällen för att lyssna och se Anna Pauline and her Jazz Quintet. Mycket folk och ljudliga ovationer för det här bandet. Med Anna Pauline och pappa Jack Andersson på trumpet (och lite sång), Thomas Jonasson tenorsax, Mats Nilsson piano, Kalle Kronkvist bas och sång (och lite dansförsök i Ballin’ the Jack) och The One And Only här nere (om andra ursäktar) Roger Berg på trummorna. Wow, det är var bra riktigt jäkla bra! Från det att Anna Pauline inledde med Chaplins Smile med lite scatsong i duett med Roger Berg på trummorna.
…och vad allt vi fick! Anna Pauline är ju liksom denne skribent halvdansk och gav oss Grethe Ingmans Når Du er hos Mig (The Nearnes of You) och Sider på et Vaerdshus (Papa Bues succé med Bjarne Liller) och så lite franskt med La Vie en Rose, Louis Armstrong med pappa Jack i A Kiss to Build a Dream On och It’s Wonderful. Hårdsvängande blås i Sweet Georgia Brown och Kalle Kronkvist i The Sheik of Araby, Boogie Blues från Anita O’Day-repertoaren.
Den 22 februari är det skivsläpp på Palladium med Anna Pauline, som efter några timmars sömn till lördagsnatten åkte till Afrika för tre veckors välförtjänt ledighet.

Vi var några stycken som saknade golfvännen Bjerne den här kvällen på Tuppen. Han gav upp livet plötsligt vid tionde hålet på Sofiedals golfbana på måndagen. Sorgligt, men så skulle jag också vilja lämna in. Dock – jag har ingen brådska…

PS! Det finns också massor av jazz varje vecka på Viking’s Place på Lorensborgtorget. Har inte varit där på långe och det ska jag rätta till!

Bilder: PETER KASTENSSON

Sanningar om grönkålsmaffians ministrar!

Standard

Jag är ingen större vän av den journalistik som bedrivs av delar av den PK-dominerade ”maffia” som styr svensk dagspress. Men ibland upptäcker jag undantag. Jag ska göra det enkelt för mig i dag och hänvisa till några stycken.

Det gäller mina hatobjekt i grönkålspartiet som sossarna sett sig nödsakade att samarbeta med, där t ex Gustav Fridolidolidolin och Gåsa Romson fått ministerposter och ansvar som dom långt ifrån är mäktiga. Jag gläder mig åt att hycklerskan Romson hudflängts ganska ordentligt. Och därvidlag utgjutit krokodiltårar över hur synd det är om henne.
Hon har förstås fått försvar av Aftonbadets ledarsida. Om detta skriver Heidi Avellan, Sydsvenskans (lägg märke till att jag nämner tidningen under dess rätta namn…) politiska chefredaktör:

http://www.sydsvenskan.se/opinion/heidi-avellan/fel-ar-fel-ocksa-for-kvinnor/

Bra rutet, tycker jag!

I Expressen skriver Patrik Kronqvist följande tänkvärda krönika:

http://www.expressen.se/ledare/patrik-kronqvist/romson-ar-inte-kvinnomobbad/

Detta propå Romson. Det andra språkröret, lille Fridolidolidolin, ser inte bara ut som en fjortis, hans intellekt har också stannat på den nivån, om alla fjortonåringar ursäktar. i Expressen säger kriminalprofessorn Leif G W Persson så här i en intervju med Malin Roos:

Apropå valet så förutspådde du utgången i en krönika en månad innan valet, och det blev nästan prick så. Är du synsk nu också?
- Nej, det var inte så svårt. Men det är ett knepigt läge detta. Det är inte bra att ge kommunisterna allt de pekar på och Jimmie Åkesson är inte dum på det sättet, han kan ställa till problem på allvar. Den där Fridolin är en orm, men det lär väl visa sig.
Orm? Det får du utveckla. Har du träffat Gustav Fridolin?
- Det kan du ge dig fan på att jag har, det är därför jag vet att det inte är en bra människa. En riktig liten orm.

- Jag tänker inte utveckla detta av hänsyn till andra än Gustav Fridolin. Men det går tillbaka till tiden när han skulle bli nåt slags stjärnreporter på TV4. Jag har aldrig i mänsklig mening träffat en mer hänsynslös och dålig journalist. Och det där är egenskaper som naturligtvis går igen i annat.
- Stefan Löfven däremot är en hederlig människa. Därmed inte sagt att han kommer att klara detta. Men han är en hygglig karl.”

Det här skrevs innan det på lördagen gav offentlighet att Säpo avslöjat att en av Fridolidolidoliins utvalda närmaste män anses vara en säkerhetsrisk på grund av stora obetalda skulder och förekomster hos Kronofogden. Apropå omdöme!

Stefan Löfven må anses vara en hederlig människa och hygglig karl (av Leif G W ovan). Men hans ministerlista tyder inte riktigt heller på det rätta omdömet…

 

Hästen skapar glädje för utsatta människor

Standard

Skola 3 lågSkola 1 lågJag var i söndags förmiddag ute på Jägersros Travskola. Där var det öppet hus i projektet ”Bäst med häst” för personer med funktionsnedsättning.

En oerhört fin satsning där utbildningsansvariga på Jägersro Anna Rogell kunde ta emot ett tiotal intresserade med ledsagare och assistenter som fick prova på att köra häst.
Det är, som man säger inför den här satsningen:

”Med hästen i centrum skapas glädje, engagemang och en otrolig drivkraft hos de flesta. Men med en funktionsnedsättning kan det vara svårt med en aktiv fritid tillsammans med hästar.”

Travskolan har införskaffat en rullstolsanpassad vagn så att det nu finns möjlighet för alla att delta i en spännande hästnära, och för den som vill, kanske fartfylld upplevelse. Det finns inga begränsningar för vikt, längd eller krav på balanssinne för att köra häst.
– Vi ser att hästen och upplevelsen tillsammans med den skapar otrolig glädje och engagemang för alla som är verksamma hos oss på travskolan. Vi vill genom vårt projekt visa upp oss för en ny målgrupp och ge fler chansen att uppleva hästen och aktiviteterna kring den. Genom bidrag från Sparbanksstiftelsen Öresund har vi möjlighet att utveckla vårt hästmaterial och andra hjälpmedel för anpassning till personer med funktionsnedsättning, berättar Anna Rogell.
– Vi har bland annat kunna inköpa ännu en ponny som vi nu ska skola in så att den passar för det här ändamålet. En lugn häst som kan användas att köra med och som ingen ska vara rädd för.
Skola 2 låg
Skola 4 lågAtt kunna komma nära, känna på och klappa den lilla svarta ponnyn Kenny var uppskattat och sedan gavs det möjlighet att tillsammans med sin assistent eller ledsagare få åka med rullstolen i specialvagnen tillsammans med Julia Björklund bakom en något större ponny, eller sitta hos Sara Olsson i en vanlig vagn.
Sara och Julia som funnits länge i Jägersros Travskola var två ungdomar som ställde upp den här söndagen tillsammans med Anna Rogell.
På bilderna är det Kajsa Magnusson, som passade på att fylla 17 år den här dagen, med assistenten Mirja Petersén i den rullstolsanpassade vagnen medan Anette Jönsson åker med Sara.
Projektet ”Bäst med häst” pågår under hösten med drop-in varje söndag för den som vill fortsätta med hästnära upplevelser på Jägersro Travskola. Men Anna Rogell vill gärna ha en föranmälan på telefon 0736-73 82 13 eller till anna.rogell@jagersro.travsport.se

Det kostar ingenting och är ett väldigt fint initiativ av Jägersro för att ge en upplevelse och avbrott i vardagen för människor som drabbats hårt i livet.

Bilder: PETER KASTENSSON

 

Slakten på sydsvenska papperstidningar!

Standard

I gårdagens SDS på opinionssidan 5. Ett långt inlägg från Martin Kroon, chefredaktör för den diminutiva del av Expressen som fortfarande heter Kvällsposten. Ett försvar för den slakt av gamla fina Kvällsposten som nu pågår. Alltså publicerat i en annan tidning som Bonnier-koncernen och dess VD Gunilla Herlitz gör sitt bästa för att mörda.

Det är Martin Kroons jobb. Det är det han har 120.000 kronor i månadslön för att göra. Någon makt som chefredaktör har han inte, han är en ren marionett till det som bestäms i Stockholm, det vill säga allt. Att Bonnier fortfarande behåller namnet Kvällsposten är ett sista försök att rida på den goodwill som namnet möjligen fortfarande har i Sydsverige, även om det är många år sedan tidningens storhetstid. Alltmera blir Kvällsposten en kopia av innehållet i Expressen och än mer kommer det att bli så i takt med att redaktionen i Malmö krympes. Det skriver faktiskt Kroon i sitt inlägg!
Det här är inte första försöket att slakta Kvällsposten. Men troligen det sista och avgörande. Kvällsposten, som grundades 1948 som en söndagstidning av Sydsvenskans ägarfamilj med majoren Christer Wahlgren i spetsen, hade sin storhetstid upplagemässigt 1972-73 då upplagan låg runt 120.000 ex vardagar och söndagar 146.000 ex. Då gick man för första gången förbi Sydsvenskan upplagemässigt.
Men sämre tider skulle komma. Upplagan rasade och desperata åtgärder vidtogs. Man fick en VD som hette Lena Wennberg, en katastrof som verksamt bidrog till att man slängde namnet Kvällsposten på soptippen och det blev iDAG tillsammans med GT i Göteborg. Wennbergs utredning som föregick beslutet kallades av någon för ”snömosutredningen”. Med en chefredaktör som hette Bengt Hansson som satt i Göteborg och förvandlade Malmöredaktionen till en maktlös lydstat. Så jäkla idiotiskt tänkt, att försöka sammanjämka två starka och synnerligen lokalt förankrade tidningar och starka varumärken från väst och syd till en och samma produkt. Som väntat blev det här en ekonomisk katastrof, som varade ända till 1995, då iDAG var också moget, övermoget, för soptippen. Kvällsposten kom tillbaka. Men har aldrig hämtat sig, det har heller inte GT gjort. 1997 köptes Kvällsposten upp av Bonnier och blev en edition av Expressen.
Var upplagan för Kvällsposten separat står idag redovisas inte, den anges tillsammans med Expressen/GT. För det tidigare starka fästet Malmö lär det ryktesvis röra sig om mellan fyra och femtusen ex. Det kommer inte att öka efter det senaste beslutet, att sparka politiske redaktören Peter J Olsson och kulturredaktören Christine Persson. Allt ska utgå ifrån Stockholm, även om det sägs att man lokalt kommer att använda sig av frilansade journalister inom dessa sektorer. Bonnier gör dessutom sig av med Torbjörn Wittström, affärsområdeschef för Kvällsposten. All makt till 08-land. Martin Kroon ska nog inte vara alltför säker på att ha får fortsätta som en dansande marionett styrd uppifrån.
Bonnier fortsätter också att nedmontera Sydsvenskan, och det är väl bara en tidsfråga innan det blir en edition av Dagens Nyheter?!. Inom kort kommer t ex den feministstyrda sportredaktionen bara att innehålla fem personer i Malmö. Även om man påstår att det är elva personer på sportredaktionen, men då finns sex stycken på från i juli inlemmade Helsingborgs Dagblad där även all redigering kommer att ske. Lars Dahmén som är VD för Sydsvenskan håller i den slaktkniven, hur han nu ska få tid till det, han lär väl inte vara hemma så mycket eftersom han ägnar sig åt att jaga nya länder till de 88 han redan besökt… Jag tycker synd om anrika Helsingborgs Dagblad, vars uppskattade kulturchef Gunnar Bergdahl på en fråga till Dahmén om vem som blir kulturchef när Sydsvenskan tar över HD, att ”det blir i alla fall inte du”!
Jag kan inte påstå att jag bidrar till överlevnaden av Kvällspostens och Sydsvenskans papperstidingar. Sydsvenskan läser jag numera på nätet och Kvällsposten har jag slutat köpa, möjligen på fredagar när Bengt Adielsson skriver om hästsport. Fast det har han inte gjort några veckor nu, kanske är han också bortlyft?

Så kan ju Bonnier skryta med att så och så många och fler och fler läser tidningarna på nätet sedan man medvetet sparat ihjäl papperstidningarna. En sorglig utveckling.

KvP-SDSBild ur Kvällsposten nyligen när Bengt Ottosson, Expressens VD, och Kvällspostens chefredaktör Martin Kroon avtackar Torbjörn Wittström som affärsområdeschef för Kvällsposten. Vilka hycklare!

Omdömeslöst, herr Statsminister!

Standard

Sveriges nye statsminister Stefan Löfven har inte suttit många dagar på sin taburett. Man han har redan hunnit visa att omdömet hans inte är det bästa.

Jag vet dock inte hur jag ska ställa mig till att hans nya regering vill erkänna Palestina som en självständig stat. Jag är för lite insatt i den frågan för att kunna ta ställning. Men jag kan definitivt ta ställning till och emot att det här sker utan någon som helst kontakt med riksdagens utrikesutskott och den borgerliga Alliansen, vilket är kutym i utrikespolitiska frågor av den här digniteten. Det visar om stor omdömeslöshet från Löfvens sida!
Detta visar den gamle svetsaren, ett hedervärt yrke, även när han utser Åsa Romson till vice statsminister. För det var ju så här grönkålsmaffians ena språkrör uttryckte sig i Almedalen i somras:

”I Sverige idag, 2014, är män fortfarande kraftigt överrepresenterade på alla ställen med makt och pengar. Samtidigt som kvinnor i Sverige tjänar 3,6 miljoner kronor mindre än den genomsnittlige mannen under en livstid.
Och här misstänker man ju att när det framför allt är vita, heterosexuella, medelålders män som sitter på makten, ja då är risken att samhället byggs utifrån normen om vita, heterosexuella, medelålders män, och det blir fel. För de allra flesta av oss är faktiskt inte just vita, heterosexuella, medelålders män utan människor, ni vet sådana som har lika värde men som är olika på alla möjliga sätt.
Vad är det som säger att mannen som sitter ensam i sin stadsjeep ska prioriteras högre än kvinnan som tar tunnelbanan in till jobben varje dag?
Vad är det som säger att mannen som flyger på affärsresa måste få en egen flygplats mitt inne i centrala Stockholm medan den kvinnliga studenten inte har nånstans att bo?
Och vad är det som säger att den svenske mannens rätt att äta kött varje dag går före den sudanesiske kvinnans rätt att slippa klimatkatastrofer som förstör hennes skörd?
Klimatförändringarna visar att världen är i akut behov av en feministisk politik.”

Det är en sådan människa som Sverige ska ha som vice statsminister och då ska företräda HELA nationen! F-n tro’t, Stefan Löfven. Ditt omdöme har sviktat betänkligt!
Att det dessutom avslöjats att Åsa Romson målat underredet på sin husbåt med miljöfarlig färg som numera är förbjuden och släppt ut s k gråvatten, disk och avloppsvatten, i Östersjön är bara grädde på moset på den här kvinnan som i hycklandets ädla konst inte står en viss Gudrun Schyman efter!
Samtidigt avslöjas det att det andra språkröret – för det i regeringen med ministerposter övervärderade knappa sjuprocentspartiet – Gustav Fridolidolidolin är en stark förespråkare för det s k miljonprogrammets upprustning. Samtidigt som hans hustru Jennie är projektledare för just upprustningen av miljonprogrammet med miljarder i potten hos NCC, en av landets två stora byggjättar jämte Skanska.

Hur länge kan den här regeringen egentligen sitta kvar?

PS! Lyssnade på utrikesminister Margot Wallström i radions ”P4 Extra” med Lasse Bengtsson i dag. Som hon bluddrade!