Varierade musikveckor

Honungsvatten och spanska dunderpulvret Frenadol har fått upp mig från horisontalläge och kanske har förkylningen insett att det inte går att inta min ståtliga kroppshydda hur enkelt som helst? Den som lever får se. Och det tänker jag göra.

Den musikvecka som började förra fredagen inleddes med en välbesökt kväll på Hot House när Jazzin” Jacks från Helsingborg kom på alltid lika välkommet besök. Någon dag senare kom beskedet att Hans Ingelstam, den oerhört skicklige trombonisten, kommer att lämna bandet efter 29 av de 30 år (det 31a nu) man spelat. Ett svårt avbräck förstås. Kanske var Hot House sista spelningen tillsammans?
Pratade med trumpetaren Jack Andersson när jag stötte på honom nyss lidna fredag och han och bandet hade blivit lika överraskade som vi över Hans beslut, som man fick en vecka innan Hot House-giget. Hans vet förstås att ingen är oersättlig och inhoppare blir nu Fredrik John, och bättre kan man inte få i våra kretsar här nere.

I onsdags hade Harry Arnold Sällskapet sitt årsmöte på Annebergsgården. Raskt undanstökade förhandlingar utan överraskningar och sedan fick vi lyssna till pianisten Sven-Erik Lundeqvist Trio. Jisses. vilka grabbar! Med David Andersson på bas och Olle Dernevik trummor bjöds vi på swingunderhållning av klass. Så unga och så samspelta. Man inledde faktiskt med en av Doris Days stora låtar, The Party Is Over – ”och nu går vi hem”, sa Lundeqvist. Det gjorde man efter drygt 1,5 timme av svårslagen pianotriojazz.  Man kan bara önska att dessa ungdomar kan ges en framtid där man kan försörja sig på sin musik! Sven-Erik Lundeqvist var för tre år sedan den första ungdomsstipendiaten som fick Sällskapets Stand By-stipendium.

Sven-Erik Lundeqvist stötte jag på redan i fredags igen. På Bollywood, gamla lunchrestaurangen Pentryt vid Sverige Radio på Baltzargatan, hade Malmö JazzHouse en kväll med Etta James och hennes musik. Lillemor Johnsson och hennes stab kunde glädja sig åt absolut fullknökad lokal när mångsidiga Anna Pauline (Andersson) drog igång tillsammans med Niklas Fredin, flygelhorn och sång, Anders Fridlund gitarr, Johnny Åman bas, Jimmy Emmoth trummor och alltså Lundeqvist på piano.
Etta James som dog 73 år gammal i år, var en av de stora souldrottningarna, kanske den allra främste och herregud som Niklas och Anna tolkade henne! Tyvärr var ljudet inte det allra bästa, men jag turen att få en bra plats och har inga klagomål. Många musiker på plats. Det var här jag träffade Jack Andersson (tacka för det, han är stolt pappa till Anna Pauline!), mötte också Malmös blueskung Steve Grahn, trummisen Hans-Peter Nilsson, Queen Josefin (Ahlqvist), tyckte jag också skymtade sångerskorna Åsa Widerberg och Vivian Buzcek i vimlet.

På fredag är det begravningsceremoni för Stefan Kärfve vars tragiska dödsbud nådde oss  för en dryg vecka sedan. Kl. 13.00 i St Pauli Kyrka i Malmö och då kommer danska New Orleans Delight att spela. Stefan Kärfve var fast medlen i bandet sedan några år och bandet kommer även att genomföra den kontrakterade spelningen på Hot House på kvällen på Tuppen som en hyllning för Kärfve – ”Til minde om Stefan Kärfve”. Bandet inbjuder musiker som spelat med Kärfve att hoppa in i bandet i sista setet som börjar cirka 22.30.

Tiden går fort och snart nog är vi inne i april. Den 1 april blir det storbandskväll på Palladium med Martin Lavröd och hans välrenommerade Z Big Band med munspelsvärldsmästaren Filip Jers och skånska jazzsångerskan Gunilla Postaroff som solister. Det låter som något extra. Biljetter finns hos Kulturcentralen i Malmö, 040-10 30 20.
Apropå Palladium och Kulturcentralen så har Malmös festfixare nummer 1 Lars Hector en välgörenhetstillställning på Palladium med bl a komikern Thomas Petersson, teaterprimadonnan par preference Marianne Mörck och Totte Wallin måndag 9 april, biljetter även här på Kulturcentralen.

Slutligen, har ni tänkt på att jag inte skrivit en rad om lilla prinsessan Estelle. Jag bryr mig faktiskt inte mer än att nyblivna föräldrarna gratuleras, precis som alla andra nyblivna föräldrar. Men jag mår illa av det slickade äcklet Johan T Lindvall på Expressen som nu igen viker ut sig på uppslag och helsidor och gör sig själv till huvudfigur. Jag hade skämts om jag jobbat på tidningen.

Åt h-e med Energibolaget!

Jag kommer att byta elbolag. Nej, Eon blir man aldrig av med som nätbolag, men åt h-e med Energibolaget!

Jag var nyligen i Thailand fyra veckor. När jag kom hem och öppnade min lagrade post fanns inbetalningskort från Energibolaget i Sverige AB. Plus en påminnelse med hot om inkasso. Jag reste den 13 januari. Då hade jag inte fått fakturan som var daterad den 10 januari. Med ”oss tillhanda” den 27 januari, alltså 17 dagars tid att betala från utskriften.
I posten alltså även en påminnelsefaktura, daterad 3 februari. När den så att säga nådde mig vet jag inte, jag kom hem den 8 februari på kvällen. Där man meddelade att det på nästa faktura skulle påföras en ”lagstadgad påminnelseavgift på 50 kronor”. OK, den får jag acceptera. Men samtidigt ett hot om inkasso om fakturan inte betalades omgående. Jag betalade via internet omedelbart samma kväll.
Jag accepterar påminnelseavgiften även om det hör till saken att jag varit kund i många år hos Energibolaget och alltid skött mina åligganden punktligt. Men hotet om inkasso gjorde mig rasande.
Man meddelade också, att om det var så att jag ville byta elhandelsbolag ”utan att iaktta avtalad uppsägningstid utgår lösenavgift”.  Man hade alltså på känn? Har kanske haft flera kunder som reagerat mot deras totala avsaknad av kundvård. Därför bad jag God El att sköta uppsägningen av mitt kontrakt med Energibolagen i Sverige AB. Med avtalad uppsägningstid. Några gratispengar skall dom i alla fall inte få av mig, det här Haningebaserade elbolaget!

Jo, jag vet att det finns något som heter autogiro.

Stefan Kärfve avliden

Ett chockbud kom i går morse efter Jazzin” Jacks lyckade spelning på Hot House och Tuppen på fredagen. Stefan Kärfve hade avlidit under natten, meddelade hans gode vän och spelkamrat i olika konstellationer Björn Ekman.

Stefan Kärfve var en multiinstrumentalist som började med banjo, gick till trombon, tuba och sousafon, hade kontrabasen som huvudinstrument från mitten av 80-talet. Fanns med i band redan på 50-talet, började göra sig ett namn i Scaniazz början av 70-talet och turnerade flitigt, bl a till New Orleans 1983. Flera skivinspelningar med Scaniazz, fanns med i The Absalon Orchestra och gästade danska Peruna Jazzband. Spelade bas med Hot Honuse Jaznzme, Traditional Feetwarmers, Boulevard Sextetten, Dansk-Svensk Jazzforsyning – några av de band jag har eller har haft kassettband med. Fanns också med i danske gitarristen Ronald Andersens Swinging Guitars. Kärfves Trio med Björn Ekman och Mikael Cinthio spelade han med så sent som några dagar före sin död och han var också fast medlem i danska New Orleans Delight.
Stefan var en mycket vänlig person, en positiv människa som spred värme omkring sig, men samtidigt hade han mycket bestämda åsikter om hur han ville genomföra sitt musicerande. Stefan Kärfve lämnar ett stort tomrum efter sig, inte minst hos oss i jazzföreningen Hot House där han var en frekvent gäst i olika konstellationer och skulle finnas med i New Orleans Delight den 2 mars.
Vi minns Stefan Kärfve med den här inspelningen från Nexö Kirke på Bornholm 2010 med New Orleans Delight. Stefan spelar vid ingångsmarschen bastrumma. Upptagningen är gjord av min gamle arbetskamrat på Kvällsposten och gode vän, bandleader Kjeld Brandt Jakobsens kusin Nikolai Jakobsen. Stefan blev 69 år.

R.I.P. Stefan!

ATG körde över galoppbasen

Så är det definitivt. Under 2013 fösvinner galoppen från Jägersro. Vid sitt styrelsemöte i måndags, förmedlat till Skånska Travsällskapets extrastämma igår, valde ATG att köra över galoppen och dess ordförande Hans Hansson, som också sitter i ATG:s styrelse.

Något överraskande? Jag trodde nog att ATG skulle vifta med en penningbunt för att travet skulle ta hand om galoppen några år till i väntan på att Hansson & Co fixat en ny bana. I stället ger man klartecken till en 1400-metersbana för travet på Jägersro att påbörjas i slutet av nästa år. Öppnar för förhandlingar om att vara med och finansiera denna och på så sätt blir det ju faktiskt en form av pengapung för travet. Längre tid än nästa år får inte galoppen på sig. Travet har meddelat utträde ur ideella föreningen Jägersro trav & galopp, JTG, från 15 februari 2013. Därmed upphör JTG.
Skånska Fältrittklubbens ordförande Jacqueline Henriksson fortsätter sitt patetiska försvar på Svensk Galopps hemsida om att galoppen inte gjort något fel, att man aldrig sagt upp avtalet med Jägersro trav & galopp. Men en lögn förvandlas inte till sanning för att man upprepar den ständigt, ständigt.
Det här är tragiskt för alla galoppaktiva. Det handlar om ett mord på Jägersrogaloppen som funnits på banan sedan den invigdes 1907. Iscensatt av styrelsen för Svensk Galopp och utfört av dess ordförande Hans Hansson och Fältrittklubbens styrelse med marionetten Jacqueline Henriksson som galjonsfigur.
Kanske blir det så illa, att det inom några år bara finns galoppbanan utanför Göteborg kvar? Täby Galopp är sålt, galoppen har som en första utbetalning av påstått miljardbelopp fått 250 miljoner kronor. Ett ”piss i Mississippi” och mer pengar blir det inte förrän byggbolagen kunnat avyttra alla lägenheter som skall byggas på marken. Det beror helt på vilka tider vi kommer att möta, när Svensk Galopp kan få sina pengar. 250 millar räcker inte långt när det skall byggas två nya galoppanläggningar!
Hans Hanssons position som ordförande för Svensk Galopp och i ledamot av ATG:s styrelse förefaller inte speciellt stark efter det inräffade. Jacqueline Henrikssons inte heller, hela hennes styrelse bör väl förpassas till ett tråkigt kapitel i galopphistorien vid nästa årsmöte med Skånska Fältrittklubben!

Roligare i hockeytemplet

Från något tråkigt i går – jag ville ju ha galoppen kvar på Jägersro! – till något betydligt trevligare. Malmö Redhawks hade bjudit in ett par hundra medlemmar från Idrottsmuseets Vänner till Malmö Arena och den allsvenska ishockeymatchen mellan ”rödhökarna” och Troja Ljungby. Äntligen klättrade Redhawks över det streck som skiljer möjligheten att kvala uppåt från det intetsägande mellanskiktet. Nu gäller ”bara” för Malmölaget att hålla sig kvar där för att få kvala vidare och kanske i viss mån rädda en katastrofsäsong. Även här kommer troligen fler huvuden komma att rulla än från den tränare som hittills getts skulden för den idrottsliga misären trots alla Stenbeck-miljoner.
Det här var den andra hockeymatchen jag sett på Malmö Arena den härsäsongen. Den förra var en miserabel uppvisning inför fullsatt Arena cirka 12.000 personer och förlust mot Rögle. I går var det tomt, tomt. Publiksiffran uppgavs till 4.294 och jag fick nästan känslan av att den var lika friserad uppåt som man brukar ägna sig åt på Halmstad Travet…

Någon större match var det inte, men Redhawks vann med 3-1 och visade i alla fall lite go och vilja. Fortsätt så, för lika mycket som jag vill ha galopp på Jägersro, vill jag ha ett ishockeylag från Malmö tillbaka i Elitserien!

Bild: PETER KASTENSSON

Glada miner i både travet och galoppen!

Sida vid sida på scenen stod Kerstin Peterson-Brodda och Jacqueline Henriksson. Ordförande för Skånska Travsällskapet och Jägersro trav & galopp respektive Skånska Fältrittklubben. Slipade stridsknivar hade åtminstone tillfälligt lämnats i stallen. Längst till vänster på bilden nedan när Johnny Takter fick utmärkelsen som Årets Kusk och Jacob Johansen som Årets Jockey.

Det var vid Jägersros årliga Hästgala på fredagskvällen och inte ett ord yttrades om det spända förhållandet som i dagens läge ser ut att utmynna i att galoppen försvinner från Jägersro efter den här säsongen. ”Men motsättningarna har aldrig nått ner till oss på golvet”, som någon uttalade det och dom aktiva har inte svårt att komma överens och att glädjas över respektive disciplins framgångar. För det är ju så, att såväl travet som galoppen nått oerhört stora framgångar och beträffande galoppen så är Jägersro ledande i landet. Och det retar ju en del norrifrån…
Men nu skall vi vara snälla och det var som vanligt en fin travgala med travets Paula Ahlström och galoppens Anna Thelander som mycket duktiga presentatörer med lagom långa intervjuer och presentationer av pristagarna. Det var schwung över händelserna på scenen.
Inledningen på händelserna inför drygt 500 personer – rekord! – var en smärre chock. Av glädje. Det lär vara Jenny J Karlsson, lärling och sambo med Johnny Takter som var regissören bakom det hela. Till någon rockig melodi dansades det av tränare och personal på stallgolven! Joakim Lövgren med öronhuva och galoppnestor Lennart Reuterskiöld med hustru Madde fastnade speciellt med härlig rytm! Här borde Kanal 75 och allt vad ATG nu har för marknadsföringsinstrument kunna lära, att man inte behöver betala miljoner för att skicka diverse folk till Kalifornien och andra trevliga semesterställen för att spela in reklamfilmer!
Kvällens olika pristagare kan ni läsa om här!
Jag hade som vanligt min lilla Sony med mig och förevigade lite festfolk:

Mitt bordssällskap bestod av Göran Nilsson och Bo-Göran Paulsson från travets måldomarnämnd.

Johnny Takter och Jenny J Karlsson trivdes uppenbart tillsammans med Sydsvenskans eminente trav-, galopp och ridsportsjournalist Anders Engman och hans sambo Eva-Marie. Anders blev för övrigt själv belönad med ett stipendium från Svenska Hästsportjournalisters Klubb vid ATG:s stora Hästgala i Göteborg nyligen.

Tidigare travtränaren Holger Bengtsson är fortfarande aktiv som medhjälpare till Tomas Malmqvist och träffade en av sina gamla hästägare. Tidigare MFF-ordföranden och basen för Svensk Elitfotboll Bengt Madsen har fortfarande häst med några andra. Bl a hos Joakim Lövgren treårige Filur Sund (jo, faktiskt en häst med samma namn som ägdes av Lambert Asker och som hjälpte Holger Bengtsson att bli Halmstadtravets första champion 1969!). Dagens treårige Filur Sund ägs av Spartanerna KB i Svedala och meningen är att allt överskott från Filur Sund skall gå till ett OS-hopp från brottningsklubben Sparta.

Årets travtränare Lutfi Kolgjini tillsammans med sonen Adrian som utsågs till Årets Lärling och också fick ta emot Göran Falks stipendium.

Slutligen… personligen hoppas jag att det ges utrymme för galoppen att vara kvar på Jägersro. Även om jag också ser fördelen med att travet får en 1400-metersbana. Men den ekvationen är väl omöjlig att lösa?!

BILDER: PETER KASTENSSON

Kvinnoförfattare och en manlig buffel

Fyra veckor i semesterparadiset Khaolak, lite golf då och då men mestadels vid Andaman Sea i sanden och vid poolen, fordrar planering. Böcker är ett måste! Det blev några stycken. Mestadels kvinnliga författare men också en buffel.

Inledde med ”Keith och Jag” som journalisten Ingrid Carlqvist, en kortare tid tillsammans med henne på Kvällsposten på 80-talet, gav ut i höstas på Blue Publishing Förlag. Fascinerande bok som jag gillade. Såg på söndagen en TV-film om Keith Cederholm. Ser man bara filmen förstår man lite men inte mycket om Keith Cederholm livsöde. Till det behövs boken. Ingrid Carlqvist har växt upp samtidigt med Keith Cederholm, som blev friad för det s k Granbackemordet i Malmö efter det att man bränt ner Hells Angels gård. Genom idogt journalistjobb av Jan Guillou med benägen hjälp av advokaten Henning Sjöström blev Cederholm friad när han fick resning i Högsta Domstolen. Mycket omskrivet på sin tid.
Guillou gjorde ett TV-program i Malmö i början på 80-talet, Rekord-Magazinet, med Lars Eliazon som producent. Eliazon var också producent för Barnjournalen med Bengt Fahlström, ett program där jag medverkade en del med olika inslag. Eliazon avled för några år sedan och var en fin kille. Att det efter ett tag kom till en brytning mellan Guillou och Eliazon var inte så märkligt. Guilllou var en överlägsen padda på den Malmötiden och för mig sitter det intrycket fortfarande kvar. Nog sagt. Det var i Rekord-Magazinet som historien om Keith Cederholm togs upp och gick till friande i Högsta Domstolen.
Men Cederholm var ”a born looser”. Kort sagt så knäckte narkotikan honom och efter friandet blev det många fängelsevistelser efter allehanda brott, dock aldrig något mord. Jag kan bara rekommendera läsning av Ingrid Carlqvists bok. En liten poäng som jag aldrig tidigare hört. I slutet av sin levnad – han dog 2010 – kontaktades Cederholm av Janne Josefsson, en av Guillous konkurrenter på det samhälleliga inom SVT. Josefsson erbjöd Cederholm en summa pengar för att han för Josefsson skulle erkänna, att han faktiskt var skyldig till Granbackemordet. På det viset kunde Josefsson ”komma åt” Guillou. Han visste att Cederholm med åren kom att tycka illa om Guillou och Sjöström som han ansåg övergivit honom efter det journalistiska scoopet.  Men lite heder fanns det i Cederholm som sa nej till Josefsson. JJ stärker sina meriter hos mig för det här, han är en lika överlägsen skit som Guillou. Enligt min mening. Fast mening står naturligtvis mot mening.
Men läs Ingrid Carlqvists bok. Hon är också en stor föresprårade för den svenska tryckfriheten som hon menar kommer till korta i medias inställning till flera s k mångkulturella företeelser. Kan följas på Facebook och är en helt annan historia.

LÄTTLÄSTA DECKARE

Tre lättlästa deckare har det också blivit. Marie Jungstedts åttonde utgåva om ”Gotland Yard”, poliserna på Gotland är den senaste jag läst. Har läst alla och det här blir den sista, redan lär en nionde utgåva finnas ute. ”Den farliga leken” var nummer åtta och försvann direkt från mitt minne. Marie Jungstedt har gjort sitt för mig.
Däremot tycker jag nog att Camilla Läckberg och Liza Marklund fått lite orättvis kritik för sina senaste. ”Du gamla du fria” från Marklund handlar fortsatt om kvällstidningsreportern Annika Bengtzon, men är annorlunda på många vis när en seriemördare i Stockholm blir till en bihandling i kampen för att frita maken Thomas som kidnappats i Somalia.
Camilla Läckberg lyckas, tycker jag, vrida ett varv till på allt hemskt som händer i Fjällbacka i ”Änglamakerskan”. Lite svårt har jag ibland för att hitta reda i alla fruntimmer som heter Eva, Annika, Ebba och annat och som har släktskap med varandra. Men Camilla Läckberg mixar som vanligt skickligt med nu- och dåtid, det senare som vanligt insprängt mellan nutidskapitlen och skrivet med kursiv text.
Det är väl så att Marklund och Läckberg blivit för stora säljare och tjänat för många miljoner till sig själva och till förlagen Pirat respektive Forum för att falla recensenterna på läppen?!

BUFFELN PERSSON

Buffeln då? Tidigare s-ledaren och statsministern Göran Persson (förstås). Hans memoarer ”Min väg, mina val” kom ut redan 2007. Har inte kommit mig för att läsa dom förrän nu (jag fick låna boken…). Låt mig säga direkt att det är ett samhälleligt tidsdokument. Inte tråkigt hela tiden. Man förstår också vilket jättelikt ego som genomsyrar Persson. Det är jag, jag, jag och jag en gång till på varje sida. Har han gjort något fel någon gång, så är det bagatellartat. Han har träffat all världens stora (nästan i alla fall…) och då är det Jag och president Bush, det egna jaget kommer alltid i första hand. Well, lite jobbigt hade jag för den här tegelstenen. Men ändå intressant som ett tidsdokument, alltså. Lite annat smått och gott blev det också i solstolarna under parasollerna.

Slutligen ett råd av annan karriär. Växla inte pengar hemma innan ni reser! Jag tjänade minst ett och ett halv tusen i kronor räknat genom att ta ut bath i bankomater (ta inte ut småsummor bara, det kostar 35 kr per gång, ta så det räcker) och att betala hotellvistelsen med mitt VISA-kort i bath. Helt annan kurs på plats än t ex hos Forex som skryter med sina fina kurser hemma. Skitsnack.

Bild: PETER KASTENSSON

Bullenstammisarna har nu sitt eget stamställe

I oktober förra året startade två Bullenstammisar ett nytt liv. Henrietta och Tobbe Melinder köpte in sig i Harrys Bar i thailändska semesterorten Patong. Hyrde ut sin lägenhet med tillstånd ett plus ett år, lämnade allt och flyttade till Thailand. Slogs med myndigheter om arbetstillstånd men nu är man etablerade.

Inte bara med Harrys Bar där man fjärdedelsägare  med andra svenskar och en norrman utan finns nu med i ägarbilden också i Rumpan Bar på Patongs bargata nummer ett, Bangla Road, samt i Seybylla, som är mera ett lunchställe i Patongs utkanter, men där man en kväll i veckan har barbercue.
- Så det finns att göra. Tobbe och jag är var sin kväll i veckan på Rumpan Bar, en dag i veckan på Seybylla och så fyra kvällar på Harrys berättar Henrietta.

Vi sitter och väntar på Tobbe på Harrys vid det som kallas stambordet. Jag har tagit mig ner från Khaolak med taxi, en resa på cirka två timmar med taxi. Mitt hotell har en ”utflykt” för shopping till Patong i Phuket, den saken är det inte så mycket bevänt med i Khaolak. Vi är tre personer som betalar 800 bath per person, så där en 180 kr ungefär om man plockar ut bathen i bankomat på plats och inte utnyttjar Forex eller bankernas skamkurser hemma.
Eftersom jag kommer till Harrys på deras lediga dag går vi på en italienare i grannkvarteret, Sorrento, och äter. Alldeles utmärkt. Italienskt som omväxling till thaikäket. På Harrys finns förstås både thai och mera svenskbetonade husmansrätter. Stället är väl känt bland alla svenskar som röjer i Patong på bl a Bangla Road. Men Harrys ligger på en lugn parallellgata, en gågata utan trafik och marknadsstånd.
Just nu är det högsäsong. Framåt april tunnar turistströmmen av och tar sedan fart ett halvår senare igen.
- Men det börjar faktiskt jämna ut sig lite. Skillnaden på vinter och sommar värderleksmässigt är ju egentligen knappt märkbar. Dock har turistströmmen minskat jämfört med föregående år och därför gäller det att att ligga i för att försöka hålla vinstmarginalerna som skall bekosta den sämre perioden, berättar paret Melinder.

Dom börjar finna stilen här nere. Bostad har man i Patong Tower som ligger i ändan på gatan och syns på bilden med Harrys-skylten.
- Vi börjar lära oss språket i alla fall lite och så fort vi får tid skall vi sätta oss på skolbänken.
Men värmen?
- Den tycker jag vi klarar bra nu, lite värre till sommaren då den blir fuktigare, även om temperaturen är den samma.
Till midsommar blir det Sverigebesök. Henrietta troligen ett par månader medan Tobbe får hålla ställningarna längre i Patong. personalbehovet är inte så stort då.
Phuket har problem med sin lokala polis, som är genomkorrumperad. Den kan plötsligt göra raider till barer och hota med stängning om man inte betalar svarta pengar.
- Vi har en mycket skickligt thailändsk revisor och har ordning på alla våra papper. Men polis från Bangkok är nu i Patong för att försöka få stopp på korrumptionen och man hotar med att barerna måste stänga redan vid två-tretiden på natten och det hoppas jag Rumpan Bar slipper, säger Henrietta och Tobbe.
När jag promenerar från shoppingscentret JungCeylon till Harrys stöter jag plötsligt på en gammal bekant som jag väl inte sett på tiotalet år. Peo Andersson, tidigare hästsportjournalist, kommer ut från en bar. Bor normalt i Höllviken men tillbringar en längre vinterperiod i Thailand, skall nu bege sig till Malaysia för att förlänga sitt visum och ta sig upp till Hua Hin. Där skall han bo hos Jan Thorpling som mäklar lägenheter och är gift med en thailändska. Jo, det är samme Thorpling som ett tag var galoppsportchef i Stockholm och ännu tidigare under namnet Jan Nilsson var spökskrivare för travtränaren Thomas Nilsson i boken om Legolas. Han såg ut att må bra, Peo, och skickar sina hälsningar.

Världen är bra liten ibland. Och Henrietta och Tobbe och deras Harrys Bar är väl värda ett besök, när ni har vägarna förbi semeesterön Phuket.. Det är ganska många svenskar som har det vid den här tiden på året.

Bilder: PETER KASTENSSON

En katastrof som lever för alltid

En månad nästan i Khaolak (kan också skrivas Khao Lak) norr om Phuket i Thailand. Då är det omöjligt att att inte tänka på katastrofen annandag jul 2004, då bl a Thailand och därmed många svenska turister drabbades av den våldsamma tsunamin.

Redan på hotellet Khaolak Orchid Beach Resort påminns om tsunamin. Hotellet ligger bara 50-talet meter från stranden och många klarade sig genom att hinna fly upp på tredje och översta våningen när den tio meter höga flodvågen rullade in från Indiska Oceanen och Andaman Sea.

En palm på den här stranden har blivit ett minnesmärke för dom som inte klarade sig. I december sju år efter katastrofen var bl a ett svenskt morföräldrapar och satte upp blommor och minnesbilder från dotter och barnbarn som dödades just här. Totalt sett var det 543 svenskar som miste livet.

Kolla bilden ovan. Den är också från Khaolak, två kilometer från stranden. En polisbåt står kvar på den plats som den spolades upp, när den låg utanför ett hotell som bevakningsfartyg för thailändske kungens dotter och man som fanns på hotellet. Prinsessan klarade sig men inte hennes man, kungens svärson. Båten var förvånansvärt oskadad och sju av de åtta besättningsmännen klarade livet. Platsen är nu ett litet museum vid Petchkaseew Road i Khaolak. Det säger lite om tsunamins kraft när den nådde land.

Bosse Olsson, reskamrat tillsammans med hustru Eva, pekar på en tavla där det ställts samman hur många thailändare som omkom. 5.321 blev slutsiffran av de cirka 290.000 som omkom i Indonesien, Sri Lanka, Indien, Bangladesh, Maldiverna, Malaysia, Burma, Somalia, Tanzania och Kenya morgonen den 26 december 2004 efter jordbävningen i Indiska Oceanen vid Sumatra.

Eva skickade upp en ljuslykta från hotellets strand. När den långsamt stiger mot himlen finns det utrymme för att minnas. Lite skillnad mot allt smällande hemma!

Kan vara värt några tankar så här en knapp vecka innan färden ställs hemåt.

Bilder: PETER KASTENSSON