Det hade aldrig hänt på Rune Stolts tid!

Fredag inleds årets Elitloppsmeeting på Solvalla. Nio lopp på lunchen. Som följs av 15 lopp på lördagen med V75 och så söndag med extra V75 och 14 lopp. Totalt 38 lopp. Som nummer 37  kvart i sju på söndagskvällen och näst sist dom tre dagarna, körs finalen i Elitloppet! Vilket jävla vansinne och nedvärdering av sporten! Men så blir det när travbanechefen Tore Fyrand (han är norrbagge men verkar rätt trevlig!) viker sig för ATG! Det hade aldrig hänt på Rune Stolts tid!

Rune Stolt, Mr Elitloppet kallad, gick bort i veckan, 82 år gammal. Det var bättre på hans tid. Och alldeles definitivt roligare! Elitloppet blev Elitloppet 1953. Det var året efter tyske Permit vunnit Solvallas internationella lopp med Walter Heitmann. 1952 kom Rune till  Solvalla från en anställning på SAS, 1953 döptes loppet om och Frances Bulwark med Sören Nordin vann. Resten är historia. Rune Stolts historia.
Han skapade ett unikt kontaktnät travvärlden runt. Det är bara så, att utan Rune Stolt hade Elitloppet aldrig utvecklats till vad det är i dag. Långt före ATG:s tillkomst. Det fanns tid till att umgås och jag har varit i den lyckliga positionen att få uppleva massor av roligheter i samband med Elitloppet.
Man tävlade bara på söndagen. Det fanns tid till upplevelser vid sidan. Som 1969 då det flögs chartrat plan till Norrland så att tränare – som på den tiden var liktydigt med kuskarna, långt för catchdrivernas intåg – ägare, med fruar och hela millevippen, till Polcirkeln för att uppleva midnattssolen. Rentrav på Bodentravet var en annorlunda och rätt förfärande upplevelse för amerikanska toppnamn bl a.
I centrum hela tiden Rune Stolt. Plus hustru Ruth vars insats absolut inte skall förringas, Ruth tog hand om den kvinnliga delen av gästerna och guidade runt alla Stockholms exklusiva shoppingställen.

Ett besök vid Polcirkeln med bl a amerikanske travgurun Stanley Bergstein, topptränarna Delvin Miller och Joe O’Brien (vann Elitloppet 969 med Fresh Yankee)  med fruar. Nedan är det Delvin Miller som försöker fresta Gerhard Krüger med en rökt sik (eller är det röding) som serverades i samband med ett besök vid Storforsen.

Rentrav på Bodentravet i ösregn ändade i dikesbesök för bl a Krüger och O’Brien, dock utan skador och på bilden nedan är det O´Brien, Krüger och Miller samt Leopold Verroken med några sköna sameflickor. Bilder: EINAR ANDERSSON

Rune Stolt blev även kontaktman för Roosevelt Raceway på Long Island i New York gällande det s k VM-loppet, Roosevelt International, som kördes tills banan gick under 1988. Jag minns överdådiga garden parties hemma i Roosevelt-ägaren George Morton Levys jättelika chateau. Ett party som lämnades i bil med Roosevelts PR-man (vad var det nu han hette?) vid ratten, aspackad med en gin.tonic på instrumenbrädan. Med hustrun vrålskällande på honom – det gjorde hon alltid – i baksätet. Ja, herregud! Men hem till VM-hotellet Island Inn vid banan kom vi.

Jo. det var avgjort roligare förr, på Rune Stolts tid. Vi är många travälskare som har Rune Stolt att tacka för mycket! R.I.P. Rune!

PS: Sanity och Johnny Takter vinner Elitloppet!

En CHAMP blir 75!

”Jag kommer till Skåne för att skåningarna är trevliga och maten god. Dessutom skall jag bli champion!”

Så uttalade sig Bo William Takter för mig i Kvällsposten när jag ringde honom 1978 då ha stod i begrepp att flytta från travbanan i Mantorp, där han var championkusk 1977 och 1978, till Jägersro. Idag fyller Bo William Takter 75 år!
Föga anade jag eller andra på Jägersro hur rätt denne östgöte skulle få, Bilhandlare till professionen och amatör inom travet innan han tog steget fullt ut att bli A-tränare. Man kan med fog tala om att inget blev sig likt sedan familjen Bo William Takter flyttade till Malmö.
Han blev champion på banan redan 1980. Och 1983. Äldste sonen Johnny fick sedan ta över tronen 1981, -82. -84, -86, -89, -90, 91 och 92! Hade man velat hade säkert yngste sonen Jimmy också kunnat bli champ.
Bo William var en föregångare med hästar som kördes barfota. Det gav så stort eko att travförbundet faktiskt ett tag var inne på att förbjuda detta. Inför provstarten till Svenskt Travderby 1983 rev han inför provstarterna, uppe på banan, av Micko Fripé alla skorna. Och vann loppet! I dag är det ren cirkus utan like gällande barfotakörningen som helt har gått travförbundet över styr.
Framgångarna orsakade stor avundsjuka och massor med skitsnack. Ingen tränare fick så många hästar dopingundersökta som Takter. En gång stod veterinärerna och väntade på honom när ha kom med en busslast hästar till Åby för att ta prover på samtliga. Han har aldrig fällts för doping.
Han flyttade till Tyskland 1984 och dominerade under några år tillsammans med storhästägaren Alwin Schockemöhle de tyska insatsloppen för unghästar.
Den nyblivne 75-åringens liv har haft både berg och dalar. Han misstänktes för skattefusk och satt häktad/anhållen i 21 dygn (!) av en nitisk åklagare i Malmö som jagade alla travtränare på Jägersro med blåslampa. Han beskylldes av totalt okunniga kriminaljournalister för skattebrott i mångmiljonklassen, relaterat till alla miljoner han kört in till sina hästägare!
Han dömdes för bagatellartade förseelser men en svår olycka 1988 gjorde att han gick fri från straff. Bo William föll i en halkig marmortrappa och att han kunde återvända till livet var ett mirakel. Jag besökte honom på sjukhuset några dagar efter det att han vaknat till liv. Att Bo William efter lång konvalescens kunde komma tillbaka i sulkyn och vinna lopp både i Sverige och Tyskland var ett mirakel.
När han blev av med sin licens efter ett tog på grund av medicinska skäl tog han det mycket hårt. Idag ser vi Bo William Takter mycket sällan ute på Jägersro. Men sönerna Johnnys gudabenådade körhänder och Jimmys framgångar som en av de största tränarna i USA följer han förstås nogsamt.

Jag säger stort grattis till en levande legendar och god vän och hoppas att Bo William Takter och hustru Solveig trots motigheterna har ett gott liv med framgångsrika såväl söner som döttrar.

Bloggaren tillsammans med en av de största hästmänniskorna inom svensk travsport.

Här kan Johan Diedens bok köpas!

Flera har hört av sig och frågat var man kan köpa Johan Diedens bok Trav Är Mer Än Trav, som jag skrev om för 14 dagar sedan. Den kommer att finnas på en del travbanor landet runt till ett pris av 250 kronor. Men enklast är att  sätta in 300 kronor inkl. porto på bankgiro 115-1919 AB Lavec, så skickas boken. Eller ring 040-29 89 10 Offspring så skickas boken därifrån. Eller slå Johan en signal på 98 13 11, AB Lavec. Kuligaste travboken som getts ut på länge!

Har åklagaren inget viktigare att ha för sig?

Ingen lär väl ha undgått att tidningen Expressen/Kvällsposten fällts för vapenbrott. Ansvarige utgivaren Thomas Mattsson, nyhetschefen och reportern som på svarta marknaden köpte en pistol som direkt överlämnades till polisen för att visa hur lätt det var att komma över illegala vapen i Malmö dömdes till villkorlig dom och böter.

Åklagaren som drog igång det hela heter Jörgen Larsson. Jag tycker det är för jävligt. Har en åklagare i Malmö, en stad med massor av ouppklarade mord, verkligen inget viktigare att syssla med? Men det är klart, Larsson och hans kader av domare har nu fått sin efterlängtade del av uppmärksamhet i media, som inte kommer att minska eftersom tidningen självfallet överklagar till hovrätten. Kanske dras det hela vägen till Högsta Domstolen eftersom målet möjligen kan sägas vara av prejudicerande art?
En gång till – för jävligt!

En helt annan sak rörande nämnda tidning är deras bevakning av kungahuset. Jag har tidigare reagerat mot den fullständigt nyanslösa bevakning av landets kungligheter som görs av en reporter vid namn Johan T Lindvall. Det är, tycker jag – och jag vet att jag har medhåll av seriösa journalister på tidningen! – rent ut sagt pinsamt det denne fanatiskt kungaslickande Lindvall ständigt får publicerat. Han drar sig inte för rena lögner i sina ständiga påpekanden om vilka anonyma vänner han har med kontakter direkt in i slotten.
Knappt har bröllopsyran lagt sig förrän han fick nya helsidor i samband med greve Carl-Johan Bernadottes död och begravning. Av många osmakligheter från hans penna trotsades väl ändå allt av det vinjettfotografi han lät ta för att beledsaga artiklarna från begravningen. I svart kostym och slips och med knäppta händer stod han med nedsänkt huvud som i djup sorg.
Vad blir det för bild i samband med det stundande barndopet?

Expressen/Kvällsposten tycks inte någon som helst urskiljning i sin redaktionella bedömningar gällande Johan T. Lindvall. Jag tycker banne mig den här typen av journalistik borde vara mera straffbar än den granskande beträffande pistolköpet. (OBS ironi!).

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

En minnesbok att tycka om!

”Akta dig för hästarna. De bits fram, sparkar bak och är hala på mitten. Det var pappas visdomsord till mig. Den som lyder råd är vis, men tack och lov finns det undantag. Laster som nikotin och alkohol kan man sluta med. Det har t.o.m. jag lyckats med. Men varför måste man till varje pris fortsätta som hästägare och uppfödare?”

Så inleds boken Trav Är Mer Än Trav med underrubriken Upplevelser och berättelser inom och omkring travet från 1960-till 2011. Författare till den nyutkomna boken är Johan Th. Dieden, känd som en av landets största och mest framgångsrika hästägare och uppfödare. Han har ägt/äger /har fött upp 27 miljonärer,  elva av dem premierade avelshingstar, sex elitston, har varit årets uppfödare två gånger och ägt fem Årets Häst i olika kategorier.
Vännen Johan har varit med om en lång 50-årig resa inom travsporten. Ja, även hotell- och restaurangbranschen, han ägde under några år anrika Kramer Hotell med Ambassadeur i Malmö (därtill ”nödd och tvungen”). En i alla kretsar mycket uppskattad person för sin ärlighet, rättrådighet, lojalitet och alltid utan de möjligheter till skitsnack som branscherna kan inbjuda till.

Av detta kan kanske tro, att den här boken består av några menlöst hoprafsade minnen. Inget kan vara mera felaktigt. Man blir fullständigt överfallen av historier bland travsportens alla toppnamn i med- och motgångar (för sådana har förstås också funnits). Den som varit med några år känner säkert igen sig i ett eller annat. Alla historier är kanske inte så vackra inom travsporten men det mesta är numera preskriberat. Jag tänker inte avslöja något här även om jag känt till ett och annat, som t ex hur Johan Dieden tog ”kennelnamnet” Lavec till de hästar han födde upp. Och hur nära var att det blivit Lavac som betyder kossa på spanska…
En av små festliga anekdoter i boken kanske… När Dieden, travrtänaren Sven Berggren och några andra var på fin restaurang i Saint-Germain-des Prés i Paris beledsagade av den bereste och allvetande (enligt egen mening…) Bo ”Red Mile” Fransson på Travronden, som visste att restaurangen i fråga hade en fantastiskt fin förrätt, en Terrine. Soppa enligt Fransson. Och visst, en soppa här hemma serveras ofta ur en terrine, en speciell soppskål. Men på franska betyder Terrine en  form av paté! När Fransson dessutom föreslog Rognon de Veau till en som ville oxfilé och det kom in kalvnjure så förstod sällskapet att monsieur Franssons franska kunskaper kanske inte var fullt så höga som han själv trodde… Men han lyckade säkert snacka sig ur den här malören.
Ett kul kapitel har rubriken En Svunnen Tid ? – stötkörningar och bookmakers. Johan Diedens bok vimlar av små festliga historier från resorna världen runt insprängda mellan berättelserna om många av hans hästaffärer och idéer om uppfödning. Han har ju varit med många år och han har också mycket starka åsikter om både det ena och det andra.
Själv har jag ett minne från 1969,möjligen var det 1970. På den tiden arrangerades i samband med Elitloppet på Solvalla utflykter tillsammans med världens största kuskar och tränare. Bl a hade jag nöjet att flyga till Polcirkeln tillsammans med namn som Joe O’Brien, Delvin Miller, Stanley Bergstein, Gerhard Krüger, Leopold Verroken, Eddie Freundt, Berndt Lindstedt, Sören Nordin, den unike Elitloppspromotorn Rune Stolt inte att förglömma (släng dig i väggen Tore Fyrand…). Det kördes trav med renar som betydde dikeskörning på Bodens travbana för bl a Joe O’Brien. Turen gick sedan till Romme Travet där sportchefen Bernth Martinsson under många år arrangerade Charlie Mills Trot för kuskeliten.
Om det var det här året eller påföljande -  med chartrad tågvagn från Solvalla till Romme tillsammans med legendaren Charlie Mills i egen hög person – som Johan var med minns jag inte. Men jag minns – faktiskt! – att det var Johan som vid frukosten på hotellet i Borlänge såg till så att svårt bakfull (och jag lovar, jag kunde vara bakfull på den tiden!) serverades mig en Prairie Oyster. Jag lärde på ett mycket brutalt sätt att det som serverades i ett snapsglas var vodka, HP-sauce och en rå äggula! Jag kan garantera att det gjorde verkan!

Nog sagt, det här var ett fint exempel på Johan Diedens omtanke om sina medmänniskor… Köp hans bok!

Johan Dieden och bloggaren under ett besök i New York nå’n gång på sent 80-tai-

Här kan man tala om kvinnokraft!

Filmen I Hetaste Laget av Billy Wilder handlar om en damorkester. Med bl a Tony Curtis och Marilyn Monroe i rollerna. På franska heter den Certains L’Aiment Chaud. Det heter också den franska damorkester som spelade på Palladium i fredags.

Fem tjejer – eller kanske man ska kalla dom Madamer – har hållit ihop sedan 1984 under ledning av Kiki Desplat, multiinstrumentalist med Malmö som bas sedan många år. Salongen var fylld och nästan hela balkongen också. Kul. Och bra!
Det var några år sedan jag hörde den här orkestern och jag hade nästan glömt hur formidabel den var. Kiki Desplat har arrangerat det mesta av den 20-talsjazz som exekveras av henne själv på kornett, Sylvette Claudet klarinett och basklarinett. Shona Taylor piano, Nathalie Renault banjo och Claude Jeantet sousafon. Här blandas Fats Waller med franska chansoner som Josephine Bakers J’ai Deux Amours, rivig jazz i Chinatown My Chinatown och härliga Body and Soul, för att inte tala om extranumret St Louis Blues där speciellt Kiki Desplats blueskänsla i sången blev ett känslostarkt på konserten.
Publiken var verkligen med på noterna och applåderna duggade tätt efter varje solo, som Kiki fördelade rättvist mellan sina medmusikanter. Snacka om kvinnokraft!
Och under över alla under – Sydsvenskans Alexander Agrell bevärdigade faktiskt konserten med en liten men positiv fyrspaltare i gårdagens tidning. Visserligen ingen bild och inte samma utrymme som en metallicakonsert på Debaser (en klubb nånstans i Malmö) fick i veckan som gick, där en publiktom lokal recenserades på en dryg halvsida med stor bild.
Man får vara glad för det lilla när tidningen för en gångs skull skriver något i kulturdelen för de läsare som faktiskt fortfarande köper papperstidningen!

För övrigt håller jag på ett slutföra läsningen av boken Trav Är Mer Än Trav som storuppfödaren och travhästägaren Johan Th. Dieden skrivit – upplevelser och berättelser inom och omkring travet från 1960-tal till 2011″. Har precis kommit från trycket. Mycket kul och intressant, vännen Johan, som på sin  tid bl a ägde Kramer/Ambassadeur i Malmö, har varit med om både det ena och det andra…

Backa ur saudiarabiskt projekt, Malmö Högskola!

Idag avslöjar Sydsvenskan att ett bolag ägt i Saudiarabien skall gå in som delfinansiär i ”luftslottet” World Village of Women Sports som – fortfarande – sägs ska byggas på Hästhagens Idrottsplats i Malmö. Saudiarabien, ett av världens mest kvinnoföraktande och kvinnoförnedrande länder!

Det här projektet från Kent Widding Persson, tidigare ordförande i LdB Malmös damfotbollslag startade det här projektet tillsammans med IT-miljardären Dan Olofsson. I akt och mening att från Malmö Kommun komma över ett av de mest attraktiva markområdena i Malmö. För bostadsbyggande, naturligtvis. Täckmanteln blev World Village of Women Sports. Ett sportcenter för kvinnlig idrott. Unikt i världen.
Det här köptes rakt upp och ner under buller och bong av Sydsvenskan och dess feministiska sportredaktion i under ledning av naiva sportchefen Anja Gatu (nu mammaledig). Ännu är inte markaffären klar och Malmö Kommun är väldigt tydligt med, att det inte blir någon affär förrän Widding Perssons och Olofssons H-Hagen Fastigheter som bildats för det här ändamålet visar på att sportcentret blir verklighet. 100.000 kvadratmeter på Hästhagen skall bebyggas i nio etapper och första etappen på 28.000 kvadratmeter ska vara det här sportcentret.
Nu hänger det på om Malmö Högskola vill hyra sportlokaliteterna och driva det hela. Det vet man ännu inte och den deadline som kommunen satt, den 30 juni, lär Malmö Högskola inte blir beslutsfärdigt till. Och förhoppningsvis drar man öronen åt sig nu, när Widding Persson/Olofsson vill sälja häften av sitt bolag till Midroc Property Development, som ägs av oljeshejken Mohammed Al Amoudi i Saudiarabien med sin smutsiga kvinnopolitik. Al Amoudi lär för övrigt,  enligt tidgare Kvällspostenkollegan Christina Sandberg, vara ”ingift” i kungafamiljen i Saudiarabien.
Sandberg förekom mig i ett Facebookinlägg i dag, sedan hon precis som jag läst dagens SDS. Där ger man i princip en helsida på allmän plats åt nyheten med den saudiarabiska inblandningen i en anläggning för kvinnoidrottslig forskning. Men inga kommentarer om hur kvinnor behandlas i arablandet. Som vanligt fegar Sursvenskan ur, vare sig på ledare- eller sportsidor kommenteras nyheten.
Det var 2007 som projektet drogs igång. Ännu har ingen spade satts i marken på Hästhagen. Jag tvivlar på att det någonsin sker, i alla fall inte för ett uppblåst ”kvinnoprojekt”. För nog måste väl Malmö Högskola backa ur det här synnerligen tvivelaktiga och  nu saudiarabiska projektet!

För övrigt till önskas Anja Gatu en fin mammaledighet. Hoppas hon får många barn…

När Malmö var en stad för jazzens stora!

I morgon skall Hot House Förening ta beslut om deltagande i Malmöfestivalen i augusti. Kommunen har äntligen kommit till skott och innan Salongsorkestern – 18 man med strålar, sångkvartett och storband! – drar igång på Tuppen blir det ett extramöte med styrelsen. Tips – vi kommer att delta för 23e året i rad! Även om kommunen har höjt kostnadsbiten väsentligt och i största allmänhet gör det allt svårare för musikföreningarna och tälten.

Jazzen i Malmö frodas dock rätt bra. men oftast handlar det om gratismusicerande på diverse krogar i sta’n. Vilket gör det allt svårare för jazzföreningar som Hot House och Malmö JazzHouse att dra folk till tillställningar med entré. Men jag skall inte orda mer om detta och på Hot House har vi haft en positiv vår och det blir mycket folk i morgon på Tuppen.

Men kolla bilden ovan. Det är omslaget till programmet till Malmö Jazzfestival 1975. Jag har fått programmet av Kjell Hansson, före detta Malmö Kulturstöd och nu som pensionär ordförande i Teatermuseet i Malmö, håller också på med en bok inför Victorias 100-årsjubileum och han hittar mycket i gömmorna.
Under denna vecka konserterade i Malmö – läs och häpna!: Ella Fitzgerald med Tommy Flanagan Trio och Count Basie Orchestra, Jazz At The Philharmonic med Oscar Peterson, Dizzie Gillespie, Clark Terry, Zoot Sims, Roy Eldridge, Eddia Lockjaw Davis, Milt Jackson, Joe Pass, Ray Brown och Louis Bellson. På Malmö Stadsteater, nuvarande Malmö Opera, dagarna efter varandra. Och ännu en dag tidigare Arne Domnérus Sextett. Hela Festivalen invigdes av Gunnar Siljabloo Nilsson med Jazzådé och Pips Blue Six (som finns fortfarande, i alla fall delar av bandet). Invigningen skedde på Bohemia som var ett jazzcafé som låg på Regementsgatan 4. Jag var på Stadsteatern och såg Ella och Count i en av mina stora musikupplevelser.
Den store jazzpromotorn i landet var då Bosse Johnsson som lockade världens alla stora jazzmusiker till Malmö. Med bland arrangörerna under den här Festivalen var också restaurang Ambassadör med restaurang Gungan (saliga i åminnelse), ovan nämnda Bohemia och Malmö Stadsteater med teaterchefen Gösta Folke och planeringschefen Holger Reenberg och icke att förglömma – reklamchefen Sven Tollin, som den 2011-11-11 firade sin 88-årsdag hos Hot House på Tuppen och har beställt ”runda bordet” i morgon! Och Bo Johnsson är fortfarande verksam om än i något blygsammare sammanhang.
Fick ett annat program också från Kjell Hansson. Betydligt senare och betydligt blygsammare. men så sent som  den 9 maj 1992 spelade faktiskt Hot House Jazzmen och Ann-Sofi Brossy och Paul Strandberg i River Boat Shuffle på Stora scenen! I Hot House Jazzmen spelade då Ulf Darinder kornett, Paul Strandberg kornett, Lars-Erik Ström klarinett, Ronny Nilsson trombon, Torgny Salö piano, Peter Nyström banjo, Jonas Eliert tuba och Dennis Johnsson tvättbräda. Hot House Jazzmen finns inte längre men samtliga musiker utom tragiskt bortgångne Ronny Nilsson är fortfarande aktiva i olika sammanhang. Ja, ja, those were the days!

Slutligen, så är det här mina nya kompisar för tre månader framöver. I ett tappert försök att slippa operation och få hälsenen som hänger på en skör tråd att läka samman skall ja använda kryckorna när jag går. I stället för operation och åtta veckor i gips kan jag nu köra bil både på golfbanan och i vanliga livet. Detta plus träning på Aktiv Rehab i Limhamn skall förhoppningsvis göra mig hel igen.

I alla fall i högerfoten.

Man är inte direkt överraskad…

Har först nu uppmärksammats på en händelse tidigare i veckan. Som gör mig jävligt upprörd!

96-åriga Eva Bergdahl från Karlskrona flyttade till Thailand i september förra året för att under sina sista år få vara i närheten av sin son Ingolf och hans familj i Cha AM. Men då beslöt Pensionsmyndigheten att dra in hennes garantipension på 4.400 kronor i månaden. Orsak: Det betalas inte ut till pensionärer som utvandrar till ett land utanför EU/EES-området?!
Nu kan ju för det första fråga sig om länder utanför Europa anses sämre än EU-länder?! Vidare kan man fråga sig vad i h-e EU har med den saken att göra?!
Det är Pensionsmyndigheten som administrerar och beslutar. Det finns möjlighet till dispens. Eva Bergdahl sökte dispens. Men fick nyligen avslag. Så från och med april i år behåller Pensionsmyndigheten Evas pengar. 4.400 kronor i månaden före skatt.
Generaldirektören för Pensionsmyndigheten heter Katrin Westling Palm. Hon har alltså möjlighet som högste chef se till så att Eva kan få dispens. Men icke! Ett fruntimmer totalt befriat från all empati! Hon är tillsatt av regeringen och kommer från Försvarsdepartementet, Riksskatteverket och Skatteverket. Har tydligen aldrig haft kontakt med riktiga människor.
”Det krävs mycket starka skäl” för att ge dispens, enligt Pensionsmyndigheten. Sådana skäl finns inte enligt Katrin Westling Palm och hennes underhuggare – läs chefsjurist Thomas Norling! – på myndigheten. Möjligen kommer Eva Bergdahl att få tjänstepensionen efter sin make utbetalt. 1.000 kr? 1.200 kr?
Hur många svenskar som är 96 år utvandrar för att komma i närheten av den enda familjemedlem man har??? Frågan ställs till Pensionsmyndigheten. Nu lär en privatperson gå in och garantera samma summa som garantipensionen till Eva under resten av hennes livstid.

Betr. Katrin Westling Palm så var det hon som 2010 arrangerade en fest för Pensionsmyndigheten som kostade 3,5 miljoner kronor. Samma år s0m det genomfördes en pensionssänkning. Så man är väl inte direkt överraskad…

PS! Privatpersonen är enligt Expressen/Kvällsposten i dag Mikael Fahlander bl a delägare i investeringsbolaget Avalanche Capital, tidigare ordförande i Örebro Hockey Club och finansiären bakom KHK i Karlskrona. Fin man!

Ett värdigt avsked för ”Minister of Jazz”

Jazzkonserter i kyrkor är väldigt vanligt i Danmark. Ett band som New Orleans Delight är något av specialist på detta och turnerar flitigt inte bara i danska utan även i svenska kyrkor under sommarmånaderna.

Västra Karaby Kyrka utanför Dösjebro har vid några tillfällen gästas av Roger Berg Big Band och i söndags av en swingkvintett med Roger Berg vid trummorna. Det här till saken att prästen i församlingen, Sven-Erik Palmbring, är synnerligen jazzintresserad med förflutet i Hot House i Malmö, något av en ”Minister of Jazz” och det vill nog till med en jazzintresserad präst om kyrkolokalen skall upplåtas för jazzkonserter.
I söndags var det sista konserten under Palmbrings beskydd, han går i pension under våren. Roger Berg kom med Ed Epstein på altsax, Erik Berndalen trumpet, Måns Persson gitarr och Lasse Lundström bas. Med härliga Lynette Koyana, Lady Lynette, hyllandes Jazz Divas med sin sång. Liksom inte vilket gäng som helst, skånsk swingelit är väl bara förnamnet.
Lasse Lundström är årets Harry Arnold Stipendiat, den första kontrabasisten som fått den här mycket prestigefyllda utmärkelsen, och det är han både stolt och glad för. Musikalisk ledare för Öresound Big Band bl a och hörs och syns ofta med eminente pianisten Mattias Nilsson. Hade den här söndagen hjälpt Lynette med harmonier till hennes tonsättning av en text ur Shakespeares En Midsommarnattsdröm!
Jo, det var bredd på musiken den  här söndagen, där Lynette bl a gav Beppe Wolgers text till Bill Evans Monicas Vals som en hyllning till Monica Zetterlund. Liksom originalverisonen av ”O Vad En Liten Gumma Kan Gno” med Zetterlund ur HasseåTages revy Glaset i Örat, What A Little Moonlight Can Do – som sjungits in av en annan Jazz Diva, Billie Holiday. Apropå Billie Holiday fick vi även God Bless The Child.
Lundaamerikanen och saxofonisten Ed Epstein från Texas ägnas ett uppslag i senaste numret av OrkesterJournalen, förekommer med både storband och mindre sammanhang som på Rock’Roll Kocken i Lund. Där spelar för övrigt i morgon gitarristen Måns Persson tillsammans med bl a trumpetaren Björn Ingelstam. som fick årets ungdomstipendium från Harry Arnold Sällskapet i år, Stand By Stipendiet.

Tyvärr hade alltför få personer hittat vägen på söndagen till Västra Karaby Kyrka som ligger lite vid sidan av allfarsvägarna. En vacker landsortskyrka med det vackra kyrkorummet som gjort för jazzkonsert, där tornet är äldst, årtalet 1794. En promenad på kyrkogården berättar mycket om trakten, lantbrukare och hantverkare.

Men sett till musiken blev det ett värdigt tack och farväl till Sven-Erik Palmbring som självfallet ringde in till konserten och avslutade den med en personlig presentation av deltagarna.

Bilder: PETER KASTENSSON